EKHOLM: Våga ta ut svängarna – låt lirarna vara lirare
Sverige ligger i framkant när det gäller att ta fram unga spelare av hög klass. Men hur ska man förfina den bevisligen välfungerande metoden?
Jag har funderat på en sak ett tag och fick idag lite vatten på min kvarn när Ronnie Rönnkvist publicerade sin intervju med Leksands J20-tränare Mikael Karlberg här på Hockeysverige.se.
I Ronnies intervju — som ni kan läsa här — använder Karlberg orden ”Många är idag stöpta i samma form” när han svarar på frågan: vad personifierar en svensk juniorspelare?
”Många är väldigt bra tränade och klarar av att komma upp tidigt i seniorlag, men jag tycker inte att det idag kommer fram lika många spelare som exempelvis Elias Pettersson och Rasmus Dahlin som det gjorde för tio eller 15 år sedan. Många är idag stöpta i samma form”
Jag nickade instämmande när jag läste citatet. Och det är egentligen inget fel med det alls. Sverige har en grymt bra utbildningsbok men den behöver väl också förfinas mellan varven?
För hur många av oss har inte varit överförtjusta i spelare som Dahlin och Pettersson de två senaste säsongerna? Det är ju sådana lirare vi så gärna vill se. Unga,mönsterbrytande, dominanta profiler.
Tolka mig inte fel. Sverige har en grym hockeyutbildning. Jag har själv passerat flera steg i den. Som hockeynation har vi bra återväxt på juniorsidan och exporten till NHL slår nya höjder varje år känns det som. Jag blir lika glad varje gång en junior kommer upp och bidrar – det händer ofta – men jag önskar det var fler.
GE UNGDOMAR STORA ROLLER
När de väl kommer upp får juniorer ofta en tämligen neutral roll i ett A-lag, men borde vi inte våga ta ut svängarna lite mer?
Jag tycker vi ser spelare, likt Dahlin och Pettersson, komma fram lite för sällan. Emil Bemström har gjort det i år med sitt målskytte i Djurgården. Det vill säga bli en spelare som undgått den normala rollen för en väldigt ung spelare i ett seniorlag.
Eftersom många stöps i samma form blir hockeyn därefter också. Fartfylld och fysisk. Men låter vi lirarna vara lirare i första hand, målskyttarna bli ännu bättre målskyttar och de som ska gnugga i sarghörn göra det som prio ett då borde det bli en annorlunda hockey. Det gäller bara att våga.
En talang ska förfinas, resten kan komma längs vägen för att till slut göra dem så mångsidiga som möjligt. Här kommer fler ord från Karlberg in i bilden:
”Vi behöver inte forma alla så lika hela tiden. De flesta spelarna har en specialegenskap som han är väldigt skicklig på. Kanske skulle ledarna jobba på att göra den egenskapen ännu bättre istället för att man enbart lyfter det spelaren inte är bra på”
Kan vi våga ta ut svängarna mer på hockeygym och i juniorlag borde vi få se prov på fler Dahlins, Petterssons eller Bemströms framöver.
Det är givetvis flera faktorer som måste klicka för att det ska bli succéer. Men Karlberg är något på spåren tror jag.
Den här artikeln handlar om:
