BODIN: En förändring som skriker väckarklocka

Det har blivit mer regel än undantag. När man byter tränare i svensk ishockey tenderar man att gå i precis motsatt riktning när det gäller ledarstil och filosofi. Och oftast har vi sett hårda nypor bytas ut mot mjuka.

När den krävande Håkan Åhlund fick lämna IK Oskarshamn förra veckan ersattes han av den i jämförelse velourmjuke “Perra” Johnsson. Samma sorts förändring gjorde Örebro när de i fjol befordrade Niklas Eriksson till huvudtränare efter Niklas Sundblads avsked.

Leksands IF gick samma väg. 

De tog bort Leif Carlsson och satte in Roger Melin förra säsongen. Det fick en positiv effekt som tog dem  från en till synes hopplös sits i Hockeyallsvenskan till SHL-avancemang. Melin kom verkligen till sin rätt där och då. Hans farbroderliga lugn och sympatiska framtoning hjälpte till att sänka pulsen på ett lag som hade hetsats på gränsen till vansinne och förlorat sin identitet i processen. Hans intåg i laget var en valiumtablett som resulterade i sänkta axlar, perspektiv på tillvaron och i slutändan ett starkt självförtroende. 

KUNDE LÄRT SIG AV HISTORIEN

Misstaget Leksand gjorde var att skriva avtalet med Melin över den här säsongen också*. Det är lätt att förstå varför utifrån den effekt han omedelbart fick efter sitt intåg i klubben. Men att vända en negativ till en positiv trend i Hockeyallsvenskan och starta från scratch som nykomling i SHL är två vitt skilda ting. Det är lätt att vara efterklok, men egentligen hade klubbledningen bara behövt gå ett par år tillbaka i tiden för att se att det här nog inte var den optimala lösningen.

2015/16 kom "Perra" Johnsson in som samma sorts problemlösare och tog i likhet med Melin Leksand från en bekymmersam position i Hockeyallsvenskan till SHL-avancemang. Detta efter den episka kvalserien mot Modo. "Perra" fick behålla jobbet i SHL, Leksand slutade tvärsist i tabellen och åkte ut efter att ha varit mer eller mindre chanslösa mot Mora i den första upplagan av "Slaget om Siljan".

Nu har historien återupprepat sig. Även om årets upplaga av Leksand på pappret är bra mycket sexigare än den som åkte ur SHL med huvudet före 2017 har de inte varit bra nog. All heder åt slitvargarna och trotjänarna Jon Knuts och Martin Karlsson, men när de är dina bästa spelare kväll ut och kväll in har du som lag problem. För det är inte sådana spelare som kommer att vara tungan på vågen över tid under en lång säsong.

Leksands spel har stundtals varit okej, men oförmågan att få pucken i mål har förföljt dem genom hela säsongen. Bara Oskarshamn (77) har gjort färre mål än Leksand (82) och bara Linköping (6,2 %) och Brynäs (6,27 %) har haft sämre utdelning än Leksand (6,31 %) i spel fem mot fem. Samtidigt är man näst sämst i powerplay före Luleå och sämst av alla SHL-lag i boxplay.

Det är en kombination som är ohållbar om ett lag ska undvika kval.

KAN HAN VÄCKA STJÄRNORNA?

När Leksand nu går från Roger Melin till Ulf Samuelsson är det att ta ett stort kliv i motsatt riktning. Det är en förändring som skriker väckarklocka. "Tuffe Uffe" står, som smeknamnet indikerar, för ett betydligt mer krävande ledarskap än hans företrädare gjorde. I min värld är det en hård passning till spelartruppen – "nu är det slutsåsat!"

Om Ulf Samuelsson är rätt man att lösa krisen återstår att se. Kan han tända en eld under tilltänkta spjutspetsar som Patrik Zackrisson, Mattias Ritola och Spencer Abbott är mycket vunnet. Jag tror att nyckeln till framgång ligger där. För även om general managern Thomas Johansson lär plocka in någon eller några förstärkningar på spelarsidan innan 15 februari ligger lösningen på problemet hos spelarna man redan har i truppen. Ulf Samuelsson kommer att skilja agnarna från vetet. Frågan är bara hur spelarna reagerar på det...

Bortsett från att se hur Leksands IF som lag reagerar på tränarbytet är jag mest spänd på att se hur Ulf Samuelsson tacklar det faktum att sonen Philip är en del av laget. När han coachade Modo hade han sin då blott 17-åriga son Henrik i laget. Då anklagades han för nepotism efter att ha gett ynglingen speltid som många ansåg att han inte förtjänade.

Nu är Philip Samuelsson en äldre och betydligt mer etablerad spelare än vad lillebror var när det här utspelade sig i Örnsköldsvik för åtta-nio år sedan. Det är med andra ord en helt annan situation. Men det lär bli ett hett samtalsämne om den negativa trenden inte vänder.

Fotnot: I den ursprungliga versionen av den här krönikan stod det att Leksand förlängde kontraktet med Melin efter förra säsongen. Det var felaktigt. Han skrev kontrakt över den här säsongen när han tog över Leksand 17 december 2018.