Hockeysveriges nya Amerika-äventyr har börjat

SAN JOSÉ, KALIFORINIEN.
Här sitter jag i norra Kalifornien igen och är på väg att starta en ny liten nätt tripp över Amerika.
Det passade sig dessutom så väl att startdagen innebar att jag fick chansen att dra mig in på San José-Vancouver.

Jag ville inte lansera resan i förväg. Eller att jag skulle ut och flyga. Jag har fått en synnerligen jobbig ångest över att inte vilja ge folk några flygtweets eller flygbilder att sitta och twittra eller dra in i tidningar om det skulle vara så att skiten kraschar.

Men flyget var det bästa jag någonsin åkt med, bortsett från den gången jag lyxade till det och flög business för många år sedan.
Bakersta delen av planet, kanske plats för 120 personer, hade bara runt 30 personer, vilket inte bara gav mig en hel tresits för mig själv under elva timmars flygning. Jag hade ledig på de tre stolarna framför mig och slapp till och med de klassiskt fällda sätena.

Det finns ett par saker som är väldigt typiska på pressläktaren i SAP Center, där San José spelar sina hemmamatcher. Jag var ju här redan för två år sedan, då det är ju inte direkt något nytt för mig,
Men man sitter extremt hög upp här. Och det är väldigt kallt. Det kan möjligen vara så att den senare har med det första att göra.

Som om det inte vore nog med det fick jag laguppställningen precis när matchen skulle börja. Den innehöll ingen Melker Karlsson. Den innehöll inte en enda Sedin. Inte ens en Jacob Markström i mål. En Edler finns visserligen här, men i övrigt undrar jag mest vad jag gör här, mer än att tycka att det är både sött och märkligt att båda personerna bredvid mig på pressläktaren höll för hjärtat under nationalsången.
Vi är bara tre som sitter när på ena vingen, på typ motsatt sida den riktiga pressläktaren.
Här finns det inget som helst skydd för att saker man har med sig ska kunna trilla ner framför en och rakt ner på folket långt, långt under. Det höll jag på att få erfara den hårda vägen.

Jag hade nämligen varit taktisk nog att ställa en Pepsiburk bakom datorn och skulle börja vika bak skärmen lite och kände hur något tog emot och höll på att skita ner mig när jag insåg att det var burken som var i färd med att trilla över kanten.
Ni kan ju lista ut själv hur det hade gått om en person 30-50 meter ner hade fått den i skallen.

Imorgon var det egentligen meningen att jag skulle hunnit med att träffa en spelare här i San José, men av olika anledningar där främst min inledande tidsbrist och späckade schema är den klart främsta orsaken, så valde vi att ställa in. Eller skjuta upp snarare. Något kommer att dyka upp vad det lider. Det är bara just nu oklart exakt vad det blir.

En sak ni ska ha klart för er med det här området här, Bay Arena, är att ni förmodligen helst ska undvika att åka hit och använda er av bil. Det är ett helvete, och det vet jag ju om sedan tidigare.
När jag och Levererarn var här för två år sedan gjorde vi genidraget att gå på NFL med 49ers och sen åka genom stan och norrut för att bo uppåt Napa Valley eftersom vi hade ärenden där dagen efter.
Det var inte jätteenkelt att ta sig genom trafiken då. Dessutom var det så illa att Raiders spelade match i Oakland som slutade en bit innan vi hade lyckats ta oss genom trafiken och i stan och kört över bron mot Oakland. Så där satt vi med trafik från två NFL-matcher och körde bil i fem-sex timmar innan vi var klara. En resa som normalt sett ska ta en timme. Om man slipper trafiken. Vilket man troligen aldrig gör.

När jag skulle köra ner mot San José förut efter att ha varit uppe och köpt telefonkort och käkat en burrito på La Cumbre så tog det, utan att överdriva, två och en halv timme ner till hotellet vid arenan i San José.
En tripp på åtta mil. Imorgon bitti ska jag ta mig härifrån och in till absoluta city i San Francisco, vilket är en bit längre än det jag körde idag. Jag bävar redan för hur lång tid det ska ta.
Men som sagt, hela det här området känns inte direkt anpassat efter biltrafik överhuvudtaget och det är inte för intet som min Twitterpolare Anders Nyström närmast skrikrantade ”BART!” åtskilliga gånger senast jag sa att jag skulle till San Francisco.
Det är alltså själva kollektivtrafiksystemet här i stan, har jag lärt mig. Och ja, det lär ju inte funka sämre i alla fall.

Men den här vyn från när man knallar uppe i hängbroarna nära på över isen ändå… visst ger det en skaplig NHL94-känsla (kanske även senare)? Det är inte utan att man tänker ”är det Irbe därnere? Var är Pat Falloon?”