Den målglade entreprenören

Går det att ha en hockeykarriär samtidigt som man bäddar för en framgångsrik civil karriär efteråt? Om vi frågar Victor Wallin går det alldeles utmärkt. Han är själv ett levande exempel på just detta och har just lanserat en innovativ parkeringslösning. Till hockeysverige.se säger han att fler spelare borde ta chansen att göra något konstruktivt av sin fritid.
– När jag var i den åldern var det väldigt få som pluggade. Det var mer att man satsade på att hitta ett jobb där man kunde dryga ut kassan lite och sen försökte man fortsätta satsa på hockeyn.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Alla vi bilburna upplever nog situationen dagligen. Den när vi irriterat kryssar omkring på parkeringsplatser eller i parkeringshus för att hitta en ruta där bilen kan vila på medan vi gör våra ärenden. Ett tidskrävande moment som förmodligen blir till dygn under en hel livstid. Det var under ett telefonsamtal med kompanjonen Per Gerleman som idén om en parkeringsapp föddes hos Victor Wallin.

– Han (Per) menade på att man måste väl kunna göra något med det här med digitala lås. Sen satt vi och ”brainstormade” lite över hur man skulle kunna göra det och då började vi diskutera själva bokningssystemet som man skulle kunna använda sig av, berättar hockeyspelaren för hockeysverige.se.

Kompanjonerna började räkna på idén och såg över hur marknaden såg ut.

– Vi gjorde ganska mycket research kring det. Allt ifrån att själv sitta i ganska många olika parkeringshus vid olika tider på dygnet för att bara se vad folk har för beteende. Därefter kom vi då fram idén som heter P-air.

Kortfattat så är appen P-air ett verktyg för att matcha ihop parkeringssugna bilar med lediga parkeringsrutor. Användaren bokar helt enkelt sin plats och så står den redo på utsatt tid.

– Vi försöker matcha olika behov och samtidigt nyttja de befintliga resurser som finns på ett bättre sätt. I dag är det ju så att framför allt kontorsfastigheter hyr ut platser som nyttjas på kontorstider. Det är ju åtta av 24 timmar, resten av tiden står de outnyttjade.

Just nu håller de på med ett system för att kunna boka in elbilar och laddhybrider. Men planen är också att expandera utanför Jönköping, staden där Victor Wallin och Per Gerleman hör hemma.

– Vi håller på att utveckla ett system för att ta oss vidare till nästa marknad som egentligen är Stockholmsmarknaden. Där är det ett mycket större problem i dagsläget att hitta en parkeringsplats än vad det är i Jönköping.

Miljönaspekten är viktig del.

– Ska man vara attraktiv att investera i måste hållbarheten vara en viktig del av affärsmodellen, så är det. I detta fallet så är det ju framför allt ett miljötänk genom att vi vill nyttja befintliga resurser på ett bättre sätt.
– En framtida dröm är ju nästan att riva ett centralt P-hus, en betongklump, och göra en grönyta av det i stället. Tack vare då att vi nyttjar de befintliga resurserna på ett effektivare sätt.

SON TILL FORNE HV-STJÄRNAN

Victor Wallin föddes i Jönköping det händelserika året 1986. Datumet 28 april skvallrar om att vi där och då var upptagna med att diskutera Palmemordet och Tjernobylkatastrofen. Radion spelade troligtvis Lasse Holms och Monica Törnells slagdänga "E' de' det här du kallar kärlek" och under sommaren skulle kultserien ”Knight Rider” med David Hasselhoff i huvudrollen ha premiär.

Samma dag som Wallin föddes slog sig förövrigt en 23-årig Peter Åslin sig in i det svenska folkhemmet då han genom ett storartat målvaktsspel höll på att snuva mäktiga Sovjetunionen på VM-guldmedaljen i lejonens egna kula.

