GRÖNLUND: Det skaver i mig att miljonärer kan köpa sig fria

Nu står det klart att filmningar kommer att mötas av fördubblade straff och att bötessumman sticker iväg från 5 000 till 10 000 kronor.
Det skaver i mig att miljonärer kan köpa sig fria efter att ha fuskat till sig fördelar.
Därför tror jag att lösningen ligger någon helt annanstans.

Filmningar har blivit en het potatis i svensk hockey de senaste åren. Min empiriska upplevelse är att det har blivit vanligare med förstärkningar för att vinna ett powerplay som kan bli avgörande.

Nu står det klart att SHL skärper divingstraffen och dubblar bötesbeloppet för de som gör sig skyldiga till det. Det höjs från 5 000 kronor till 10 000 kronor. Att man skärper straffet är bra – och det går inte att säga någonting annat om det.

Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte på böter som påföljd i en sport där lönerna ökar för varje år som går. 

Förändring sker alltid inifrån. Det är upp till de ledande spelarna, lagkaptenerna och tränarna i varje SHL-lag att beivra och bekämpa dessa beteenden.

Med det sagt ska inte disciplinnämnden sluta med att rapportera dessa ärenden. Vi som älskar hockey är rimligen överens om att det är ett fenomen som inte hör hemma i sporten. Men ärligt talat kan 10 000 kronor för ett viktigt powerplay i en avgörande situation i ett slutspel vara ett väldigt litet pris att betala för en del av ligans spelare.

Filmare ska skämmas – inte köpa sig ur skulden med sin höga lön. 

Fusk ska alltid vara något som leder till riktiga konsekvenser. Regler är till för att följas, men till viss del även utmanas lite ibland. Det finns dock vissa fenomen som ingen vill se i svensk hockey.

Böter är ”the easy way out”

Vad skulle dessa konsekvenser kunna vara? 

Det är en fråga som Svenska Ishockeyförbundet säkert har klurat på i evigheter, inte minst med tanke på den skärpning som man nu bestämt sig för att genomföra. Det är alltid bra med skärpta straff, så det här är väl en bättre lösning än ingen.

Men pengar är pengar och heder är heder. Hockeyrörelsen borde hitta nya sätt att bestraffa fuskare. Att betala sig ur det är helt enkelt för lätt för dagens hockeyspelare att göra.

”The easy way out” brukar man säga på engelska. 

Hade jag tjänat 200 000 kronor i månaden hade jag gärna offrat 10 000 för ett viktigt powerplay slutskedet av en match sex i ett slutspel. 

Undantaget bekräftar regeln

Vill vi att lagen som är experter på powerplay ska sätta detta i system? Det kommer att gynna de bästa lagen, som till följd av sina framgångar har byggt dyra lag med välavlönade spelare som med en axelryckning kan betala in fakturan på 10 000 kronor.

Det är helt klart en tränarfråga och ledarfråga, vad vill du att ditt lag ska göra på isen och vad får det för konsekvenser? Gör man ALLT för att vinna, även om det inte är ärligt? Vilka är ledarna som tillåter, belönar och möjliggör detta?

Nyligen fälldes Kalle Hemström för filmning och Malmö-talangen fick betala 5 000 kr i böter. För honom svider det sannolikt rejält i plånboken. Vad 18-åringen tjänar vet inte jag, men för honom lär det ha varit en rejäl läxa.

Men det är ett undantag.

Om vi tar Luleås Pontus Andreasson som ett motbud, fälldes han till att betala 5 000 av sin lön som överstiger 250 000 kronor i månaden. Det kändes klent.

I stället borde spelarna bötfällas inom klubben och ställas inför konsekvenser i laget som påverkar dem på riktigt och får dem att känna att det här gör jag inte om. Standarder föder standarder och regler och tillvägagångssätt med hänsyn till moral är viktigt. Frågan är alltså vilka ledarna är som tillåter detta beteende.

Vi som hockeyrörelse kräver mer. Av spelare, ledare och förbund. Av alla.