DOKUMENT: En dag i krisens Toronto Maple Leafs

Det här var året när Toronto Maple Leafs skulle lyfta på allvar. Men en dryg fjärdedel in på säsongen ligger stjärngänget inte ens på slutspelsplats. Uffe Bodin följde krislaget under en intensiv dag i Las Vegas för att försöka få svar på frågan: Vad fasen är det som har gått fel?

LAS VEGAS (HOCKEYSVERIGE.SE)

Efter fem raka förluster, varav den sista en 1–6-förnedring signerad Pittsburgh Penguins, kommer slutligen den oundvikliga frågan: 

Är Mike Babcocks jobb hotat?

Demoncoachen skrev ett åttaårskontrakt med Toronto Maple Leafs sommaren 2015. Efter att laget slutat sist i hela ligan – och därigenom kunnat drafta Auston Matthews som nummer ett – under hans första år i klubben har han tagit laget till tre raka slutspel. En efterlängtad uppryckning efter mer än tio år av underprestationer och misslyckanden, men ändå inte tillräckligt för att möta den kräsna Torontopublikens höga krav.

När Babcock för tredje säsongen i rad misslyckades med att ta Maple Leafs till andra rundan av slutspelet i våras började det knorras. 

Men det är ingenting emot hur det låter nu…

*****

Toronto har tränat i T-Mobile Arena i Las Vegas när Mike Babcock ställer sig framför intervjumikrofonerna. Han blinkar inte ens när frågan om det finns några tvivel kring hans egen framtid i klubben slutligen yppas. I stället rätar han på ryggen och sträcker fram sitt breda käkparti:

– Jag kommer att fortsätta köra så hårt jag kan så länge jag kan, säger han med bestämd ton.
– Jag har alltid satsat på Mike Babcock. Jag kommer att fortsätta att satsa på honom.

Att tala om sig själv i tredje person i det utsatta läge som både han själv och laget befinner sig kan uppfattas som provocerande. Men någonstans är det Mike Babcock i ett nötskal. Han är fullt övertygad om att han är världens bästa tränare och det är en övertygelse som starkt bidragit till att ta honom till de framgångar han har upplevt under en lång karriär som coach.

Det man kan undra är om han på grund av sin krävande ledarstil kan ha tappat omklädningsrummet i Toronto. Under sin tid i Detroit Red Wings gjorde han slutligen det. Han nötte sakta men säkert ned det förtroende spelarna en gång hade byggt upp för honom och det blev väldigt framför allt väldigt tydligt när han slutligen lämnade klubben.

Mike Babcock och Henrik Zetterberg hade en spänd relation i Detroit.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Jag minns ett besök i New York 2016 där Red Wings mötte New York Islanders. Det var lagets första säsong efter Babcocks flytt till Toronto och Jeff Blashill hade tagit över rodret. När min podcastkollega Linus Hugosson ställde frågan till lagkapten Henrik Zetterberg om Red Wings inte blivit mer defensiva sedan Babcock lämnade klubben fick han något mörkt i blicken.

– Jag skulle nog säga att vi är mer offensiva nu än vi var under Mike Babcock. Det är lite mer offensivt tänk. Nu har vi en coach som vill att vi ska göra något offensivt, inte bara defensivt, sade ”Zäta” och tillade:
– Alla tycker nog att det är en fröjd att spela i år.

Zetterberg erkände senare i en intervju med Detroit News att det utvecklades en hel del friktion mellan honom själv och coachen över tid.

– Folk tror nog att vi hatade varandra ibland. Jag skulle inte säga att vi gjorde det, men det fanns tillfällen då vi inte var speciellt vänliga mot varandra. Vi hade en väldigt ärlig relation, sade han i fjol.

Babcocks svar:

– Jag minns att ”Zäta” var ilsken ett par gånger, men jag minns också att ”Zäta” fick sitt namn på Stanley Cup-bucklan resten av livet, kontrade han och anspelade på mästerskapstiteln 2008.

Under tiden i Toronto har det inte funnits någon uppenbart öppen konflikt med någon enskild spelare. Men efter säsongen 2017/18 ryktades det att Babcocks relation med Auston Matthews var spänd. Så till den grad att coachen under sommaren valde att bege sig till stjärncenterns hem i Arizona för att rensa luften.

Har det blivit värre nu?

*****  

Chris Johnston.Foto: Uffe Bodin

För att få större inblick i Leafs, deras situation och kanske framför allt Mike Babcocks jobbsäkerhet tar jag en lunch med Sportsnets Chris Johnston inför Leafs möte med Vegas Golden Knights. 

De senaste åren har Chris blivit en av Kanadas mest högprofilerade hockeyjournalister, en kille som sitter i Hockey Night in Canada varje lördag och brejkar de senaste nyheterna från ligan. Han är också en av dem som följer Maple Leafs Nordamerika runt under säsongen och vet det mesta om vad som försiggår i och kring klubben.

