BODIN: Blågul navelskådning – de svenska NHL-backarna

Stolthet eller skam? För tionde säsongen i följd utvärderar Uffe Bodin de blågula insatserna i NHL under den gångna grundserien. I dag med backarna under luppen.

LÄS ÄVEN: Blågul navelskådning – de svenska NHL-målvakterna

Att kritisera svenska NHL-spelare har sällan legat för svensk media. Det stryks oftast medhårs och därmed tenderar journalistiken att bli rätt lam.

Visst, vi gläds åt att våra landsman gör bra ifrån sig, men när man läser rubrikerna kan man ibland få intryck av att våra NHL-svenskar är gudar. Och när en eller annan av våra gudabenådade stjärnor hamnar i fjärdekedjan eller – gubevars – i AHL, då är det naturligtvis lagledningen som är inkompetent.

I tre delar kommer jag att utvärdera de blågula insatserna under NHL:s grundserie. Förhoppningen är att göra det med en lite nyktrare inställning än i vanliga fall. Om jag lyckas kan bara du, kära läsare, avgöra.

För att betygsättas måste målvakten ha gjort minst tio och utespelaren minst 20 matcher i NHL den här säsongen. Betyget är inte bara satt utifrån insatserna på isen, utan även efter vilka förväntningar vi har haft på de enskilda spelarna. Dels utifrån fjolårets insatser, dels utifrån status. Ju fler meriter och högre status, ju högre krav.

Fotnot: Precis som i fjol har jag har lagt in utespelarnas Corsi-värden i stället för plus- och minusnoteringarna. Corsi är en slags plus- och minusnotering där man mäter alla avslut mot mål, för och emot, och får fram en procentsats som är positiv om den ligger över 50 procent och negativ om den ligger under. I min mening är den en mycket bättre indikator än plus- och minusstatistiken på om en spelare haft en positiv eller negativ inverkan på spelet. Mer om detta kan ni läsa här i mitt gamla blogginlägg om ”Den statistiska revolutionen”. Alla Corsi-värden är hämtade från  war-on-ice.com .

Tidigare betygssättningar:
11/4 – De svenska målvakterna: http://www.hockeysverige…

Betygsskala:
5 – Allsmäktig
4 – Mycket bra
3 – Bra
2 – Godkänd
1 – Underkänd
0 – En skam för Sverige

I dag är det de svenska backarnas tur att betygsättas:

Jonas Brodin, Minnesota Wild
Matcher: 68
Mål+assist=poäng: 2+5=7
Utvisningsminuter: 18
Corsi: 45,1%
Betyg: 1
För några år sedan var Jonas Brodin en av de mest spännande unga backarna vi hade i NHL. Med sin höga hockey-IQ, rörlighet och placeringssäkerhet var han prototypen för den moderna defensiva backen, en spelare som löste problem via sin intelligens snarare än genom att försöka trycka motståndarna genom sargen. Exakt vad som hänt sedan han som 18-åring klev in och var en av Tre Kronors bästa backar på VM i Globen är svårt att sätta fingret på. Klart är i alla fall att den tidigare färjestadsspelaren har stagnerat efter ett par lovande NHL-säsonger och att årets insats var den klart sämsta sedan han kom till USA. Kanske har alla trejdrykten som cirkulerade kring honom och laget påverkat hans insats? Kanske är det någon skada som har stört? Hur som helst var den här säsongen ett steg tillbaka. Förhoppningsvis bara i form av en temporär vägbula. Det finns fortfarande så otroligt mycket outnyttjad potential i den här killen.

Klas Dahlbeck, Arizona Coyotes
Matcher: 71
Mål+assist=poäng: 2+6=8
Utvisningsminuter: 28
Corsi: 45,2%
Betyg: 2
Efter att ha gjort sina hundår i AHL innebar fjolårets flytt från Chicago till Arizona en efterlängtad chans till ett mer permanent NHL-jobb. Klas Dahlbeck har inte haft någon framskjuten roll på Coyotes blålinje, men löst uppgiften som femte-/sjätteback efter sin bästa förmåga. Sitter på ett utgående kontrakt, men med tanke på att prislappen är låg är det inte alls uteslutet att det blir en förlängning.

