MJÖRNBERG: Bloggarnas blogg – reflektioner från den första slutspelsrundan

Lördag kväll och så väl playoff 1 som Hockeyettan-finalen har slutligen gått i mål. Tillåt mig ge er bloggarnas blogg, en minst sagt matig samling reflektioner från det första slutspelssteget.

När Väsbys klubb- och sportchef Tom Tärnström vaknar upp imorgon och bläddrar igenom telefonens kartotek av grattis-hälsningar i allehanda meddelandekorgar är det högst troligt att han hittar ett köttben.

Några välformulerade rader från en herre i ungefär samma position, men ett aningen mer pressat läge som utlovar några synnerligen saftiga lån av spelare till nästa säsong i utbyte mot gentjänsten att inte vara så bra i de två kvalseriemötena som strax stundar.

Avsändare, AIKs sportchef Anders Gozzi.

Skämt åsido. Det är så klart inte så det går till, men efter att Väsby välförtjänt avfärdat Halmstad med 2-1 i finalmatcher och avancerat vidare till kvalserien är det ett synnerligen raffinerat läge som uppstår.

Allt ställs på en intressant spets när två klubbar som tidigare haft ett ganska tydligt samarbete plötsligt ska mötas och slåss om en plats i finrummet. När lillebror Väsby har möjligheten att lugga store(hetsvansinne)bror AIK på en plats i Hockeyallsvenskan.

Gnagarna har ju de senaste säsongerna lånat ut en hel del folk till Väsby som i sin tur lånat ut målvakter till det allsvenska gänget. Edvin Olofsson har gjort en match och ett gäng träningar den här säsongen och ifjol studsade Robin Wallin som huvudkaraktären (bollen) i den där gamla M.A Numminen-hiten ”Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig” fram och tillbaka mellan klubbarna.

Lägg till det att fyra (prominenta) spelare i Väsby-truppen har AIK som moderklubb och att så många som tio spelare (om jag räknar rätt) har representerat gnagarna vid något tillfälle i sin karriär. De flesta på juniornivå. Till och med nämnde klubb- och sportchef Tom Tärnström spelade några juniormatcher i AIK innan målvaktskarriären tog honom genom Stockholmsområdets mer obskyra ishallar.

Lägg till det att Väsby av hävd är ett stort AIK-fäste. Minns hur Solna-gänget inför säsongen rent av gjorde en enkätundersökning för att undersöka inställningen till att lira sina hemmamatcher i Vilundahallen istället för på ödsliga Hovet.

Lägg till det att det ryktas synnerligen påtagligt om att nämnde Edvin Olofsson ska lira i just AIK kommande säsong och att det tycks vara så att gnagarna var sugna på att köpa loss krutdurken till back Oliver Horrsell lagom till transferdeadline.

Det blir förstås något alldeles speciellt i kvalserien och det är inte alls en omöjlighet att Väsby kan åsamka storebrodern oerhörda problem. För det är ett bra Väsby som tagit sig vidare.

För hockeyn i Stockholm är det säkert inget vidare om AIK och Väsby byter plats.

Men alla som saknar den typen av intressen skulle säkert älska en sådan knall.

Nu är den i allra högsta grad möjlig.

* * *

Några ord om finalens förlorare Halmstad.

De gjorde en taktiskt sett ganska bra match i den andra finalmatchen som de följaktligen också lyckades vinna med 5-2. Men det slår inte gnistor om anfallsspelet direkt. Sett över de två matcherna som spelats i Vilundahallen det här veckoslutet är det inget snack om att Väsby är rättmätiga mästare. I final tre var de betydligt bättre.

Men det intressanta är förstås vad som händer med Halmstad nu. Om de har kraft nog att ladda om för ytterligare en skräll eller om den fantastiska resa som varit säsongen 19/20 tar slut i playoff 2.

Vad vi kan vara ganska säkra på är dock att Halmstad väljer sin motståndare först av alla i morgondagens valprocedur och att flera av lagen som är valbara i playoffet gärna ser att Hammers tar dem.

Det kan låta hur märkligt som helst att de skulle vilja bli valda av seriesegrarna från hajpade södra Allettan, men faktum är att jag tror att namn som Huddinge, Hudiksvall, Borlänge, Mariestad och Troja/Ljungby skrämmer mer än Halmstad. Speciellt som alla de övriga (utom Troja) fått vila medan Halmstad gått tre tuffa duster med Väsby.

Det är baksidan med att vara förloraren från Hockeyettan-finalen.

* * *

Hur det ser ut i valproceduren?

Halmstad, Borlänge, Huddinge, Hudiksvall, Mariestad och Troja/Ljungby väljer i den ordningen fritt mellan Boden, Tranås, Östersund, Visby/Roma, Nybro och Vimmerby.

* * *

Östersund besegrade inte bara Kiruna AIF, de besegrade dessutom historiken som jag skrev om härom dagen när de tog två raka matcher och avancerade vidare till playoff 2.

Äntligen lyckades de vinna två hemmamatcher i en och samma playoff-serie igen. Jag tror att det kan vara väldigt bra för självkänslan. Att de dessutom lyckades pilla dit nio puckar över två matcher skadar naturligtvis inte heller i ett lag som har haft kroniskt svårt med målskyttet.

Östersund seglar garanterat vidare med en ganska god känsla.

