I skuggan av de stora – här är de största ögonblicken i Alfredssons karriär

Det var kanske det mest väntade beskedet vi har fått den här hockeysäsongen. Likväl känns det vemodigt att ”förlora” den sista stora spelaren ur den gyllene svenska generationen i och med att Daniel Alfredsson nu slutligen lägger skridskorna på hyllan.

Alfredsson har alltid stått i skuggan av de övriga tre stjärnorna i den generationen, Mats Sundin, Nicklas Lidström och Peter Forsberg. När man sammanfattar hans karriär står det ändå klart att han bör nämnas i samma andetag som dessa superstjärnor. Skulle jag ranka alla svenskar som har spelat i NHL genom tiderna skulle Alfredsson antagligen ramla in på femte plats efter de tre nämnda stjärnorna och Börje Salming.

Det är inte fy skam med tanke på att vi pratar om en spelare som draftades först i sjätte rundan 1994 – tre år efter sitt egentliga draftår. Till skillnad från Sudden, Foppa och Lidas var han ingen hyllad supertalang som hade ögonen på sig redan när han lämnade Sverige och tryggheten hemma i Frölunda för spel i NHL 1995. Tvärtom fick Alfredsson förtjäna sin respekt genom hårt arbete. Det har han lyckats alldeles exemplariskt med och det är därför han går till historien som en av våra största spelare genom tiderna.

För att på något vis summera Daniel Alfredsson fantastiska hockeykarriär har jag tagit ut tio ögonblick som definierar honom och hans storhet. Det är inte enbart positiva ögonblick, men det är tio händelser som visar upp flera olika sidor av hans personlighet – som idrottsman och människa.

10) Låtsas kasta klubben över sargen – efter Sundins avstängning

Eftersom Daniel Alfredsson var lagkapten för Ottawa Senators under 13 säsonger hann han bli en av huvudpersonerna i ”The Battle of Ontario” när det stormade som mest mellan Senators och Toronto Maple Leafs i mitten av 00-talet. I Toronto finns det antagligen ingen NHL-spelare som är så avskydd som Alfredsson. Inte minst efter hans humoristiska hån mot Mats Sundin under säsongen 2003/04. Sundin hade stängts av efter att ha kastat upp en avbruten klubba på läktaren under en match mot Nashville. Under hans avstängning mötte Toronto just Ottawa. När Alfredsson sköt av sin klubba i samma match gjorde han en antydan till att han också skulle slänga upp sin klubba på läktaren. Det här fick Toronto Maple Leafs och deras fans att rasa. Alla andra skrattade gott.

9) Den omtalade tacklingen på Darcy Tucker 2002

Daniel Alfredsson är ganska kort i rocken för att vara hockeyspelare och har sällan gjort sig känd för sitt fysiska spel. Däremot har han en enorm vinnarskalle och i princip varje gång det har blivit täta, avgörande matcher har han växt som spelare. I den andra rundan av slutspelet 2002 gick Ottawa en tuff holmgång mot ärkerivalen Toronto när Alfredsson delade ut en brysk tackling i ryggen på Maple Leafs superpest Darcy Tucker. Domarna friade och i sekvensen efteråt sköt Alfredsson det matchvinnande målet. Incidenten cementerade Alfredsson som hela Torontos fiende nummer ett. Men trots den svenske kaptenens starka spel gick Senators förlorande ur serien mot Leafs, likt de gjorde under alla andra gånger lagen möttes i slutspelet under hans tid i Ottawa.

8) Slagskottet mot Scott Niedermayer

Daniel Alfredsson var länge och väl Ottawa Senators obestridlige ledare, en spelare som laget kunde lita på i vårt och torrt. Det var emellertid inte alltid som han tog smarta beslut på isen. Under den fjärde Stanley Cup-finalen mot Anaheim Ducks 2007 anklagades Alfredsson för att ha skjutit pucken mot motståndarnas stjärnback Scott Niedermayer – med flit. Alfredsson hävdade att så inte var fallet, men det stoppade inte Anaheims spelare från att fördöma svensken.
– Jag kunde inte tro mina ögon, sade en minst sagt uppretad Teemu Selänne efter matchen.
Än i dag kan man hamna i diskussioner kring huruvida Alfredsson sköt pucken mot Niedermayer med ont uppsåt. Bedöm själva:

7) Intervjun med Max Grinndal efter ”OS-fiaskot” 2010

Tre Kronor misslyckades med att försvara sitt OS-guld i Vancouver 2010. Laget, något av det bästa svensk hockey har haft på isen, förlorade kvartsfinalen mot Slovakien efter en helt inspirationsbefriad insats. Efteråt intervjuades Daniel Alfredsson av TV4:s Max Grinndal och fick frågan om han tyckte att det var ett fiasko. Han svarade diplomatiskt på frågan, men när kameran hade slocknat lät han Grinndal veta vad han egentligen tyckte om frågan. Av någon anledning fick Alfredsson mer cred än kritik för sin utskällning av reportern…