Alexander Edler, Vancouver Canucks
Matcher: 52
Mål+assist=poäng: 6+14=20
Utvisningsminuter: 46
Corsi: 46,94%
Betyg: 2
Fjolårets uppryckning kom på skam för Alexander Edler. Han gjorde en rätt ojämn säsong innan en fraktur på vadbenet tvingade honom att stänga ned säsongen redan i början på februari. Den snart 30-årige backen har tre år kvar på kontraktet med Vancouver Canucks, men frågan är om inte ett miljöombyte skulle vara det bästa både för Edlers egen karriär och Canucks som organisation. Klubben är i ett skriande behov av en generationsväxling och Edler är en av spelarna man skulle kunna trejda för att initiera den på allvar. Problemet i skrivande stund är att jämtlänningens svaga säsong och skadebekymmer inte direkt gör under för hans marknadsvärde. Men låt oss se var Canucks och Edler befinner sig i samband med trade deadline nästa år…

Mattias Ekholm, Nashville Predators
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 8+27=35
Utvisningsminuter: 44
Corsi: 53,44%
Betyg: 4
Jag har tjatat ganska länge om att jag tycker att Mattias Ekholm är en man för World Cup. Nu blir det sannolikt inte så, men den gänglige Nashville-backen har sannerligen byggt ett bra case för mina argument genom att svara för en utomordentligt bra säsong på Predators blålinje. När Seth Jones trejdades till Columbus i utbyte för Ryan Johansen fick Ekholm en mer framskjuten roll i laget och växte med det extra ansvar han blev tilldelat. Samarbetet med Ryan Ellis har varit fenomenalt bra och ger Predators ett av NHL:s bästa försvar tillsammans med toppduon Shea Weber och Roman Josi.

Oliver Ekman Larsson, Arizona Coyotes
Matcher: 75
Mål+assist=poäng: 21+34=55
Utvisningsminuter: 96
Corsi: 50,31%
Betyg: 4
Han visade redan under VM i fjol att han var redo att ta ett steg till i NHL. Det är precis vad Oliver Ekman Larsson har gjort. Även om han spelar för ett ganska mediokert lag har han varit en av spelarna som har sett till att Arizona Coyotes ”överpresterat” sett till sin topp och bredd. Personbästa i poäng och ytterligare en säsong med fler än 20 mål är imponerande. Dessutom ett på det hela taget jämnare spel än vad som var fallet i fjol. Det lär inte dröja många säsonger innan OEL får sin första Norris-nominering.

Tobias Enström, Winnipeg Jets
Matcher: 72
Mål+assist=poäng: 2+14=16
Utvisningsminuter: 44
Corsi: 51,92%
Betyg: 3
Poängen har minskat drastiskt och speltiden har blivit mindre. Tobias Enström är inte längre Winnipeg Jets toppback, snarare en pålitlig komplementspelare till högerbackar som Dustin Byfuglien, Jacob Trouba eller Tyler Myers. Även om Enström får mycket kritik handlar det i grund och botten mer om vad det står i kolumnen där hans lönetaksträff anges än vad han egentligen presterar på isen. 31-åringen har blivit en allt stabilare tvåvägsback ju äldre han har blivit, så även om produktionen inte längre är vad den var fyller han en viktig funktion i laget. Det som oroar är skadorna som han tvingats spela sig igenom de senaste åren.

Jonathan Ericsson, Detroit Red Wings
Matcher: 71
Mål+assist=poäng: 3+12=15
Utvisningsminuter: 56
Corsi: 49%
Betyg: 1
NHL blir allt snabbare och som en storvuxen och åldrande back som har passerat 30-årsstrecket är känslan att Ericsson får allt tuffare att hänga med. Hans underliggande siffror har sjunkit för varje säsong och kontraktet som sträcker sig ändå till 2020 ser ut att kunna bli en börda för Detroit på sikt – om det inte redan är det.

Christian Folin, Minnesota Wild
Matcher: 26
Mål+assist=poäng: 0+4=4
Utvisningsminuter: 11
Corsi: 42,93%
Betyg: 2
Det var en rörig grundserie för Folin som åkte skytteltrafik mellan NHL och farmarlaget Iowa i AHL. Efter det stundtals rätt fina fjolåret kändes det som om 25-åringen var på väg att etablera sig i NHL, men den hårdnande konkurrensen om speltid och en inte helt klockren insats från Folin själv har gjort det tufft. Ett år återstår på NHL-kontraktet. Det året avgör hur lång NHL-karriären blir för collegefenomenet.

