En firma i fys

Vanlig försäsongsträning? Nej, det finns av förklarliga skäl ingenting normalt över försäsongen 2020. Men hos Vladimir Egorov och Johnny Oduya tränar en grupp proffsspelare på i oförtruten takt för att vara redo – när säsongen än må starta.
– Du vill pusha dig själv framåt varje träningspass, så om NHL-säsongen startar om är du där, på ditt max, säger Egorov när hockeysverige.se följer honom och Oduya under ett träningspass.

ASPUDDEN (HOCKEYSVERIGE.SE)
En efter en lunkar de med varsamma steg in på den mörkgröna konstgräsplanen, för dagen upplyst av en värmande majsol. Mario Kempe med en stor rosa mössa som täcker det yviga hårsvallet, Victor Rask med en luvtröja dragen långt över huvudet och Joakim Nordström iklädd träningskläder som tydligt markerar att han är en Boston Bruins-spelare.

Träningsruppen som innefattar tiotalet spelare träffas på Aspuddens IP söder om Stockholm varje måndag- och fredagmorgon för att drillas av sina personliga tränare Vladimir Egorov och Johnny Oduya.

Oduya avslutade visserligen inte sin egen aktiva karriär förrän efter säsongen 2017/18, men han fungerade indirekt som en PT redan under de sista åren som spelare. Mycket tack vare sin erfarenhet och enorma aptit för kunskap när det kommer till hur man får ut maximalt av sin kropp som elitidrottare.

– Han fick faktiskt en keps som det stod ”coach” på av killarna sista sommaren när han fortfarande spelade, berättar Egorov med ett skratt och bekräftar därmed kollegans ofrånkomliga öde.

Egorov och Oduya lärde ursprungligen känna varandra genom Marcus Krüger, Egorovs första hockeyklient. Till en början var det bara de tre innan Oliver Kylington, Jakob Forsbacka Karlsson och bröderna Kempe anslöt.

Det som förde dem samman var i grund och botten nördigheten och intresset för fysiologi.

– Vi kompletterar varandra, menar Vladimir Egorov.
– Det Johnny tillför till gruppen kan jag aldrig tillföra. Det är pondus, det är hockeymeriter och ett visst sätt att uppträda på. Killarna här har en helt annan respekt för honom. Jag är mer av en forskningskille.

Marcus Krüger nickar instämmande åt påståendet.

– ”Vladde” är lite mer medicinskt lagd och Johnny har ju spelat länge och vet hur vi spelare känner. Det är en väldigt bra kompetens där. De matchar varandra väldigt bra och vi utvecklas varje år samtidigt som fler och fler spelare söker sig hit, konstaterar han.

"FICK TVÅ-TRE ÅR EXTRA I NHL"

Johnny Oduya, nu 38 år, spelade 850 NHL-matcher under sin karriär och blev Stanley Cup-mästare med Chicago Blackhawks både 2013 och 2015. Han menar att arbetet han lade ned tillsammans med Egorov de sista åren han var aktiv gjorde en stor skillnad för hur länge han kunde fortsätta spela.

– Jag började hos ”Vladde” för att optimera kroppen under slutet av min karriär. När man blir över 30 måste man fundera lite hur man lägger upp grejerna. I mitt fall handlade det om att gå från tre timmar träning och ingen återhämtning till en timme träning och flera timmar på det som skulle leda till återhämtning. Så såg det ut under de fem sista åren av min karriär. Av det arbetet som vi gjorde fick jag nog två-tre år extra i NHL. Och framför allt är min kropp bra nu, vilket är jäkligt skönt. Nu har man ett bra liv efter hockeyn också, säger Oduya.

Det är också utifrån den filosofin man arbetar med sina klienter nu. Hård träning, givetvis, men också stort fokus på hur man återhämtar sig för att kunna prestera maximalt. När hockeysverige.se är på besök är det måndag och stämningen är uppslupen. Kanske för att det inte är ett grispass som står på menyn den här dagen.

– Måndagar är lugna, säger Mario Kempe med ett leende när han släntrar in från parkeringen.
– Det är fredagspassen som är de riktigt jobbiga. Då får man veta att man lever.

Oliver Kylington flinar och nickar mot en gul och lite sliten byggnad vid sidan av planen.

– Det är dit många går för att spy efter träningarna på fredagarna.

Framför allt är min kropp bra nu, vilket är jäkligt skönt. Nu har man ett bra liv efter hockeyn också.

