MJÖRNBERG: Fredagslådan – blir han symbolen för en döende rivalitet?

En rivalitet som kanske inte längre är lika intensiv och en tränarkarusell med många starka rubriker. Tillåt mig önska trevlig helg med fredagslådan…

Ett av Hockeyettans mest troliga topplag värvar en av de mest spännande talangerna på marknaden. Egentligen är det inte mycket att höja några ögonbryn över. Snarare ganska rimligt.

Om det inte vore för den lilla detaljen att Adam Aunes Johansson har den stamtavla han har och klubben han har skrivit på för är Vita Hästen.

För att sätta det hela i en kontext. Det finns en djupgående rivalitet mellan städerna Linköping och Norrköping i allmänhet och i synnerhet om man överför det till ishockeyplanet där det frodats en inbiten bitterhet i Norrköping sedan Vita Hästen gick i konkurs, Linköping tog över fanan i Östergötland och blev den klubb som avancerade förbi och upp i eliten.

Linköpings HC och Vita Hästen har, utan att ha mötts särskilt många gånger, en historik av att vara två sanslösa rivaler vars fans inte tål varandra. Därför ställer det en hel del frågor när Vita Hästen glatt kan värva Aunes Johansson som bortsett från fyra matcher på lån i Mora har spenderat hela sin karriär i moderklubben LHCs verksamhet och som dessutom är son till Fredrik Johansson. En herre som under spelarkarriären var med och etablerade Linköping som en Elitserieklubb.

Nu har inte jag örat mot rälsen på alls samma sätt i Norrköping längre, men för tio, femton år sedan är jag ganska övertygad om att den här typen av värvning inte hade varit möjlig att göra. Då hade Hästen-fansen inte velat ta i något som doftade minsta lilla LHC med tång.

Frågorna är således om rivaliteten har svalnat så pass mycket att det här är en typ av värvning som inte rör upp känslor längre eller om nye sportchefen Tom Tärnström underskattat hur ingående rivaliteten egentligen är och vad som egentligen är rimligt att göra. Reaktionerna på nyheten om värvningen indikerar att det nog faktiskt är det förstnämnda som gäller. Tyvärr.

Jag kan tycka att det är lite tråkigt. Börjar det bli vardagsmat att Vita Hästen kan värva LHC-produkter utan att supportrarna värnar sin historik och sätter sig på tvären är nästa steg ett mer fördjupat samarbete klubbarna emellan. Då är rivaliteten död på riktigt.

* * *

Ett annat beslut som det lär bli snack om i Norrköping är valet av ny huvudtränare i Vita Hästen till kommande säsong. Sportchef Tom Tärnström har nämligen valt att ta med sig Jesper Kemi som likaledes han avpolletterats från Brödernas/Väsbys allt mer falnande satsning.

Det är inget fel på den rekryteringen i sig. Jesper Kemi kanske inte har tagit det hårt satsande Stockholmsgänget till några högre höjder, men det har varit en svår miljö att jobba i och han är ett spännande tränarämne. En vältalig ledare med offensivt hockeytänk som framstår som väldigt sympatisk och som norrlänning har ett inbyggt lugn.

Men genom att välja sin ”polare” blottar sig sportchefen ganska rejält för eventuell kritik. Skulle det börja studsa snett i vinter kommer kritiken inte bara riktas mot tränaren utan även mot den sportsliga ledningen. Då spelar det ingen roll om Kemi var den mest lämpade kandidaten och rekryteringen är extremt väl underbyggd. Det kommer ändå grunkas om svågerpolitik och vänskapsrekrytering. Det blir liksom ofrånkomligt.

Med andra ord är det en ganska tunn linje man ger sig ut och balanserar på genom den här rekryteringen. Det hade kunnat vara strategiskt att välja någon annan för att skydda sig mot eventuella situationer som kan uppstå, men å andra sidan får Vita Hästen ett samkört team som känner varandra väl och vet hur de ska agera tillsammans för att nå framgång.

Det blir på flera olika sätt väldigt spännande att följa.


* * *

Det är lite paradoxalt med tanke på hur familjär klubben är och hur många som verkar trivas så bra i staden och föreningen att de aldrig vill lämna, men Mariestad är samtidigt förmodligen den mest osentimentala klubben i Hockeyettan.