Petter Granberg, Nashville Predators
Matcher: 27
Mål+assist=poäng: 0+2=2
Utvisningsminuter: 13
Corsi: 45,24%
Betyg: 2
En avsliten hälsena i somras tvingade Granberg till ett längre uppehåll. När säsongen skulle till att starta blev snappade Nashville upp den tidigare skellefteånbacken från waivers och gav honom sporadiskt med speltid efter att Seth Jones blivit trejdad till Columbus i utbyte för Ryan Johansen. Granberg fyllde sin begränsade roll som sjätte/sjundeback på ett tillfredsställande sätt, men det är svårt att se att han kommer att bli mycket mer än så i NHL. Kontraktet med Nashville går ut och en återkomst till Sverige är inte att utesluta, även om 23-åringen tidigare har sagt att han är villig att stanna och fortsätta slåss om en plats.

Nicklas Grossmann, Arizona Coyotes
Matcher: 58
Mål+assist=poäng: 3+4=7
Utvisningsminuter: 24
Corsi: 44,54%
Betyg: 1
Klubbytet från Philadelphia till Arizona gav inte Nicklas Grossmann någon positiv effekt. Snarare blev det ännu tydligare att farten på isen och den allt intensivare hockeyn i NHL rimmar illa med hans storlek och spelstil. Tittar man på de backpartners han spelat mest med under säsongen i spel fem mot fem, Michael Stone och Connor Murphy, presterade de bättre när de spelar med andra kollegor. Grossmann, som hade en del skadeproblem och missade matcher när han skulle bli till att bli pappa, sitter på ett utgående kontrakt. Det är inte omöjligt att han hittar en ny uppdragsgivare i NHL om Coyotes inte väljer att förlänga kontraktet, men det kommer antagligen inte att bli med en lön på tre miljoner dollar per säsong.

Carl Gunnarsson, St. Louis Blues
Matcher: 72
Mål+assist=poäng: 3+6=9
Utvisningsminuter: 31
Corsi: 49,43%
Betyg: 2
I samband med att St. Louis förlängde kontraktet med svensken sa coachen Ken Hitchcock att en av sakerna han verkligen gillade med Gunnarsson var hans förmåga att stabilisera sitt backpar, oavsett vem han spelar med. Även om det inte finns mycket bevis för det i de underliggande siffrorna är det lätt att förstå Hitchcocks känsla. Gunnarsson är en lojal, enkelt spelande back som sällan tar några risker eller försätter sitt lag i problem. En bra komplementsspelare som gör sina 15-20 minuter per match utan att få rubriker för det jobb han lägger ned.

Erik Gustafsson, Chicago Blackhawks
Matcher: 41
Mål+assist=poäng:  0+14=14
Utvisningsminuter: 4
Corsi: 53,74%
Betyg: 2
Draftad av Edmonton Oilers, men aldrig sajnad. Erik Gustafsson fick ta en liten omväg till NHL, men den fina utvecklingen i Frölunda utmynnade i en chans med Chicago Blackhawks som han har tagit. Spelade hälften av grundseriematcherna och klev bland annat om David Rundblad i hierarkin. En klart godkänd första kopp med kaffe i NHL, och det finns gott hopp om att det ska kunna bli ännu mer…

Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
Matcher: 78
Mål+assist=poäng: 10+37=47
Utvisningsminuter: 46
Corsi: 56,49%
Betyg: 4
Det pratades en hel del om en tänkbar Norris Trophy för Victor Hedman inför säsongen. Så kommer inte att bli fallet, men faktum är att 25-åringen är närmare än vad man kanske kan tro. Det som skiljer honom från andra toppbackar i ligan är att han a) inte spelar upp emot 30 minuter per match, och att han b) inte spelar i Tampas första powerplay-uppställning. Dessa faktorer gör antagligen att han inte kan göra de där 60-65 poängen som krävs för att hota Erik Karlsson och de andra i toppskiktet på allvar. Med detta sagt är Hedman fortfarande ett monster på isen. Tillsammans med Anton Strålman utgör han ett av NHL:s bästa backpar, och förhoppningsvis också ett av World Cups bästa backpar till hösten.

Niklas Hjalmarsson, Chicago Blackhawks
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 2+22=24
Utvisningsminuter: 32
Corsi: 51,56%
Betyg: 4
Niklas Hjalmarsson är näst intill ett unikum i stabilitet och konsekvens. Säsong efter säsong har han levererat ett defensivt spel som håller yppersta klass och som ofta blir lite bortglömt i skuggan av de mer namnkunniga stjärnorna som finns i Chicago Blackhawks laguppställning. Hjalmarsson kommer att få uppleva samma skugga i den svenska World Cup-truppen i höst, men hans betydelse för Tre Kronor ska inte förringas där heller. En fotnot i det hela är att 28-åringen bara har missat tre matcher på fyra säsonger. Med tanke på hans uppoffrande spelstil är det minst sagt anmärkningsvärt och imponerande.

