Blågul navelskådning: de svenska NHL-backarna

Stolthet eller skam? För nionde säsongen i följd utvärderar Uffe Bodin de blågula insatserna i NHL under den gångna grundserien. I dag med backarna under luppen.

LÄS ÄVEN: Blågul navelskådning – de svenska NHL-målvakterna

Att kritisera svenska NHL-spelare har sällan legat för svensk media. Det stryks oftast medhårs och därmed tenderar journalistiken att bli rätt lam.

Visst, vi gläds åt att våra landsman gör bra ifrån sig, men när man läser rubrikerna kan man ibland få intryck av att våra NHL-svenskar är gudar. Och när en eller annan av våra gudabenådade stjärnor hamnar i fjärdekedjan eller – gubevars – i AHL, då är det naturligtvis lagledningen som är inkompetent.

I tre delar kommer jag att utvärdera de blågula insatserna under NHL:s grundserie. Förhoppningen är att göra det med en lite nyktrare inställning än i vanliga fall. Om jag lyckas kan bara du, kära läsare, avgöra.

För att betygsättas måste målvakten ha gjort minst tio och utespelaren minst 20 matcher i NHL den här säsongen. Betyget är inte bara satt utifrån insatserna på isen, utan även efter vilka förväntningar vi har haft på de enskilda spelarna. Dels utifrån fjolårets insatser, dels utifrån status. Ju fler meriter och högre status, ju högre krav.

Fotnot: Nytt för i år är att jag har lagt in utespelarnas Corsi-värden i stället för plus- och minusnoteringarna. Corsi är em slags plus- och minusnotering där man mäter alla avslut mot mål, för och emot, och får fram en procentsats som är positiv om den ligger över 50 procent och negativ om den ligger under. I min mening är den en mycket bättre indikator än plus- och minusstatistiken på om en spelare haft en positiv eller negativ inverkan på spelet. Mer om detta kan ni läsa här i mitt gamla blogginlägg om ”Den statistiska revolutionen”. Alla Corsi-värden är hämtade från den fenomenala sajten war-on-ice.com som jag verkligen rekommenderar för alla som vill gräva ned sig mer i den avancerade statistiken.

Tidigare betygssättningar:
13/4 – De svenska målvakterna: http://www.hockeysverige…

Betygsskala:
5 – Allsmäktig
4 – Mycket bra
3 – Bra
2 – Godkänd
1 – Underkänd
0 – En skam för Sverige

I dag är det de svenska backarnas tur att betygsättas:

Jonas Brodin, Minnesota Wild
Matcher: 71
Mål+assist=poäng: 3+14=17
Utvisningsminuter: 8
Corsi: 50,74%
Betyg: 3
Han kanske inte har de offensiva verktygen för att bli en riktigt stor backstjärna i NHL, men Jonas Brodin visade återigen den här säsongen att hans placeringssäkerhet och höga hockey-IQ kommer att göra honom till en effektiv NHL-back under många år framöver. Blott 21 år gammal gick han in i sin tredje säsong med Minnesota Wild och spelade väldigt lugn och säker hockey. Avsaknaden av flashighet gör att Brodin sannolikt inte kommer att få ta del av de stora rubrikerna, men i Minnesota kan man sin hockey och där har man sedan länge insett ynglingens värde för laget. Studsade tillbaka fint efter ett ojämnt fjolår, men poängsumman är trots allt i minsta laget.

Klas Dahlbeck, Arizona Coyotes
Matcher: 23
Mål+assist=poäng: 1+3=4
Utvisningsminuter: 8
Corsi: 43,57%
Betyg: 2
Efter ett par säsonger i AHL fick Klas Dahlbeck slutligen chansen till NHL-spel i Chicago Blackhawks. Det var dock först när han skickades till Arizona Coyotes i Antoine Vermette-trejden som den riktiga möjligheten att spela NHL-hockey kom. 23 matcher är lite för lite att dra några slutsatser utifrån, men det skulle förvåna mig om inte Dahlbeck ges möjligheten att stanna i Arizona och spela sig kvar i laget kommande säsong. Vi kan kalla det här för en lovande om än lite trevande start. Kontraktet går ut 1 juli.

