ENGLUND: Från liggande till stående bänk

Han var den första dopingtestade människan att lyfta över 400 kilo i bänkpress. Numera har den flerfaldige världsmästaren i styrkelyft sadlat om för att bli ishockeytränare. Joakim Englund har pratat med finländaren om hans lite oväntade karriärskifte.

Hockeyallsvenskan rullar vidare och det är med ett leende på läpparna jag konstaterar att hockeyn i princip har dragit fulla hus i mellandagarna.

Som ni kanske har listat ut gillar jag lite annorlunda och udda hockeyhistorier. Jag gillar sköna karaktärer som kanske har gått sina egna vägar eller gjort oväntade karriärval under resans gång.

Som för finländaren Fredrik Smulter, eller "Superhurri" som han kallar sig på Youtube. Man skulle kunna säga att han har bytt från liggande bänk till stående. Han har nämligen sadlat om helt från sin enormt framgångsrika karriär i bänkpress och satsar nu istället på yrket hockeytränare.

Hur kom det sig att du började tävla i just bänkpress?
– Som de flesta tonårspojkar i min generation (född 1983) så var det intressant med bänkpress. När de andra testade första gången klarade de mellan 30-60kg ungefär. Jag klarade 105kg med mycket dålig teknik första gången då jag var 14 år, sedan den dagen förstod jag att det var något jag ville satsa på. Jag började tävla år 2000 då jag var 16 år gammal och höll på ända till 2017 då jag fick nog av att tävla, det var helt enkelt inte roligt att tävla längre.

Främst för den svenska publiken som kanske inte har så bra koll på dig måste jag ställa frågan; vad har du för meriter inom bänkpress?
– Mitt personliga rekord på tävling stannade på 401 kilo. Jag var den första dopingtestade människan att lyfta 400 kilo i ett legendariskt lyft. Jag vann fyra VM-guld i bänkpress 2009, 2012, 2014 och 2015. 30-talet medaljer på FM (finska mästerskapen). Sex eller sju EM-medaljer och ett par VM-medaljer ytterligare utöver VM-gulden. För den intresserade finns det massor av filmer på Youtube.

Hur ser din bakgrund inom hockey ut? Spelade du själv under uppväxten etc? Har du alltid drömt om att bli tränare?
– Jag spelade både ishockey och fotboll tills jag var 16 år då jag började med styrkelyft/bänkpress. Min bror André har en lång "low league" proffskarriär bakom sig och är numer tränare i Boro Vetlanda. Under hela livet har jag följt brorsans karriär intensivt och även övrig toppishockey, främst NHL. 
– Då det byggdes en ishall på min hemort Malax 2015 beslutades det att repetitionslagets verksamhet i Malax IF skulle köra igång igen efter tio år i dvala. Jag tog kontakt med klubben då jag ville vara med och bidra till bygden och detta kändes som ett spännande projekt. Initialt var tanken att jag skulle sköta klubbens sociala medie-kanaler då detta är något jag tycker mig kunna hantera bra sedan tiden som styrkelyftare.

Känslan är att steget är stort från att sköta sociala medier till att bli tränare, hur kom det sig att du blev tränare?
– Klubben hittade ingen tränare till ett rimligt pris inför debutsäsongen 16/17 vilket innebar att jag fick en förfrågan om att ta ansvaret som huvudtränare i division tre. På den vägen är det. Som min högra hand hade jag Jesper Söderholm som var spelande assisterande tränare och han hjälpte mig med isträningen i början men i övrigt stod jag med ett ishockeylag där vi skrapat ihop yngre och äldre Malaxbor med någon sorts hockeybakgrund och toppade det med spelare från området kring Vasa. Vi hade i slutet av säsongen Kim Nabb som spelat i Allsvenskan och finska Ligan som en av våra toppspelare. Vi förlorade bara två matcher tror jag under säsongen och gick upp till division två. 

SERIELEDARE

För er som inte har järnkoll på det finska seriesystemet kommer division två på fjärde plats i hierarkin, efter SM-liiga, Mestis och Suomi-sarja. Men Fredrik blickar uppåt efter ett par års semifinal-uttåg där vinnaren får fortsätta spela om en plats i Suomi-sarja. Den här säsongen gick laget nyligen på juluppehåll som serieledare.

Ser du några likheter mellan styrkelyft och ishockey? Kan du dra nytta av dina egna erfarenheter som elitidrottare? Hur och på vilket sätt i sådana fall?
– Styrkelyft är en gentlemannasport där respekten för motståndarna är genuin. Det är en enkel sport där resultatet i protokollet avgör. Hockey å sin sida är en sport som styrs av regler och koder, skrivna och oskrivna på hur du beter dig på plan och utanför plan. Det är den största skillnaden i mina ögon, nämligen att jag upplevde styrkelyft som en ödmjuk sport medan i ishockey finns det en påklistrad fasad bland många aktörer.

– Det största likheten är att man måste göra jobbet varje dag. Varje träning är viktig. En annan likhet är att varje tävling/match är en fest, men en fest som ska vinnas. Där måste jag erkänna att ishockey är tyngre. I styrkelyft tävlade jag sex till tolv gånger per år och kunde således återhämta mig mentalt inför varje tävling där det inte var några som helst problem att plocka fram tävlingsdjävulen inom mig. I hockey är jag samma vinnare men det är mycket tyngre mentalt då man ska vara en vinnare 40 gånger mellan augusti och mars. Så där måste jag säga att den största utmaningen är att mentalt lyckas återhämta mig inför varje match.

Du har nu alltså bytt bransch och jobbar numer i upprätt position på en helt annan form av bänk, hur blev det så? Är hockeytränaryrket bara en hobby eller du går in helhjärtat i din satsning på att bli så bra som möjligt som hockeytränare?
– Än så länge är det mer av en hobby men vad framtiden har att erbjuda ska man vara försiktig med att sia om. Vad jag gör nästa säsong vet jag inte. Jag kan fortsätta här i Malax IF men det vore även häftigt att testa på högre nivå. Men då är det ekonomi och familj som spelar in också. Målsättning med mitt coachande är att kunna leva på det någon gång i framtiden och således få testa på hur det är att vara proffscoach. 
– I dagsläget tror jag mig kunna fungera väl i en roll i ett Liiga/SHL-lag som en kombinerade ass-coach och fyscoach. I närtid är det åtminstone en någorlunda realistisk dröm och en roll jag vet jag skulle bidra i.

Just fystränare är något han känner sig behärska sedan sin egen tid som aktiv. Även om fysen skiljer sig en hel del mellan styrkelyftare och hockeyspelare besitter han en stor dos spetskompetens på området. I flera år har han bland annat hjälpt en finsk VM-spelare med ”off ice”-träningen. 

Hur väl ”bänkbytet” slår ut för Fredrik får tiden utvisa. Det är i alla fall ett mycket intressant karriärbyte, minst sagt.

Sitter du inne på en spännande, hockeyrelaterad story? Hör gärna av dig i sådana fall, jag nås enklast/snabbast via Twitter men mejl fungerar också bra:

@EnglundJoakim eller [email protected].