Desktop ad in article Mobile ad in article
Att det däremot var AIF som fiskade med sig bonuspoängen efter förlängning är dock att betrakta som ett utropstecken.
Jag tror aldrig jag har sett ett lag spela så geistlöst tre mot tre som laget gjorde den här eftermiddagen.
Tre mot tre går ut på att man måste utnyttja farten och spela med rörelse och ett rappt passningsspel. Kiruna AIF gjorde den direkta motsatsen. De sölade och två av tre spelare på isen tycktes mer åka och gömma sig än göra sig spelbara. Det såg ut som att det bara var en tidsfråga innan Kiruna IF skulle banka den förlösande avgörande pucken i nät.
Men så var det ju det där med att vara sylvassa när pucken väl hamnade i anfallszon. Stekheta Joakim Nilsson behövde en chans för att skicka in 4-3 till Kiruna AIF och fullborda sitt hattrick.
Det innebär två pinar till AIF, en till IF och båda två är med i jakten på Allettan lika väl som löper en påtaglig risk att bomma den.
Snacka om raffinerat.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Två derbyn och två derbysegrar för Mariestad över Skövde.
Det är väl inget konstigt i sig, sådant är styrkeförhållandet mellan de två Skaraborgslagen. Men om Skövde var ganska bleka i säsongens första derby (0-3 i Billingehov) stod de upp betydligt bättre på fredagskvällen i Mariehus Arena.
Säsongens andra derby var en riktigt bra hockeymatch som Mariestad vann med 2-1. Lagom mycket känslor, två lag som verkligen ville gå för det och framförallt två målvakter som spelade stort. Det var bitvis magiskt målvaktsspel av både Tobias Sandberg i hemmakassen och Hugo Fagerblom hos gästerna.
Det var Hockeyettan-hockey när den är som mest engagerande, men det är inget snack om att Mariestad har bättre bredd i sitt lag och att det är det som avgör den här typen av matcher.
Skövde har spottat upp sig betänkligt jämfört med första halvan av serien, men orkade när utdelningen framåt uteblev inte riktigt stå emot sin rival över 60 minuter.
Streckstriden lever alltjämt i Hockeyettan västra där Skövde och Lindlöven spelar en tokigt viktigt match på söndag.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Mariestad är bra på isen, men inte fullt lika bra vid sidan av.
I alla fall inte i arrangemangen kring stormatcher där publiken luktar på en eller annan pilsner.
Jag var på plats vid en försäsongsturnering i Mariestad sensommaren 2017 då efterspelet till träningsderbyt Mariestad och Skövde emellan landade i att publik gav sig på spelare som joggade ner utanför hallen. Den gången var våldsverkarna inte mer begåvade än att de saknade förmågan att göra skillnad på hemma- och bortalagets spelare och delade ut slag mot bådadera.
Det var en skandal och rubrikerna är inte gladare efter fredagens derbybatalj där supportrar uppenbarligen ska ha gett sig ner i spelargången för att veva efter spelare.
Det är riktigt dålig reklam för Mariestad att sådana saker händer med jämna mellanrum.
Visst är det så att Mariehus Arena är den gamla tidens ishall, med andra ord en logistisk mardröm när det kommer till att hålla publikfalanger och spelare åtskilda, men klubben måste ändå förväntas kunna ha en bättre fungerande apparat för att undvika den typen av incidenter. Speciellt som det uppenbarligen finns en ganska törstig supporterart på läktarna vid den här typen av tillställningar.
Sen är det förstås viktigt att skilja på supportrar och ”supportrar”. Den typen av publikmatch som ett Skaraborgsderby är genererar naturligt att det dyker upp fler individer som med ett par öl innanför västen tycker att röj'n'roll är minst lika roligt som ishockey.
Jag gissar att skuggan definitivt inte bör falla över supportrarna som står där sjungande på Mariehus Arenas läktare lunk-match in och lunk-match ut. Den falangen är lika from som det kastrerade nötkreaturet i föreningens logotyp.