– Jag tror inte att det är så illa i Toronto med Mike Babcock som det var i Detroit. Men han har bara varit här i fyra år medan han var i Detroit i tio år och då spelade en kille som Henrik Zetterberg under honom under alla tio åren, svarar Chris när jag drar parallellen mellan Red Wings och Leafs.
– Mike är känd för att vara väldigt hård mot spelare och jag tror att vissa av spelare i Leafs känner det, men det är så det ska vara ibland. Han är inte där för att göra att alla ska känna sig bekväma, utan för att de ska bli bättre och vinna matcher.
– Jag skulle nog inte hävda att han har tappat omklädningsrummet, men att det är en väldigt känslig tid. Mike Babcock har sagt att han vill coach Maple Leafs i tio år, men som det ser ut nu är det svårt att ens se honom nå det sjätte året.

Han konstaterar att det här är första gången under Babcocks tid i Toronto som han blivit så pass hårt ifrågasatt.

– Efter förlusten mot Boston i slutspelet i våras fanns det en del missnöje, men vid den tidpunkten trodde jag inte att det fanns några planer på att förändra något. Då var det bara en liten diskussion, men nu skriker folk från trädtopparna. Det skrivs krönikor av prominenta journalister om att han måste gå och det finns där dag och natt nu, säger Chris Johnston.
– Jag tror att klubbledningen vill ge honom hela den här säsongen, ge honom chansen att jobba sig ur det här för det här är samtidigt inte den bästa situationen att ta in Sheldon Keefe.

Keefe är farmarlaget Toronto Marlies coach, en av de bästa och mest eftertraktade tränarna i AHL.  Sommaren 2018 ledde han Marlies till AHL:s motsvarighet till Stanley Cup, Calder Cup. 

Han har länge setts som Mike Babcocks naturliga ersättare om Maple Leafs skulle behöva en ny coach. Inte minst tack vare sin långa historia med general managern Kyle Dubas. Tillsammans styrde de juniorlaget Sault Ste. Marie Greyhounds i OHL innan båda hamnade i Leafs organisation.

– Om de fortsätter att förlora så här kanske det blir oundvikligt att göra den här förändringen. Om förlustsviten fortsätter att växa kommer något att behöva göras. Det är därför den här perioden är så viktig. De måste hitta en bättre version av sig själva.

Tyson Barrie.Foto: Dan Hamilton-USA TODAY Sports

*****  

Men att skylla allt på Mike Babcock vore att förenkla saker och ting. Leafs har fler problem än så. Framför allt med backspelet.

– Det har varit en enda röra, säger Chris Johnston.
– Morgan Rielly har spelat skadad och inte varit på samma nivå som i fjol. Cody Ceci har haft det jobbigt efter att han kom hit från Ottawa i somras. Tillsammans utgör de lagets första backpar och spelar många minuter. Det andra backparet skulle vara Jake Muzzin och Tyson Barrie, men det har inte alls funkat för Tyson. Han försöker fortfarande hitta sin plats i laget.

Barrie gjorde 59 poäng för Colorado Avalanche förra säsongen innan han kom över i en trejd som bland annat såg centern Nazem Kadri försvinna motsatt väg. Leafs hoppades att han skulle ge laget ännu mer spets bakifrån, men efter att ha varit van att spela förstafiolen i Denver har han hamnat i skuggan av Morgan Rielly i Toronto.  Den rollen har inte passat honom, menar Chris.

– Förra säsongen spelade han fyra minuter powerplay varje match, nu spelar han två. Tittar man på var han fick sina poäng var det just i den spelformen och jag tror att det var en källa till självförtroende för honom. I Toronto har han inte producerat – bara två assist de senaste 19 matcherna inför matchen mot Vegas – och han har aldrig haft en sådan period i hela sin karriär. Då pratar vi ändå om en 28-åring som har känts som en etablerad toppback som nu har problem med sitt självförtroende.

Ett annat problem har varit spelet från reservmålvakterna. Leafs gick in i säsongen med Michael Hutchinson som backup till Frederik Andersen. Han fick fem starter, förlorade samtliga och släppte nästan in 4,5 mål per match innan han skickades till AHL. Ersättaren, den oprövade finske målvakten Kasimir Kaskisuo släppte in sex mål mot Pittsburgh Penguins i sin NHL-debut i lördags.

– Det i kombination med det dåliga försvarsspelet har satt dem i den här situationen. Det är därför de har förlorat fler matcher än de borde, säger Chris Johnston.
– Det är rätt lustigt när man tittar på deras lag. Auston Matthews har en jättebra start på säsongen individuellt, Mitch Marner hade en poäng per match innan han blev skadad och John Tavares har varit på ungefär samma nivå han också. De skapar massor framåt, men defensivt klår de upp sig själva och det finns inget enkelt sätt att fixa det. Det finns ingen trejd som kan lösa problemen så de måste hitta lösningen inom gruppen.