* * *

Fredagskvällens mest överraskande resultat var förstås det sanslösa målkalaset i Nybro som Nyköping dessutom lyckades gå segrande ur (7-6). Jag trodde i ärlighetens namn att Nybros sudden-seger i match ett skulle stuka Nyköping så pass mycket och samtidigt höja Vikings på ett sätt som gjorde att de ganska enkelt skulle kunna städa av det hela på hemmaplan.

Men Nyköping ska ha cred för sitt sätt att streta emot och ta det till tre matcher. Det gör att de ändå kan sammanfatta en säsong som i det stora hela varit ett misslyckande med att falla med flaggan i topp. Snyggt!

Men i eftermiddagens tredje och direkt avgörande fight var det förstås inget snack. Nybro körde över Nyköping (6-1) och tog sig vidare till playoff 2. Det kan rent av vara så att Nyköpings starka motstånd i de två första matcherna varit en nyttig omskakning som Vikings kan ha nytta av framöver.

Jag fortsätter vidhålla att när Nybro spelar på sin topp, då är de det Hockeyettan-lag som imponerat mest den här säsongen.

* * *

Troja/Ljungby gjorde processen kort och körde ut Strömsbro med 2-0 i matcher och sammanlagt 8-0 i målskillnad. Det är väl egentligen inte så mycket att säga om, det var programenligt.

Men även om det blev två raka och noll mål framåt för Strömsbro måste man när säsongen summeras konstatera att de svarat för en succé. Att de som nykomling med små resurser och ett hemvävt tänk ändå bjussat på ganska underhållande hockey och tagit sig hela vägen till ett playoff-spel är imponerande. Det blir väldigt intressant att se var det hela bär iväg till nästa säsong.

* * *

Ingen är väl förmodligen särskilt förvånad över att Visby/Roma skickade Lindlöven på semester ikväll. Gotlänningarna har ju en sällan skådad förmåga att ständigt höja sig när det vankas playoff och slutspel.

Men det går inte att blunda för hur extremt psykologiska mål gänget lyckades skaffa sig i de matcher de vann i den här matchserien. I match ett hemma på ön såg det ju prekärt ut med 0-2 i baken efter två perioder. Då behövde Mikael Adamsson inte mer än 19 sekunder på sig för att peta dit en reduceringspuck i öppningen av slutakten och så öppnades flodluckorna. Visby spurtade till en 5-3-seger i den matchen.

Och så i dagens avgörande fight. Lindlöven kvitterade till 2-2 med mindre än åtta minuter kvar av matchen. Men det dröjde bara några minuter innan Visby återtog ledningen. Tungt psykologiskt för hemmalaget så klart. Succéfinnen Teemu Huttu gjorde det målet. Han har klivit fram och skjutit fyra mål för sitt Visby under playoff-serien.

* * *

Många var inne på det i samband med att valen skedde, att KRIF gick en vansklig balansgång när de valde formstarka Vimmerby som gått fram som en slåttermaskin i vårserien. Men efter förlängningssegern på bortaplan i den första matchen såg det ändå ganska lovande ut. Men ändå inte…

Vimmerby svarade för en imponerande vändning av den där matchserien och kontrollerade sönder KRIF. Två raka segrar på bortaplan är starkt och enligt rapporterna var vårseriegänget äckligt disciplinerade i dagens 4-0-seger i Soft Center Arena.

Säsongen över för KRIF och den rimliga frågan att ställa nu är förstås, vilka vågar välja Vimmerby i playoff?

* * *

Det såg lite knöligt ut för Boden efter 0-4-förlusten i första matchen borta mot Teg. Lite som att de skulle få det där att de inte vågade välja Piteå tillbaka i ansiktet. Men de reste sig och bucklade till Teg ganska ordentligt i två raka hemmamatcher. Trots en del onödiga utvisningar.

Nu blir Boden precis som Vimmerby ett sådant där lag som ingen annan egentligen kommer vilja välja.

* * *

Snacka om att det blev tätt mellan Tranås och Piteå. Alla tre matcherna slutade alltså 2-2 efter ordinarie tid och fick avgöras i förlängning. Där det blev Tranås som drog det längsta strået två gånger.

Blytungt för Piteå förstås, men när de har borstat den värsta besvikelsen av sig borde den här playoff-insatsen ändå kunna göra att de kan se tillbaka på sin säsong och vara ganska nöjda. Det har ju varit lite av en stålbadsäsong med bantad ekonomi, mängder av skador och en dåligt tajmad uthyrning. Det har varit knöligt, men nu avslutar man ändå på ett bra sätt och faller på knappast möjliga sätt.

Tranås kommer att kunna hota alla kommande motståndare i playoff-spelet.

* * *

Att det i den här typen av matchserier måste spelas match två dagar i rad om det blir en tredje och avgörande match är givet för att det ska gå ihop rent planeringsmässigt med det upplägg som råder. Men det är inte bra ur publiksynpunkt.

Slår vi ihop finalen och playoff 1 gick sju av åtta matchserier till en tredje och direkt avgörande match under lördagseftermiddagen. Sex av dessa sju hade påfallande publikbortfall jämfört med kvällen innan trots att det stod avgörande på schemat. Tyvärr.

Det enda undantaget var Lindlöven som ökade sitt publiksnitt mot Visby/Roma med några själar till den avgörande matchen. Från fredagssiffran 587 till lördagssiffran 642.