A-lagsdebuterade som 13-åring: "Jag nådde precis över ribban"

I dag vaktar han kassen för Frölundas J20-lag, men redan som 13-åring fick Viggo Andrén känna på hetluften i seniorhockeyn. I artikelserien Talang 2020 berättar han om den tidiga debuten i division 2 – och pikarna han fick på isen.
– De hade en spelare som var lite äldre än alla andra. Det blev en avvaktande utvisning så jag åkte till båset. När jag sedan åkte tillbaka ropade han efter mig och frågade ”Är du tio år?”, berättar han för hockeysverige.se.

FURUDAL (HOCKEYSVERIGE.SE)

Kungsbacka har fostrat många bra hockeyspelare genom åren. Inte minst en av våra största spelare under slutet av 1980-talet och största delen av 1990-talet, tidigare NHL-backen Calle Johansson. Nu börjar ytterligare en av ortens spelare låta höra tala om sig. Det handlar om 17-åriga målvakten Viggo Andrén som har HK Kings som moderklubb.

– Från början spelade jag i HK Kings, Kungsbacka. Sedan blev det Hanhals/Kings efter några år. Efter det spelade jag två säsonger i Hovås. Första säsongen där var U14, men i U16 flyttade jag till Frölunda och har blivit kvar där sedan dess, berättar Andrén strax innan han ska promenera upp till lunchen med övriga U17-landslaget under deras läger i Furudal.

Hur skulle du beskriva hockeyintresset i Kungsbacka under din uppväxt där?
– Som ganska stort. Vi har väldigt många i min ålder som spelar hockey. När det blev Hanhals och Kings tillsammans så fick vi ihop fyra fulla lag. Bland annat var det sju, åtta målvakter i min årskull. Vi var ändå två målvakter i varje lag så jag fick spela mycket.

Varför valde du att spela för Hovås?
– Jag hade en målvaktstränare utifrån i Hanhals, Thomas Javeblad. Han höll till i Hovås och jag tränade med honom själv under min sista säsong i Hanhals.
– Sedan blev det att jag och några andra killar bestämde oss för att vi ville satsa lite mer. Då valde vi Hovås. Där kunde vi få lite mer istid, träning och utmaning.

Tidigare Luleå-, HV71- och Västerås-målvakten Thomas Javeblad har också varit en viktig kugge i Andréns målvaktsutbildning.

– Han har betytt väldigt mycket för mig och egentligen hjälpt mig under alla år. Allt från ”skills” via mental träning till allting egentligen. Thomas är verkligen en bra person som jag gillar väldigt mycket.

Thomas Javeblad.Foto: Privat

BÖRJADE SOM UTESPELARE

Det var inte givet från början att Viggo Andrén skulle satsa just på målvaktsyrket.

– Det stämmer, men det tog inte många år innan jag blev målvakt. När jag var sex år började jag som utespelare. Sedan tog det bara två år innan jag blev målvakt, vilket är ganska tidigt.

Var det skydden som lockade?
– (Skratt) Lite så var det faktiskt, men det var nog en liten blandning. Förutom skydden har jag alltid tyckt att det varit coolt att vara målvakt. Sedan har jag alltid varit en sådan person som gillar lagsport men ändå vara lite för mig själv.
– Jag skulle säga att vara målvakt passar ganska bra då. Det är en lagsport, men jag håller mig inom min egen bubbla.

När du stått längst bak, har du aldrig känt att det varit lite väl ensamt ibland?
– Ja, ett antal gånger. Det har såklart varit några jobbiga stunder då jag var liten. Jag märkte ändå tidigt att det var det här jag ville göra. Då tror jag allt släppte.

"FICK PIKAR FÖR ATT JAG VAR LITEN"

Viggo Andrén var faktiskt bara 13 år (!) då han gjorde A-lagsdebut för Hovås i division 2.

– Då var jag inte gammal (skratt). Jag var på väg hem från en träning. Då fick jag samtalet att jag och en 01:a, Philip Edström, skulle dela på matchen.
– När jag kom till bussen och började prata med tränarna visade det sig att tanken var att jag skulle börja stå. Sedan skulle Philip hoppa in. Det var mycket puls och adrenalin i kroppen. Jag var rätt skakig och jag minns inte allting, men det var både häftigt och speciellt att få kliva ut och spela i A-laget då jag var så liten. Jag nådde precis över ribban.