"VARJE TRÄNING MÅSTE TA DIG NÄRMARE DITT MÅL"

Normalt sett skulle inte spelarna vara här nu. De speciella tider vi lever i har tvingat fram nya lösningar. Tidigare har inte träningsgruppen samlats förrän en bit in på sommaren. Nu har man redan flera veckors träning på nacken till en följd av att de europeiska ligorna slog igen dörrarna redan i mars medan NHL-säsongen är pausad i väntan på bättre, smittfria tider.

För spelare som Marcus Krüger och Mario Kempe, som är stationerade i Europa, är det business as usual. De har, förhoppningsvis, en säsongsstart i Schweiz respektive Ryssland att se fram emot till hösten. Men för NHL-killar som Kylington, Victor Rask och Joakim Nordström är det ett lite knepigare läge.

Hur förbereder man sig för en säsong som kan avslutas under sensommaren alternativt starta om först till hösten?

Det visar sig inte vara ett problem. I den träningsfilosofi som Egorov och Oduya förespråkar ska varje träningspass vara en maximal prestation. Egorov vill se framsteg varje gång de ses. Det gör att spelaren är så redo som den kan vara oavsett tidpunkt.

– Du vill pusha dig själv framåt varje träningspass, så om NHL-säsongen startar om är du där, på ditt max. Skulle den däremot inte starta ändrar det inte vår strategi. Vi ska fortfarande bli bättre och ju bättre du blir desto mindre blir marginalen för förbättring. Varje träning måste ta dig närmare ditt mål. Gör det inte det kör du fel typ av träning, menar han.

"MÅSTE HITTA INGÅNGEN TILL DERAS PSYKOLOGI"

Något man slås när man följer spelarnas slit på konstgräsplanen är att de till stor del utför samma träningsmoment – oavsett position, ålder eller storlek. Går det inte stick i stäv med tanken på att träningen i dag ska vara så individanpassad som möjligt?

– Då måste man fråga sig vad som är individuellt och inte individuellt, svarar Vladimir Egorov.
– Spelarna som är här har ungefär samma mål, att bli snabbare. Det är när de ska nå det målet som problemen kan uppstå. En övning kan fungera jättebra för att få Marcus Krüger snabbare, men samma övning kanske inte fungerar för Andreas Englund. Han kanske utför den rätt, men av någon anledning reagerar inte hans nervsystem på samma sätt. Antingen måste jag coacha övningen bättre eller så måste jag ersätta den övningen med något annat. Det är där approachen blir väldig individuell.

Tack vare forskningsutrustning med sensorer, hastighetsmätare och annat har Egorov och Oduya kunnat förenkla processen en aning när det kommer till att utvärdera var spelarna står fysiskt. Men coachningen kräver naturligtvis också en känsla för detaljer där koncentrerade ögon och stor förkunskap är ett måste.

– Jag och Johnny måste hitta ingången i deras psykologi så det klickar i deras huvuden och de förstår vad det är vi egentligen vill. Först då kan vi få den där kontakten som behövs för att de ska få ut maximalt av varje övning. Vi måste ha rätt övning för individen, men även rätt coachning för individen i den övningen, säger Egorov.

Han blir lite mer filosofisk i sin beskrivning av hur det kan gå till.

– Varje hjärna skapar sin egen verklighet. Det kan vara så att vi står och tittar på en gräsmatta och båda ser att den är grön, men vi har antagligen olika nyanser av grönt. På samma sätt som vår världsbild skapas psykologiskt skapas en världsbild av hur vi rör oss som människor. Så fort vi har skapat den är det den som gäller. Även om jag visar dig hur du ska göra en övning på gymmet och du tycker att du klarar av att göra den precis som jag visar kommer du att göra den enligt din världsbild av hur du rör dig. Därför har jag och Johnny skapat en bild som vi vill se från var och en av de som jobbar med oss. Är det något som fattas hos dem, något som inte klickar, då är det vår uppgift att försöka få deras nervsystem att skapa de banor som gör att de kan addera det.

Vladimir Egorov kallar träningspassen där man jobbar med det för ”motor skill acquisition”.

– Det är ett fancy namn, men det enklaste sättet att se på det är att vi ger atleten ett rörelsemönster de inte har. De kan inte få det om de inte fysiskt tar sig dit. Det är där träningen blir extremt individuell.

