- De bästa värvningarna där en spelare gått från en SHL-klubb till en annan.
- Satsar HV på NHL-svensken?
- Borde Luleå bryta med Brännström?
- Laget kan glömma backen.
- Kan han slå Loobs rekord?
- Veckans Lag.
- Mycket mer!
Ett helt gäng spelare bytte inför den här säsongen från ett SHL-lag till ett annat SHL-lag. Vi har ju faktiskt till och med sett ett par spelare bytte från ett SHL-lag till ett annat under den här säsongen. William Strömgren lämnade Rögle för Brynäs, och Lucas Elvenes lämnade HV71 för Leksand. Kanske blir Tobias Ekberg, just nu utlånad från Leksand till Linköping, nästa spelare att byta till en konkurrent? Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
Men vilka är egentligen de bästa värvningarna som gjorts från en SHL-klubb till en annan? För att få fram en topp tio-lista har jag gått både på vilka som varit bäst så här långt under säsongsupptakten, men jag har också vägt in ett visst mått av framtidspotential. En spelare som ännu inte kommit igång fullt ut i sin nya klubb är därmed inte diskvalificerad från listan. Och en sådan som Tom Nilsson är inte med på topp-tio, trots att han gjort lika många mål den här säsongen som på de två föregående säsongerna ihop.
Ifjol såg vi flera riktigt lyckade värvningar inom ligan. Max Véronneau var givetvis den allra bästa, men även Christian Folin, Olle Lycksell, Joey LaLeggia, Glenn Gustafsson och några andra kan lyftas fram som fina exempel.
De tio bästa värvningarna - inom ligan
10. Kalle Östman, från Malmö (via Västerås) till Leksand
Kalle Östman petar ut namn som , Nick Halloran, Theodor Niederbach från listan. Kalle Östman värvades rent formellt från Västerås, som han blev klar för efter den gångna säsongen, men eftersom han aldrig spelade någon match där räknar jag honom som ett nyförvärv från Malmö där han trots allt spelade förra säsongen.
Östman hade under sin tid i Djurgården fina siffror men fick ingen riktig utdelning för det. Han skulle sedan få en större roll i Malmö, men när de sedan värvade in flera tunga namn fick han en ganska tillbakadragen position även där. I Leksand har han dock visat sin kvalité så här långt. En perfekt spelare att stoppa in där det passar. När Leksand saknade Marek Hrivík (och inte hade fått in Lucas Elvenes) tog han ett stort ansvar och imponerade verkligen. Nu får vi se om han återigen får en lite mindre roll. I synnerhet sen om/när Emil Heineman kommer hem.
9. Sebastian Strandberg, från Djurgården till Linköping
Sågs för några år sedan som en toppcenter i ligan, men efter väldigt många skador har Strandberg anseende tappat något. Nu är han äntligen skadefri, och då har vi fått ett bevis på att Strandberg alltjämt är en mycket kompetent hockeyspelare.
30-åringen har inlett sin tid i Linköping mycket lovande Han har gjort poäng i sex av åtta matcher, och spelar just nu i en kedja med och Christoffer Ehn. Att Strandberg har en framskjuten och viktig roll i detta LHC är minst sagt tydligt.
Håller han nuvarande poängsnitt kommer han göra 39 poäng - och det skulle vara hans klart bästa notering.
8. Max Lindroth, från Linköping till Färjestad
Max Lindroth är en spelare som varit på gränsen till ett stort genombrott ett par säsonger. Tyvärr tycker jag förra säsongen var hans svagaste i LHC, och det var nog helt rätt att söka ett miljöombyte. I Färjestad har Lindroth redan nu höjt sig en nivå jämfört med hur han spelade i LHC. En mångsidig back som, trots att han inte spelar powerplay, borde kunna få ut ännu lite mer i offensiven än han visat tidigare i SHL-karriären.
Har så här långt gjort tre poäng på åtta matcher och spelat drygt 15 minuter per match. Ungefär 13 av de minuterna är i lika styrka.
Ett potentiellt fynd av Färjestad.
