ENGLUND: Inser att det nog var fel strategi

Som jag skrev häromdagen var jag och spanade in seriens två formsvagaste lag under onsdagen. Västervik mot Troja/Ljungby där jag lade lite extra fokus på tabelljumbon och deras spel.

Med åtta raka förluster inför onsdagens match hade jag knappast några förhoppningar på champagnehockey från nykomlingens sida. Troja, som förra säsongen tog steget upp från Hockeyettan, har behållit stora delar av spelartruppen där man endast värvat ett par spetsspelare. Där ska man dessutom komma ihåg att truppen från Hockeyettan långt ifrån var den spetsigaste Hockeyettantruppen. Steget upp togs tack vare hårt jobb av en välsmord gnuggarmaskin som hittade vägar att vinna matcher den del av säsongen då det var som viktigast.

Senaste gångerna man tagit steget upp, säsongerna 16/17 och 07/08, har man varit mycket spetsigare som lag. Inte minst 07/08 där känslan var att man satt inne på spetskompetens i samtliga fyra formationer. Där blev även den hockeyallsvenska sejouren långvarig i form av sex säsonger i andraligan. Senast det begav sig blev det dock respass direkt, säsongen efter avancemanget.

VÄRVAT BREDDSPELARE

Synonymt för Trojas tre senaste avancemang är att man behållit många spelare från avancemangstruppen. Skillnaden den här gången är att Hockeyettantruppen består av färre spetsspelare än tidigare. Med färre spetsspelare som följer med upp i seriesystemet krävs det nyförvärv av klass för att krydda en Hockeyettantrupp. Det har man inte lyckats med.

Som jag ser det har sportchef Håkansson endast gjort två värvningar av hög kvalitét, centern Joakim Hillding och backen Dennis Fröland. Utöver de två är det inte mycket att hurra för där lagets enda utländska spelare, finnen Julius Vähätalo, i det närmaste får betraktas som flopp.

För att dra paralleller till avancemanget till Hockeyallsvenskan som jag var med om med Västervik säsongen 15/16 behöll även vi stora delar av avancemangstruppen. Hela 14 spelare tror jag vi var som fick följa med upp.

Skillnaden mot Trojas lagbygge var att spelarna som värvades in var, i princip, ren spets. Eller vad sägs om namn som Jonas Fransson, Andreas Frisk, Emil Wahlberg, Fredric Andersson, Mats Frøshaug, Olle Liss, Nicolai Meyer och Conny Strömberg?

Alla nyförvärv gick in och färgade, vilket starkt bidrog till att vi slutade på tredje plats premiäråret i Hockeyallsvenskan.

Förutom nämnda Hillding och Fröland är det mer av breddspelare Troja värvat inför säsongen. Spelarna var för sig är knappast dåliga, men man behöver minst två formationer som kan göra mål vilket man inte har i dagsläget. Att endast ha tre spelare som noterat tvåsiffrigt i antalet individuella poäng håller inte efter 18 omgångar. Kvällar när förstakedjan, med Hillding i spetsen, blir nedplockad av en skicklig motståndare eller bara har en dålig dag behövs det andra formationer som kliver fram. Det har Troja saknat.

LÄTT ATT VARA EFTERKLOK

Har Håkansson tänkt fel?

Inte nödvändigtvis då det är lätt för mig att sitta här och vara efterklok och peka med hela handen. Troja och Håkansson har säkerligen varit väldigt måna om att hålla nere utgifterna när man värvade ihop laget i våras/somras. Man visste helt enkelt inte hur framtiden skulle se ut med restriktioner och dylikt och värvade därför ihop ett lag med smal budget. Det får man givetvis ha respekt för även om man med facit i hand också inser att det förmodligen var fel strategi. Nu sitter man istället med en påse pengar redo att värva för samtidigt som det finns knapert med spelare på marknaden, och de som finns tillgängliga hellre väljer ett annat alternativ.

Att värva spelare som nykomling inför en säsong kostar ofta mer pengar just för att man är nykomling, framförallt om spelaren har anbud från andra lag i samma liga. Den enda konkurrensfördelen man då har är att lova eller locka med en större och/eller mer utvecklande roll. Där ska man dock veta att det inte är helt okomplicerat för spelaren att anamma en ovan roll högre upp i hierarkin. Ibland slår det väl ut och ibland gör det inte det.

Något som är än mer kostsamt, återigen med facit i hand, som nykomling och dessutom med en jumboplats i tabellen efter 18 omgångar är att försöka värva spets när man har sex poäng upp till säker mark. All tillgänglig spets på marknaden kommer med största sannolikhet ha andra intressenter.

Om jag tänker ur en spelares perspektiv som kanske står och väljer mellan ett slutspelslag kontra ett lag som ligger sist i tabellen känns valet ganska lätt om kontraktsförslagen skulle vara likvärdiga.

Ska man ha en rimlig chans att kunna landa spetsspelare gissar jag att man måste lägga kontraktsförslagen ca 50 procent över sina ligakonkurrenters förslag för att spelaren ens ska vara intresserad.

LÖSNINGEN? ENORMT DYR

Det är en enormt knivig situation man har hamnat i. Frågan är vilken väg man väljer att gå framöver? Värvar man spets inom kort och hoppas skeppet vänder? Litar man på att spelartruppen ska lösa situationen och att man är tillräckligt starka för att kunna vinna play out i slutet av säsongen? Eller förstärker man laget precis innan transfer-deadline, när det förmodligen finns mer spets tillgänglig på marknaden, och därigenom stärka upp luckorna man har för att klara ett play out?

Det är en knepig sits man hamnat i där lösningen är enormt dyr om man vill undvika play out. Som jag ser det behöver man tre absoluta spetsspelare som man dessutom tvingas betala överpris för. Den vägen ser jag som osannolik i det här läget när man dessutom på kort tid värvat Romans Semjonovs, Arvid Degerstedt samt Oskar Lindgren.

Jag tror att klubben, mer eller mindre, kommer köra på befintligt spelarmaterial för att sedan stärka upp det man tror sig behöva för att klara ett play out innan fönstret stänger. Säsongen kommer bli en stor prövning för både spelare, ledare och fans. Men om man lyckas behålla sin allsvenska status även efter säsongen tror jag man har lärt sig mycket på vägen och kommer stå bättre rustade framöver.

Jag vill poängtera att jag inte avundas situationen Troja hamnat/satt sig i. Oavsett nivå tär det på både psyke och humör att åka omkring och förlora i parti och minut.

Och alla som följer Troja ser att avsaknad av spets är grundbulten till att man inte vunnit mer än man gjort.