Valentina Lizana minns historiska JVM-turneringen: “En ögonöppnare”

I morgon inleds U18-VM i Östersund. För 15 år sedan deltog Sverige i den första, historiska JVM-turneringen för damer – en turnering som blev en ögonöppnare för Valentina Lizana och resten av VM-laget.
– Jag minns att jag tänkte: ”Wow, att damhockeyn här kan dra så mycket publik”, säger Lizana till Hockeysverige.se.

U18-VM är på damsidan en relativt ny turnering. Första turneringen spelades 2008 och vanns av USA. Sverige slutade fyra. Med i det laget var den blivande stormålvakten, Valentina Lizana.

– För oss som var i den åldern var den här turneringen jätteuppmärksammad. Peter Elander hade Damkronorna och jag hade redan gjort min premiär där. Peter gjorde det till att junior-VM blev en stor grej inom damhockeyn, berättar Valentina Lizana för Hockeysverige.se och fortsätter:
– Utifrån var det nästan ingen bevakning alls. Det kändes som vi åkte till Kanada lite i skymundan. Som jag kan minnas hade vi inte många samlingar innan utan det var nästan bara pang på. 

Coach för laget och den som kallade spelarna till turneringen var Niclas Högberg. 

– Vi hade ett U18-lag redan innan VM hade kommit. Framför allt hade vi vår årliga turnering i Ryssland. Där hade han ändå fått upp ögonen för mig och dom som var med och spelade där. 
– Idag finns det så många fler att välja mellan. I kullen födda 1990, som var först, var det inte jättemånga som spelade på elitnivå. På så vis tror jag inte det var jättesvårt för honom att ta ut oss 90:er, säger Valentina Lizana med ett skratt. 
– Vi hade många 91:or och 92:or som var med i vår trupp. Det var tur att deras kullar var betydligt bättre. 

Målvaktskollega till Valentina Lizana i U18-VM var Hanna Emanuelsson som då spelade i Brynäs. 

– Vi hade sommarcamperna varje år med landslaget i Landskrona. Det året hade vi även en U18-camp där. Vi som var U18 fick först vara i Landskrona tre veckor med landslaget. Sedan fick vi stanna ytterligare två veckor. Det blev att vi var nästan hela sommaren i Landskrona, vilket var jättebra.
– Då fick jag bo med Hanna och lärde känna henne på det sättet. Nu har jag inte träffat henne på jättelänge, men det skulle vara kul att prata med henne igen. En riktigt rolig och energigivande person. Vi skrattade jättemycket fungerade jättebra tillsammans utanför isen. Jag blir glad när jag tänker på henne.
– Det var lite speciellt att vi fick bo med varandra eftersom man brukar sära på målvakterna. Om tillexempel en skulle bli sjuk finns en risk att den andra också blir det.

"Jag tror det här bidrog till att jag ville fortsätta"

Turneringen spelades i Calgary. Sverige inledde med att slå Schweiz och Ryssland. Därefter följde förluster mot USA, Kanada och Tjeckien. 

– Första matchen jag stod var mot Ryssland och vi vann med 14–0. Vi tyckte det var stort med det första JVM:et för tjejer. Jag fick hålla nollan och blev matchens lirare i den matchen. För det fick jag Wayne Gretzky och Hayley Wickenheisers autografer, men också en kanadensisk cowboyhatt. Den har jag kvar än idag. 
– Annars kommer jag inte ihåg så mycket från själva matcherna mer än att jag inte stod den sista. Jag kanske har förträngt lite av min del i den här turneringen. Vi förlorade i alla fall matchen om tredjepris och jag var jättebesviken över att jag inte fick spela. Hanna och jag var väldigt jämna och det fanns ingen uttalad etta mellan oss som målvakter så egentligen var det inget konstigt att det var hon som stod den matchen. 

Hur upplevde du att få spela mot världens bästa tjejer i din egen ålder med tanke på att du oftast spelat mot vuxna kvinnor innan?
– Det var jättehäftigt. Speciellt mot USA och Kanada som vi inte spelat mot innan. Att få se att man var i toppen redan i den tidiga åldern. Jag hade fått för mig att dom spelade längre än tjejerna i Damkronorna som slutade i tidigare åldrar. 
– Redan i den åldern var USA och Kanada bäst så då hade vi inte den att skylla på. Det var en ögonöppnare och framför allt lärorikt. 

Turneringen spelades i Calgary och intresset för det första U18-VM var ganska stort på plats. 

– Det var ganska mycket folk på läktarna, vilket var häftigt. I Kanada är damhockeyn alltid stor. Jag minns att jag tänkte:”Wow, att damhockeyn här i kan dra så mycket publik”. 
– När vi gick på stan blev vi stoppade. Folk ville prata hockey med oss. Jag tror det här bidrog till att jag ville fortsätta och komma längre i Damkronorna, att få spela i Kanada med landslaget.

Gruppen blev tajt

Laget som deltog i U18 VM 2008 såg ut enligt följande: Målvakter: Hanna Emanuelsson och Valentina Lizana. Utespelare: Linnea Bäckman, Johanna Fällman, Emma Holmbom, Emma Nordin, Annie Svedin, Miranda Tjärnström, Madeleine Östling, Anna Borgqvist, Deborah Eckefjord, Tina Enström, Erika Grahm, Lisa Johansson, Isabelle Jordansson, Klara Myrén, Fanny Rask, Elin Uusitalo, Cecilia Östberg och Angelica Östlund. 