6) King Clancy Memorial Trophy 2012

Okej, det här är långt ifrån den största utmärkelsen som Daniel Alfredsson har tagit emot, men eftersom jag var på plats i Las Vegas tillsammans med Peter Sibner tyckte jag att den passade in på den här listan som ändå är personlig och subjektiv. King Clancy Memorial Trophy delas ut till den spelare som anses ha visat stort ledarskap och samtidigt gjort den största insatsen för samhället genom välgörenhetsarbete eller något annat. I fallet med Alfredsson fick han i första hand motta utmärkelsen för sitt arbete med frågor om mental hälsa. När jag intervjuade honom efteråt berättade han som sin alldeles egen erfarenhet av mental ohälsa då hans syster har varit drabbad av just det. Jag blev imponerad av hans förmåga att förvandla något som skulle kunna klassas som en familjetragedi till någonting positivt:

5) Sju poäng i en match, 25 januari 2008

Daniel Alfredsson lyckades göra 103 poäng säsongen 2005/06. Det finns tio andra svenskar i hundrapoängsklubben, så medlemskapet där är inte så extremt exklusivt längre. Lika många svenskar är det inte som har lyckats göra sju poäng i en och samma NHL-match. Det lyckades Alfredsson med i Ottawas 8-4-seger mot Tampa Bay Lightning den 25 januari 2008, där han utöver tre mål hade fyra assist. Bara Patrik Sundström är värre bland svenskarna i NHL-historien. Han gjorde åtta poäng i en och samma match för New Jersey Devils i en match i april 1988.

4) Calder Trophy 1996

Han hade förvisso VM-turneringen i Globen i bakfickan när han lämnade Sverige och Göteborg för Ottawa 1995. Men att Daniel Alfredsson skulle bli en NHL-stjärna var det antagligen ingen som trodde på förhand. Antagligen inte ens han själv. Men redan som 22-årig rookie visade han framfötterna i det som på den tiden var ett av ligans absolut sämsta lag. Utnämningen till årets rookie 1996 var första steget på vägen mot att bli den kanske största idrottsmannen i den kanadensiska huvudstadens historia. För medan tilltänkte kronprisen Alexandre Daigle blev en gigantisk flopp och ryssen Aleksej Jasjin visade sig vara en egensinnig diva kom Alfredsson att bli den spelare som folket i Ottawa kunde identifiera sig med.

3) Stanley Cup-finalen 2007

Daniel Alfredsson har inte alltid varit kung i Ottawa. Efter slutspelet 2006 var han i stället hårt kritiserad och ifrågasatt. Slutspelsserien mot Buffalo Sabres 2006 avslutades nämligen på ett förnedrande sätt med att den svenske kaptenen blev rundad av Jason Pominville som skickade in övertidsmålet som avgjorde serien – i numerärt underläge. Alfredsson fick klä skott för fiaskot och vissa fans krävde till och med att han skulle bli trejdad. Ett år senare fick Alfredsson sin optimala revansch. Inte nog med att han var Ottawas särklassigt bästa spelare i slutspelet 2007 – han var även den som sköt laget till Stanley Cup-final med ett övertidsmål mot, just det, Buffalo Sabres. Ottawa förlorade visserligen finalen mot Anaheim Ducks, men Alfredsson spelade sitt livs hockey i just det slutspelet. Med sina 14 mål och 22 poäng på 20 matcher var ”Alfie” både mål- och poängkung i slutspelet. Hade Ottawa vunnit Stanley Cup hade han vunnit Conn Smythe Trophy. Nu gick den i stället till Scott Niedermayer.

2) SM-guldet 2005

Säsongen 2004/05 är antagligen den bästa som har spelats i Sverige i modern tid. Tack vare den årslånga NHL-lockouten invaderades elitserien av NHL-stjärnor. Ingen av dessa hade en lika stark på inverkan på sitt lag som Daniel Alfredsson hade på Frölunda. I en kedja med Samuel Påhlsson och P.J. Axelsson växte Alfredsson ut till ett ostoppbart vapen i slutspelet. Hans tolv mål på 14 slutspelsmatcher var ett målrekord som höll i sig ända till dess att Jakob Silfverberg slog det 2012. Frölunda vann finalen mot Färjestad och firade guldet med pompa och ståt längs Avenyn. För ett ögonblick var Daniel Alfredsson större än självaste Poseidon på Götaplatsen.

1) OS-guldet 2006

Ta upp hockeyguldet från OS i Turin 2006 och de flesta minns Henrik Lundqvists målvaktsspel, Mats Sundins ledaregenskaper och framför allt Nicklas Lidströms matchvinnande mål i finalen mot Finland. Det är fullt rimligt med tanke på hur finalen mot Finland artade sig. Men ska man se på turneringen i sin helhet ur ett svenskt perspektiv vore det rent ut sagt kriminellt att inte ta upp Daniel Alfredssons insats. Med sina fem mål och tio poäng på åtta matcher var han Tre Kronors bästa målskytt och bästa poänggörare. På det hela taget var han också Tre Kronors allra bästa spelare i turneringen. Det är lätt att glömma om en spelare som ständigt fått befinna sig i skuggan av de största svenska NHL-stjärnorna i sin generation.