Alexander Edler, Vancouver Canucks
Matcher: 74
Mål+assist=poäng: 8+23=31
Utvisningsminuter: 54
Corsi: 51,88%
Betyg: 4
Årets häftigaste uppryckning bland svenska NHL-spelare? Ja, efter ett direkt dåligt fjolår under John Tortorellas regim studsade Alexander Edler i likhet med många andra Vancouver Canucks-spelare tillbaka ordentligt den här säsongen. Spelmässigt var han mycket mer bekväm under Willie Desjardins mer lössläppta tyglar än i Tortorellas korta koppel. Scenförändringen i Vancouver gjorde under för svenskens självförtroende och Edler blev återigen lagets viktigaste backpjäs, snittade runt 24 minuters speltid och tog stort ansvar i alla situationer. Det höga betyget säkerställer Edler tack vare sin fina uppryckning.

Mattias Ekholm, Nashville Predators
Matcher: 80
Mål+assist=poäng: 7+11=18
Utvisningsminuter: 52
Corsi: 56,33%
Betyg: 3
Rookiesäsongen i fjol var trevande och ojämn, men efter Barry Trotz uttåg och Peter Laviolettes intåg som ny coach för Nashville Predators kom Mattias Ekholm mer och mer till rätta i NHL. I skuggan av stjärnbackarna Shea Weber och Roman Josi var han Nashvilles bästa back och hade en väldigt positiv inverkan på lagets spel i form av högt puckinnehav och stabilt spel i båda riktningarna. Ekholms positiva utveckling känns väldigt spännande och det är definitivt en spelare som vi kommer att få anledning att titta närmare på framöver. Betyget gränsar till en fyra just tack vare det fina lyftet.

Oliver Ekman Larsson, Arizona Coyotes
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 23+20=43
Utvisningsminuter: 40
Corsi: 51,68%
Betyg: 3
Det blev en säsong med två ansikten för Oliver Ekman Larsson. Dels den enorma besvikelsen över Arizona Coyotes kräftgång, dels den personliga framgången med nytt svenskt målrekord för en NHL-back tack vare de 23 målen han fick in. Det började rätt trögt för OEL som var lite för överambitiös tidigt på säsongen och begick misstag man sällan ser honom göra annars. Känslan var att han försökte överkompensera för lagkamraternas misstag och försatte sig själv i knepiga situationer. För Arizona lyfte säsongen aldrig, men lagets svenska stjärnback fick fason på spelet och var klubbens i särklass bästa spelare. Fick även ett ”A” påsytt på bröstet under säsongen och kommer att vara central i den rebuild som laget har påbörjat. Ekman Larsson är bara 23 år gammal och har redan etablerat sig som en av ligans mest spännande unga backar. Ska han bli en allvarlig utmanare till Norris Trophy måste Coyotes emellertid bli radikalt bättre och det lär inte hända på tre-fyra år, åtminstone. Personligen tycker jag att det är trist att han ”tvingas” lira på en av NHL:s bakgårdar. Det gör chansen till det definitiva genombrottet mindre.

Tobias Enström, Winnipeg Jets
Matcher: 60
Mål+assist=poäng: 4+19=23
Utvisningsminuter: 36
Corsi: 51,03%
Betyg: 3
Han kommer troligtvis inte att göra 50 poäng i NHL igen, men det som Tobias Enström har tappat i offensiv utdelning har han på många sätt kompenserat genom att bli en mer pålitlig tvåvägsback. Årets säsong naggades i kanten av skadebekymmer då Enström missade 22 matcher på grund av olika skador. Betyget grundas på att han framgångsrikt har loggat tunga minuter för ett Winnipeg Jets som lite överraskande lyckats slå sig fram till slutspel framför mer meriterande konkurrenter som framför allt Los Angeles och San José.

Jonathan Ericsson, Detroit Red Wings
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 3+12=15
Utvisningsminuter: 70
Corsi: 50,28%
Betyg: 2
Det mest positiva för ”Big E” var att han fick vara frisk och spela samtliga 82 matcher efter förra säsongens skadehelvete.Spelmässigt fortsätter han att vara en pålitlig och stabil partner till Niklas Kronwall som framför allt får coachen Mike Babcocks stora förtroende defensivt. Ericssons säsong stack inte ut ur mängden, men var klart godkänd. Mest omtalade ögonblicket? Hans överraskande fajt med tidigare draftettan Nathan MacKinnon i Colorado.

Tim Erixon, Toronto Maple Leafs
Matcher: 42
Mål+assist=poäng: 2+5=7
Utvisningsminuter: 14
Corsi: 48,67%
Betyg: 1
Efter fjolårets frustrerande situation i Columbus, där Erixon knappt fick spela trots att han var uppkallad från AHL under långa stunder av säsongen, fick han i alla fall speltid i år. De många klubbytena (från Columbus till Chicago till Toronto) och det minimala förtroendet gör dock att man får sätta frågetecken för hans framtid i NHL. För det är vanligtvis inget gott tecken när en spelare företräder tre olika klubbar under en och samma säsong. Kanske skulle en säsong eller två hemma i Skellefteå kunna bädda för ett nytt försök i NHL. Erixon är trots allt bara 24 år och det känns inte som att han på långa vägar har nått sin potential.

