KARLSSON: Ett galet hockeyår går mot sitt slut – här är händelserna att minnas

2018 måste ses som ett av svensk ishockeys bättre år. Inget kan förstås mäta sig med 2006, och visst ligger OS-fiaskot för både damerna och herrarna där som en blöt filt. Men när året ska summeras finns det gott om höjdpunkter och snackisar att se tillbaka på.

Så länge inte Lucas Raymond eller Victor Söderström går in och gör sju mål och får ett genombrott monumentale i dag, så kan vi nog slå fast att hockeyårets höjdpunkter redan nu är klara. Och vilket år vi haft! På listan nedan finns varken Juniorkronornas eller U18-damernas VM-silver med utan ratas av mer internationella stora händelser. Det blir en del Elias Pettersson, en del Rasmus Dahlin – och en del annat smått och gott när jag listar de tio saker vi lär minnas från hockeyåret 2018.

10. Jeremy Colliton tar över Chicago

Ja, i Sverige vill vi förstås vinkla det som att Jeremy Colliton tog över Chicago. Internationellt var den stora grejen naturligtvis att legendaren Joel Quenneville fick sparken efter ett decennium i klubben. Bara det är faktiskt tillräckligt för att komma med på listan. Så stort var det, att Stan Bowman beslutade sig för att sparka coach Q. Men hur som helst. Här lägger vi fokus på Jeremy Colliton. En coach som för bara ett drygt år sedan tog Mora till SHL, och som bara för några år sedan lade av spelare, är nu huvudtränare i en av NHL:s verkliga storklubbar. I en av de stora idrottsstäderna i Nordamerika. Han är 33 år. Det är helt galet. Starten har varit tuff i ett Blackhawks med identitetskris, men Bowman & co. i Chicago tror stenhårt på det kanadensiska tränarunderbarnet. Jag hoppas och tror att han får en lång och framgångsrik tränarkarriär.

9. Tysklands OS-resa

För svensk del var det ett fiasko att åka ur i kvartsfinal. Redan där stod dock Tyskland för en av sina största ishockeyprestationer någonsin. Men de var inte klara där. Av bara farten slog Marco Sturms manskap ut även Kanada i semifinalen. I finalen var de sedan bara någon minut ifrån att fullborda den största, eller näst största, skrällen i ishockeyhistorien genom att vinna guld, Men Nikita Gusev kvitterade sent och i förlängningen avgjorde Kirill Kaprizov för det stjärntäta ryska laget. Tänk hur nära det var att Tyskland – TYSKLAND – vann OS-guld i ishockey. Och att SCHWEIZ var ungefär lika nära att vinna VM-guld några år senare. Det hade varit något, det…

8. Tre Kronor charmar brallorna av alla och vinner VM-guld

Men det blev som bekant Sverige som återigen vann VM-guld. Detta efter att de, på vägen fram till finalen mot Schweiz, spelat sin kanske mest underhållande ishockey någonsin. Grönborg, Garpenlöv och Popovic släppte lös ett ungt och spelglatt landslag som charmade oss allihopa med sin otroliga offensiv och sin spelglädje. Tillsammans med gula väggen på läktarna skapade Rickard Rakell, Mika Zibanejad, Oliver Ekman-Larsson, Adam Larsson och de övriga i Tre Kronor en VM-hajp vi inte sett på ganska länge. Ge oss en repris i vår, tack!

7. John Tavares byter klubb

För första gången sedan lönetakseran inleddes för närmare 15 år sedan bytte en av världens bästa spelare klubb som free agent. John Tavares valde att inte förlänga med New York Islanders innan säsongen var slut, och när free agent-perioden inleddes skrev han på för sin favoritklubb Toronto Maple Leafs. Islanders blev av med sin superstjärna, utan ersättning, och tvingades se honom forsätta karriären i Toronto. Han skrev på ett sjuårskontrakt värt elva miljoner dollar och har hittills motsvarat den höga lönen genom att göra succé. Varje gång en spelare av Tavares kaliber byter klubb – det sker ju inte så ofta – sänder det iväg chockvågor runt om i hockeyvärlden. När det dessutom sker på det här sättet blir det extra spektakulärt.

6. Washington bryter förbannelsen

Till sist gick Nicklas Bäckström och Alex Ovetjkin från att vara bra spelare, eller riktigt bra spelare, till att bli riktigt stora spelare. Efter ett decennium av ständiga fiaskon i slutspelet fick Washington till slut ihop alla bitar. Men det såg till en början ut som att de skulle misslyckas igen. Redan i den första slutspelsomgången, mot Columbus, låg huvudstadslaget under med 2-0 i matcher. Då tog de sig samman och vann fyra raka. I andrarundan väntade spöket Pittsburgh – och efter alla uttåg fick Washington revansch mot Crosby, Malkin och de övriga stjärnorna. Sen kom den stora skrällen när Capitals slog ut Tampa i konferensfinalen, innan de till sist städade av Vegas ganska enkelt i finalen. Vilken resa! Nu återstår det att se om de kan upprepa bedriften framåt sommaren…

5. Elias Petterssons genombrott i Växjö

Vi visste att han var bra. Vi visste att han skulle vara en bra spelare i SHL. Men SÅ bra? Nej, det trodde nog ingen. Elias Pettersson vann allt* Poängligan i SHL och i slutspelet. Årets forward. MVP-priset i både SHL och i slutspelet. Han slog alla tiders juniorrekord i SHL och i slutspelet. Han hade fullständig lekstuga. Ingen kommer någonsin glömma Elias Petterssons säsong i Växjö. Det var något vi kanske aldrig kommer få se igen. I ett fullständigt överlägset Växjö var han den överlägset bästa spelaren. Under sin rookiesäsong i SHL.

