Henrik Lundqvists fönster är på väg att stängas

Bilden av en nedstämd Henrik Lundqvist börjar bli en tråkig ovana nu. Först hans uppgivna anlete efter fjolårets OS-final i Sotji och några månader senare frustrationen över att hans New York Rangers inte kunde rå på Los Angeles Kings i Stanley Cup-finalen.

I natt var det dags igen. Det var direkt smärtsamt att se Lundqvists lidande i Rangers bås i slutminuterna av det sjunde och avgörande mötet med Tampa Bay Lightning. Utbytt till förmån för en extra utespelare gömde han ansiktet i plockhandsken medan hans för natten uddlösa lagkamrater gjorde ett håglöst försök att vaska fram en reducering. Hoppet om en finalplats dog redan när Ondrej Palat smiskade in 2-0-målet med sitt distinkta handledsskott i den tredje perioden. Det kunde inte ens Henkes fantastiska game seven-facit ändra på.

Vid 33 års ålder har Henrik Lundqvist hunnit uppleva en hel del bra slutspelsresor. Men även om han fortfarande tillhör NHL:s absoluta målvaktselit så är frågan om han någonsin får en lika bra chans som i år att vinna Stanley Cup. I alla fall med New York Rangers.

Rangers stod på toppen av sin förmåga den här säsongen, spelade in flest poäng av samtliga NHL-lag under grundserien och hade ett lag som på pappret såg ut att kunna gå hela vägen. Men det är också ett åldrande lag där flera av de tilltänkta nyckelspelarna är på väg ut ur sin prime. Rick Nash hade på det hela taget ett blekt slutspel – igen – medan Martin St-Louis och Dan Boyle visade att deras en gång så påtagliga stjärnglans fjällat så pass mycket att de har lämnats nakna och genomskådade på isen.

Det finns en hel del 90-talister i truppen som är på väg uppåt, men det är över lag rätt tunt i Rangers pipeline när det kommer till riktigt stora talanger och det kommer att märkas på sikt. General managern Glen Sather spelade ett högt spel vid trade deadline när han valde att värva stjärnbacken Keith Yandle från Arizona Coyotes och offra en hel del framtid i form av forwardslöftet Anthony Duclair och ett gäng draftval.

Det var en klassisk ”vi-ska-vinna-nu-trejd” som ingen hade ifrågasatt om Rangers hade vunnit Stanley Cup. Nu riskerar den i stället att bli en påminnelse om att Sather drog ur proppen.

Jag tror att Rangers har ett fönster på ett eller två år till då man har chansen att vinna Stanley Cup. Efter det är känslan att laget kommer att backa till en följd av den realitet med lönetak och draftsystem som NHL-klubbarna lever med i dag. För Henrik Lundqvist, som just har spelat av första året på sitt feta sjuårskontrakt, är det dåliga nyheter.

Chansen för honom att bli odödlig på Manhattan minskade radikalt på lördagsmorgonen.

*****

Samtidigt som jag halvlåg i soffan med sömndruckna ögon och led med Henke, som förlusten till trots gjorde en riktigt fin match, gladdes jag åt Tampa Bay Lightnings framgång. Inte bara för att jag tippade dem som Stanley Cup-mästare inför slutspelet. Nej, ännu mer så på grund av Anton Strålman.

Hans väldokumenterade resa från utskälld NHL-back till omhuldad och välavlönad stjärna har varit en fröjd att följa.

Så som Strålman har uppträtt i det här slutspelet, och inte minst i serien mot Rangers, måste hans gamla arbetsgivare Glen Sather ha förbannat dagen då han tog det usla beslutet att värva trötte Dan Boyle till klubben och släppa ut Strålman på free agent-marknaden.

För Strålmans del var det en välsignelse i förklädnad. Han må har varit mäkta besviken över att tvingas lämna New York, där han och familjen trivdes så bra. Men det har samtidigt gett honom chansen att bli den spelare som han inte tilläts vara fullt ut under Alain Vigneaults ledning förra säsongen. I Tampa har han inte bara fått större förtroende, han har även fått bygga en oslagbar kemi med Victor Hedman.

Under slutspelet har det blivit tydligt att svenskduon utvecklats till ett av ligans bästa backpar. Fullt jämförbart med Duncan Keith-Brent Seabrook eller Shea Weber–Roman Josi.

Tampa Bay Lightnings coach Jon Cooper har vid åtskilliga tillfällen den här säsongen sagt att Anton Strålman antagligen aldrig kommer att vinna Norris Trophy som ligans bästa back, men att hans backpartner troligtvis kommer att göra det. Det vette katten om jag inte börjar tro på Cooper. Victor Hedmans utveckling mot att bli en sann backdominant i ligan går inte att blunda för längre. Får han bara vara frisk och kry – och spela kontinuerligt med Strålman – under en hel säsong kan han mycket väl bli den tredje svensken efter Nicklas Lidström och Erik Karlsson att ta hem utmärkelsen.

Då kan ni ge er på att han kommer att nämna Anton Strålman i sitt tacktal.