7. Kim Rosdahl, från Oskarshamn till Rögle
En spelare som inte alls varit bra i Rögle så här långt. Han får snarare ses som en av SHL:s största besvikelser. Är Kim Rosdahl inte bättre utanFredrik Olofsson vid sin sida? Det får vi se.
Baserat på hur han spelat de senaste åren skulle Rosdahl till och med kunna vara nummer ett på den här listan. Baserat på hur han spelat under säsongsupptakten skulle han inte ens vara med topp-tio. På grund det är han ganska svårbedömd, och därför lägger jag honom på en bekväm sjundeplats. En sjundeplats han mycket väl kan klättra från om han kommer igång.
Står på 1+1 efter sju matcher. Spelade senast bara 11:51.
6. Samuel Johannesson, från Rögle till Brynäs
Samuel Johanesson är faktiskt den spelare som bytte SHL-klubb inför säsongen som toppar den lilla interna poängligan - delat med nyss nämnde Sebastian Strandberg. Efter att ha haft problem att ta plats i Rögle har Johanesson erbjudits en väldigt framskjuten position i Brynäs, och med bestämdhet visat att han är skicklig nog för att bli en riktigt bra SHL-back på sikt.
Johannesson gjorde sju poäng på hela förra säsongen och är redan nu uppe på sex (2+4) den här säsongen. Mot Skellefteå i lördags spelade han nästan 21 minuter, och hade inte minst en nyckelroll i powerplayspelet.
Står fortfarande för en del enkla pucktapp i egen zon, men får ändå ses som en fullträff för Brynäs.
5. Matt Tomkins, från Frölunda till Färjestad
Matt Tomkins har inte varit lika bra som förra hösten, men bättre än han var i våras. Han har kort och gott varit hyfsat bra under inledningen av FBK-karriären. Tomkins har vunnit fem av sex matcher (flest av samtliga) och som sagt visat att han är en bättre målvakt än den han var efter nyår förra säsongen. Och framför allt har han visat att han är ganska klar förstemålvakt i SHL, trots att Dennis Hildeby finns i kulisserna.
Jag tycker att Tomkins har en bit kvar innan han får anses vara en av SHL:s allra bästa målvakter, men han är i alla fall tillräckligt bra för att kunna hjälpa mästarna Färjestad att vinna matcher.
En nog så viktig egenskap.
4. Michael Kapla, från Skellefteå till Rögle
En av många, många nordamerikaner som gjort stor succé i Västervik. Jag tycker också han spelade upp sig under förra säsongen och stundtals var riktigt bra i Skellefteå. Jag kan inte riktigt förstå hur de kunde slarva bort honom, till en direkt konkurrent, om jag ska vara ärlig.
Kapla är bra i spelet med puck men sticker framför allt ut för din defensiv, enligt mig. Jag tycker han är en av SHL:s bästa defensiva backar. Det har han kanske inte visat i ett hackande Rögle riktigt än, men på sikt kommer han visa sig vara en mycket betydelsefull värvning för Rögle.
Spelade över 21 minuter i förlustmatchen mot Växjö i lördags.
3. Ty Rattie, från Timrå till Linköping
Förra säsongens powerplaykung har den här säsongen fått en flygande start även i lika styrka, med tre gjorda mål på åtta matcher. I powerplay har det blivit ett mål. Han har verkligen bidragit med precis det som Linköping hoppades på.
Slutade förra säsongen sjua i SHL:s skytteliga och åtta i SHL:s poängliga. Den typen av spelare brukar sällan byta klubb inom ligan. Enligt uppgifter behövde Linköping dock slanta upp rejäääält med pengar för att locka över kanadensaren.
Fortsätter han snitta ett halvt mål per match kommer han definitivt vara värd varenda krona. Det ska jag vara ärlig och säga att jag inför säsongen var skeptisk till om han skulle kunna klara.
2. Mantas Armalis, från Djurgården till Leksand
En värvning jag inte höjde speciellt mycket på ögonbrynen åt när den gjordes. Missförstå mig rätt: Att Mantas Armalis skulle höja Leksands målvaktssida var givet. Han är flera nivåer ovanför Axel Brage, och skulle i sämsta fall ge Kasimir Kaskisuo välbehövlig konkurrens om speltiden. Och välbehövlig avlastning, framför allt.
