MJÖRNBERG: Bomberna

Ett gäng bomber har briserat i och kring Hockeyettan de senaste dagarna. Låt oss ta en närmare titt på dem.

John Henrion. Till Mörrum. På treårskontrakt.

Smaka lite på gårdagens stora värvningsbomb i Hockeyettan.

Många minns väl förmodligen säsongen 14/15 när Asplöven spelade sorglös går det så går det-hockey på ett så offensivt flärdfullt vis att det räckte till att undvika kval och den nordamerikanska duon Jacob Lagacé och John Henrion charmade kalsongerna av stora delar av hockeysverige.

De båda spetsanfallarna fortsatte till SHL efter det, med varierat resultat. Lagacé höll sig kvar i tre säsonger (med Luleå och Mora) medan Henrion hade svårt att hävda sig i Karlskrona. Efter det har det fortsatt på olika håll ute i Europa med gedigen poängskörd som resultat.

Att Henrion (som senast spelade i Sverige med AIK säsongen 19/20) återvänder till Sverige och Blekinge är väl ingen större skräll i sig. Han tycks ju ha funnit sig en käresta och skaffat sig band till platsen på det sättet. Men att han hamnar i Hockeyettan och Mörrum är faktiskt uppseendeväckande.

Dels förstås för att han är en spelare vars spets är överkvalificerad för nivån. Dels för att det är en (förmodligen synnerligen) dyr värvning som inte riktigt passar helhetsbilden för strategin kring Mörrums lagbygge.

För några år sedan, när Mörrum var synonymt med huvudlösa, svagt scoutade, chansvärvningar och storvulna ambitioner utan förankring i verkligheten hade man kanske inte lyft på ögonbrynen. Men att det händer när Thomas Engman börjat bygga en moralmaskin med fokus på laget överraskar faktiskt lite. Känslan är att det inte är fixstjärnor som är melodin om Mörrum ska lyckas.

En spaning som kan vara helt ovidkommande, men som ändå är intressant är att Henrion trots oerhört stark poängleverans i vilken liga han än spelat faktiskt har minusstatistik de sex senaste säsongerna. Den spontana känslan är inte direkt att han kommer till en liga där han är överkvalificerad för att ta det stenhårda hemjobbet.

I den värsta av världar kan tre år med Henrion (sannolikheten att det blir tre år lär väl i och för sig vara synnerligen liten) kosta betydligt mer än det smakar.

Men låt oss inte se det från den skeptiska sidan. Uppsidorna om det visar sig funka är ju väldigt många.

Mörrum hade ofantliga problem att göra mål i powerplay säsongen som gick. Där erbjuder Henrion en lösning på problemet. Det är en målskytt ut i fingerspetsarna med potential att bli en powerplay-kung i Hockeyettan. Kommer han in med rätt inställning kan han och Marcus Paulsson dra det unga gardet mot stordåd.

Det är en oerhört skicklig spelare som ansluter.

För ligan i allmänhet och Mörrum i synnerhet är det ju dessutom en bomb av stora mått som skapar intresse. Kul att klubben vågar.

* * *