KARLSSON: Nu har till och med jag tröttnat
Ibland måste man lägga sig platt på rygg, som Morgan Johansson sa för sex år sedan. Det här är ett sådant tillfälle för mig. Nu har jag tröttnat.
De som följt mig de senaste åren vet att jag brukar vara en jobbig jävel som inte alltid tar första bästa chans att hylla HockeyAllsvenskan och såga SHL, som många andra gjort till vana att göra. Jag har försökt vända och vrida på saker, hitta förklaringar, och ibland också lösningar.
Men ibland kommer det tillfällen då man inte orkar gå det där extra varvet och hitta positiva saker, eller förklaringar. Till sist orkar man inte längre. Till sist känner man bara uppgivenhet och en känsla som säger att den sport jag älskar håller på att förstöras. Den punkten har kommit för mig nu.
Att SHL:s och HockeyAllsvenskans så beryktade avtal inte gynnar HockeyAllsvenskan har vi kunnat se ett tag. Men det är först nu som jag verkligen insett precis hur märkligt det är. Jag fattar poängen, att de allsvenska lagen inte ska tappa sina bästa spelare gratis till SHL. Så kunde det vara förr. Nu får de i alla fall en ersättning. Men att de allsvenska lagen ska kunna tappa sina spelare så sent som två månader före seriestart är förstås skandalöst.
Problemet börjar, som jag skrev i en text tidigare, med NHL. NHL norpar SHL-lagens spelare för en orimligt låg ersättning, alldeles för långt in på sommaren, och SHL-lagen behöver panikvärva. Då hittar de en billig, ofta ung, ofta svensk, spelare i ett okej lag i HockeyAllsvenskan och värvar denne. Brynäs tappade Adam Boqvist och värvade Eric Norin, exempelvis.
Luleå värvade Austin Farley från Björklöven/Karlskrona och Linköping värvade Dan Pettersson från Västervik/Södertälje. Och på något sätt tycker jag nog att de värvningarna är värre, ur ett moraliskt perspektiv. Dels för att de inte, likt Brynäs gjorde med Boqvist, tappade spelare som behövde ersättas i ett lika panikartat läge. Men framför allt för att det finns en grov lucka i avtalets logik.
I Farleys fall får Björklöven pengarna från Luleå, inte KHK. I Petterssons fall är det Västervik och inte Södertälje som får ersättningen från LHC. Logiskt på ett sätt, absolut. Men totalt ologiskt på ett annat. För det är trots allt Södertälje som, helt utan möjlighet att säga ifrån, straffas. De blir av med en tänkt toppspelare och måste panikvärva en ersättare, utan att få någon ersättning från SHL-klubbarna mer en utlagda utgifter på Pettersson, för det. Västervik, som inte alls påverkas av Petterssons övergång till LHC, tar hela övriga kakan. Det är i min värld ganska skevt. Jag förstår varför det är så, men det är fortfarande ologiskt. Hänger ni med?
Kan man kräva att spelarna ska visa lojalitet mot sin klubb? Nja, egentligen inte. Är spelarna för dåliga behöver klubbarna inte visa lojalitet tillbaka utan kan bryta avtalet. Och är spelarna för bra, ja då kan det bli dom som bryter avtalet. Så funkar det.
Men hur som helst har utvecklingen gått för långt nu. Det är inte okej att lag som värvat tänkta stjärnor från andra lag tappar sina spelare till SHL innan de ens hunnit träna eller spela matcher med sitt nya lag. Datumet måste tidigareläggas med någon månad, så är det bara.
Men SHL-klubbarna har också ett ansvar, som jag skrev tidigare. De ser verkligen bara till sig själva. De klagar på NHL-klubbarnas sätt att värva sönder dem, men gör samma sak på allsvenskan. Alla blir på något sätt förlorare. INGEN, utom NHL då, blir vinnare. HockeyAllsvenskan ska också få skit i det här. Hur kom det här avtalet ens till?
Nu har även jag tröttnat. Jag orkar inte längre. Snart är vi på den nivån att jag till och med föredrar köphysterin som finns i fotbollen, där klubbarna är så rika att det snart inte spelar någon roll om man lägger en miljard eller fem miljarder på en spelare. Summan blir inte mer än siffror på ett papper.
Jag hoppas att det här blir den värsta sommaren. Att det sker en förändring till nästa år. Men jag är rädd att det bara är början. Dock vill jag fortfarande vidhålla att vi inte är närmare en stängd liga i SHL idag än vi var för ett år sedan.
Det är min bestämda uppfattning.
Den här artikeln handlar om:
