Slumpen gjorde honom till tränare – nu är han förbundskapten: ”Ett drömjobb”

Han slutade spela hockey redan som 16-åring och tyckte det var roligare att åka skidor. Men trots att Tomas Montén inte hade en tanke på att jobba med hockey som ung kom slumpen att göra honom till tränare. I helgen gör han debut som förbundskapten för Juniorkronorna.
– Ända sedan jag började träna J20-lag är det här ett jobb jag har kikat på och känt att det är något jag verkligen skulle vilja göra. Det är ett drömjobb, säger Montén om sitt nya uppdrag i en lång intervju med hockeysverige.se.

Sommaren tar slut tidigt för Tomas Montén i år. Men det är inte direkt så att han misströstar för det. I söndags lämnade han familjens sommarstuga mellan Flen och Gnesta i Sörmland och begav sig till Arlanda för att inleda vad han själv kallar ”äventyr”. Den första riktiga samlingen med Juniorkronorna markerar inte bara starten på en ny säsong, utan även hans debut som Rikard Grönborgs ersättare som förbundskapten för det svenska U20-landslaget. Han basade visserligen över 97:orna under en U19-turnering redan i februari, men det är under den kommande veckans träningsmatchande i Plymouth, Michigan, som han börjar lägga grunden inför årets JVM i Montréal och Toronto.

Men vem är egentligen 38-åringen från Borlänge som ska försöka leda Juniorkronorna på rätt väg efter två raka medaljmissar? Som tränare har han en 15-årig karriär bakom sig, men som aktiv utövare då? Enligt honom själv var han ingen stor hockeyspelare, vilket kanske förklarar varför han ”bara” finns registrerad som coach på Elite Prospects.
– Jag spelade inte speciellt länge, slutade i HC Dobel som Borlänges lag hette då när jag var runt 16. Jag tävlade i utförsåkning och tyckte nog det ärligt talat att det var roligare för stunden, erkänner Tomas Montén när hockeysverige.se får en timmeslång intervju med den tillträdande förbundskaptenen.

Så… En kille som inte alls var någon hockeynörd i unga år lyckas ändå bli förbundskapten för ett landslag. Vad var det egentligen som hände där? Som i så många andra fall hade slumpen ett finger med i spelet.
– Lillebrorsan spelade hockey och jag hjälpte till lite med hans lag till och från. När jag sedan flyttade till Mora för att jobba som personlig assistent och klura lite på vad jag skulle göra när jag blev vuxen halkade jag in på hockeyn däruppe också. Det var en jätteslump egentligen. Jag tänkte flytta upp till Umeå och plugga beteendevetenskap, men varje gång jag kom in på programmet kom hockeyn i vägen på något sätt och det har den väl gjort sedan dess. Jag blev väl aldrig vuxen, skrattar Montén.

Foto: Bildbyrån/Marcus Ericsson

FICK EN ÖGONÖPPNARE I FÄRJESTAD: ”SLOG MIG ATT DET VAR ETT JOBB”

Professionella hockeyspelare brukar alltid kunna referera till en händelse eller en tidpunkt när de insåg att de skulle kunna leva på sin sport. Det kan Tomas Montén också göra. 2001 blev han värvad för att leda Färjestads juniorsatsning. Det visade sig vara en ögonöppnare för masen.
– Det var då det tog fart på allvar. Jag fick en heltidstjänst och det var då det slog mig att det här faktiskt var ett jobb, en tänkbar karriär. Tidigare hade jag mest sett hockeyn som ett sätt att tjäna ett par extra tusenlappar i månaden att dryga ut lönen med.
– Det var ett oerhört lärorikt år i Karlstad. Jag fick jobba med väldigt rutinerade hockeymänniskor och vara en del i vad som då var Sveriges största klubb. Man invigde både Löfbergs Arena och vann SM-guld. Jag insåg där och då hur stor klubben var, hur stor Elitserien var och vilken stor maskin hockeyn faktiskt var i Sverige.

Efter sin första och enda säsong i FBK:s tjänst valde klubben att inkorporera sitt J20-lag i Hockeyettan-laget Skåre. Tomas Montén hade kunnat stanna i Karlstad, men valde att återvända till Mora för att leda klubbens hockeygymnasium tillsammans med Malte Steen. Efter ett par år där började den där utbildningen i Umeå locka igen. Men ännu en gång stod hockeyn i vägen.
– Jag fick ett erbjudande från Djurgården att coacha deras J20-lag och det var givetvis för bra för att tacka nej till.

Två säsonger som J20-bas gav honom chansen att bli assisterande coach i SHL. Men sejouren i Djurgården fick ett brutalt slut i och med sortin från högsta serien 2012. Året därpå gjorde han samma jobbiga resa med Timrå och tvingades se sig degraderad igen.
– Det är klart att på ett sätt skulle man vilja ha båda de där säsongerna ogjorda. Inte minst för klubbarnas skull. Samtidigt har det definitivt stärkt mig mentalt som person och tränare att vara med om det. Även om allt känns totalt nattsvart måste du ta dig samman och gå vidare, menar Tomas Montén.
– Att vara i sådana extrema situationer, där spelare blir så otroligt stressade att det uppträder på ett helt annorlunda sätt än under vanliga förhållanden, det är lärorikt att se. Det har lärt mig att vara lugnare och mer metodisk som ledare.
– Det är ingenting man kan lära ut, utan något man måste uppleva för att kunna ta till sig. Men som ledare finns det mentala hjälpmedel att jobba med för att försöka lugna ned stressade spelare och det är det man måste ta till sig.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

”FÖR MIG ÄR DET VIKTIGT ATT NÅ INDIVIDEN BAKOM SPELAREN”

Efter att ha lämnat Timrå hamnade Montén i Linköping. Han tog över J20-verksamheten där 2013 innan han blev assisterande tränare för A-laget inför förra säsongen. Då hade han skrivit ett kontrakt på 1+2 år med optionen att bryta med klubben efter första eller andra säsongen. Detta väl medveten om att det skulle kunna bli en öppning i juniorlandslaget. Efter att ha varit involverad i olika landslagssammanhang sedan säsongen 2011/12 var han välkänd för förbundet. När det stod klart att Rikard Grönborg skulle ta över Tre Kronor blev det mer eller mindre en självklarhet att Montén skulle ersätta honom.
– Ända sedan jag började träna J20-lag är det här ett jobb jag har kikat på och känt att det är något jag verkligen skulle vilja göra. Just själva tjusningen runt juniorhockey och JVM är något speciellt, att det är unga spelare och en jäkla häftig turnering. Det är ett drömjobb för mig på så vis, faktiskt.

Det är en rätt lång resa du har gjort under de här 15 åren sedan du tog över Färjestads juniorer. Hur skulle du säga att ditt ledarskap har förändrats under den tiden?
– Hade du frågat mig för 7-8 år sedan hade jag sagt att att jag vill att spelarna ska göra precis som jag säger. Men i dag är jag en annan ledare. För mig är det viktigt att nå individen bakom spelaren, att få honom att förstå syftet med varför jag säger som jag gör och att han blir delaktig i processen.
– Jag tror att det bästa sättet att nå bästa tänkbara resultat är att få spelarna att vara med och bestämma. Att ha en öppen dialog, vara social, lära känna dem och få dem att öppna sig så att vi kan enas. Givetvis måste man någonstans ha en fast struktur och ha en helhet som alla kan anpassa sig till, men på det hela taget försöker jag ha en demokratisk stil.

Du verkar fokusera rätt mycket på kommunikation, ser du det som en styrka i ditt ledarskap?
– Jag vill vara bra på att kommunicera, men ibland misslyckas man. Men det jag har lärt mig är att oavsett om en spelare är 35 år och heter Niklas Persson, eller om han är en 16-åring i ett juniorlag, vill de ha bekräftelse, få feedback och bli sedda och hörda för att kunna bli bättre. Jag blir bättre och bättre på att kommunicera, men är inte fullärd på något sätt.