Det skulle bli en hockeyspelare av Victor Wallin. Inte så konstigt kanske då pappa Hans Wallin (till vänster på bilden ovan) var en tongivande spelare i HV71 under slutet av 70-talet och 80-talets första hälft. En rolig detalj i sammanhanget är att Hasse gjorde sig känd som målskytt, hans äldste son Daniel Wallin (till höger på bilden ovan) likaså. Äpplet faller inte långt från trädet heter det och Victor Wallin kan stoltsera med över 200 mål genom åren i Hockeyettan och division 2.

Hur kommer det sig att alla ni tre har haft näsa för mål?
– Det vet jag faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Vi var ju ganska olika spelartyper. Så som jag har uppfattat det så var pappa den absolut smartaste av oss, min bror var mycket mer kraftfull och mer power. Jag hade väl inte det och jag hade definitivt ingen skridskoåkning vilket gjorde att jag försökte satsa mycket på att skaffa mig ett bra skott istället och på så sätt försöka få mer speltid och förtroende i viktiga lägen.

Pappa den absolut smartaste av oss, min bror var mycket mer kraftfull och mer power. Jag hade väl inte det och jag hade definitivt ingen skridskoåkning.

Efter ungdomstiden i HV71 bytte Wallin till grannklubben HC Dalen och i mitten av 00-talet gav han sig ut på en hockeyresa söderöver i Sverige. Jonstorp och Tyringe blev senare Halmstad där han började göra sig ett namn på nivån under SHL och Hockeyallsvenskan. Men hela tiden har den civila karriären efter hockeyn varit i fokus.

– Jag har väl hyfsad kännedom om vad jag kan och inte kan på hockeyplanen vilket har gjort att jag alltid haft mitt yttersta fokus på att plugga och försöka skaffa mig en civil karriär. Hockey kan man alltid spela över allt på någon nivå. Jag älskar sporten oavsett vilken nivå jag spelar på. Hela den här gemenskapen och att få vinna som en grupp, det är ju den man brinner för.

Har det tänket hämmat din karriär, är det något du brukar fundera över att du kanske kunnat nå allsvenskan?
– Nja..Nej, egentligen inte. Jag har väl aldrig känt att jag haft de kvalitéerna, framför allt inte skridskoåkningen. Sen är det klart att det är något man kan jobba upp. Men när man ser nya och talangfullare spelare som kommer in varje år så känner man ”Lirar inte de där, så finns det nog ingen plats för mig där heller".
– Jag insåg väl ganska tidigt att även om jag skulle ta mig till allsvenskan så skulle karriären ändå inte bli längre, eller att jag skulle kunna livnära mig på det.

DRAGIT NYTTA AV KLUBBARNAS NÄTVERK

Under de tio år som hockeykarriären pågick på högvarv, den verkar inte vara helt över ännu, så har Victor Wallin hela tiden jobbat efter att få ut så mycket som möjligt från de klubbar han representerat inför framtiden.

– Jag har samtidigt försökt att vara lite smart och lära mig saker. I de klubbar jag varit i så har jag dels försökt skaffa mig en ledande roll, för att jag tycker den delen av idrotten med gruppdynamik och ledarskap är intressant. Men också att nyttja nätverket som finns kring idrottsklubbarna, det finns ju ett nätverk med entreprenörer och företag. Ett kontaktnät som man kan ta del av och jag försöker nyttja de kontakter jag haft i de olika föreningarna till att skaffa mig extrajobb och få hjälp med lägenheter.
– Jag förstår att klubbar inte kan fixa jobb och sånt på löpande band. Man måste själv vara driven i den frågan och fråga: ”Kan ni hjälpa mig att ordna en intervju så kan jag själv ta det steget att gå dit och göra ett intryck”. Använda klubben som en dörröppnare lite mer.

Det är ju långt ifrån alla som har det drivet och tänket. Var kommer det ifrån?
– Jag tror att det är... Alltså, man har ju förebilder i den äldre generationen, oavsett vilken nivå man spelar på. Sen ser man de som man tyckte ”Wow, vilka fantastiskt talangfulla hockeyspelare...” Men någonstans tar karriären slut och det börjar ett liv efteråt. För vissa tar det slut vid 25 års ålder och för andra vid 35. Någonstans där finns det en civil karriär efteråt och alla kan inte bli sportchefer, tränare eller agenter.
– Jag hade väl också en idé i tidig ålder att jag skulle skaffa mig en vidareutbildning på någon form av universitet eller högskola. Den fanns med redan när jag gick i en klass på högstadiet med väldigt drivna människor. De hade ganska högutbildade föräldrar och de hade det redan med sig. Jag hade väl inte riktigt samma bakgrund.