Erik Karlsson, Ottawa Senators
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 16+66=82
Utvisningsminuter: 50
Corsi: 51,44%
Betyg: 5
Var ska man ens börja? Att över huvud taget snitta en poäng per match i ett förhållandevis målsnålt NHL i dag är få förunnat. Att göra det som back borde vara otänkbart. Erik Karlsson lyckades trots statistiska lagarna genom att göra 82 poäng på 82 matcher och dessutom sluta delad fyra i den totala poängligan. Inte sedan Paul Coffeys storhetstid har vi sett en back dominera på samma sätt som Karlsson. Och då ska vi minnas att Coffey var omgördad av spelare som Wayne Gretzky, Jari Kurri och Mark Messier i Edmonton medan Karlsson skickligaste lagkamrater heter Kyle Turris, Mark Stone och Mike Hoffman. Inte riktigt samma sak. Frågan är om en femma har varit mer befogad under de tio åren jag har gjort den här betygsättningen. En tredje Norris Trophy borde vara given…

Oscar Klefbom, Edmonton Oilers
Matcher: 30
Mål+assist=poäng: 4+8=12
Utvisningsminuter: 6
Corsi: 50,8%
Betyg: 3
Det blev en riktigt sur säsong för Oscar Klefbom. Den lovande starten kom av sig när fick sin knoge förstörd under en match mot New York Rangers i december. När han sedan var redo för comeback efter jul drabbades han av en elakartad infektion som fick foten att svullna upp och tvingade honom till två separata operationer. Det gjorde att han missade resten av grundserien. Ett tungt bakslag för Klefbom som såg ut att vara på gränsen till ett genombrott i NHL. Just skadorna är ett återkommande tema som är oroväckande för den spännande backen. Ska han få den långa karriär han har potential för måste han få vara frisk.

John Klingberg, Dallas Stars
Matcher: 76
Mål+assist=poäng: 10+48=58
Utvisningsminuter: 30
Corsi: 55,64%
Betyg: 4
Nej, John Klingbergs mäktiga rookiesäsong var ingen slump. Under framför allt första halvan av säsongen var 23-åringen i det närmaste ostoppbar och lyftes fram som en möjlig utmanare till Norris Trophy. Skadebekymmer och en dipp i formen hindrade honom från att fullfölja, men 58 poäng på 76 matcher är ändå ett fantastiskt bra facit. Klingbergs lönetaksträff på 4,25 miljoner dollar per säsong till och med säsongen 2021/22 känns redan som ett av största fyndkontrakten i hela NHL.

Niklas Kronwall, Detroit Red Wings
Matcher: 64
Mål+assist=poäng: 3+23=26
Utvisningsminuter: 30
Corsi: 49,67%
Betyg: 2
Han är fortfarande en viktig ledare för Detroit Red Wings, men det råder ingen tvekan om att 35-årige Kronwall, med ålderns och skadornas rätt, är på väg utför efter en riktigt fin NHL-karriär. Hans produktion tog sig en törn samtidigt som hans puckinnehavsstatistik fortsätter att försämras. Kontraktet med Detroit löper till och med 2018/19 och det blir intressant att se hur klubben väljer att disponera en spelare av Kronwalls dignitet när det fortsätter att gå utför. Jag har respekt för Rikard Grönborgs argument för att ta med honom i World Cup-truppen, men med tanke på hur många unga backar det finns som är spelmässigt bättre i dagsläget känns det ändå lite nostalgiskt.