Christian Folin, Minnesota Wild
Matcher: 40
Mål+assist=poäng: 2+8=13
Utvisningsminuter: 13
Corsi: 51,31%
Betyg: 2
Steget från collegehockey till NHL är stort och Christian Folin klarade det på ett fint sätt, även om orutinen ibland lyste igenom. Känslan är i alla fall att den 24-årige tvåvägsbacken gjorde tillräckligt många bra saker under rookiesäsongen för att säkra en fortsättning i Minnesota Wilds organisation. Det finns mycket positivt att bygga vidare på här.

Nicklas Grossmann, Philadelphia Flyers
Matcher: 68
Mål+assist=poäng: 5+9=14
Utvisningsminuter: 32
Corsi: 46,27%
Betyg: 2
Personbästa i antal mål och tangerat personbästa i poäng. Ändå bara ett godkänt betyg, och det ett svagt sådant. Ja, för det första är det ju inte Nicklas Grossmanns uppgift att producera poäng för Philadelphia, så den statistiken är egentligen rätt oväsentlig. För det andra är spelartypen han representerar lite på utdöende. Grossmann är lite för långsam och lite för osäker med pucken för att vara en positiv faktor i dagens hockey. Han är offervillig, täcker många skott och spelar fysiskt, men som den avancerade statistiken indikerar har han svårt att driva spelet framåt och blir ofta fast i egen zon. Det är inget man förknippar med en modern, defensiv back.

Carl Gunnarsson, St. Louis Blues
Matcher: 61
Mål+assist=poäng: 2+10=12
Utvisningsminuter: 2
Corsi: 49,97%
Betyg: 2
Calle Gunnarsson fick en tuff start i sin nya klubb efter förra sommarens trejd från Toronto Maple Leafs. Den höftoperation han genomgick inför säsongen tog lång tid på sig att läkas och örebrosonen var inte spelklar när pucken släpptes i oktober. Det tog inte helt oväntat Gunnarsson ett tag att bli varm i kläderna – dels för att skaka av sig rosten efter skadeuppehållet, dels för att vänja sig vid Ken Hitchcocks spelsystem. Efter hand har det blivit bättre och bättre och den tidigare LHC-backen har på ett klart godkänt sätt tagit sig an rollen som defensivt ankare intill storbacken Alex Pietrangelo. Antagligen en betydligt mer behaglig tillvaro än den intill den lite mer rörige Dion Phaneuf i Toronto.

Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
Matcher: 59
Mål+assist=poäng: 10+28=38
Utvisningsminuter: 40
Corsi: 53,9%
Betyg: 3
Ett gigantiskt genombrott i fjol följdes av en mycket lovande start på säsongen. Victor Hedman dominerade från start och toppade till och med den totala poängligan när han olyckligt fick ett skott på handen och tvingades till ett uppehåll på över en månad. När han väl var tillbaka var formen som bortblåst och det tog ett tag för den reslige backen att hitta rätt igen. Totalt sett missade han 23 matcher under säsongen och det naggade prestationen i kanten. Men får Hedman bara vara frisk en hel säsong finns det på sikt goda möjligheter att han blir en utmanare till Norris Trophy.

Niklas Hjalmarsson, Chicago Blackhawks
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 3+16=19
Utvisningsminuter: 44
Corsi: 53,26%
Betyg: 3
Niklas Hjalmarsson är pålitligheten personifierad. Chicago Blackhawks backkämpe levererar alltid stabil hockey i sin defensiva roll och har dessutom förmågan att leverera även när kroppen är tilltygad. Hans smärttröskel är kort och gott värd en femma i betyg bara den. Offensivt tog Hjalmarsson ett litet steg bakåt efter fjolårets personbästa, men det är ju framför allt jobbet som han gör på egen planhalva som är värdefullt för Blackhawks.

