Måns Karlsson: Det blir bara sämre och sämre

Ligorna slår sig för bröstet. ‘Vi har utdömt färre utvisningar än tidigare’.

“Hurra!”

Det finns väl inget mer tröttsamt än att skriva om domare och Disciplinnämnden, och det finns väl inget mer tröttsamt än tuffa internetkrigare som sitter och käbblar om att man blir avstängd resten av säsongen om man andas för högt eller tittar snett på sin motståndare.

Riktigt där är vi ju inte.

Men det går inte att komma ifrån att det vi varit med om den här säsongen slår alla tänkbara rekord när det gäller märkliga avstängningar och matchstraff.

Jesper Petterssons avstängning i början av säsongen var bisarr, Anton Lindholms och Henry Bowlbys femmatchers-avstängningar (jag lägger den smällen på oturskontot, även om det ser fult ut) senare på säsongen likaså, de oturliga domar-pååkningarna som också gett avstängningar har i vissa fall varit ett skämt, Malte Strömwall fick matchstraff för en klockren tackling på Jon Knuts och nu i helgen valde Disciplinnämnden att stänga av fem (!) spelare för gruffet/slagsmålet efter slutsignal mellan AIK och Mora.

Avstängningar som ju – faktiskt – kan bli direkt avgörande för hur de där lagens säsong slutar.

Det där slagsmålet/gruffet efter slutsignal tillförde väl ingenting, men med det sagt var det inte något som skulle renderat i fem - FEM - avstängningar. Fem avstängningar som sammanlagt är värd elva - ELVA - matchers avstängning. I ett slutspel! De som sitter i Disciplinnämnden är rimligtvis de enda personerna i världen som ansåg att det var rimligt. En match för Daniel Muzito Bagenda, som drog igång allting, hade jag kunnat köpa. 

Där borde det ha stannat. Och då hade knappast någon i eller runt lagen klagat.

Som om det vore ett Hockeyblodbad

Och då har jag inte ens kommit in på avstängningen som Linus Ölund fick för att ha kört på domaren. Att det ger tre matcher - i ett slutspel - är inte heller något annat än ofattbart, även om det var klantigt agerat av Linus Ölund. Även det är en avstängning som kan avgöra ett lags säsong. Där har Brynäs överklagat, så det sista ordet är inte sagt.

Men det dömdes alltså ut 14 matchers avstängning från de två allsvenska slutspelsmatcherna i lördags. 

Som om det vore något Hockeyblodbad som utspelat sig.

Samtidigt som avstängningarna blir fler och längre konstateras det också att utvisningarna blir färre. Anledningen till det? Ptja, att domarna helt och hållet slutat döma för hakningar, fasthållningar, interference och allt annat som är totalt spelförstörande. Spelförande lag får ingenting för att vara just spelförande. Skickliga spelare får ingenting för att vara skickliga. Tv4:s Sanny Lindström sade det bra i podcasten Sporthuset förra veckan, där han menade att svensk hockey just nu gynnar “dåliga” spelare. Då är det inte så konstigt att knappt någon spelare gör en poäng per match i SHL.

I stället för att beivra rent spelförstörande tittas det ruta för ruta på videoskärmen så fort en spelare ligger kvar på isen någon sekund extra, och kanske, kanske, kanske, kanske fått en träff i huvudet. Förra veckan fick vi under 24 timmar se domarna gå ut och granska tre situationer (en i SM-slutspelet och två det allsvenska slutspelet) som inte ens var nära att vara något matchstraff. Men eftersom spelaren låg kvar i någon sekund åkte de ut och tittade. Det blev tvåminutersutvisningar i stället, men i min värld kunde egentligen alla ha friats. Där var det nämligen tal om tacklingar där mottagarna snarare satte sig själva i skiten.

Domarna avlegitimerar sig själva

Men när det sker en hårt tackling är domarna generellt väldigt snabba upp med armen. Då tar de femminutersutvisningar, för att kunna videogranska. Och avlegitimerar samtidigt sig själva som matchledare fullständigt.

Annat är det när det är de spelförstörande momenten.

På det här området befinner sig svensk hockey i kris. Domare och Disciplinnämnd har helt fel fokusområden. När alla runtomkring, och spelarna, skriker efter fler utvisningar för spelförstörande moment har domarna fullt upp med att titta på skärmen för att titta på en regelrätt tackling - och Disciplinnämnden…ja, vad gör egentligen Disciplinnämnden?

Det här handlar för mig inte om att hockeyn måste bli tuffare, att alla tacklingar måste bli tillåtna eller att spelarna blivit mesigare. Det här handlar för mig om vilken bild vi vill förmedla. Både utåt, till hockeyvärlden, men också till de marginalsupportrar den här sporten har. Just nu gör de bort sig inför öppen ridå.

Utvecklingen går åt fel håll

Men säger jag inte emot mig själv då, som vill se fler utvisningar, färre avstängningar och färre videogranskningar? Ökar inte det bara risken för felbedömningar, skador och annat som vi vill få bort? Försöker jag inte måla upp någon sorts utopisk drömbild, som inte är möjlig?

Nej, min upplevelse är att det inte alls är så. Min upplevelse är att utvecklingen går åt fel håll. Att det faktiskt var helt okej på många områden tidigare, där det nu blivit sämre och sämre.

Domarna tar fler felbeslut på isen när de får granska situationer i efterhand, Disciplinnämnden tar fler felbeslut när de ska beivra precis allting som faller på deras bord. De riktigt bra spelarna får färre domslut med sig eftersom de spelförstörande momenten blir fler men utvisningarna färre.

Vem blir egentligen nöjdare av det här? Det blir sämre för DN, Domarna, spelarna och publiken.

Vi måste komma bort från det här. Nu.

TV: Bromé om mordhoten på sociala medier