Men hittills har Armalis kanske varit SHL:s bästa målvakt. Han har 93,3 i räddningsprocent (bäst av alla), släppt in 2,01 mål per match (näst bäst), vunnit fyra av fem matcher (näst flest), högst räddningsprocent i skottsektorn och har dessutom varit bäst av alla i lika styrka om vi bara räknar ligans förstemålvakter. Jonas Arntzen och Linus Söderström har dock varit ännu bättre där, men på betydligt färre matcher.
Ser vi bara till den här säsongen skulle Armalis vara gjuten etta på listan. Nu är dock frågan om han kan hålla den här nivån hela säsongen. Tidigare har vi sett att Armalis under stundom varit briljant, men sedan har antingen en skada eller en formdipp kommit. Kan han bryta den trenden den här säsongen?
1. Brian Cooper, från Oskarshamn till Växjö
Oskarshamn har de senaste åren fått se sina bästa spelare lämna för konkurrenter, på löpande band. Förra säsongen tappade de Max Véronneau till Leksand och Lance Bouma till Malmö, och till den här säsongen tappade de firma Olofsson/Rosdahl till Rögle (Olofsson sajnade sedan med Dallas) och toppbacken Brian Cooper till Växjö. IKO har lyckats prestera år efter år ändå, men det är klart det måste svida.
Brian Cooper har fått en bra start i Växjö. Trots att Lakers sitter på seriens sannolikt bästa backsida spelar amerikanen mest i laget med sina 20:16 i snitt per match. Dessutom har Cooper, som vi väl kanske inte främst ser som en offensiv back, gjort flest poäng av alla i Växjö i lika styrka. Han står på 0+5 efter åtta matcher. Han har också bara varit inne på två mål bakåt.
Han var bra i ett defensivt darrigt Oskarshamn. Förstå då hur bra han kommer vara i defensivt väloljade Växjö. När vi summerar säsongen är jag förvånad om jag inte har Cooper som etta på den här listan även då.
VECKANS LAG
Målvakt:Marcus Högberg
Backar: Theodor Lennström, Ville Pokka
Forwards: Patrik Karlkvist, Antti Suomela (2), Dmytro Timashov
14 LAG - 14 TANKAR
Brynäs: David Sklenicka fortsätter imponera, och är den som leder Brynäs offensiv. Inför lördagens match mot Skellefteå hade han varit på isen på bisarra 16 av 19 Brynäsmål. I Skellefteåmatchen var han på isen vid ett av tre mål. Totalt 17 av 19 alltså. Han är dessutom den spelare i hela SHL som varit på isen på flest mål framåt.
Frölunda: Frölunda tog en typisk Frölundavinst mot Luleå och lyckades undanstyra de krisrubriker som annars hade kommit. Nyckeln där var ju att man fick ordning på sitt powerplayspel till sist.
Men allra mest uppmärksamhet under helgen fick Frölunda för sin NDHL-premiär. Över 2700 personer hade letat sig till Frölundaborg för att se klubbens första tävlingsmatch på damsidan. Otroligt häftigt! Kan de hålla det intresset uppe även framöver råder det inget snack om att Frölundas intåg kommer höja både kvalité och status på damhockeyn i stort.
Jag får lite Luleåvibbar.
Färjestad: En av veckans stora snackisar var Adam Edströms tackling på Michael Lindqvist. En tackling som gav matchstraff men sedan inte anmäldes till disciplinnämnden. Även om det ser extremt våldsamt ut kan jag köpa att det stannade vid ett matchstraff.
Samtidigt satte den här situationen ljuset på hur fruktansvärt svårbedömda situationer som dessa är. Ja, det sker i hög fart och ja, Lindqvist är låg in i situationen. En falang tycker att Lindqvist får skylla sig själv och att det inte ska vara en tvåa. En falang tycker det är det fulaste man sett på en is under 2022.