* Nej, just det. Han vann inte riktigt allt. Trots att han var SHL:s överlägset bästa spelare var det ju Rasmus Dahlin som blev årets junior i svensk hockey…

4. Vegas Golden Knights resa

Även om det var stort att Washington till sist vann Stanley Cup är det nog ändå Vegas Golden Knights säsong som kommer kommas ihåg om 50 år. ”The golden Misfits” var tippade att slåss i den absoluta botten men chockade alla genom att lekande lätt ta sig till slutspel. Och väl där tog de sig lika enkelt till konferensfinal – där storfavoriten Winnipeg väntade. Ingen trodde nog att de skulle kunna ta sig hela vägen till Stanley Cup-final, men det var precis vad de gjorde. De vann dessutom den första finalen och där och då kändes de faktiskt ostoppbara. Nu blev det ju ingen Stanley Cup-ring, som bekant, men deras debutsäsong lär aldrig överträffas. Pressen är inte direkt liten på Seattle när de kliver in i ligan om ett par år…

3. Rasmus Dahlin går som etta i draften

Efter 29 långa år fick vi återigen se en svensk gå etta i draften! De blev Frölundabacken Rasmus Dahlin som följde i Mats Sundins fotspår och gick som nummer ett. Egentligen säger ju inte draften ett smack, men med tanke på hur sällsynt det trots allt är att en svensk går först är det otroligt stort. Nu har han dessutom imponerat i Buffalo och visat att han inom kort lär bli en världsback. Buffalo Sabres lär inte ångra att de plockade skridskovirtuosen med förstavalet i draften, den där midsommarnatten 2018. En historisk dag för svensk hockey.

2. Erik Karlsson trejdas

John Tavares var inte den enda superstjärna som bytte klubb i somras. Med några veckor kvar till säsongstart kom till sist trejden vi hade väntat på i närmare ett år. Den trejd som var så nära att ske redan vid deadline i våras. Ottawa skeppade iväg sin lagkapten, sin superstjärna, till San Jose Sharks. Hela Erik Karlsson-soppan är så märklig. Bara ett år efter att han sånär, på egen hand, fört laget till Stanley Cup-final var han oönskad. Borttrejdad. Raderad. Och ingen vet riktigt vart det gick fel längs vägen. Helt plötsligt stod det bara klart att Erik Karlsson inte kunde bli kvar i Senators. Sveriges största stjärna bytte klubb och hamnade i ett lag som på allvar kommer kunna slåss om Stanley Cup-titeln i vår. Jag tror inte vi riktigt har förstått än, hur sjukt det är att se Erik Karlsson i en annan tröja än Ottawa Senators.

1. Elias Petterssons genombrott i Vancouver

Vi visste att han var bra. Vi visste att han skulle vara en bra spelare i NHL. Men SÅ bra? Nej, det trodde nog ingen. Elias Pettersson har hoppat över hela den här inkörsperioden utan gick rakt in och blev en fruktad spelare i världsklass. En storstjärna på väg att bli en superstjärna. En spelare som ger hopp till Vancouver, om att staden återigen kommer kunna lägga sina förväntningar hos en svensk superspelare. Precis som fallet varit genom hela 2000-talet. Elias Pettersson gjorde tio mål på sina tio första matcher. Han har redan haft två fempoängsmatcher. Han är helt överlägsen i rookiepoängligan. Han ses som en given vinnare av Calder Trophy. Han har redan gjort konstmål och fått sitt skott att bli ett av ligans mest fruktade. Han har skapat ett NHL-intresse som ingen svensk har gjort på väldigt länge. Han har jämförts med ”Foppa” och Gretzky. Han har hyllats av ”Foppa” och Gretzky. Och han har förmodligen bara börjat.

I våras fick han inte ens spela OS för Tre Kronor. Ett Tre Kronor med SHL- och KHL-spelare. Hade World Cup-spelats den här hösten, med de främsta spelarna från NHL, hade han varit en av lagets bärande spelare. Det säger egentligen allt. Oavsett vilken NHL-karriär Elias Pettersson kommer få så kan jag lova att vi är många som inte kommer glömma hösten 2018. Elias Petterssons höst.

Bubblare: Sveriges JVM-silver, William Nylander-soppan, Superkaoset i Ottawa, superkaoset i SHL-organisationen, Jonathan Dahlén spelar upp Timrå i SHL, Allting med Petter Lasu Nilsson.