Sportgruppen under ledning av listige sportchefen Carl Johansson räds inte att ta de tuffa besluten ens när det handlar om klubbikoner. För några säsonger sedan sparkade han Andreas Appelgren när resultaten inte var goda nog och för några dagar sedan tog man beslutet att gå skilda vägar med Ronny Helander. Den forne storstjärnan som har sin tröja i taket och som de sex senaste säsongerna stått i båset, först som assisterande coach, de tre senaste (lite knappt) som huvudtränare.

Utan att förringa Helanders insats, han har gjort väldigt mycket bra under sina år, kanske det var på sin plats för en förändring i Mariestad, men det är inget lätt beslut att ta. Väldigt många andra hade backat för den typen av beslut och kört vidare i gamla hjulspår bara för att det är en ikon det handlar om och ikoner ruckar man inte på.

Samtidigt som det känns väldigt trist för Helanders del, han förtjänade mer, är det omöjligt att inte bli lite imponerad av en sådan handlingskraft från den sportsliga ledningen. Det finns helt enkelt inga heliga kor (hihi) i Mariestad.

Men att det är Karl Helmersson som nu ryktas som ersättare på tränarbänken är kanske inte så konstigt. För vad skulle Mariestad kunna plocka in annat än en hemvändare?

Det är ju snudd på historiskt klarlagt att det bara är tränare med tidigare kopplingar till klubben som kan lyckas i miljön. Det har varit herrar som Helander, Appelgren, Helmersson, Staffan Lundh och Dennis Ström som stått på den där bänken medan den senaste utbölingen som försökte, Marcus Norell, floppade fullständigt.

* * *

Apropå Norell förresten, den säsong han blev huvudtränare i Mariestad (18/19) var det just avpolletterade Ronny Helander som var sportchef och huvudspåret i den tränarjakten var egentligen ett helt annat. Det var Jussi Salo som då hade gjort riktigt bra grejer med Lindlöven som man trånade efter i Mariestad. Men han valde ett jobb i AIKs J20 istället.

Nu är det just Jussi Salo som ryktas vara den som ska ta över som huvudtränare i Tranås efter Phil Horsky.

Ett bra namn för Tranås så klart, men det skapar samtidigt en väldigt konstig situation. Jussi Salo är ju anställd som både tränare och sportchef i Vallentuna och håller som bäst på att bygga deras trupp inför kommande säsong. Han och klubben är inne på en långsiktig resa som är långt ifrån i mål. Att sätta ihop truppen (med vilken ambitionsnivå kan man ju då fråga sig) för att sedan sticka iväg och ställa sig i ett annat bås med ett annat lag när säsongen ska starta. Ja, ni hör ju hur snurrigt det blir.

Tranås har så klart goda erfarenheter av Salo sedan de säsongen 20/21 hyrde in honom från Vita Hästen inför det negativa kvalet som man i slutändan lyckades reda ut och det är möjligt att finländaren är sugen på en lite större utmaning än Vallentuna, det blir ändå ganska rörigt.

Men tillåt mig snurra den här karusellen ett varv till.

Låt säga att ryktet saknar substans eller att affären på ett eller annat sätt spricker, skulle inte just Ronny Helander kännas som ett väldigt bra tränarnamn för just Tranås?

Vägen mellan klubbarna står ju öppen sedan nämnde Karl Helmersson en gång i tiden tog just den på sin resa mot att etablera sig som ett aktat tränarnamn och Helanders offensiva filosofi framstår som en framåtlutad hockey som skulle passa som hand i handske med den mentalitet som finns i Tranås.

Det skulle förstås vara väldigt märkligt att se Ronny Helander i något annat bås än Mariestads, men tittar man bara på profilen är känslan att den passar perfekt. Rent krasst är det ju dessutom så att om han vill fortsätta som seniortränare måste han de facto röra på sig.


* * *

Som sig bör på en fredag släppte jag och maestro Skoglund i vanlig ordning ett poddavsnitt (#357 Jakten på läckan) under förmiddagen.

Där snackar vi om en att det behövs fler streck i den nya tabellen, idén om ett playout-slutspel, lagen som kanske tackar nej, Young Guns kontraktsförlängningar, Mariestads osentimentala tränarskifte, ryktet om hyrtränares återkomst, en konstig situation vid ett klubbyte, the flying cow, stjärnan som äntligen lämnar, varför allt läcker från Karlskrona, funktionsdrycker, värvningen som ställer frågor om rivaliteten i Östergötland, skamligt dålig rubriksättning, en potentiell Brödernas-tränare, om Hanviken kan behålla hela förstakedjan, publikfavoriten som stannar, nyförvärvet som avslöjades av rivalen och en hel del annat. Ni hittar avsnittet här.