Personligen tycker jag det är en ganska oturlig situation, rakt av. Och jag hoppas Michael Lindqvist är tillbaka i spel redan i kväll.
HV71: Kent Norberg har det inte lätt just nu. Båda (!) hans lag ligger på kvalplats. Lucas Elvenes, som inte fick plats i HV, gjorde mål direkt för Leksand. Eric Martinsson, lagets stora stjärna, gör ett ödesdigert misstag som sänker HV. Och Mattias Tedenby, med flera, är skadade.
Nu undrar jag om inte “Nubben" kommer lasta på med ett tungt namn från Nordamerika. Jag blir inte förvånad om han går in för ett namn somVictor Rask (även om det egentligen är en back han behöver). Elvenes behöver ersättas och Rask är väl det bästa svenska namnet som är ledigt. Jag rankar honom högre än Loui Eriksson.
Något måste ske typ nu. Och något lär ske typ nu, också.
Leksand: Ibland säger ett klipp mer än tusen ord. Jag nöjer mig med att klistra in säsongens delikatess så här långt. Läckrare blir det inte!
Linköping: Inför säsongen snackades det väldigt mycket om Linköpings backsida. Så att man nu, inte ens tio matcher in i säsongen, ha tagit in en back som inte platsade i Leksand är förvånande. Med det sagt gillar jag Tobias Ekberg väldigt mycket och tycker egentligen han är för bra för att sitta vid sidan om.
Jag kan tycka att HV71 borde försökt få in honom i en trejd mot Lucas Elvenes, om jag ska vara ärlig.
Men vad tror jag om Ekbergs framtid i LHC då? Det blir ju en gissningslek. Men han har fått tolv respektive 19 minuters istid i de två inledande matcherna i Linköping, och har på intet sätt gjort bort sig. Problemet för hans framtid i Cluben är väl att de, när alla är skadefria, har en väldigt stor backsida. Det som krävs för att Ekberg över tid ska fungera i LHC är nog att de lånar ut Elias Sjöström/Mattias Hävelid eller bryter med Craig Schira. Annars riskerar Ekberg att bli “the odd man out” även där, på sikt.
Kollega Robin Olausson hade ett bra snack med Ekberg i helgen.
Luleå: Igår avslöjade Sportbladet att Isac Brännström redan nu skrivit på för HV71 kommande säsong. En övergång som i sig inte förvånar alls. Det är en väldigt rimlig värvning av HV71 och ett rimligt klubbval av Brännström. Nu när övergången läckt ut vill många Luleåsupportrar att Isac Brännström inte ska få spela mer. Jag kan förstå att det är magkänslereaktionen, men tror samtidigt att Brännström är bra och professionell nog för att kunna utföra ett bra jobb. Och även om Luleå blivit ganska hårt drabbat av spelare som varit klara för en annan klubb i ett tidigt skede hostRobin Kovácshost så är det naturligtvis så att även Luleå redan nu försöker bygga nästa säsongs trupp och är på andra lags spelare.
Däremot är det lite väl magstarkt att skriva på för en direkt konkurrent inte ens en månad in på den här säsongen. Isac Brännström kan utan bekymmer vänta åtminstone en liten stund till. HV kommer inte direkt bygga klart laget för nästa år redan i oktober. Man sätter sig i en ganska utsatt situation om man redan i början av oktober har klart med sin nya klubb, just ifall det skulle läcka ut.
Jag tycker absolut inte Luleå ska sparka Isac Brännström. Men jag hoppas att spelare har mer is i magen och åtminstone väntar någon månad till innan man gör klart med sin nästa arbetsgivare.
Malmö: Efter den flygande starten har Malmö nu åkt på två raka förluster och deras tid som topplag lär vara förbi för den här säsongen. Men det är som på “den gamla goda tiden” med namn som Sylvegård, bröderna Westerholm och Fredrik Händemark i toppen av den interna poängligan/skytteligan.
En som däremot inte alls varit speciellt bra är Carl Söderberg. Söderberg var förra säsongen en av SHL:s bästa centrar men har nu stora problem att prestera. Det syns dels i poänggörandet (2+1 på sju matcher) men också om vi kollar den underliggande statistiken. Faktum är nämligen att Malmö blir sämre med honom på planen. Hans corsi är nämligen 47,88. Ingen katastrof - men samtidigt bara 17:e bäst i laget.
Har Söderberg helt enkelt börjat dala, eller är det en tillfällig formdipp?
Oskarshamn: Patrik Karlkvist bara fortsätter vräka på, och har alltså gjort åtta mål på sju matcher. Det är så vansinnigt och galet på alla sätt och vis. Bara 34 mål upp till Håkan Loobs rekord!
Jag myste lite extra i soffan i matchen mot Färjestad i helgen, då både “Karla” och Henrik Björklund gjorde mål i samma match. Två av HockeyAllsvenskans största offensiva stjärnor de senaste tio åren visar att de håller även i SHL. “Björka” har en bra bit kvar innan han är uppe på Patrik Karlkvists nivå, dock. Karlkvist måste tas ut i Sam Hallams första landslagstrupp.
Rögle: Rögle fortsätter ha det tungt och ligger just nu på en kvalplats. Men trots det, och trots att spelet hackat, tror jag ändå på Rögle och ser det inte som osannolikt att de kommer vara med och kämpa om seriesegern när allt kommer omkring.
Vi såg förra säsongen Luleå ligga sist i SHL efter fem matcher. Sen var de ligans bästa lag de avslutande 47 omgångarna, och var till sist bara tre poäng ifrån att vinna SHL.
Nu har det förvisso gått sju matcher, men RBK har 45 matcher på sig att ställa saker till rätta. Det kommer de lösa. Växjö och Färjestad har bäst poängsnitt och står på 16 poäng efter åtta matcher. Att Rögle ska kunna ta in sex till nio poäng på dessa två lag på 45 omgångar ser jag som allt annat än omöjligt.
Jag tror fortsatt de har en bra chans att utmana toppen.
Skellefteå: Skellefteå kan glömma Filip Roos. Han är en av sju backar som överlevt alla gallringar i Chicago. Och även om han rent teoretiskt kan återvända till Sverige framöver är det ingen mening att ta hem honom. Dels vill han vara kvar i Nordamerika, och dels brukar det sällan fungera speciellt bra att en spelare inleder i Nordamerika och sen kommer hem en bit in på säsongen. Eller tvärtom: Att man inleder med att spela i Sverige och sen åker över.
Skellefteå får helt enkelt gå vidare, inse att hoppet är ute, och jobba vidare med andra spår.
Timrå: Anton Wedin har kommit in i laget, men ännu inte gjort poäng på någon av sina fyra matcher. Men det är bara en tidsfråga innan det kommer lossna för honom. Ser vi till hans underliggande siffror har han bäst corsi av alla i Timrå, med 55,7, och räddningsprocenten när han är på isen är ganska blygsamma 88 procent. Det ser med andra ord inte så bra ut nu, men fortsätter han prestera på samma sätt framöver kommer det ordna upp sig inom kort.
Kanske redan den här veckan.
Växjö: Lite i skymundan har Växjö smugit upp i delad serieledning i “snittabellen". De snittar två poäng per match och det är imponerande hur snabbt Jörgen Jönsson fått ordning på spelet. Framför allt defensiven.
I offensiven finns det betydligt mer att hämta. Där har Växjö levt väldigt mycket på ett väldigt vasst powerplay, som gjort nio mål. Faktum är att Växjö bara gjort 13 mål med lika många spelare på isen, och det är bara ett par lag som gjort färre. Får de dessutom ordning på produktionen i fem mot fem…då kommer Växjö bli vansinnigt svårstoppade den här säsongen.
Örebro: Jag kan inte ha varit den enda som gäspade till när jag läste det här citatet av Rasmus Rissanen.
Att fortfarande komma dragandes med “innebandyregler” får sannerligen anses vara ganska omodernt. Har vi verkligen inget bättre exempel att komma med än “innebandyregler” numera?