Viggo Andrén fick också några pikar av motståndarna när han gled in och ställde sig i kassen.

– Det var ganska roligt. De hade en spelare som var lite äldre än alla andra. Det blev en avvaktande utvisning så jag åkte till båset. När jag sedan åkte tillbaka ropade han efter mig och frågade ”Är du tio år?”. Jag fick några pikar att jag var liten, men det var inget som hindrade inte mig.

Viggo Andrén. Foto: Ronnie Rönnkvist

Inför säsongen 2018/19 tog Viggo Andrén steget in i elithockeyn på allvar då han flyttade över till Frölunda.

– Jag hade varit inne och tränat med Frölunda redan innan, en gång i veckan, under hela den säsongen. Dessutom hade jag en bra dialog med dåvarande målvaktstränaren, Adam Lund.
– Sedan hade vi ett möte med Adam och Mikael Ström där de berättade hur de såg på allt. Vi kom överens om att jag under min första säsong skulle spela i Frölundas U16.

Började utvecklingskurvan peka ännu brantare uppåt då du kom till Frölunda?
– Då fortsatte jag att kämpa på och jag har utvecklats ganska mycket senaste åren. Jag gick från att då jag var liten varit väldigt aggressiv och agerat med stora rörelser till att jag nu kan kontrollera mig själv och ha just kontroll i allt det jag gör.
– Sedan jag kom till Frölunda har jag utvecklats mycket, men framför allt har jag den här säsongen tagit stora steg i min utveckling, vilket är roligt.

VANN TV-PUCKEN

Redan under sin första säsong i Frölunda fick Andrén chansen till spel i juniorlandslaget, alltså från Hovås till landslaget på en säsong.

– Det började egentligen med TV-pucken där allt gick väldigt bra och vi vann guldet. Sedan började lägren med landslaget. Att få vara med på första uttagningen var väldigt stort. Jag tycker fortfarande det är väldigt stort att få vara kvar och med här på lägret.
– Jag personligen gillar att se resultat och få små belöningar i form av uttagningar eller om någon säger till mig att jag gjort det bra.

Hur ser du i dag tillbaka på TV-puckguldet?
– Det var en av mina roligaste resor i mitt liv inom hockey. För min del började det ganska knackigt. Vi mötte Gästrikland. Jag släppte två mål på sex skott eller liknande.
– Sedan mötte vi Skåne och jag hade en ganska tuff förstaperiod. Det blev bättre i andra matchen och i slutspelet började jag hitta mig själv igen. Jag stängde igen i första matchen och stängde igen mot Stockholm i semifinalen. Likadant var det i finalen.
– Från att ha börjat ganska tufft reste jag mig ganska snabbt. Jag är nöjd med min egen prestation och med lagets insats. Det var en riktigt rolig turnering. På våren efter vann vi sedan SM-guldet (U16).

Viggo Andrén firar TV-pucksegern med sina lagkamrater i Göteborg 2018.Foto: Bildbyrån/Josefine Loftenius

Hur låter din sammanfattning av din senaste säsong?
– Jag skulle säga att den var ganska svajig. Början av säsongen var ganska tuff. Jag fick en ganska tuff match i Finnkampen då vi spelade i Tranås. Det där satt kvar och jag hade det ganska kämpigt. Det var mitt första J18-år men jag fick inte resultaten jag ville ha.
– Det kom en vändning efter jul. När vi åkte iväg till Ryssland, efter att jag blivit inringd i sista minuten, gjorde jag en väldigt bra turnering. Där tycker jag, som sagt var, att det vände. Avslutningen är jag nöjd med, men mindre nöjd med starten.

Du låter mentalt stark efter att gång efter annan kommit tillbaka efter tuffa inledningar.
– Förra säsongen hade jag det tufft mentalt. Sedan började jag jobba med en mental tränare, Andy Swärd, innan jag åkte iväg med landslaget. Han har hjälpt mig väldigt mycket och pratat en hel del. Det känns skönt att få jobba med honom.

Hur går tankarna inför kommande säsong?
– Det blir J20 den här säsongen. Målet är att få spela så många matcher som möjligt. Jag vill bevisa att jag ska ha förstaspaden i Frölunda. Sedan hoppas jag på mer förtroende från A-laget och kanske få vara med på bänken någon match.
– Det största målet är så klart VM till våren, vilket skulle vara häftigt och stort. Sedan vill jag givetvis vinna SM-guld och vara det bästa laget i Sverige.