KARLSSON: Måste känts hopplöst – nästan omöjligt

”Faktum är ju att det inte bara är svårt att göra mål på detta Frölundalag. Det är svårt att ens skapa målchanser”. Så skriver Måns Karlsso om SHL-matchen mellan Brynäs och Frölunda som slutade 3-1 till Frölunda .

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det kommer bli många ”Frölunda vs Brynäs”-matcher på kort tid nu. Lagen möttes i Scandinavium precis före landslagsuppehållet, de spelade idag i Gävle och sen möts de två gånger i januari i Champions Hockey League-semifinalerna.

Det är två bra lag, två lag som absolut skulle kunna utkämpa en bra slutspelsserie, men Frölunda är just nu numret större än Brynäs. Det har vi sett både i matchen i Scandinavium och i dagens match. Det handlar inte om att Brynäs gör några plattmatcher, det handlar inte om att de inte försöker eller inte jobbar hårt.

Det handlar bara om att Frölunda är ett så fruktansvärt bra lag.

Det är framför allt defensiven som sticker ut. Jag vet ärligt talat inte när jag senast såg ett lag spela så här bra defensivt. Om jag ens gjort det. För mig är det här Frölundalaget ett par platåer över både Växjö och Luleå när de har spelat som allra bäst försvarsspel. Det närmaste jag kommer – och här är det såklart relativt sett, är Kanadas OS-lag 2014. De var också så gott som omöjligt att ens skapa målchanser mot. De nollade både USA i semifinalen och Tre Kronor i finalen och släppte bara in tre mål på sex matcher under den turneringen.

Frölundas galna siffror

Frölunda har, 27 matcher in på säsongen, släppt in 38 mål. Det lag som släppt in näst flest är Skellefteå på 57. Det skiljer alltså nästan mål – och då ska vi komma ihåg att Skellefteås Strauss Mann redan hållit nio (!) nollor. Men det som kanske sticker ut allra mest är att Frölunda bara släppt in 27 mål i lika styrka. Nio av baklängesmålen har nämligen kommit i boxplay, ett i tom bur, och ett har kommit i deras eget powerplay. Det var Jakob Silfverbergs 2-1-reducering idag.

För att sätta det i perspektiv släppte Frölunda in minst mål även ifjol: 116. Då var drygt 80 av dem i lika styrka. Även det en bra siffra, men den här säsongen trendar man alltså mot att släppa in 52 mål i spelformen. Det är fullständigt bisarrt. Det borde vara omöjligt att hålla det säsongen igenom, men det försvarsspel och det målvaktsspel man har gör att det inte känns omöjligt.

För faktum är ju att det inte bara är svårt att göra mål på detta Frölundalag. Det är svårt att ens skapa målchanser.

Brynäs hade massor av zontid, inte minst i andraperioden. Men hur många vassa målchanser skapade de egentligen? De var ytterst lätträknade.

Inte ens i powerplay, som Brynäs fick spela flera gånger i mittakten, lyckades de skapa egentligen någonting alls. Framför allt inte förstaformationen med ”storstjärnorna”, som fullständigt körde fast. Och i andraformationen var det tack vare ett par soloåkningar av Jack Kopacka och ett par alibiavslut av Kieffer Bellows som Brynäs åtminstone skapade någon halvchans.

Men i vanligt, uppställt, spel hände det absolut ingenting. Delvis på grund av en oskärpa hos Brynäs – förstås – men framför allt på grund av Frölundas sanslöst höga nivå.

I tredje perioden hittade Brynäs däremot ett gäng målchanser – men då kom nästa problem: Tobias Normann. Frölundas andremålvakt håller ju, även han, högsta SHL-klass den här säsongen.

De gör nästan allting rätt

Jag tror faktiskt Brynäs, ungefär halvvägs in i matchen, började känna att det var fullständigt hopplöst att ens komma till lägen. Ja, rent av omöjligt. Brynässpelarna hölls på utsidan, och när de väl hittade in i slottet och kom till avslut täcktes skotten av uppoffrande Frölundaspelare. Ingen faller ur ramen. Det som Christian Folin förväntas göra – det ska även Linus Wissbach och Filip Cederqvist göra. Det är ett lag där alla hjälper varandra och köper in på det som ska göras till 100 procent. Jag vet inte hur många skott de blockade i andraperioden idag.

För den neutrala kan jag förstå om Frölunda inte är det mest underhållande laget att se. Det bjuds sällan på klang- och jubelföreställningar och nu är den främste mönsterbrytaren Ivar Stenberg dessutom på JVM. Men jag har sällan sett ett så moget och strukturerat lag, som gör nästan allting rätt.