MJÖRNBERG: De viktigaste trotjänarna i Hockeyettan

Ettan har blivit en serie som tagits över av ungtupparna som ska göra snabb karriär och studsa vidare till större uppgifter, därför blir trotjänarna viktigare än någonsin.

Ni vet de där spelarna som trots locktoner från andra håll väljer att stanna kvar i samma klubb länge, spelarna som har otaliga säsonger i samma förening bakom sig eller som kanske inte gjort extremt många säsonger men ändå kommit att förknippas med och blivit så viktiga för sina föreningar att de är i stort sett oumbärliga. Arbetshästarna som troget ställer upp oavsett vart vinden blåser och som spelar med stolthet och hjärta och tåga på ett sätt som väldigt få hockeyspelare gör idag. Trotjänarna helt enkelt.

Det blir färre och färre av dem i ettan vilket gör att deras roll bara blir viktigare och viktigare. Idag ger jag er femton herrar som förtjänar att uppmärksammas lite extra för hur de ställer upp för sina föreningar och faktiskt också bidrar med bra spel. Vissa klubbar har flera av samma sort, men då har jag valt att bara plocka med den främsta då varje klubb enligt mina enhälligt uppställda kriterier endast får ha med ett namn på listan.

15. Anders Johnson, Örnsköldsvik
Ifjol pissade Örnsköldsvik på Johnson. Trots att han hade kontrakt fick målvakten som är den som spelat flest tävlingsmatcher i klubbens tröja och glatt funnit sig i att vakta båsdörren flera säsonger i rad veta att han inte var önskvärd och skickades ut i kylan. Ändå står han där i år igen. Trots att han naturligtvis har vetskapen om att det är att vakta båsdörr (bakom Michal Zajkowski) som gäller i år igen. Hur mycket klubbhjärta är inte det?

14. Julius Bergkvist, Helsingborg
Helsingborg har kapat betänkligt i en redan låg spelarbudget sedan ifjol och betalar med andra ord inga summor att tala om, men först ut att skriva på nytt kontrakt var naturligtvis lagkaptenen Julius Bergkvist. ”Hjärtat är i Helsingborg” konstaterade han krasst och ritade på för sin sjätte raka säsong (sjunde totalt) i moderklubben.

13. Erik Planeby, Kumla
Få spelare är förmodligen så synonymt förknippade med sin klubb som Erik Planeby är med Kumla. År efter år väljer han att satsa vidare i frysboxen på Kumla-Frasses gata och tycks mer än nöjd med det. Han har funnit sin plats i hockeyhierarkin, levererar duktigt på den nivån och är vid sidan av det en av få karaktärer som gör Hockeyettan lite roligare. Säsongen som kommer blir hans sjätte raka i klubben efter en liten utflykt till Nyköping (11/12) och nionde totalt.

12. Per Tagesson, Östersund
Flashiga rubriker någon? Glöm det! Men Tagesson är trotjänaren som varit en konstant i Östersund sedan Lüther var ung. Hypade värvningar har kommit, misslyckats och gått, men Tagesson har stått kvar på Östersunds is allt sedan föreningen hette Östersund/Brunflo och genom de storsatsningar som skett på senare dagar. Totalt kan 33-åringen räkna in nio raka säsonger i klubben och fyller även om poängproduktionen inte är den vassaste en väldigt viktig funktion.

11. Nicklas Larsson, Surahammar
Han har slutat, gjort comeback och är still going strong. Surahammars 37-åring har varit moderklubben trogen precis hela karriären och bidragit stort varje säsong han funnits på isen. Mer poängstarkt än hans cv är dessutom svårt att hitta bland etablerade backar i Hockeyettan.

10. Eric Gustafsson, Tranås
Han velade lite den här våren efter att ha känt sig lite tagen för given, men tillslut blev det som vanligt. Den spelskicklige anfallaren skrev på ett nytt kontrakt med moderklubben. Den enda klubb som han representerat under karriären. Att den lille snidaren lyckats producera jämnt antal poäng de fyra senaste säsongerna (40 pinnar 13/14, 20 poäng 14/15, 30 poäng 15/16 och slutligen 20 pinnar 16/17) är bonuskuriosa som gör honom ännu mer aktningsvärd.

9. Jonas Lindström, Hudiksvall
Det är så mycket snack om alla fashionabla värvningar i Hudiksvall att en trotjänare som Lindström nästan helt och hållet glömts bort. Med lagkaptenen var den som tog täten när truppen krävde att tränaren Lars ”Lillis” Lövblom skulle återinstalleras och är en trygghet och ledare i det lag som nu står inför sin förmodligen största utmaning någonsin. Att leva upp till superhajpen. Timrå-produkten kommer gå in på sin tionde säsong i Glada Hudik och har ett cv fullsmockat med poäng. Väldigt viktig spelare.

