MJÖRNBERG: Finalen är tillbaka – mer menlös än någonsin

Ni som läser det jag skriver vet att
jag inte var något större fan av Hockeyettan-finalen. Eller kanske
snarare, inte särskilt förtjust i att den kallades för final.

För
när seriesegrarna från Allettan norra och Allettan södra möttes
med en plats i kvalserien i potten var det ju inte så mycket mer än
en alibifinal. Förloraren fick en andra chans i playoff 3 och den
som vann fick egentligen inte särskilt mycket för att vinna
”finalen”.

Säsongen 16/17 vann Huddinge finalen över
Troja/Ljungby, men i slutändan var det ändå Troja som gick upp i
Hockeyallsvenskan. Året därpå krossade Borlänge just Huddinge i
finalen, men Huddinge slutade som det bättre av de två lagen i
kvalserien (dit de tog sig via sin andra chans i playoff 3). Ni
fattar matten. Det låg inget i potten som gjorde att det faktiskt
var en final i riktig bemärkelse.

Till den gångna säsong
slapp vi det meningslösa finalspelet då Hockeyettan-finalen efter
två säsonger skrotades. Tack och lov var vi många som tyckte.

Men
nu tycks den vara tillbaka och inte nog med det. Den verkar vara mer
meningslös än någonsin!

Läser man seriebestämmelserna
inför kommande säsong på förbundets hemsida finns den där igen.
Hockeyettan-finalen. Och än värre, den är ännu mer urvattnad på
relevans än senast det begav sig.

Det som står att läsa är
nämligen att seriesegrarna i Allettan södra och Allettan norra ska
mötas i en finalserie över tre matcher där det ligger
rankingpositioner i playoff 3 i potten. Alltså inte ens en plats i
kvalserien.

Finalsegraren blir rankad som nummer ett i playoff
3 medan det lag som förlorar blir rankat som nummer två inför
valproceduren.

Jag saknar ord för dumheten.

I finalen
spelar Hockeyettans två bästa lag alltså om i stort sett
ingenting. Deras tabellplacering som seriesegrare gör att de redan
är garanterade de två första positionerna i playoff 3-valet och de
är av samma anledning redan garanterade hemmaplansfördel i playoff
3.

Vad är då poängen med att de ska spela en matchserie om
att bli rankade etta? Något som, precis som för alla andra, skulle
kunna avgöras av tagna poäng i serien.

Rent krasst kan man
säga att de ska spela final om något som redan borde anses vara
avgjort.

Än mer bisarrt blir det om man betänker att
seriesegrarna (som via finalen ”vinner” att få spela playoff 3)
precis som lagen som slutar på plats 2-3 i Allettan och kvalificerar
sig direkt för playoff 2 kommer att tvingas spela två matchserier
på vägen mot kvalserien.

Dessutom mot potentiellt bättre
motstånd än de som går direkt till playoff 2 (och där får möta
playoff 1-motstånd).

Det är bara fullständigt obegripligt
att något sådant här har kunnat släppas igenom.

Jag
förstår så klart att det är ett sätt att se till så att
seriesegrarna inte behöver vänta på att spela match i många långa
veckor så som blev fallet för KRIF och Boden säsongen som gick.
Men ändå.

Att göra det på det här sättet är ett att
skicka ett löjeväckande skimmer över lagen och ligan.

Det
som kallas för final blir ju inte mycket mer än träningsmatcher
under det som ska vara säsongens viktigaste veckor.

* * *

Vi
rasar naturligtvis med all rätt över det där i det podcast-avsnitt
(#116 Mental kristid) som vi släppte sent igår kväll.

Där
snackar jag och maestro Skoglund även om krishantering, en
pånyttfödd rivalitet och Daniel Josefsson som tränare.

Dessutom snackar vi om draget att
plocka in en pastor som mental tränare, om det egentligen ger något
rent sportsligt att spela träningsmatch mot SHL-motstånd och om att
åka på husvagnssemester med Hanhals tränare. Bland en hel del
annat.

Ni hör podden via iTunes, Acast, i andra lämpliga
poddappar (sök ”Mjörnbergs Trashtalk”) eller här:
http://www.mjornberg.se/2019/07/15/116-mental-kristid/