MJÖRNBERG: De borde vända ”hem” och bli stjärnor

Det är inte alltid helt lätt att lyckas i Hockeyallsvenskan. Ibland kör man fast. Idag lyfter jag fram ett gäng spelare som går tungt, men som skulle fylla viktiga roller och bli stjärnor om de valde att återvända till sina forna klubbdestinationer i Hockeyettan.

Backen Robin Axbom har redan gjort det. Det funkade aldrig i Kristianstad och då kastade han in handduken och vände tillbaka till Nyköping där han kommer vara en viktig kugge i lagets fortsatta jakt på playoff den här säsongen.

Likaså Fredrik Bergvik som blev överflödig och har lånats ut från Södertälje efter värvningen av Justin Pogge. Han är tillbaka i det Tranås han var med och lyfte till kvalserien ifjol.

Men det finns ett gäng spelare till som tycks ha kört fast och skulle må bra av ett miljöombyte. Då tänker jag till exempel på...

Bildbyrån

Arvid Ljung, Karlskrona
Den allsvenska karriären har inte riktigt blivit som det var tänkt för Ljung. I två säsonger hamnade han i någon form av märkligt rotationssystem med Oscar Fröberg i Almtuna och sedan Karlskrona värvade kanadensaren Tanner Jaillet har den här säsongen börjat handla om att vakta båsdörr eller nöta läktare som tredjemålvakt. Han har inte agerat backup-keeper sedan mitten av november och stod sin senaste fight (mot Björklöven) den 27 oktober.

Det säger sig självt att det inte är en hållbar situation för en 27-åring som borde närma sig någon form av topp i karriären. Mats Lusth är ju inte heller en tränare som är direkt känd för att matcha sina andramålvakter, tänk då oddsen att få speltid som tredjekeeper. Ljung borde (och har väl förmodligen redan gjort) sätta sin agent på att hitta någon form av övergång eller utlåning.

När Ljung, som från ingenstans, slog igenom på målvaktsscenen gjorde han det i Mariestad där han började som andrekeeper, men tillslut konkurrerade ut Robin Wallin (nu i Kristianstad) och gjorde storartad succé. Ett Mariestad som förvisso har en av Hockeyettans bästa sista utposter i Tobias Sandberg, men inte så mycket mer. Ifjol såg vi hur sårbara Bois var när Sandberg insjuknade i körtelfeber lagom till Allettan. I år har laget ambitionen att ta sig till kvalserien, då behöver man ha vasst målvaktsspel hela vägen. En inlåning av Ljung är inte helt ologisk, då skulle man stå där med ligans bästa målvaktspar.

Bildbyrån

Carl Becker, Södertälje
Ifjol dundrade Becker in mäktiga 50 poäng (25+25) på 36 matcher i Piteå och fanns på radarn till och med hos några SHL-klubbar. Det mynnade ut i ett kontrakt med Södertälje (av alla klubbar) och han hajpades ganska hårt inför säsongen. Inte minst av undertecknad. Men det har inte funkat alls. På 25 matcher har det inte blivit mer än två poäng (1+1) och det säger sig självt att det är alldeles för lite för en herre med Beckers palett av egenskaper. Han ska producera inte gnugga.

Det behövs en omstart och finns det egentligen något bättre ställe att göra det än i ett Piteå som den här säsongen gjort starka resultat med en ganska bantad trupp? Vid en återkomst i norr skulle Becker omedelbart kunna gå in och ta en riktigt stor roll och dessutom få vara med om en lång säsong. Kanske rent av möta Södertälje i en kvalserie.

Bildbyrån

Jesper Ylivainio, Mora
Nu tycks han förvisso ha varit lite skadad på slutet, men det är väl synd att kalla Ylivainios säsong med Mora för en succé. Nu är det förstås svårt att prestera som nykomling i en liga med ett lag som går kräftgång och krampaktigt krigar i tabellens nedre regioner, men en poäng på 17 matcher är naturligtvis inte vad man förväntar sig av en spelare av Ylivainios kvalitet. Den lille teknikern tillhör knappast heller de spelare som matchas flitigast bland forwards.

