KARLSSON: De har blivit en parodi på sig själva

Hösten 2014 flyttade jag upp till Gävle. Jag har bevakat klubben under sju säsonger och med ett undantag har det varit den kanske svagaste sjuårsperioden i klubbens historia. Under de sex och ett halvt år jag på ganska nära håll följt Brynäs IF:s herrlag har man avverkat Tommy Jonsson, Tomas Berglund, Roger Melin, Tommy Sjödin, Magnus Sundquist, Ove Molin/Mikael Holmqvist och Peter Andersson som huvudtränare. Och som sportchefer/sportdirektörer har Stefan Bengtzén, Andreas Dackell och Michael Sundlöv kommit och gått. Posten som klubbdirektör har Hans-Göran Karlsson, Johan Stark och Michael Campese, som den här säsongen beordrades ta semester, hunnit ha. Och ärligt talat lär det inte dröja speciellt länge innan vi får ett byte även på den posten.

Inte för att Michael Campese på något sätt är ensamt ansvarig för att Brynäs situation är som den är, problemen är långt mycket större än så och har funnits i klubben långt innan han anslöt med sina stora visioner. Men om varken Peter Andersson eller Michael Sundlöv gjort ett jobb som är gott nog för att satsa på även över tid går det inte heller att påstå att Campese gjort ett jobb som är bra nog för att satsa på över tid.

Det är dags att plocka fram de slitna supporterklyschorna: Avgå alla! Prestera eller dra! Rensa ut alla! 

Välj vilka ni vill.

Jag fick sent igår kväll höra att Brynäs träffade sin tilltänkta sportchef i torsdags, och under natten trillade det in uppgifter till mig som sade att den sportchefen mycket riktigt är Josef Boumedienne - precis som ni kunnat läsa om på Expressen. Som sportchef tror jag Boumedienne kan vara bra och just det Brynäs behöver. Han är karismatisk, respektingivande, har sett kopiöst mycket hockey, har ett gissningsvis starkt kontaktnät och dessutom har han jobbat sig upp på ett imponerande starkt sätt i Columbus där han nu är Europachef för scouterna. Det är ett fräscht nytänk av Brynäs.

Men nu ska han alltså in i båset. Tillsammans med Nils Ekman och kanske också med Tommy Sjödin. Den spretigaste och märkligaste tränartrion i SHL:s historia. Och de tre ska alltså rädda kvar det eviga Elitserie/SHL-laget Brynäs IF. Oavsett om Boumedienne är klar som sportchef eller inte är det ett oerhört märkligt tränarval. Rätt eller fel? Det vet ingen. Men alla kan nog enas om att det är märkligt.

Att det varit slitningar mellan tränarteamet och spelargruppen den här säsongen har varit tydligt. Jag har framför allt hört att det funnits ett stort missnöje med den nya assisterande tränaren Viktor Stråhle. Han och analytikern Anthon Hansson tycks vara de enda två personerna i Gävle kommun (med omnejd) som Peter Andersson litar på - så att det funnits ett missnöje med Stråhle är förstås djupt problematiskt. Att det någonstans längs vägen även skurit sig på något sätt mellan Peter Andersson och delar av klubben i övrigt är också tydligt.

Men att det skulle ge Brynäs IF rätten att behandla sin tränare så som man gjorde igår? Absolut inte. Det är som om klubben blivit en parodi på sig själv. I bussen hem efter en lång bortaresa, efter en totalt meningslös bortamatch i SHL:s alltjämt osexigaste arena, får Peter Andersson av media veta att han fått sparken. Sen ringer ordförande Jürgen Lorenz (en annan person som givetvis måste lämna sin post omedelbart) och meddelar att Andersson tvingas lämna. Herregud, det är sånt som vi sitter och skrattar åt som händer i italienska Serie C i fotboll och som är värdigt att inträffa i typ den litauiska hockeyligan och inte på så mycket andra ställen. Det är pinsamt och ovärdigt. Det är inte ett acceptabelt beteende av en klubb som gör anspråk på att vilja vara Sveriges största.

En av många pinsamma och ovärdiga saker som hänt med Brynäs under säsongen.

Sedan jag flyttade hit till Gävle har jag förstått precis hur viktig hockeyn är här. Faktum är dock att Brynäs IF behandlats så dåligt de senaste åren att det nästan byggts upp ett motstånd mellan klubben och stadens invånare. Den gränslösa kärleken finns inte längre där. I stället har klubben på något obegripligt sätt lyckats vända sig själva mot sina egna supportrar. Oavsett om det rör sig om ett infekterat bråk med en av supporterföreningarna, eller om det rör sig om urusla resultat, urusla rekryteringar, den högtravande rena dräkten och urusla uttalanden i media. Om det rör sig om swish-kampanjer, betaltjänster på hemsidan eller kampanjer för att stödbiljetter ska köpas. You name it. Pengarna ska in, supportrarna ställer upp, men för att citera Leif Östling:

"Vad fan får jag för pengarna".

Den känslan blir allt starkare i Gävleborg.

Att Brynäs sparkar Peter Andersson är i slutändan rimligt. Allt som kan gå fel har gått fel. Det kändes ganska snabbt att det där treårskontraktet Andersson skrev i våras inte skulle slutföras. När man nu tvingas kvala kan jag köpa beslutet att den hårt prövade prestigevärvningen tvingas gå. Brynäs var inte redo för Peter Andersson. Och Peter Andersson var nog inte redo för Brynäs.

Gävle är inte en lätt miljö att vara i. Alla vill vara med och sola sig i Brynäsglansen. Alla har någon åsikt. Gubbarna och gummorna som varit med sedan storhetstiden drömmer fortfarande om Tommy Sandlin. Samuel Ersson kommer alltid jämföras med Wille Löfqvist. Och visst, Simon Bertilsson är väl bra - men det behövs en Stig Salming i laget! Det var bättre när det var "grannens grabb" (för att dra en parallell till Brynäs tvillingsjäl Modo) spelade i laget.

Ena halvan av stan tycker att det är de gamla Brynäsarna som ska styra. In med Jan-Erik Silfverberg som ordförande igen! Låt Sundlöv stanna! Ställ Ove Molin, Tommy Sjödin och Andreas Dackell i båset! Värva tillbaka spelare X, Y och Z som var med 2012! 

Den andra halvan? Den tycker precis tvärtom. "Sluta upp med kompisanställningarna! Ryggdunkarförening! IN MED NYTÄNK!"

Jag trodde ärligt talat att jag hade varit med om det värsta kaoset i Brynäs redan. Att det var nu det skulle bli lite lugn och ro. I stället har det blivit precis tvärtom. Ett av idrotts-Sveriges mest anrika varumärken har dragits ned i smutsen - och jag undrar genuint om de styrande i klubben vet vad som håller på att hända. Om de förstått vilken oerhört stor apparat Brynäs IF faktiskt är. Om de förstår vad det innebär att jobba i den där klubben. Om de själva kan fatta vad alla ansvariga ställt till med.

Men frågan är om det märkligaste av allt ändå inte är att känslan är att Peter Andersson är den som kan gå ur den här soppan med högst huvud. Hans fiasko i Brynäs IF är monumentalt, men han kommer alltid kunna använda sig av argumentet att han ändå kom in med ett försök till nytänk. Att han anställdes för att förändra klubben. Att han gjorde vad han var anställd för, men inte fick något gehör från spelarna eller klubben i övrigt.

Och framför allt var det inte han som sparkade sig själv i bussen på väg hem från en meningslös bortamatch i omgång 52. Tre dagar innan klubbens viktigaste matchserie någonsin drog igång.

Och på något sätt blir det alltid så. Roger Melin dunderfloppade, Tommy Sjödin var ingen vidare huvudtränare, Magnus Sundquist var aldrig rätt för Brynäs. Men alla kan ändå sitta där i soffan och säga: "Ja, det blev ju inte direkt bättre efter att jag slutade". Så kommer säkert Peter Andersson också kunna säga snart. 

På något sätt är det hela tiden de övriga styrande som kommer ur det hela som förlorare och med minst värdighet kvar. Och frågan jag ställer mig är: Finns det någon tränare i hela världen som är rätt för Brynäs?

Läget i HV71 är så uselt att Brynäs mycket väl kan snubbla sig kvar i högstaserien. Problemet? Att klubben styrs med ungefär lika mycket värdighet som en klubb i Hockeytrean.

Jag tror inte ens att "Hey Baberiba" eller "Partaj" hade kunnat göra en sketch på Brynäs IF som var värre än den verklighet de just nu befinner sig i.

Jag kommer aldrig glömma Anton Rödins tårar när han mötte media efter att det stod klart att Brynäs kommer kvala. Han förstår i alla fall vilket läge han och de övriga i Brynäs IF satt sig i. 

Frågan är om övriga Brynäs IF förstår det.