8. Erik Glimberg, HC Dalen
Bekvämligheten är förmodligen det enda som hållit Glimberg kvar i Jönköping och HC Dalen, han är egentligen för bra för att lira i en liten ”kvartersklubb” utan publik eller större ambitioner. Det finns kopplingar som hade kunnat placera honom i Mariestad, men säsong efter säsong har han fortsatt vara en stöttepelare i Norrahammar-gänget. Han var med och lyfte laget från division 2, har varit en viktig del i att de etablerat sig i ettan och när David Fredriksson nu lägger av blir han ännu viktigare för HC Dalens framgång.

7. Fredrik Hansson, Kristianstad
Det är lätt att förknippa Fredrik Hansson med en vansinnigt framstormande upplaga av de gröna tigrarna från Tingsryd, men blickar man i meritlistan har han faktiskt representerat Kristianstad i sex raka säsonger (den kommande blir hans sjunde). Han har varit med om upp- och nedgångar och blivit en oerhört viktig del av ryggraden i KIK. Något som mynnade ut i en smått sensationellt bra säsong den gångna vintern där han tillhörde ettans allra bästa och producerade poäng som aldrig förr.

6. Marcus Mellström, Nybro
Ska man illustrera uttrycket ”att göra allt för laget” med en spelare skulle Marcus Mellström förmodligen fungera väldigt väl. Utan att knussla har han funnit sig i att skolas om efter de behov som laget har haft. Från forward till back och så till forward igen. En producerande, defensivt ansvarstagande lagkapten som snart gjort så mycket för vikingarna att han kan börja ta upp kampen med pensionerade Jonny Ågren om att vara Mr Nybro. Trots att han gjorde sina juniorår i antagonisten Tingsryd…

5. Joni Liljeblad, Kiruna
Att 27 år ung vara en institution i en förening är något speciellt och den här säsongen när Kiruna i stor sett ställer en trupp hämtad direkt från dagis på isen blir Liljeblad en av hela Hockeyettans viktigaste spelare. Finländaren kom till gruvstaden inför säsongen 11/12 och har sedan dess blivit kvar. En producerande backgigant som dessutom är oerhört viktig som lagkapten. Det är han som ska leda Kirunas styrkor i vinter.

4. Andreas Nordfelt, KRIF
Det fanns en tid när det blev en rolig följetong varje sommar kring hur länge Nordfelt skulle vänta med att skriva på. För på skrev han tillslut alltid. I år chockade han hela sin omgivning med att rita på kontraktet som sportchef Fabio-Micke viftade med redan i maj och är därmed klar för sin sjunde raka säsong i klubben. Han är symbolen för ryggraden i laget och var en av två spelare som stannade när det blåste som snålast ifjol. En starkt bidragande orsak till att KRIF varit så bra som de faktiskt varit under alla sina år i ettan.

3. Carl-Johan Svensson, Grästorp
Han är för bra för Hockeyettan och har gång efter annan gett sig iväg på utflykter till fashionablare destinationer, men varje gång har han valt att vända tillbaka hem till lilla Grästorp för att bära laget med hjärtat på bröstet. Han är tveklöst en av seriens bästa spelare och i våras ägde han till och med isen fast han spelade med bruten fot. Den här gången är han förmodligen hemma i Grästorp för gott. Förbannat synd för resten av hockeysverige, förbannat skönt för de med sympatier för GIK. Det räcker så.

2. Mikael Adamsson, Visby/Roma
Kaptensämnet går in på sin tionde raka säsong i Visby/Roma. Fascinerande troget för en kille som egentligen fostrades i Västerås och hamnade på ön efter att aldrig riktigt ha fått allsvenskt fäste med moderklubben. Adamsson är något så ovanligt som en poängstark anfallare och svinjobbig fulspelare i ett vilket gör honom till en fantastisk attraktion för oss som tittar på. En kille som borde få betydligt större rubriker än vad han faktiskt får.

1. Filip Törnqvist, Mariestad
Mariestads aktade kapten är som en ännu bättre version av Mikael Adamsson, en gris vars munläder konstant fladdrar men som samtidigt är en mycket duktigare hockeyspelare än vad han får cred för. Törnqvist ratades av antagonisten Skövde, blev ilsk och har sedan dess varit den klippa som hela Mariestad kunnat luta sin verksamhet mot. Hans hem är en fritidsgård där spelarna i laget kan komma och gå som de vill och i omklädningsrummet är det en självklar ledare. Mitt under brinnande säsong skrev han på nytt tvåårskontrakt vilket innebär att han kommer göra minst tolv säsonger i rad i klubben fram till säsongen 18/19. Men då skriver han väl på igen.