KARLSSON: De tio mest minnesvärda händelserna under 2016

Hockeyåret lider mot sitt slut, och det börjar bli dags att summera höjdpunkterna och bottennappen. Det har varit ett oerhört händelserikt ishockeyår, vilket medför att saker som Las Vegas intåg till NHL-cirkusen och, på tal om cirkus, kaoset i Damkronorna inte kommer med på listan. Las Vegas får ta plats på listan nästa säsong i stället, när man gör entré på riktigt i NHL.

Jag har här listat tio händelser som jag definitivt kommer minnas om många år.

10. Den finska draftchocken
Det var Auston Matthews som valdes först. Men det var finländarna som var den stora behållningen på draften. Och då tänker jag inte främst på att Patrik Laine var tvåa, Jesse Puljujärvi fyra och Olli Juolevi femma. Då tänker jag faktiskt mest på det faktum att Columbus inte valde Jesse Puljujärvi, utan Pierre-Luc Dubois. Columbus har en finsk general manager i Jarmo Kekäläinen och skickade fram chefsscouten Ville Sirén att offentliggöra valet. De flesta var övertygade om att de skulle välja landsmannen Puljujärvi. Men icke.

Det var en chock för mig, och för många andra.

9. Mr. Hockey sade farväl
En av de riktigt stora i hockeyhistorien lämnade oss under 2016. Gordie Howe NHL-debuterade på 40-talet och spelade sin sista match, som 52-åring, på 80-talet. Det blev fyra Stanley Cup-titlar under en unik karriär. Bara det faktum att han kallas för Mr. Hockey säger hur stor Gordie Howe är. En legendar som kommer bli saknad i ishockeyvärlden.

8. Patrik Laine
När säsongen inleddes var han, i bästa fall, trea på draftrankingen. I JVM slog han igenom för den breda publiken, men det var Jesse Puljujärvi som blev turneringens MVP. Men det som hände sen är intressant. Patrik Laine fullständigt exploderade och vann den finska mästerskapstiteln efter att ha varit slutspelets MVP, tog Finland till VM-final och blev MVP där också. Och i NHL har han inte direkt behövt någon startsträcka. Som 18-åring ligger han nu på ett målsnitt som skulle göra att han landar runt 40 mål, och bara Sidney Crosby ligger före honom i skytteligan. Patrik Laines 2016 är ingenting annat än sensationellt – och     oförglömligt.

Vem kunde tro att John Tortorellas Columbus skulle leda NHL?

7. Lagen som chockade oss

Hand upp, den som trodde att Västervik skulle leda HockeyAllsvenskan, eller att Karlskrona skulle leda SHL en bit in på säsongen. Jag gissar att ingen räcker upp handen. De tippades båda i den absoluta botten, om inte sist av alla, men har chockat oss. Västervik är fortfarande ett topplag i HockeyAllsvenskan, medan Karlskrona börjat tappa något. De ser dock ut att kunna greja en slutspelsplats, vilket vore enormt stort.

Nu är det ett annat lag som chockar oss: Columbus Blue Jackets. Många (jag, exempelvis) höll dem som ett av NHL:s sämsta lag. Nu leder de NHL och har 13 raka segrar. Frågan är om inte det är en skräll i klass med KHK och Västervik?

6. Mixlagens entré i World Cup
När vi tittar tillbaka på World Cups comeback om 20 år finns risken att vi skrattar åt faktumet att Europalaget och Nordamerika var med i turneringen. Men jag måste säga att det var ganska häftigt. Visst blev det pajaseri av det hela när Europa chockade alla och gick till final, men Nordamerika-laget var en ren och skär behållning. Tänk att vi fick se Jack Eichel, Auston Matthews och Connor McDavid i ett och samma lag. Det är också en sak jag definitivt kommer minnas om många, många år.

Oavsett om man tycker upplägget var roligt eller pinsamt kan jag garantera er alla att ni kommer minnas World Cup 2016 för en lång tid framöver.

5. Crowns
På tal om pinsamt. På tal om minnesvärt. Showen från Leif R. Carlsson, hans son Zevs, Björn Svensson och de övriga var det märkligaste jag någonsin har sett. Den presskonferensen får de mellan Bert Robertsson och Roger Rönnberg att verka fullt normala.

Crowns presskonferens var så absurd att jag inte kan beskriva den med ord. Jag gjorde ett försök i samband med att den gick av stapeln, och det blogginlägget är fortfarande ett av mina mest lästa.  Det är trist att jag inte kan sätta Crowns högre upp på listan, för det är egentligen en personlig favorit till mig. Det är en sån här grej man definitivt kommer berätta om för sina eventuella barn och barnbarn, och det blir svårt att göra det och samtidigt hålla sig för skratt. Jag undrar fortfarande vad som hände med den utlovade premiären mot CSKA.

Jag är fortfarande osäker på om projektet Crowns är på riktigt, eller om det är något sorts konstprojekt sanktionerat av svenska ishockeyförbundet.

4. Jaromír Jágr går upp som tvåa i tidernas poängliga
Frågan är om någon av de spelare som är aktiva i NHL idag kommer kunna komma upp i samma poängskörd som Jaromir Jágr, eller om vi helt enkelt får vänta på nästa eller nästnästa generation superstjärnor innan vi får se någon som passerar tjecken på andraplats i tidernas poängliga.

44-årige Jágr skrev historia häromveckan när han klev upp som den bästa poänggöraren någonsin i NHL, av mänskliga spelare. För det går inte att räkna Wayne Gretzkys 2857 poäng som mänskligt. Jagr har nästan 1000 poäng upp dit. När får vi se någon komma upp i samma poängskörd som den tjeckiske superlegendaren? Får vi någonsin göra det?

