KARLSSON: USA drabbas hårt av U23-laget – kan de utmana Kanada ändå?

Det har blivit dags att avrunda den här World Cup-gruppen. Tidigare har jag gått igenom Kanada, Tjeckien och Europalaget, och nu avslutar vi med ett av turneringens starkaste lag. Det handlar om USA.

USA har nått en del framgångar de senaste turneringen när ”alla bra” varit med. Man var ytterst nära att rubba Kanada i Vancouver 2010, och i OS 2014 stod man återigen upp väl mot storebror i semifinalen. Kan det här laget bli det som till slut går hela vägen? Nåja, John Tortorella är trots allt coach.

Målvakter:
Cory Schneider, New Jersey
Jonathan Quick, Los Angeles
Ben Bishop, Tampa Bay

Wow. Vilken målvaktssida USA har. Tidigare har man tyckt att den varit stark när namn som Ryan Miller och Tim Thomas varit med, men den här målvaktsuppsättningen lär vara den främsta USA någonsin har haft.

Cory Schneider lär nomineras till Vezina Trophy. Så bra har han faktiskt varit. Han har tagit över som USA:s främsta målvakt, och jag är ärligt talat ruggigt tveksam om Jonathan Quick kan ta tillbaka förstaspaden till World Cup. Schneider är en målvakt i yppersta världsklass, som fyller 30 i år och lär vara inne i sin absoluta prime. Den lika gamle Quick är även han en supermålvakt, med två Stanley Cup-titlar (en Conn Smythe Trophy), men i min mening känns Schneider som etta.

Och seriöst, har man Ben Bishop som trea är det lite sjukt. Bishops senaste halva på säsongen har varit briljant, och vi såg ju hur han tog sitt Tampa Bay till Stanley Cup-final förra året. Han kommer nog inte nomineras Vezina Trophy den här säsongen, men Bishop är en målvakt som får ses som en av de tio främsta i världen just nu.

Ryan Suter.

Backar: 
Ryan Suter, Minnesota
John Carlson, Washington
Dustin Byfuglien, Winnipeg
Kevin Shattenkirk, St.Louis
Justin Faulk, Carolina
Erik Johnson, Colorado
Ryan McDonagh, New York Rangers

Här kanske många reagerar över avsaknaden av New York Rangers Keith Yandle, men han är enligt mig inte en back för det här laget. Det finns powerplayskicklighet i form av Byfuglien, Shattenkirk och Faulk, och Yandles spel har inte imponerat under Vigneaults ledning i Rangers. Cam Fowler är snarare den som är närmast att slå sig in.

Backsidan är stark. Det finns en härlig mix mellan offensiv och defensiv, och i John Carlson har man en back som håller på att utvecklas till en av de allra främsta. I min mening är Ryan McDonagh den mest tveksamma i uppställningen. Jag är inte helt såld på honom, men han kommer med i truppen som sista namn. En del kan säkert förvånas över att jag håller Erik Johnson högre, men det är något av en personlig favorit som jag gärna ser i laget.

Centrar:
Joe Pavelski, San José
Ryan Kesler, Anaheim
David Backes, St. Louis
Derek Stepan, New York Rangers

Fyra rätt igenom starka centrar. Pavelski är i min mening klar etta av dessa namn, och det känns som att det här blir ”hans” lag på något sätt. Visst, Patrick Kane blir den store stjärnan, men jag skulle inte ha något emot att göra Pavelski till lagkapten och det stora ansiktet utåt.

Kesler och Backes är skickliga tvåvägscentrar, och Derek Stepan är en smart center som jag gärna har med i truppen. Han är enligt mig mer säker i truppen just nu än exempelvis Backes, som har en småstrulig säsong med mycket spekulationer runt sig. Kesler känns given tillsammans med Pavelski, även om hans säsong inte heller är direkt briljant. Hans rutin och skicklighet att stänga ned motståndarna blir dock viktig.

Patrick Kane.

Forwards:
Patrick Kane, Chicago
Max Pacioretty, Montréal
Phil Kessel, Pittsburgh
Bobby Ryan, Ottawa
T.J. Oshie, Washington
Zach Parise, Minnesota
Kyle Okposo, New York Islanders
Blake Wheeler, Winnipeg
Tyler Johnson, Tampa Bay

Patrick Kane har varit världens främste spelare under säsongen, och blir naturligtvis superstjärnan i detta USA. En kedja med honom, Parise och Pavelski kan bli ruskigt svårstoppad på de små rinkarna i Toronto.

Överlag är forwardsuppsättningen stark. Bobby Ryan får sin revansch för OS-petningen, heta Blake Wheeler kan bli en joker, och Phil Kessel kan fortfarande göra mål med rätt omgivning runt sig. Det är dock viktigt att de tre levererar ordentligt om USA ska kunna hota Kanada hela vägen.

Det finns inga större överraskningar i den här truppen. Att Tyler Johnson kommer med som forward i stället för center kan förstås diskuteras, men i övrigt har jag svårt att tänka mig att det är speciellt mycket som ”upprör”. Någon kan argumentera för att James van Riemsdyk eller möjligen Nick Bjugstad saknas, men de är enligt mig inte superaktuella att peta någon av de här spelarna.

USA hade dock kunnat ha ett starkare lag. Seth Jones hade kunnat ta den sista backplatsen, och framför allt saknas Johnny Gaudreau och Brandon Saad framåt. De två hade absolut kunnat gå in i en första/andrakedja i det här laget, men är låsta att spela med U23-laget. Även Jack Eichel hade kunnat bli aktuell för ”A-laget”.

Jag gillar dock det faktum att U23-spelarna är låsta till U23-laget. Turneringens värde hade blivit än mindre om det kom med ett lag som inte skulle ha någon som helst chans att utmana. Med spelare som Gaudreau, Saad, MacKinnon och McDavid kommer U23-laget bli riktigt starka, och det ökar bara intresset för turneringen.

Jag kan dock förstå om GM Dean Lombardi och coach Tortorella inte riktigt håller med.

Glöm inte att följa mig på Twitter.