Adam Larsson, New Jersey Devils
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 3+15=18
Utvisningsminuter: 77
Corsi: 44,57%
Betyg: 3
Han etablerade sig på allvar i New Jerseys trupp efter att Peter DeBoer fick sparken i fjol. Den här säsongen har Adam Larsson fått en nyckelroll under nye coachen John Hynes ledning. När Larsson draftades var det som en lovande tvåvägsback, men som NHL-spelare ser han ut att bli en renodlat defensiv kugge. Åtminstone är det så Hynes har valt att använda 23-åringen, som spelar mycket boxplay och får många defensiva zonstarter. Larsson har skött sin roll på ett tillfredsställande sätt och dessutom tuffat till sitt spel och blivit mer fysisk. Det bådar gott inför framtiden…

Hampus Lindholm, Anaheim Ducks
Matcher: 78
Mål+assist=poäng: 10+18=28
Utvisningsminuter: 40
Corsi: 57,27%
Betyg: 4
Poängmässigt var det kanske ingen höjdarsäsong för Lindholm, men då ska man ha klart för sig att Anaheim Ducks hade löjligt dålig offensiv utdelning med skåningen på isen. Under normala omständigheter hade han fått med sig minst tio poäng till, men det är hypotetiskt. Vad som är mer intressant är att titta på hur 22-åringen påverkar sin omgivning. I ett synnerligen läsvärt blogginlägg har Dimitri Filipovic på Sportsnet gjort just det. Där visar han att Lindholms sällskap har en positiv inverkan på SAMTLIGA spelare. Jag tror bara att det är en tidsfråga innan Lindholm räknas som en av ligans främsta backar. Om han sedan kan göra tillräckligt med poäng för att slåss om Norris Trophy är en annan femma…

Patrik Nemeth, Dallas Stars
Matcher: 38
Mål+assist=poäng: 0+8=8
Utvisningsminuter: 14
Corsi: 51,76%
Betyg: 2
Patrik Nemeth har studsat tillbaka från fjolårets otäcka skada, där han blev svårt skuren i armen av en motståndarskridsko. Den här säsongen fick han äntligen vara frisk. Problemet var bara att konkurrensen på Dallas blålinje var stenhård och att han ofta fick sitta vid sidan av. Inget optimalt upplägg när man har en skadefylld säsong bakom sig. 24-åringen har ytterligare ett år kvar på kontraktet, men med tanke på den bredd Dallas har på backsidan just nu är det inte uteslutet att Nemeth får byta klubb i sommar. För hans egen personliga utvecklings skull är det antagligen inte det sämsta som kan hända honom.

Johnny Oduya, Dallas Stars
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 4+17=23
Utvisningsminuter: 26
Corsi: 50,78%
Betyg: 3
Klubbytet från Chicago Blackhawks till Dallas Stars var ett lyft för Oduya – men kanske framför allt för Dallas. Att få in en dubbel Stanley Cup-mästare i backuppställningen är en av anledningarna till att laget lyft sig. 34-åringen bidrar med erfarenhet och stabilitet och har trots att han blivit veteran inte tappat alltför mycket i sitt spel. Oduyas extremt seriösa inställning till sporten har säkert bidragit till att han fortfarande håller en så pass hög nivå som han gör.

Anton Strålman, Tampa Bay Lightning
Matcher: 73
Mål+assist=poäng: 9+25=34
Utvisningsminuter: 20
Corsi: 54,97%
Betyg: 4
Att flytta till Tampa fortsätter att vara ett av Strålmans bästa beslut i karriären. Under Jon Coopers ledning har Strålman fått en roll som gett honom möjlighet att maximera sin talang. Att han dessutom fått bygga kemi med Victor Hedman har också varit ett stort lyft för 29-åringen. En mycket stark grundserie kan ha fått ett ovärdigt slut av att Tibrosonen drabbades av en fraktur som kanske avslutar hela säsongen i förtid.

Viktor Svedberg, Chicago Blackhawks
Matcher: 27
Mål+assist=poäng: 2+2=4
Utvisningsminuter: 4
Corsi: 47,55%
Betyg: 2
Svedbergs resa till NHL är en av de häftigaste framgångshistorier som vi har fått se inom svensk hockey på senare år. Killen som ratades från TV-pucken och fick ta omvägen via Rögle för att slå sig in i Frölunda har trotsat alla odds och blivit en NHL-spelare med Chicago Blackhawks. 24-åringen är förvisso inte helt etablerad i ligan ännu, men det faktum att Blackhawks valde att belöna honom med ett tvåårigt envägskontrakt tidigare under säsongen tyder på att man är villiga att satsa på honom i en roll som femte- eller sjätteback. Spelmässigt har han sina begränsningar, men räckvidden och den rörlighet han ändå besitter för att vara så stor är en tillgång i defensiven.

Ej betygsatta på grund av för få matcher:
Fredrik Claesson, Ottawa
Oliver Kylington, Calgary
Viktor Lööv, Toronto
Gustav Olofsson, Minnesota
David Rundblad, Chicago