Vem har inspirerat dig mest i ditt ledarskap?
– Det är många… Jag tycker att man har lärt sig något av alla man har träffat. Man får en idé från alla personer man träffar. Jag har tränat juniorlag i klubbar som har haft a-lagscoacher som man har haft väldigt mycket utbyte av.
– Men jag var ganska länge i Djurgården och under den tiden kom jag Johan Garpenlöv nära. Den perioden när jag flyttade till Stockholm betydde han väldigt mycket för mig. Sedan dess har han varit ett bollplank oavsett var jag har varit och han har varit jäkligt bra att bolla med. Nu blev det extra roligt att han kom in i Tre Kronor och jag i U20 i samma sväng.

Grönborg och Montén under JVM i Toronto 2014/15. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Hur har du förberett dig för att ta över Juniorkronorna nu under sommaren?
– Framför allt tog det ju tyvärr slut alldeles för tidigt med LHC. Vi åkte ju ut redan i kvarten. När jag var klar där följde jag all hockey i Sverige, SM- och juniorslutspelen. Sedan har jag passat på att få mycket input av Rikard (Grönborg), ”Lillis” (Anders Johansson), Torgny Bendelin, Magnus Hävelid och de andra som jobbat runt juniorlandslagen. Det har gett mig en bruttolista av spelare att jobba utifrån.
– Jag försöker ha kontakt med alla kontakter jag har. Det är ganska många coacher man har lärt känna, så man har ett bra kontaktnät. Detsamma gäller scouterna. Genom dem kan man hitta enormt mycket info från andra länder på spelare i Sverige. Det finns scoutingrapporter på spelare du inte visste existerade och sådant är bra att ha med sig. Sedan får man ta allt med en nypa salt. Vi vill veta hur bra spelarna är just nu medan scouterna oftast tittar på hur bra de kommer att vara om fyra år.

På söndag spelar ni säsongens första träningsmatch i Plymouth. Vad går du in med för känslor?
– Man är ju tokladdad och samtidigt lite pirrig. Det ska bli fantastiskt roligt. Det är bästa tänkbara motstånd (USA, Kanada och Finland) som väntar oss nu och det är givetvis lite ovisst eftersom man inte vet var man står den här tiden på året.
– Jag satt och tittade igenom de andra lagens trupper och det är riktigt bra spelare. Kanada har ganska många förstarundor i sin trupp. Men även om det blir tufft är det den bästa starten man kan få, bästa tänkbara motstånd på liten rink. JVM spelas ju på liten rink de närmaste åren och det blir bra för oss att testa oss mot de bästa spelarna, med tidsskillnaden i benen. Det ger oss möjlighet att testa hur man ska lägga upp träningen och strategin för att på bästa sätt förbereda oss för en JVM-turnering här borta.

Vad går du in med för målsättningar i det här uppdraget?
– Man kan inte ha någon annan målbild än att vinna. Man hoppas få möjligheten att gå hela vägen fram. Samtidigt är det en enorm utmaning att jobba med just juniorer i JVM. Man tar jobbet bara för det, man tänker inte finns på om det finns bra förutsättningar för att lyckas. Jag hann i alla fall aldrig komma så långt innan jag tackade ja till jobbet.
– Samtidigt handlar det om att hjälpa svensk hockey att producera framtida världsstjärnor och blivande NHL-spelare också. Spelare som kan komma tillbaka till Tre Kronor och bidra där framöver. Det tycker jag är nog så viktigt att tänka på. Att man har en liten del i att föra svensk hockey framåt.

FAKTA: TOMAS MONTÉN
Född: 2 november 1977 i Borlänge.
Familj: Hustrun Anna, sönerna Lukas, 3, och Charlie, 1.
Bor: I Linköping ”tills vidare”.
Klubbar som tränare: Färjestad (J20), Mora (J20), Djurgården (J20 och A-lag), Timrå, Linköping (J20 och A-lag).
Landslagsuppdrag: Innan han blev huvudansvarig för U20-landslaget har han hoppat in som assisterande coach i ett U18-VM (2012) och två JVM (2014 och 2015).

LÄS ÄVEN: