LIZANA WALLNER: På camp i Finland i damhockeyns tjänst

Hej mitt i värmeböljan!
Jag har precis landat och reflekterat klart över upplevelsen som jag fick vara med om förra veckan och vill gärna dela med mig av den. Det var nämligen dags för IIHF Women’s U18 High-Performance Camp som internationella ishockeyförbundet anordnade. Efter att ha varit med som spelare tidigare fick jag äran att åka dit som målvaktstränare och ambassadör den här gången.

Den dagen jag bestämde mig för att sluta spela ishockey på elitnivå lovade jag mig själv två saker:

Jag kommer göra det jag kan för att hjälpa damhockeyn framåt i rätt riktning.
Jag kommer aldrig mer att åka till Vierumäki.

Andra punkten höll jag i ungefär fyra år. Sedan reste jag tillbaka till de finländska skogarna där jag redan tillbringat alldeles för många timmar av mitt liv. Men den här gången handlade det inte om att spöa finnarna i några landskamper. Nej, nu jobbade vi tillsammans, 313 personer från 41 olika länder, mot samma mål. Vi vill alla att damhockeyn ska fortsätta sin utveckling framåt. Vi vill att den ska fortsätta vara en OS-sport för alltid.

Foto: IIHF

AMBASSADÖR FÖR DAMHOCKEYN

Resan började komfortabelt. Jag reste dit med Alexander Bröms, U18-damernas nya head coach, och tänkte: ”Bra, då har jag i alla fall någon som jag kan prata svenska med”. Men när vi väl kom fram såg jag knappt skymten av honom på hela veckan.

Jag var där som en av ambassadörerna. Detta tillsammans med Molly Engstöm (USA), Delaney Collins (Kanada) och Andrea Dalen (Norge). Vi delade med oss av våra erfarenheter från spel på toppnivå. Oss kunde tjejerna och coacherna fråga allt om hur det vara att spela där till vilken tid lunchen serverades.

Samtidigt var min roll att gå lärling bredvid Joe Johnston som jobbar för det kanadensiska ishockeyförbundet som chef för målvaktstränarna. Det var även sex andra målvaktstränare där från olika länder som hade ett lag var. Jag och Joe var med alla lagen. Det var så extremt lärorikt för min del och jag hoppas att de lärde sig en del av mig också.

All coachning skedde på engelska och ibland även teckenspråk på grund av brist på djupgående språkkunskaper, kulturkrockar eller oliktänk. Lite ångestframkallande till en början för min del. Jag tycker det är lite läskigt att träffa så många nya personer på en och samma gång. Det var väldigt långt utanför min bekvämlighetszon, men extremt värt det i slutändan. Det var en väldigt viktig camp för damhockeyn och nu i efterhand är det som alla camper: man saknar alla, till och med de som man inte ens kunde prata med. Och vet ni en häftig sak, i ishockey behövs inget språk. Vi blir bättre tillsammans ändå, av att spela och coacha tillsammans.

Foto: IIHF

PÅTRYCKNINGAR FRÅN IIHF

2011 var jag också en del av den här campen. Då som spelare. Då höll vi till i Bratislava, Slovakien. Melody Davidson var min coach då och det var även hon som styrde skeppet den här gången.

Den här campen startades efter påtryckningar från IOK. De ansåg att om det är så stora skillnader mellan länderna som det var på OS 2010 i Vancouver, så kan inte damhockeyn längre vara en OS-sport. STOPP! Utan OS överlever inte damhockeyn! Ja, så tänkte tydligen inte bara jag utan alla andra som har någonting med damhockeyn i hela världen att göra också.

I mina ögon är det verkligen inte så att vi tagit kliv bakåt i Sverige, som en del påstår. Titta på vår liga – det är en av de bästa i världen. Titta på våra fantastiska herrar som är bäst i hela världen. Vi kan också! Men många länder kommer närmare hela tiden. Förut var det endast USA, Kanada, Finland och Sverige som tävlade om medaljerna. Det är inte så längre. Alla lag som är med i VM har chansen till medalj. Det är såklart tråkigt för Sverige har mindre chans nu än tidigare. Men tro det eller ej, det är bättre för damhockeyn i stort.

Framtiden ser ljus ut för många länder, inklusive Sverige. Ger vi bara så bra förutsättningar till tjejerna som möjligt är jag övertygad om att vi kommer att vinna medaljer på damsidan igen.

Så, här sitter jag och längtar efter att hockeysäsongen ska börja igen. Dels för att det är så mycket mer accepterat att klaga på kyla än att klaga på att det är för varmt, dels för att jag är extremt taggad att börja coacha tjejerna med ännu mer erfarenheter i ryggsäcken. Jag är förväntansfull över damhockeyns framtid och längtar till kalla ishallar lite extra just nu.

Hoppas ni får en fortsatt fin sommar!
/Valle

FOTON: Timo Saarinen, Toni Saarinen & Martin Merk via IIHF

Foto: IIHF