Foto: USA Today Sports

*****   

I Toronto äter, sover och skiter folk hockey, brukar det påstås. När laget så inte presterar ens i närheten av de högt ställda förväntningarna blir det en hel frustration. Det är något som märks i staden just nu, säger Chris.

– Det här var ju ÅRET när de skulle utmana på allvar och nu är det helt galet på grund av hur det har gått. Fansen är upprörda och det är mycket press på laget. Jag tror att spelarna försöker undvika att lyssna på vad folk tycker och tänker, men spelar man i Toronto är det något man inte kan fly från. Öppnar de sina sociala medier kommer de otvivelaktigt att märka av det. Det räcker med att sätta på radion eller kanske bara prata med sin mamma som har hört något. 

Oväsendet gör det antagligen ännu svårare för laget att prestera, tror Chris.

– Jag har inte sett något liknande på väldigt länge för de senaste säsongerna hade de inte de här förväntningarna på sig. Det är där det här är annorlunda. Jag tror inte att någon i organisationen kunde föreställa sig att de skulle befinna sig här, att det inte ens i deras vildaste fantasier skulle gå så här dåligt med fem raka förluster och att de blev krossade av Pittsburgh i senaste matchen. Man kan verkligen känna hur pressen har ökat och det blir intressant att se hur de hanterar det, om de kan vända på det. För att om de inte gör det, då kommer något att hända.

*****  

Tisdagskvällen i Las Vegas gör inte saker och ting bättre. 

Inför matchen har laget haft ett möte spelarna emellan, utan coacherna, för att rensa luften, samla trupperna och försöka få alla att förstå allvaret i situationen. Kanske har det en liten effekt, men inte tillräckligt stor för att få ett stopp på blödningen. 

Toronto Maple Leafs spelar upp sig jämfört med lördagens kraschlandning i Pittsburgh, men de visar upp alla tecken på att vara ett lag utan självförtroende. Det är ängsligt, trevande och det märks att spelarna är så rädda för att göra misstag att den kreativa ådra som finns hos killar som Matthews, Tavares och William Nylander blir blockerad.

De underpresterande nyförvärven Cody Ceci och Tyson Barrie har det jobbigast av alla. Ceci slår passningar till ingenmansland, som om han hallucinerar och ser medspelare som inte existerar. Barrie vill och försöker för mycket. 

Det får bistra konsekvenser i den tredje perioden. När Leafs äntligen har kvitterat till 1–1 tar det bara 42 sekunder innan de ligger under igen. Barrie dribblar som sista man på egen blålinje, tappar pucken till Vegas forward Tomas Nosek som helt fri med Frederik Andersen skickar in 2–1 till hemmalaget.

Det är en sekvens som är symptomatisk för Toronto Maple Leafs just nu.

Laget spelar upp sig och pressar Vegas för att få till stånd en ny kvittering. Men mitt i pressen tar kaptenen John Tavares en onödig utvisning och vips har Mark Stone prickat in 3–1 i powerplay.

Ridå.

Leafs förlorar slutligen med 2–4, lagets sjätte raka nederlag.

*****

När jag tar hissen ned från pressläktaren till omklädningsrummen hamnar jag som av en slump intill Maple Leafs general manager Kyle Dubas. Han ser likblek ut. Den vanligtvis så pojkaktiga och pigga anletet har förbytts till något gravallvarligt och ansträngt. Vid tilltal från sina kollegor i hissen svarar han bara genom att nicka eller rycka på axlarna. Han säger inte ett ord på hela vägen ned.

I Leafs omklädningsrum är det lika deppigt. John Tavares och Frederik Andersen ställer sig laglojalt framför de samlade journalisterna och försöker peka på de stora framsteg som Maple Leafs gjorde jämfört med senaste matchen i Pittsburgh. Men det syns på deras kroppsspråk att de är allt annat än bekväma med situationen.

En stund senare kommer Tyson Barrie ut. Han är nyduschad, röd i ansiktet och har pannan full av eftersvettspärlor.

– When it rains, it pours, säger han med blicken fäst någonstans långt borta och syftar på hur bestraffningen tycks bli extra stor när man spelar med dåligt självförtroende.
– Vi hade spelat bra innan jag gav bort pucken. Det kommer att krävas mental tuffhet för att ta sig igenom här.

Den mentala tuffheten kommer att sättas på prov omgående. Närmast väntar tuffa bortamatcher mot formstarka Arizona Coyotes och Colorado Avalanche. Dessutom spelas nio av lagets kommande elva matcher utanför Toronto. Det är med andra här säsongen 2019/20 kommer att avgöras för ligans kanske hittills största besvikelse.

Och rimligtvis blir det också sista chansen för Mike Babcock att rädda sitt jobb.

Fotnot: Mike Babcock fick sparken sex timmar efter att den här texten publicerades. Han ersätts av Sheldon Keefe.