HOCKEYTÄNKET FUNKAR I AFFÄRSVÄRLDEN

Tänket att hela tiden planera inför framtiden och anpassa sig och ta rätt roll har genomsyrat Victor Wallin som hockeyspelare också.

– Det jag fick lära mig av mina olika tränare genom åren det var att jag skulle göra det jag var bra på. Då fick man ju försöka nyttja det på bästa sätt och sen så såg man ju när man blev ihopsatt i olika konstellationer och olika lag vilken roll ska jag ha? Även om jag har storleken så är det ju aldrig någon som sagt åt mig att jag ska gå in och ta energi av motståndaren genom att åka mycket skridskor och tacklas. Utan det har mer varit försök vara kreativ och kreativ på rätt ställen på banan.
– Det tog ju till säkert jag var 20 innan jag lärde mig att spela försvarsspel. Det var ett par år in i seniorhockeyn som jag förstod att om jag gör rätt saker här, då kommer jag få mer förtroende i andra delar av banan sen. För det var väl inte försvarsspel jag tyckte var roligast egentligen.

Vad har du haft för nytta av hockeyn i affärslivet?
– Det är väl just förståelsen av gruppdynamik, hur man bygger ett lag. Det är samma sak i företagsvärlden, att man måste bygga en organisation med rätt konstellationer. Alla kan ju inte ha samma kunskaper, utan man måste vara bra på olika saker. I de flesta verksamheter i alla fall.
– Sen finns det ju väldigt nischade yrkeskategorier där de är fokus på en kunskap. Men de flesta bolagen behöver ju ändå någon som är vass ekonomi, någon som är bra på marknad, någon som kan säljet och någon som kan sköta det strategiska och har lite annat perspektiv på saker och ting.
– Så det är samma sak i företagsvärlden som finns inom idrotten.

Din målmedvetenhet, kommer den från hockeyn?
– Definitivt. Det är ju någonting man gör i varje grupp som sätts inför varje säsong. Man sätter en målsättning som man ska jobba mot. Så det är definitivt verkligen något som format en.
– Men det är samma sak där, det gäller att ha lite självkännedom. Exempelvis när vi började plugga sitter man i en sal och efter en månad på de här stora föreläsningarna inser man när folk svarar på frågor och sånt att: ”Shit vad många smarta det finns härinne, jag kommer ju inte bli någon kursetta här hur mycket jag än pluggar”. Så då tog jag en annan roll där, mitt mål är att klara av skolan, men jag försöker samtidigt skaffa mig andra erfarenheter vid sidan om. Så jag hade ju två andra jobb samtidigt som jag spelade hockey och pluggade.
– Medan andra pluggade väldigt hårt och inte hade någon hockey att ta hänsyn till, de kanske tog sommarlovet ledigt och vilade upp sig inför nästa termin, jobbade jag hela tiden för att försöka fylla ut mitt CV. Så när jag gick ut skolan så hade jag även en massa arbetslivserfarenhet i bagaget.

Man kan ha en diskussion med klubben, vilka kontakter har de för att kunna få någon form av juniorposition på ett företag där man får chansen att lära sig något man har nytta av senare i livet?

”MAN BEHÖVER JU INTE PLUGGA HELFART”

Det är målmedvetenheten och smartnessen som tagit Victor Wallin dit där han är idag. 2013 återkom han till Jönköping och HC Dalen från Halmstad via en säsong i Helsingborg. Där var han omgående en bidragande faktor till att skjuta upp Dalen till Hockeyettan med 49 mål och 24 assists på 29 seriematcher.

