MJÖRNBERG: Ett visst missnöje trots fräscha pengar

Det bubblar lite
under ytan i Hockeyettan igen. Alla klubbar är inte nöjda med det
upplåtelseavtal som organisationen vill att de skriver på trots att
de inte får veta vad som egentligen ligger i potten.

Precis
innan säsongen startade kunde Hockeyettan stolt presentera ett nytt
avtal med ATG som huvudsponsor för ligan de kommande tre åren och
med option på fler.

Det är naturligtvis rakt igenom positivt
och något som ligan kämpat för i flera år. I ATG fick de dessutom
en partner med så väl spelbolags- som mediala muskler.
Klockrent.

Men med det kommer också förpliktelser. Bytet av
partner (tidigare var det ju Svenska Spel) gör också att ett nytt
upplåtelseavtal mellan Hockeyettan och föreningarna måste
signeras.

Upplåtelseavtalet innebär bland annat att
klubbarna får en liten på förhand angiven slant för att de
skriver på, ett litet produktionsbidrag för sändningarna och att
det införs prispengar i Hockeyettan-finalen och en sudd stålar för
dem som kvalificerar sig för Allettan. Men det innebär samtidigt
att de ger upp kontrollen över egna inkomstkällor, exempelvis då
webbsändningar.

Vissa klubbar köper allt med hull och hår
och ritar glatt på upplåtelseavtalet (vars deadline var under
tisdagen), andra är när jag lägger örat mot rälsen betydligt mer
skeptiska. De ställer sig frågande till hur det egentligen är bra
för dem. Att de riskerar att hamna lite för mycket i händerna på
sin organisation.

Det kan väl finnas en poäng med det.

Till
exempel är ett problem att det inte kommuniceras vad avtalet som
organisationen slutit med ATG egentligen är värt för Hockeyettan.
Det är hemligstämplat. Så vitt jag förstår saken är det
sponsorn som inte vill att summorna ska komma ut i offentligheten och
det kan man ju ha förståelse för. Men klubbarna det hela berör
borde ju få veta av sin organisation (det är ju rent krasst de som
är Hockeyettan). Vad det egentligen är de skriver på.

De
siffror som anges som de pengar klubbarna ska erhålla från sin
organisation gäller bara den här säsongen, i övrigt heter det
kort och gott ”kommande säsonger kan komma att fördelas på ett
annorlunda sätt”.

Hockeyettan skapades av klubbarna för
att ta tillvara och bevaka klubbarnas intresse.

Man skulle
kunna argumentera för att det omöjligt kan ligga i klubbarnas
intresse att bli infösta i ett avtal som de inte får veta den fulla
innebörden av enligt retoriken ”skriv på här och ge upp dina
rättigheter, men förvänta dig inte att till fullo få veta vad det
handlar om”.

Det framgår inte hur mycket det nya avtalet är
värt, hur mycket av stålarna organisationen själv tänker stoppa
in i sin egen verksamhet, om eller hur fördelaktigt det egentligen
är för klubbarna eller ens vad som händer med ersättningsnivåerna
efter den här säsongen.

Jag skulle vilja påstå att den
skepsis som råder på vissa håll är befogad. Vilket så klart är
olyckligt.

För i grund och botten är ju detta något som
alla strävat efter i jakten på att göra Hockeyettan till en
proffsigare och mer lönsam liga.

Det är ju först när
klubbarna och dess organisation går i takt med varandra som det kan
bli riktigt slagkraftigt.