MJÖRNBERG: Bristen på tålamod står i vägen för framgång

Under de snart åtta säsonger som Hammarby spenderat i Hockeyettan har klubben misslyckats ordentligt med att etablera sig som ett gäng att räkna med. När de väljer att plocka bort sin unge tränare Filip Algeman bekräftar de bara bilden av sig själva som en förening utan röd tråd eller kontinuitet.
Bristen på tålamod står i vägen för framgång.

Hammarby har ett varumärke som borde kunna vara en garant för att säsong efter säsong ställa ett topplag i Hockeyettan på isen, minst. Men sedan Bajen Fans tog klivet upp i tredjedivisionen (och då återinträdde i Hammarby) inför säsongen 13/14 har den sportsliga utdelningen varit skral.

Man har haft svårt att engagera publiken och legat och skvalpat i botten av tabellerna. På åtta säsonger har man aldrig nåt en Alletta och endast vid två tillfällen lyckats ta sig in i ett playoff-spel bakvägen för att då omedelbart bli utslagna. De senaste säsongerna har kurvan pekat ganska ordentligt neråt och ska vi vara ärliga hade Hammarby förmodligen åkt ur ligan i fjolårets kvalspel om inte coronan kommit som en räddare i nöden och blåst av säsongen.

Det har säkert funnits många goda intentioner, men i grund och botten har utfallet varit alldeles för dåligt. Förutsättningarna för en vettig verksamhet är inte optimala i den sunkiga hall där man på nåder får husera sin verksamhet, men i grund och botten handlar det svaga resultatet om en brist på kontinuitet och röd tråd i verksamheten. Brist på tålamod om man så vill.

Det har varit tränarbyten hit och tränarbyten dit, ständigt ambulerande trupper och en kravbild som bitvis varit lite för mjuk och bekväm. Man har haft högre ambitioner än vad man har kunnat matcha med sin verksamhet.

Men till den här säsongen tänkte Hammarby ändå rätt. Man tog en chans genom att rekrytera gröngölingen Filip Algeman som tränare, men det såg ut som att det fanns en tydligt plan.

Man skulle satsa yngre, med en ung tränare och ung trupp och därifrån försöka bygga upp en lite proffsigare verksamhet. Det får man väl ändå säga att man är på god väg att göra.