Erik Karlsson, Ottawa Senators
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 21+45=66
Utvisningsminuter: 42
Corsi: 52,75%
Betyg: 4
Det började ovanligt trögt. Efter ett par säsonger där Erik Karlsson varit NHL:s i särklass mest dominanta offensiva back kom inte poängen i samma utsträckning som vanligt. Kanske var det förändringen som lagkaptensutnämningen medförde som ställde till det, kanske var det den gamla hälseneskadan som spökade? Oavsett vilket är det vatten under bron nu. Erik Karlssons andra halva av säsongen var så mästerlig att den starkt bidrog till att ta Ottawa Senators till slutspel. Detta efter att Senators vid en tidpunkt under säsongen varit hela 14 poäng från en plats bland de åtta främsta i Eastern Conference. Karlssons uppryckning innebär inte bara fortsatt spel in på vårkanten, den innebär också att 24-åringen från Landsbro har skaffat sig möjligheten att vinna Norris Trophy igen. Det skulle inte alls vara överraskande om han blir nominerad till utmärkelsen efter sin starka avrundning av säsongen.

Oscar Klefbom, Edmonton Oilers
Matcher: 60
Mål+assist=poäng: 2+18=20
Utvisningsminuter: 4
Corsi: 49,8%
Betyg: 3
Han var något av en besvikelse på Edmonton Oilers träningsläger, men efter att ha knutit näven i fickan nere i Oklahoma City Barons i AHL och varit lagets bästa back där var det oundvikligt att Oscar Klefbom skulle få chansen i NHL. När den väl kom tittade aldrig 22-åringen bakåt. Värmlänningen blev snabbt en av Oilers mest betrodda backar och även om han kanske tvingades in i en lite väl prominent roll lite väl fort skötte han sig under omständigheterna bra för ett blödande Oilers. Förhoppningen inför nästa säsong är att Oilers kan få in någon veteranback som kan agera mentor åt Klefbom. Även om han ligger långt fram i utvecklingen kan han behöva understöd för att uppfylla sin stora potential.

John Klingberg, Dallas Stars
Matcher: 65
Mål+assist=poäng: 11+29=40
Utvisningsminuter: 32
Corsi: 53,55%
Betyg: 4
Wow, det här genombrottet kan man inte påstå att man såg komma. Visst, John Klingbergs talang går knappast att ifrågasätta, men att han skulle gå in i NHL och vräka in poäng som han har gjort efter en sommar där han hade hämmats av sina opererade höfter var en gigantisk överraskning. Klingberg uppträdde med en imponerande pondus och visade snabbt för lagledningen i Dallas Stars att han var mogen att ta sig an tyngre uppgifter. Hade 22-åringen fått chansen i NHL redan från start är det inte omöjligt att han hade varit med och slagits om Calder Trophy som årets rookie. Nu får han i stället glädjas åt en ganska påtaglig löneökning när rookiekontraktet är på väg att löpa ut.

Niklas Kronwall, Detroit Red Wings
Matcher: 80
Mål+assist=poäng: 9+35=44
Utvisningsminuter: 40
Corsi: 49,93%
Betyg: 3
Över 40 poäng igen och i genomsnitt uppåt 24 minuters istid per match. Niklas Kronwall fortsätter att leverera för Detroit Red Wings, även om hans Corsi halkade ned under det negativa strecket jämfört med fjolårssäsongen (51,93%). Kronwall är trots allt en stabil pjäs på Red Wings blålinje och fyller en viktig roll som ledare i ett försvar som har blivit allt yngre på senare år. Men visst saknar vi de där monstertacklingarna som han brukade bjuda på… Enligt sajten kronwalled.net är det nästan ett år sedan det smällde senast.

Adam Larsson, New Jersey Devils
Matcher: 64
Mål+assist=poäng: 3+21=24
Utvisningsminuter: 34
Corsi: 46,93%
Betyg: 3
ÄNTLIGEN! Ja, visst känns det lite så? Efter sju sorger och lika många bedrövelser fick Adam Larsson äntligen chansen att visa att han inte bara duger i NHL utan att han även kan vara en nyckelspelare för New Jersey Devils. Larssons säsong började ungefär lika ruttet som i fjol, men så fort general managern Lou Lamoriello sparkade coachen Peter DeBoer och ställde sig själv i båset kom vändningen. Larsson fick stort förtroende, snittade över 20 minuters speltid per match och levererade. Han är inte den kvickaste skridskoåkaren, men klok nog för att ha en positiv inverkan på New Jersey Devils spel. Förhoppningsvis är det här första steget mot något riktigt, riktigt bra.