Han fick jobb på en bank i hemstaden. När chefen Per Gerleman gick vidare till ett investmentbolag hakade Wallin på i en roll som analytiker. Numera jobbar han som affärsutvecklare och hjälper entreprenörer att starta bolag samt att han hjälper till med att bygga från grunden med organisation och sätta affärsmodeller på plats. Parkeringsappen driver han via ett eget bolag vid sidan av.

Tankarna på livet efter karriären har hela tiden följt med Victor Wallin och det är även något han försöker dela med sig av till andra hockeyspelare.

– Det är också något man kan ge som tips till de som fortsätter satsa på sin ishockey, om man har möjligheten så ska man ju fundera över vad man vill göra i sin civila karriär. Kan man skaffa sig arbetslivserfarenheter på vägen som är väldigt nyttiga? Man behöver inte skaffa sig – nu menar jag inget illa med detta – ett vanligt kneg, något som man bara går till 7-16 för att fylla ut kassan. I stället kanske man kan försöka ha en diskussion med klubben, vilka kontakter har de för att kunna få någon form av juniorposition på ett företag där man får chansen att lära sig något man har nytta av senare i livet.
– Eller, om man har möjlighet att spela som halvtidsproffs. Man kan plugga på halvtid, man behöver ju inte plugga helfart. Någonstans är det ju så här att tar karriären slut när man är 27 för att det går något knä eller att man får problem med ryggen eller någonting, då kan man ju fortfarande ha ett par års plugg i bagaget som gör att man inte startar från scratch. Då är det bara en liten finish kvar på utbildningen och sedan efter det så har man en utbildning i bagaget.

Pluggas det för lite i hockeyvärlden under den aktiva tiden?
– Det är min uppfattning. Jag vet inte hur det ser ut bland de som är tio år yngre än jag i dag. Men när jag var i den åldern var det väldigt få som pluggade. Det var mer att man satsade på att hitta ett jobb där man kunde dryga ut kassan lite och sen försökte man fortsätta satsa på hockeyn. Inte lika mycket tänk på ”vad händer om?” eller ”vad händer sen?”.

DELAR MED SIG TILL LAGKAMRATERNA

Han anser att ett mer långsiktigt tänk i hockeyvärlden kan bli en vinstlott för klubbar med små medel.

– Där tror jag även att fler klubbar som kanske inte har den ekonomiska situationen att man gödsla med löner och annat istället kan erbjuda attraktiva lösningar när man har en högskola eller yrkesutbildning i närheten. Jag menar, man behöver ju inte läsa på högskolan för att ha en utbildning. Det finns jättebra tvååriga yrkesförberedande utbildningar och annat som alternativ.
– Det är inte alla som är stöpta i den formen att man tycker det är kul att sitta och läsa böcker, jag är definitivt en av dem. Annars hade jag kanske varit mycket mer engagerad i plugget och mindre i hockeyn. Men i stället gjorde jag det som behövdes och sedan jobbade jag vid sidan av för att skaffa mig arbetslivserfarenhet.

Brukar du prata med dina lagkamrater om karriären efter karriären?
– Definitivt. Jag har ju försökt att få väldigt många genom åren att ”Men, vad vill du göra sen då?” Bara ställa frågan och prata om det.

Victor Wallin, 34 år i dag, gjorde sin sista (?) hela säsong 2015/2016, då med Värnamo i division 2. Han avslutade säsongen i HA74 som han kvalade uppåt från tvåan.

– Varenda gång i augusti så börjar det ju klia i benen. Sen har ju jag en annan verklighet idag med två småbarn, hus att ta hand om och man ska vara både en bra sambo och bra pappa. Ta hand om jobbet och nu driva bolag och så där. Så det är mycket att förhålla sig till nu i det stora livspusslet.

De fyra senaste säsongerna så har han hunnit med att spela i klubbar i allt från division 4 till division 2. Totalt har det blivit 43 matcher på de åren och 80 poäng.

Får man se någon comeback mot slutet av säsongen 20/21?
– Det vet man aldrig. Jag stänger inga dörrar, säger han och skrattar.

FOTON: Bildbyrån, Anders Bjurö, Privat, Tobias Ståhlgren