Auston Matthews gör sitt fjärde mål i NHL-debuten.

3. Auston Matthews NHL-debut
Jag var klok nog att sova, den där oktobernatten när Ottawa gästades av Toronto i NHL-premiären. Jag var också klok nog att inte kolla upp resultatet från matchen, innan jag slog igång Viaplay för att se reprisen på morgonen. Därmed fick jag också uppleva Auston Matthews osannolika NHL-debut.

Jag blev så tagen att jag tillägnande ett helt blogginlägg åt Matthews osannolika debut. Om någon, mot all förmodan, missat vad som hände gjorde han alltså fyra mål. Han gjorde alla Torontos mål. I sin första match. Tragiskt nog förlorade de ändå med 5-4, men det är sekundärt i sammanhanget. Jag blev oerhört tagen av Matthews debut, och kommer inte direkt glömma den i första taget. Det kan jag lova.

2. Leksands ofattbara resa
När jag i våras rankade de mest minnesvärda händelserna från SHL/Hockeyallsvenskan förra säsongen skrev jag så här om Leksands resa:

”Leksands säsong 2015/2016 ÄR den mest osannolika säsongen inom svensk hockeyhistoria. Laget låg alltså sist i HockeyAllsvenskan efter nästan halva serien. Sjur Robert Nilsen fick sparken. Perra, som aldrig fått den kredd han kanske förtjänar, tog över som den ständiga krislösning han är. Resten är historia.

Leksand lyfte, och slutade på något märkligt sätt fyra i HockeyAllsvenskan. De strulade till det rejält i slutspelsserien och behövde vinna med fyra mål mot Mora för att få kvala vidare. De vann med 6-0. De behövde sen tvåla dit Tingsryd, vilket de förstås gjorde.

De behövde sen slå självaste Modo i en sjumatchersserie. De första två matcherna var de så utspelade att man nästan tyckte det var pinsamt att Modo återigen hade en riktig gräddfil för att hålla sig kvar i SHL. Men det här Leksandslaget var något vi inte hade sett förut. De kom tillbaka i serien, gång på gång, och oavsett hur utspelade de var lyckades de få fram en sjunde och avgörande match.

En match som jag aldrig kommer att glömma. Modo var som vanligt överlägsna, och gick mot en säker seger. Leksand slet sig tillbaka, som vanligt, och fick fram en förlängning efter en sen kvittering. Och där och då visste man förstås redan hur det skulle sluta. Innerst inne förstod man att Leksand skulle vinna.

Brock Montpetits mål kommer vevas om och om igen i tio år framöver. Sekvensen när han snor pucken av Otso Rantakari och kastar sig fram innan han skjuter avgörandet bakom Adam Reideborn…ja, jag tror verkligen aldrig jag kommer glömma det.

Så, vem tror vi spelar Perra i filmen? Och vem får rollen som storjävla Jonas Frögren, som spelade som i fornstora dagar när det gällde som mest? Den här säsongens Leksand är inte bara det mest minnesvärda i år. Det är det mest minnesvärda på många år.”

Leksands 2016 har sedan fortsatt vara lika omtumlande. De var en rejäl slagpåse under inledningen av SHL-säsongen, men har spottat upp sig rejält och har häng på att till och med få slippa kvala sig kvar i SHL. Det där laget är speciellt. Något annat går det inte att säga.

1. 23 minuter som chockade hockeyvärlden
Jag hade slagit ihop datorn och var klar för dagen. Jag slog igång TV:n, minns inte vad jag kollade på, och tog sen upp telefonen för att kolla twitterflödet. Då insåg jag att jag nog inte var klar för dagen, trots allt. Taylor Hall var frejdad mot Adam Larsson! Vilken jättebomb! Svenske Adam Larsson i en rak trejd mot storstjärnan Taylor Hall! Det där lär vara sommarens höjdpunkt!

Spoiler: Det blev inte sommarens höjdpunkt.

17 minuter senare ritades hockeykartan om ordentligt när superstjärnorna Shea Weber och P.K. Subban byttes mot varandra. Två av världens största backprofiler skickades mot varandra i en av de största bytesaffärerna i NHL:s historia. En trejd ingen hade kunnat förutse. Visst hade det funnits rykten kring P.K. Subban, men ingen kunde ana att han skulle bytas mot Nashvilles levande legendar Shea Weber. Under de år jag följt NHL, vilket är runt 15 till antalet, har jag aldrig varit med om en större trejd.

Sex minuter senare kom nästa bomb. Steven Stamkos, som varit ryktenas man i över ett års tid, kritade på ett nytt kontrakt med Tampa Bay. Ett åttaårskontrakt på 8,5 miljoner dollar. Det hade ryktats om att det skulle krävas 11-12 miljoner för att säkra upp storstjärnan, men det stannade på ’blygsamma’ 8,5.

Stamkos-affären hade varit hockeyvärldens stora snackis under ett år, men när den väl nådde sitt klimax var det bara den tredje största grej de senaste 23 minuterna. Det säger en del.

Den 29:e juni 2016 kommer alltid ha en speciell plats i NHL:s historia.

Bubblare: Vegas Golden Knights, Pavel Datsiuks avsked, Daniel Alfredssons hyllning (som kommer i natt), Kaoset i Damkronorna, Alex Ovetjkin når 500 mål, Rasmus Dahlins genombrott, Den ryska dopningsskandalen innan U18-VM, Kunluns intåg till KHL

Nå, vad tycker ni om listan? Saknar ni någon? Hör av er till @manskarlssonyao på twitter!