– Vi var inte jättemånga 90:or. Det var Fällman, Miranda, Hanna, Madde och några till. 91:orna, den kullen var helt galet bra. Hade man bara spelat årsvis och bara tagit med 91:orna hade dom varit bland dom bästa i världen. 
– ”Bella” Jordansson, Cissi, Klara och Tina Enström, det var dom som stack ut. Sedan kom Emma Nordin och dom här fram. Tyvärr var det en klick av 91:orna som tyvärr slutade alldeles för tidigt med hockeyn. Jag tror den kullen hade kunnat bli bäst i världen ifall alla hade fortsatt. Dom var så jäkla, om jag får säga så, bra då. 
– När dom här tjejerna var inne mot Kanada, USA eller vilket land som helst så ägde dom spelet. Många av 91:orna spelade redan i Damkronorna och hade rutin. Laget var riktigt bra och framför allt hade vi spetsen, men vi hade inte bredden som andra lag. 

Har det blivit speciella band mellan er som var med i det här historiska laget?
– Ja, verkligen. Anna Borgqvist och Lisa Johansson var ”pluttarna” i laget (skratt) eftersom dom var två år yngre. Vi tog hand om dom eftersom Anna och Lisa var 16 år och på andra sidan jorden långt från deras föräldrar. 
– Alla kom nära alla och det blev något speciellt, att vi för första gången fick umgås med dom bästa i Sverige i vår egen ålder under en så lång period. Det var inte många i laget som hade varit så långt ifrån sitt hem innan. Då blev det naturligt att vi knöt dom banden. 
– Jag tror också att vi var tacksamma över alla dom som banat väg så vi fick åka på det här junior-VM. Det var snack om att det skulle bli en turnering flera år innan. Jag tror faktiskt inte det är många av dom som spelar i år som vet att det inte är så länge sedan första turneringen spelades. 
– Det finns mycket att jobba på runt organisationen när det kommer till IIHF:s sätt att hålla i U18-mästerskapen, men dom har kommit riktigt långt om man ser till när det började. 

Anna Borgqvist:
– Det betydde väldigt, väldigt mycket att få spela med likasinnade. Tjejer som även var bättre än jag. Det var en morot att det fanns fler tjejer som hade samma driv och ville samma sak. Jätteinspirerande. 
– Jag minns fortfarande omklädningsrummet, hotellrummet… Allt det där eftersom det var så stort för mig.

Förlorade bronsmatchen mot Tjeckien

Vad var det som gjorde att allt kändes så stort?
– Att jag kunde identifiera mig andra tjejerna, att dom ville samma sak som jag ville. Det var ”wow”. 
– Om jag minns rätt hade ”Cissi”, Tina och Klara även varit uppe och spelat med Damkronorna. Det var också dom som stack ut. Vi var en tajt grupp och det var inte så att dom var kaxiga bara för att dom spelat med Damkronorna, utan mer att det var häftigt att få spela med lika gamla tjejer. 
– Junior-VM var en jättebra upplevelse. Jag har idag en ganska nära relation till ”Madde” Östling, Vi kan fortfarande grämas över att vi torskade bronsmatchen. Jag minns allting från den matchen och kan fortfarande känna samma känslor som jag kände då. Det var stort för många av oss som var där. 
– Det var ”Cissi” som gjorde det första målet någonsin för Sverige i junior-VM. Någon sköt på hennes skridskor och in i mål. 

Erika Grahm:
– Calgary 2008. Det var coolt och självklart stort. Jag hade inte varit så mycket på andra sidan då.
– Själva turneringen kommer jag inte så jättemycket mer ifrån än att vi borde ha vunnit brons, men vi förlorade medaljmatchen mot Tjeckien

Imorgon inleds U18-VM för svensk del. Sverige, som tillhör den så kallade A-gruppen, inleder med match mot USA klockan 16. Därefter följer möten med Kanada och Finland innan slutspelet tar vid. Som bäst har Sverige, under Förbundskaptenen Ylva Martinsens ledning, spelat hem ett silver 2018. 

Valentina Lizana ser fram emot att följa årets turnering. 

– Jag har jättehöga förväntningar på turneringen. Jag har förmånen att följa flera av spelarna på nära håll. Framför allt då MoDo-spelarna. Vi har tre spelare med i truppen och den årskullen är riktigt bra. Mira (Hallin) och Ebba (Hedqvist) är två år yngre dessutom. 
– Vi brukar sätta dom i övningarna med killarna på hockeygym och där tycker jag att dom sticker ut eller i alla fall är på den nivån. 
– Det är en riktigt bra trupp, samma klass som var på den här första turneringen, men jag tycker också att den här truppen har bredden. Andreas (Karlsson) hade kunnat ta ut en femma till eftersom det finns fler att ta av. Jag tror och hoppas tjejerna kan ta en medalj i år. 

Vilka ser du som nyckelspelare?
– Jag måste väl säga målvakten. Den positionen är otroligt viktig i sådana här mästerskap för det spelar ingen roll om man i matcherna är lite bättre som lag om inte målvakten spelar på topp. 
– Målvakten får naturligt mer press. Jag vet att dom som är med i år klarar av det och har varit bra under säsongen. Jag tror att turneringar vinner man genom det defensiva spelet samtidigt har Sverige med dom naturliga målskyttarna med i laget, avslutar Valentina Lizana.

TV: De var Sveriges bästa spelare på JVM