Hampus Lindholm, Anaheim Ducks
Matcher: 78
Mål+assist=poäng: 7+27=34
Utvisningsminuter: 32
Corsi: 51,58%
Betyg: 3
Fjolårets rookiesuccé följdes upp av ännu en stark NHL-säsong från Hampus Lindholms sida. För någon andraårsförbannelse blev det aldrig tal om. Lindholm fortsatte att ta fina steg i utvecklingen och växte med det ökade förtroendet han fick av coachen Bruce Boudreau. Efter ett fjolår då han stundtals skyddades från att ställas mot motståndarnas bästa spelare sattes han på hårdare prov och visade att han var redo att anta den utmaningen. Vid 21 års ålder är jonstorpskillen en av de mest spännande unga backarna i NHL. Jag tror inte att det dröjer alltför länge innan han är Anaheims självklara backstjärna och på sikt en spelare som omnämns med samma respekt som Oliver Ekman Larsson eller Victor Hedman.

Patrik Nemeth, Dallas Stars
Matcher: 22
Mål+assist=poäng: 0+3=3
Utvisningsminuter: 6
Corsi: 53,45%
Betyg: 2
När man tittar på Patrik Nemeths säsong är det svårt att fokusera på något annat än den fullständigt vidriga skadan han ådrog sig tidigt på säsongen. Skridskon som skar igenom hans arm kunde i värsta fall ha ändat hans karriär, men Nemeths imponerande drivkraft och tävlingsskalle gjorde att han tog sig tillbaka snabbare än förväntat och klarade av att göra comeback i NHL under sluttampen av säsongen. Det man framför allt tar med sig från den här säsongen är den karaktär han visade upp. Nu får man hoppas att han lyckas undvika fler allvarliga skador framöver. Patrik Nemeth har redan vid 23 års ålder upplevt mer än man ska behöva, även som fysisk hockeyspelare.

Johnny Oduya, Chicago Blackhawks
Matcher: 76
Mål+assist=poäng: 2+8=10
Utvisningsminuter: 26
Corsi: 51,09%
Betyg: 2
Avslutningen på fjolårssäsongen fick ödesdigra konsekvenser för Johnny Oduya. I den sjunde och avgörande konferensfinalen mot Los Angeles Kings bröt han ena foten efter att ha täckt ett slagskott. Det gjorde att hans sommar förvandlades till en lång och jobbig rehabiliteringsperiod. När säsongen drog i gång i höstas stod inte Oduya att känna igen och det tog, av naturliga orsaker, ett tag för svensken att finna sig till rätta på isen igen. Avslutningen av säsongen var desto bättre och när han nu klev in i slutspelet var det med en helt annan swagger än tidigare. Oduya sitter på ett utgående kontrakt och kommer knappast att bli kvar i Chicago nästa säsong. Även om hans grundserie inte var perfekt lär han inte sakna erbjudanden i sommar. En återkomst till New Jersey Devils känns inte osannolik…

David Rundblad, Chicago Blackhawks
Matcher: 49
Mål+assist=poäng: 3+11=14
Utvisningsminuter: 12
Corsi: 56,87%
Betyg: 2
Det tar sig för David Rundblad. Efter helvetessejouren i Arizona, där han mer eller mindre var fastkedjad på pressläktaren, har Skellefteås tidigare omslagsgosse fått allt mer förtroende i Chicago Blackhawks. Han kan inte påstås vara helt ordinarie och speltiden har varit knapp, men framstegen har gjort sedan flytten från sin öken i öknen ger i alla fall hopp om en framtid i NHL. Som Rundblads Corsi-värden indikerar har han en väldigt positiv effekt på Chicagos spel när han väl befinner sig på isen. Problemet är givetvis att han har en drös välmeriterade backar framför sig i hierarkin. Om han får förnyat förtroende av Blackhawks – vilket jag förutspår – kommer nästa säsong antagligen bli helt avgörande för var hans karriär tar vägen.

Anton Strålman, Tampa Bay Lightning
Matcher: 82
Mål+assist=poäng: 9+30=39
Utvisningsminuter: 26
Corsi: 56,24%
Betyg: 4
Steve Yzerman kan inte annat än jubla över New York Rangers dumdristiga val att inte gå in hårdare för att förlänga Anton Strålmans kontrakt. I Tampa Bay har man haft vett nog att inse storheten i den kloke svenskens spel och utnyttjat honom på ett mycket smartare sätt än vad som var fallet i Rangers. Då kom också det offensiva genombrottet som ett brev på posten. 39 poäng är personbästa och känslan är att det finns ännu mer att hämta där. Strålman har dessutom visat sig vara en alldeles perfekt backpartner till Victor Hedman. Tillsammans ger svenskarna Tampa Bay ett backpar som kan lyfta Tampa Bay till oanade höjder. En ny Stanley Cup-final för Strålman redan framåt sommaren? Det skulle inte förvåna mig ett dugg…

Ej betygsatta på grund av för få matcher:
Petter Granberg, Toronto