MJÖRNBERG: De behöver skapa en större attraktionskraft

Att bygga hemvävt och lokalt är vackert, men samtidigt har det varit tydligt att det varit svårt att attrahera spelare utifrån inför den kommande säsongen. Mjölby måste hitta ett sätt att skapa en större attraktionskraft om klubben inte ska riskera stagnation på Hockeyettan-nivån.

”Jag valde klubb med hjärtat den här gången”, säger den återvändande tränaren Björn Tholander Olsson när han gästar MHC-podden inför att Mjölby ska gå på is och det är så klart vackert. Att tiden han coachade laget i division 2 gjorde sådant avtryck att han efter äventyr i Nyköping och Vimmerby (som han klarade kvar i Hockeyallsvenskan i våras) vill komma tillbaka för en andra sejour.

Problemet är bara att de som inte väljer med hjärtat utan snarare lyssnar på plånbokens eller den sportsliga utmaningens argument inte varit det minsta intresserade av att välja Mjölby den gångna silly season.

Tränaren talar inte klarspråk i frågan under poddintervjun, men antyder att det varit ett ganska kämpigt jobb att rekrytera inför säsongen som kommer. Att det funnits ungefär lika många ”nej tack” som det funnits spelarkontakter.

Beviset på det har vi ju dessutom mitt framför ögonen. Mjölby har behållit i stort sett samma trupp som man haft på isen de två senaste säsongerna och att de sista spetsspelarna, Adam Sikl och August Hummer, kom in i mixen när Alvesta förlorade sin elitlicens är ingen slump. Att de spetsiga spelarna kommer in först när det går åt helvete för klubben de egentligen var kontrakterade hos är inte resultatet av någon evil masterplan där sportchefen Anders Tingman varit överjordiskt kylig och väntat ut läget. Det beror så klart på att Mjölby inte lyckats hitta vad man sökte på spelarmarknaden under sommaren och att spelarna hastigt och mindre lustigt plötsligt stod i desperat behov av en ny klubb att spela för.

Då blev det en match made in heaven. En lycklig slump som gagnade alla.

Men så kan det så klart inte fortsätta.

Det finns ingen anledning att rikta kritik mot värvningsarbetet i Mjölby. Man har säkert gjort vad man har kunnat efter bästa förmåga. Men utan större plånbok kan det vara svårt att uppfylla större behov.

Samtidigt är det givetvis vackert att ”världens mest östgötska Hockeyettan-lag” så tydligt lever upp till sin slogan. Av 22 officiellt presenterade spelare har åtta Mjölby som moderklubb och ytterligare åtta en östgötsk stamtavla. Det blir knappast särskilt mycket mer hemvävt än så. Men baksidan här är att man i det lite längre perspektivet riskerar att bli sittande med spelare som väljer att stanna i Mjölby och Östergötland för att det är bekvämt snarare än för att de har ett driv att ta klubben någonstans.

Jag tänker inte sabla ner på befintlig stomme. De har gjort det bra under sina säsonger i Hockeyettan och håller helt uppenbart klassen som krävs för att klara klubben kvar i ligan. Men på lite längre sikt kan kombinationen av att satsa så hemvävt och samtidigt ha svårt att engagera spelare som kan höja den sportsliga kvaliteten utifrån landa i dalande resultat.

Mjölby måste helt enkelt bygga en lite större attraktionskraft. Det går att åstadkomma ganska mycket med små medel, det har många andra mindre klubbar i ganska liknande situationer i Hockeyettan visat många gånger.

En viktig grund till att bli en attraktiv småspelare är att göra starka sportsliga resultat. Att spelare utifrån ser att ”wow, där borta händer det ju något riktigt fräckt”.

Mjölby skulle kort och gott behöva en säsong där man från en position i skuggan kliver fram och blir ett av de positiva överraskningslagen. Lite som vi har sett Sollentuna, Strömsbro eller för all del Hanviken göra de senaste åren.

Att kliva fram och i alla fall nosa lite på en position topp tio behöver inte vara en fullständig omöjlighet i vinter. Det är lite upp till truppen man har och som garanterat kommer bli ganska underskattad.

Den befintliga stommen måste höja sig ett snäpp, Adam Sikl och August Hummer måste leva upp till alla förväntningar och Björn Tholander Olsson måste hitta ett sätt att leda laget så att kollektivet överträffar sig självt. Då kan Mjölby plötsligt vara en klubb många vill signa för nästa sommar.

För fortsätter det vara så att spelare och ledare bara väljer Mjölby ”med hjärtat” kan det på sikt bli svårt att klara sig kvar i en allt tuffare version av Hockeyettan. Man måste skapa en ny attraktionskraft och vintern som kommer är den bästa tiden att göra det.