MJÖRNBERG: De drar undan mattan under klubbarnas fötter

En match blir inställd på grund av väder som ställer till det i flygtrafiken. Det resulterar i ett förbundsbeslut som mynnar ut i att två klubbar får ta tuffa ekonomiska smällar.

Det säger ganska mycket om hur utsatta verksamheterna i Hockeyettan är.

Och att det måste göras någonting åt det.

Förbundet kan sitta och peka med hela handen, som i det här fallet när de beslutar att mötet mellan KRIF och Visby/Roma ska spelas klockan 15 en måndag, men behöver inte ta något som helst ansvar för konsekvenserna.

En resa från Gotland till fastlandet för att lira borta mot KRIF går på ungefär 100 000 för Visby. Nu räknar KRIF med ett bortfall på i runda slängar 150 000, på grund av uteblivna publikintäkter och allt annat som kommer till i samband med ett matcharrangemang, när de behöver spela matchen dagtid istället för kvällstid.

Det är ett ganska märkligt beslut att KRIF ska behöva ta en ekonomisk smäll för att Visbys flyg till matchen blev försenat. Möjligen finns där ett styng av dåligt samvete hos förbundet för att de redan på förhand tvingat Visby/Roma till ett spelprogram som dränerar klubbens kassa. Vad vet jag. Men det är ändå konstigt.

Man måste ta i beaktande att inga medel skjuts till för att hjälpa klubbarna. När det gäller att hitta kronorna måste de göra hela jobbet själva och har förmodligen redan vänt på varenda sten som finns för att finansiera redan befintlig verksamhet. Sådana här extrautgifter eller bortfall kan slå ganska hårt.

Förbundet kan förstås precis som de gör i fallet med KRIFs överklagan peka på teknikaliteter, ”Tävlingsnämnden ser inte att något formaliafel begåtts eller att beslutet strider mot något regelverk” och ha rätt i sak. Men det är bara paragrafrytteri.

Det beslutande organet tar beslut utan att egentligen, som det tycks, bry sig om klubbarnas bästa. Hur de små föreningarna i Hockeyettan blir påverkade.

Visby önskade spel i norra Allettan för att spara resekostnader och väl i den södra önskade de att få spela flera dubbelmöten för att minska kostnaderna för resor. Det blev nej. Förbundet pekade på sina formuleringar och beslutade.

Nu åker KRIF med stor sannolikhet på en ekonomisk smäll för att bortalaget inte fick med sig utrustningen till deras hemmahall. Förbundet pekar på sina formuleringar och beslutar.

Det är ingen slump att båda André Lundholm i Visby och Micke Johansson i KRIF nämner kontrollår och utebliven elitlicens som möjliga konsekvenser av den uppkomna situationen.

I redan pressade verksamheter är hundra tusen en minst sagt ansenlig summa och det är det som är det allra mest oroväckande i kråksången.

Förbundet har beslutat om väldigt tuffa ekonomiska krav för att få elitlicens. Krav som klubbarna måste leva upp till och rätta sig efter, annars kastas de ur ligan.

Samtidigt tar förbundet alltså beslut som påtagligt påverkar föreningarnas möjligheter att leva upp till just de där kraven. Beslut som åsamkar dem ganska ordentlig ekonomisk påverkan.

Det rimmar inte riktigt. Eller rättare sagt, det rimmar inte alls.

Någonstans måste man bestämma sig för vad Hockeyettan ska vara för liga. Man kan inte bara pådyvla de hårt gnetande klubbarna tuffa krav och sen i nästa handvändning dra undan mattan under fötterna för dem när de ska försöka klara av att leva upp till dem.