BODIN: Fem SHL-värvningar jag är väldigt spänd på att se

Vädret har blivit allt mer höstlikt och i ishallar runtom i Sverige har försäsongen börjat ge sig till känna. Med en knapp månad kvar till första nedsläpp i SHL har Uffe Bodin botaniserat i trupperna och hittat fem frågetecken till nyförvärv som han finner extra stor anledning att intressera sig för.

Rankingar av SHL-lagens nyförvärv har ni kunnat läsa i kubik vid det här laget. Så i stället för att lista de bästa värvningarna har jag beslutat mig för att plocka ut fem namn som jag av olika anledningar har fastnat för.

Mest på grund av att jag har svårt att veta hur jag ska förhålla mig till dem. Och det är det som gör det så intressant att fördjupa sig i vilken kravbild man bör ha. För oavsett om jag i grund och botten är positivt eller negativt inställd till värvningen i fråga finns det en intressant diskussion kring var och en av spelarna.

Vi börjar längst bak.

Niklas Svedberg

Målvakt, Djurgården
Fågel, fisk eller mittemellan? Jag har inte den blekaste aning om var vi har Niklas Svedberg just nu. Det går inte att påstå annat än att fjolåret var en enorm besvikelse för den snart 30-årige målvakten. Han rankades inför säsongen som en av de största och viktigaste nyförvärven i ligan, men klarade inte av att leva upp till det. 

Med det sagt spelade han då i ett lag utan någon vidare bra struktur defensivt. Timrå ska ha cred för att de som nykomlingar försökte lira underhållande och frejdig hockey, men med facit i hand kanske det inte var optimalt. Framför allt inte för Svedberg och hans målvaktskollega Victor Brattström, som inte fick mycket till support i defensiven. 

I Djurgården kommer Svedberg in under helt andra omständigheter. Ett strukturerat lag med bra styrning som har en SM-final i ryggen. Förutsättningarna för honom att lyckas lyfta sig kommer att finnas där. Men han spelar återigen med stor press på sig. Den här gången handlar det om att axla manteln efter fansens stora kelgris Adam Reideborn. Lättare sagt än gjort.

Tim Erixon

Back, Växjö
Det har gått mer än åtta år sedan vi såg Tim Erixon i SHL. Då lämnade han ligan som en synnerligen lovande back, draftad av Calgary Flames i första rundan och sedermera trejdad till New York Rangers organisation. Efter 93 matcher i NHL, åtskilliga trejder och 331 AHL-matcher startar han nu om i Växjö. 

Det är jättesvårt att veta var man ska sätta förväntningsribban här. Speciellt efter en säsong där han bara spelade 28 AHL-matcher i Pittsburghs organisation. Det känns orättvist att förvänta sig under från en back som inte fått karriären att lyfta, hans tidigare talangstatus till trots. Samtidigt tänker jag att hemkomsten till Sverige och ett riktigt starkt Växjö kanske kan locka fram lite av den där potentialen som funnits där.

Med en nyfiken inställning känns ovissheten kring Erixon mer spännande än oroande.

Jaedon Descheneau

Forward, Brynäs
Har Andreas Dackell hittat ett fynd här? Även om vi lärt oss den hårda vägen att framgång i tyska ligan inte är lika med framgång i SHL finns det anledning att känna optimism här. Kanadensaren Descheneau, som trots det franskklingande namnet härstammar från Alberta och inte Québec, har levererat på de flesta nivåer han har spelat på. Vore det inte för en lika olycklig som oturlig axelskada under hans sista år i juniorligan WHL kan karriären ha kommit att se lite annorlunda ut för den av St. Louis Blues draftade 24-åringen.

Nu har han initialt matchats med Greg Scott och Anton Rödin i Brynäs toppkedja. Kan han hålla fast vid den positionen, och visar att den skicklighet han besitter håller i den svenska toppligan, då kan det här bli en succé. Spontant känns det här som en spelartyp som måste spela högt upp i hierarkin om det ska bli jackpott.

Tom Pyatt

Center, Skellefteå
Jag blir alltid en smula skeptisk när SHL-klubbar plockar in NHL-veteraner som tillbringat större delen av sina karriär som utfyllnadsspelare/brunkare i Nordamerika. Så också här. 

Men i Tom Pyatts fall handlar allt om vad man har för ingångsvärde – vad man förväntar sig att han ska göra för Skellefteå. Jag har svårt att se att det här är en spelare som kommer att göra skillnad i poängprotokollet. På seniornivå har Pyatt aldrig varit en producerande spelare av den sorten. Och vid 32 års ålder är det svårt att se att han ska börja blixtra till. 

Det bidrar till att jag inte såld på  värvningen. Däremot ser jag spänt fram emot att få se om han kan visa mig fel. Eller om han kanske har andra kvalitéer som gör honom till en gångbar SHL-spelare. 

Anthony Camara

Forward, HV71
Mina starkaste minnen av Anthony Camara är från JVM 2012/13 där han for fram som en vettvilling och tacklade allt i sin väg. I Nordamerika blev kanadensaren aldrig mer än en rollspelande brunkare. Han fastnade tidigt i det facket och kom aldrig ur det. Åtminstone inte förrän han kom till Europa.

För i den snart 26-årige forwardens fall finns det ett tydligt före och efter. Sedan han flytten över Atlanten 2017 har han i rask takt klättrat på ligastegen från danska ligan till Österrike och vidare till Tyskland innan han slutligen landade ett SHL-kontrakt. Och han har gjort det genom att producera. 23 mål i DEL är verkligen inte kattpiss, men som jag nämnde i samband med analysen av Jaedon Descheneau är tyska framgångar inget likhetstecken med framgång i Sverige.

Det som gör Camara så spännande i sammanhanget – och bidrar till att jag tar med honom här – är att han allt jämt har en fysisk framtoning i sitt spel. Han är kort och gott inte den som lägger fingrarna emellan. Att få in en powerforward i SHL känns på ett sätt uppfriskande eftersom det i allt större utsträckning känns som en utrotningshotad spelartyp. Om Camara sedan klarar av undvika att hamna på disciplinnämndens bord, det återstår att se.