Samtidigt har hans tidigare klubb Boden haft en ganska ojämn höst där det främst är offensiven som skapat frågetecken. Laget har helt enkelt haft förvånansvärt svårt att göra mål och måste råda bot på den trubbigheten om det ska gå att upprepa vårens bedrift att ta sig till kvalserien. Ifjol gjorde Ylivainio 47 poäng (21+26) på 36 seriematcher för Boden och skulle kunna vara lösningen på alla deras problem.

Bildbyrån

Victor Wänghult, Västervik
Precis som herrn nämnd ovan verkar Wänghult ha varit lite skadad på slutet, men hans siffror imponerar inte heller. 24-åringen som ifjol klev fram som en grym poängspelare med 55 poäng (16+39) på 33 matcher för Kumla har inte lyckas producera en enda pinne på sina 16 matcher i Hockeyallsvenskan den här säsongen och tycks ha marginaliserats till någon form av gnuggarroll.

De spelare i laget som haft mindre istid än Wänghult har antingen lånats ut eller lämnat föreningen. Det kanske är dags även för honom att gå den vägen, speciellt som det är en poängspelare han bör vara. Okej, att hänga sig kvar i Hockeyallsvenskan i en anonym roll bara för att kan väl vara något om man lirar i en prominent klubb, men i Västervik... Nej, det känns inte särskilt logiskt.

Som jag ser det har Wänghult två hemvändaralternativ här. Han kan återvända till Kumla, spela fortsättningsserie och bli den poängkung han var ifjol eller återvända till moderklubben Skövde för att försöka skriva ett nytt kapitel och hjälpa dem i Allettan. Senast han var i föreningen fick han ju stå åt sidan och nöta bänk som gnuggare. Nu skulle han kunna återvända som spetsforward.

Bildbyrån

Albin Hernod, Kristianstad
Nu är 24-åringen förvisso tillbaka i södra Sverige och det Skåne där han från början formades som hockeyspelare i Rögles organisation, men han har inte fått särskilt mycket till speltid i Kristianstad den här säsongen. När han väl fått vara med i Hockeyallsvenskan har han fått agera sparsamt matchad sjundeback på sin höjd och merparten av sina matcher den här hösten har han fått göra som utlånad till Mörrum i Hockeyettan. Ett Mörrum som under onsdagskvällen bommade sista chansen att ta sig till Allettan och därmed kommer tvingas spela i den aningen gråare fortsättningsserien efter jul. Det är ingen drömtillvaro för en back med höga ambitioner.

Men försvararens tjänster skulle komma mycket väl till pass i hans gamla klubb. Mariestad har offensivt spetsiga backar och några ganska defensivt trygga sådana, men de saknar en riktigt elak backjävel. En sån som Hernod under tre säsonger i klubbens färger visat att han kan vara. En sådan som snudd på krävs för ett lag med målet att gå riktigt långt den här säsongen.

Bildbyrån

Jonathan Granström, Mora
Det finns väldigt mycket talang i den unge backen, men den har uppenbarligen inte kommit ut som den kan i Mora. Förtroendet tycks inte vara det största, på de 18 matcher han spelat i Hockeyallsvenskan har det blivit en genomsnittlig istid kring tio minuter och han har svarat för noll poäng, och Granström matchas en del i J20-laget. Det var knappast därför han flyttade över halva Sverige. Då utvecklas han garanterat mer av att lira seniorhockey i Hockeyettan.

Samtidigt som det går tungt i Dalarna har hemstadens Visby/Roma, som han representerade de två senaste säsongerna, gått igenom en backkris och har en i största allmänhet ganska tunn backsida. Det kanske är läge att vända hem? Igen.