Han tar upp ett exempel med Ottawa Senators-backen Andreas Englund. Medan de flesta av de andra spelarna fick bra utväxling i marklyft med en så kallad trap bar fick Englund inte ut det där lilla extra som hans tränare eftersökte. Konsekvensen blev att man hittade andra övningar som gjorde att 24-åringen kunde kompensera för det.

Ingen sten är mer andra ord för liten för att vända på när det gäller att få bästa möjliga effekt.

"DET KRÄVS ATT FOLK FÅR VARA DE INDIVIDER DE ÄR"

Men det handlar inte bara om forskning och fysiologi. Psykologi är också viktigt för att skapa förutsättningar för framsteg. Precis som det är viktigt att skapa en positiv kultur i ett lag är det viktigt att göra det i en träningsgrupp. Dels genom att få in tävlingsmoment i övningarna, dels genom att sätta ribban högt när det kommer till moral och ambitioner.

Vladimir Egorov konstaterar att ”det här är inte för alla”, att alla hockeyspelare inte skulle trivas under de omständigheter man tränar under. Han pekar också på att gruppen redan från början blev stark. Mycket tack vare Johnny Oduya och Marcus Krüger.

– Den gruppen vi skapade från början med mig, Marcus (Krüger), Oliver (Kylington) och Adrian Kempe så var det killar som gillar att träna och som är detaljinriktade. Det satte väl en grund, säger Johnny Oduya.

Samtidigt är han noggrann med att det är viktigt med olikheter.

– Det krävs att folk får vara de individer de är och utveckla den delen också. Får man in annorlunda karaktärer kommer de att bryta mönstret och skapa nya förutsättningar och tänja gränserna för vad gruppen gör. Det måste man respektera och ta vara på. Sedan, tvärtom, måste individualister också förstå att de inte är någonting utan den här gruppen. Kan man skapa den dynamiken tror jag det är väldigt fördelaktigt.

Oduya säger att det är som med samhället i stort.

– Som framgångsrik entreprenör kan man claima att man har gjort alltid på egen hand, och det kanske man har på ett sätt, men hela strukturen, alla gator som finns härom kring, sjukvården och vad det är må vara som krävdes för att göra framgången möjlig. Balansen mellan de två, att inte hålla folk tillbaka men samtidigt få dem att förstå och respektera strukturen för möjligheten att göra det de kan göra, det blir väldigt likt hur det fungerar i ett lag.

Han tillbringade själv drygt tre säsonger i ett av den moderna tidens mest framgångsrika NHL-lag i Chicago Blackhawks under Joel Quennevilles ledning. Det ger honom ett unikt perspektiv på saken.

– Det var något som fungerade väldigt bra när jag spelade där, säger Oduya.
– Stjärnorna respekterade alla andra och de respekterade gruppen. När det skulle till att avgöras var det uppenbart att det var ”Kaner” (Patrick Kane) som skulle ha pucken, det var inget konstigt, utan jag tror snarare att som rollspelare var det något man ville för det är så du också vinner. Den kombon tror jag är väldigt viktig. Det måste finnas en ömsesidig respekt för hur man gemensamt uppnår framgång.

Stjärnorna respekterade alla andra och de respekterade gruppen

Träningspasset avslutas med en het fotbollsmatch som består av en hel del högljutt tugg spelarna emellan. Vladimir Egorov har förberett mig på att det brukar gå vilt till – ”Senast fick en av killarna bollen i ansiktet så att blodet sprutade” – men dagens match innehåller varken blodvite eller kapningar. Att det är viktigt att gå segrande ur duellen blir dock uppenbart när John Norman skjuter in den avgörande bollen och kastar av sig överdragströjan av glädje för att fira viktorian.

Vladmir Egorov står för dagen intill planen, sliten från föregående veckas lite mer brutala match, och applåderar. Han kan se tillbaka på ännu ett lyckat träningspasspass med nya framsteg för hans och Johnny Oduyas adepter.

Innan vi lämnar Aspuddens IP vill han understryka att varken han eller Oduya är några mirakelmän.

– Det är viktigt att komma i håg att vi sitter i en fördelaktig situation som får killarna när de redan slagit igenom eller är på väg att slå igenom. Det finns tränare som har jobbat med de här killarna innan och de får ingen cred. Och då tränar de ändå kidsen i de mest känsliga åren. Det är de som är de verkliga hjältarna, som har skapat de här förutsättningarna för killarna.

Foton: Uffe Bodin, Ronnie Rönnkvist & Privat