KARLSSON: Varje dag är en juldag för Brynäs

Sedan starten av Silly Season inför säsongen 18/19, alltså förra säsongen, har tio spelare och tre ledare återvänt till Brynäs. Det är som att varje dag är juldagen i Gävle.

När Michael Sundlöv avgick som sportchef för Brynäs för fem år sedan tog man ett helt nytt grepp i föreningen. De hade fastnat i en klubb för inbördes beundran där kompisar anställde kompisar, och värvade i stället in Stefan Bengtzén som sportchef. Ett beslut som, så här i efterhand, förtjänar både beröm och kritik. Beröm för att klubben tänkte utanför boxen och faktiskt tog in en erkänt skicklig sportchef, snarare än plocka in en gammal klubbikon för personens spelarmeriter. Kritik för att Brynäs under Bengtzéns sista år började tappa sin identitet.

Man kan lugnt säga att klubben gjort sitt för att hitta den identiteten igen. Jag skrev en tweet för ett tag sen som ganska väl personifierar den rundgång som pågått det senaste året.

Sundlöv lämnar Brynäs och ersätts av Bengtzén, Sundlöv tar Bengtzéns jobb i Karlskrona, Bengtzén sparkar Molin och Dackell som tränare, Sundlöv tar in Molin i Karlskrona, Dackell är med och sparkar Bengtzén, tar över själv, plockar tillbaka Sundlöv (och Molin?).

Cirkeln sluten.

— Måns Karlsson (@Manskarlssonyao) February 7, 2019

Om det är rätt eller fel får väl framtiden utvisa förstås, men ur ett “snacket på stan”-perspektiv känns det som att det gör rätt. Det finns en annan vibe i Gävle än det funnits de senaste åren, är känslan jag får. Något som också, faktiskt, kan tillskrivas den stora damsatsning de gjort. 

En tionde återvändare

Men det är inte bara på ledarsidan det varit något av en rundgång. När Adam Brodecki igår värvades plockade Brynäs in sin tionde återvändare på spelarsidan, på ett år. Då har jag ändå inte räknat med Marcus Westfält  vars kontrakt bröts ifjol för att KHK inte skulle bryta mot lånereglerna, återvände i år, och direkt lånades ut till Västervik.

På målvaktssidan är både Joacim Eriksson och Samuel Ersson återvändare. Eriksson spelade för Brynäs som junior, 2007-2009, och Ersson som junior åren 2015-2018.

På backsidan inledde Niclas Andersén för ett år sedan sin tredje sejour, efter att ha varit i klubben 2007-2012 och 2014-2015. Dessutom gjorde Adam Deutsch en ny sejour i Brynäs förra säsongen efter att ha varit där 2010-2015. Han är dock borta på nytt nu, i Nottingham.

Framåt är sex spelare återvändare från det senaste året. Nicklas Danielsson var i klubben 2001-2005 och återvände 2018. Joachim Rohdin var i Brynäs 2006-2012 och återvände ifjol. Linus Ölund var där 2011 till 2018 och är tillbaka nu, precis som Adam Brodecki som var i Gävle 2011 till 2015. Och så har vi då Anton Rödin som gör sin tredje sejour i Brynäströjan (2006-2011 och 2013-2015) samt Greg Scott som spelade där 2013-2016. Det ska dock sägas att Stefan Bengtzén värvade tillbaka tre av de återvändande. Men det var också han som släppte exempelvis Brodecki, Deutsch och Ersson.

Adam Brodecki återvände till klubben igår och uttryckte det bäst i en intervju med Gefle Dagblad:

– Det känns som att det är mitt gamla Brynäs jag kommer tillbaka till. Det är många gamla ansikten från min tid och jag känner nästan alla som går förbi här. 

– Det känns lite sjukt att komma tillbaka och att det nästan är samma killar som är här. Det är som om att jag inte varit borta överhuvudtaget trots att det gått nästan fyra år.

Det allra sjukaste är att de flesta av de där som är kvar sen Brodecki var där sist också har varit borta en sväng och sedan kommit tillbaka. Jag skrev en liknande blogg om HV71 för ett drygt år sedan, om hur imponerande det är att så många spelare vill komma tillbaka. Detsamma kan sägas om Brynäs, och ett par andra SHL-klubbar. Däribland Skellefteå som även dem gör en liknande satsning och som inför förra säsongen “återanvände” Tommy Samuelsson som coach.

Brodecki sa det bäst

Ironiskt nog sa Adam Brodecki det bäst även när han lämnade Brynäs. I en intervju med kollega Ronnie Rönnkvist uttryckte han oro över vart Brynäs var på väg, när flera egna spelare tvingades lämna och just Dackell och Molin fick sparken.

Skärmdump från den intervjun som du kan läsa hela av här.

Man kan säga att Adam Brodecki och Brynäs IF verkar resonera på nästan exakt samma sätt. Så var inte fallet för några år sedan.

Återvändande ledare

Det som gör att Brynäs sticker ut extra mycket är ju att ledarna också kommer tillbaka. Andreas Dackell satt visserligen i styrelsen innan han återvände i en sportslig roll, men var ändå borta från den sportsliga delen efter att ha fått sparken som assisterande tränare. Han har även varit spelare 1991-1996 samt 2004-2012. Därefter har han varit: Utvecklingsansvarig, assisterande tränare, styrelseledamot, parkeringsvakt, kioskpersonal, t.f. sportchef och sportdirektör.

Ove Molin var spelare 1991-1996 samt 1997-2010 (stor guldhjälte 1999). Sedan har han haft roller som U16-tränare, J20-tränare, utvecklingscoach och assisterande coach. 

Michael Sundlöv var spelare 1987-1999 och har efter det varit både assisterande tränare och sportchef innan han försvann iväg från klubben för fem år sedan. Han och Andreas Dackell var stora guldhjältar för Brynäs redan 1993.

Varje dag är en juldag

Ofta snackas det ju om juldagen som den stora återföreningsdagen. Folk som är iväg och pluggar eller jobbar på annat håll kommer hem kring jul, och går sen ut på krogen på juldagen för att ha kul med sina “riktiga” vänner i hemstaden och vaknar upp på annandagen bredvid någon gammal klasskompis man knappt minns namnet på, men som åldrats väl.

 Men i Brynäs fall är varje dag på jobbet en enda stor återförening. Utöver de tio spelare och tre ledare jag nämnt har även Jacob Blomqvist och Johan Alcén varit i klubben som unga, varit borta i många år, och sedan kommit tillbaka. Som jag sa tidigare behöver det ju inte ge någon fördel när pucken väl släpps, men det finns åtminstone en medveten satsning i Brynäs som är spännande och till stora delar helt rätt. Om det ger resultat eller inte får vi se på isen. För de spelarna och ledarna som nu värvats tillbaka har ju inte lyckats göra Brynäs framgångsrika över tid.

Men en sak är säker. Snart kan Brynäs byta namn från Brynäs IF till Brynäs ÅF. För Brynäs Idrottsförening börjar mer och mer likna Brynäs Återförening. Nu kan i alla fall inte den kräsna Gävlepubliken gnälla på att Brynäsandan försvunnit. Nu kommer Tord Lundström- Wille Löfqvist-, Stig Salming-vepan och de övriga i taket faktiskt betyda någonting för i princip halva laget.

Det kanske inte ska underskattas.