Efter starka fjolåret: ”Vi vill överraska”

Falun pressade Piteå till övertid i avgörande play off-matchen förra säsongen.
Nu vill klubben ta nästa kliv och fortsätta överraska i Hockeyettan.
— Jag ser en ganska hög potential i det här laget, säger tränaren Torbjörn Johansson till Hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Under 1990-talet var målet för Falu IF att ta sig upp till Elitserien. Med Dan Söderström som tränare och spelare som Lars ”Lillen” Stenvall, Ulf Zetterström, Roger Widhlund och Kjell Brus i laget var man också där och nosade, men därefter har laget levt lite i skymundan och även haft trasslig ekonomi.

Nu skriver vi säsongen 2025/26 och Falun spelar sedan 2024 i Hockeyettan – och det med en polsk före detta förbundskapten som tränare. Vi pratar alltså om tidigare Elitseriebacken, Torbjörn Johansson.

— Jag åkte ner till Polen för att vara med och bygga upp en hockeyakademi på en skola där. I den tjänsten ingick det att ansvara för J20- och J18-landslagen, berättar Torbjörn Johansson då hockeysverige.se träffar honom på Siljans konditori i Leksand och frågar om hur han blev assisterande förbundskapten i Polen.

Italien – ingen hockeymässig höjdare

Torbjörn Johansson fortsätter:

— Efter en tid där nere träffade jag på honom som var tränare för polska A-landslaget (Jacek Plachta). Han frågade om jag kunde vara med och hjälpa dem.
— Dessutom var han en av personerna som var bra på engelska. Då släppte jag J18 och hade bara J20 och var assisterande på A-laget.

Hur var det att kliva in där?
— Det var jätteskoj med landslag. Roligt att få vara i den miljön lite.

Torbjörn Johansson har som spelare och tränade jobbat i många olika länder. Förutom Sverige och Polen även Tyskland, Ryssland, Österrike, Italien och Norge.

— Bäst trivdes jag i Tyskland och Österrike. Dels hockeymässigt, dels socialt. Klart att Italien var fint att bo i och med god mat, men rent hockeymässigt tycker jag inte att det var någon höjdare.

Tuff vardag i St. Petersburg

Vad lärde du dig som människa genom att bo och verka i olika länder?
— Tyskland, Österrike och Italien påminner mycket om Sverige. Det jag lärde mig mest av var från det att jag var i Ryssland, där jag fick klara av det sociala trots att det i stort sett inte är socialt. Jag var mycket själv och det var många där som inte pratade engelska.
— Nu hade jag två kanadensare i laget och sedan var Sergei Naumov, målvakten där. Han kände jag sedan tidigare eftersom vi spelat tillsammans i Leksand. Vi kunde kommunicera och prata lite med varandra, men han hade sin familj där så när det var slut på hockeyn för dagen var jag oftast själv. Det fick jag lära mig mycket av.
— Dessutom tuffheten att bo St. Petersburg som är mångmiljonstad. Du måste klara dig själv, handla, fixa mat och ta dig fram och tillbaka.

Trivdes du i den miljön?
— Till slut gjorde jag det. I början var det en liten chock, men sedan fick jag knyta näven i fickan och ta tag i mig själv.

Plockades in i Falun av Tomas Jonsson

Sedan 2018 har Torbjörn Johansson jobbat i Falu IF tillsammans med bland andra hans tidigare backkollega i Leksand, Tomas Jonsson.

— Jag hade A-laget i Nyköping. Fick ett samtal från idrottsrektorn på Hagströmska. Han frågade om jag var intresserad av en tjänst på hockeygymnasiet där. Vi bestämde träff och allting lät bra. På den vägen var det.
— Tomas var mer i Falun och det är ändå två skilda verksamheter, så till en början kom jag dit för att bara vara på hockeygymnasiet.

Med tanke på att Tomas Jonsson så småningom tog in dig i Falun, hur var er relation härifrån Leksand?
— Vi har alltid haft en bra relation både på och utanför isen även fast det skiljer några år mellan oss.

Hur var det att spela i samma backpar med Tomas Jonsson?
— Stort, lärorikt och nyttigt. Det var bara att lyssna och göra som han sa, säger Torbjörn Johansson med ett skratt.

Tog över som A-lagstränare 2023

I oktober säsongen 2023/24 valde Faluns A-lagstränare, Christer Elfsberg, att lämna jobbet, vilket innebar att Torbjörn Johansson fick ta över.

— Jag var på J18 då. Och efter några snack med Jonsson och några av spelarna kändes det givet att tacka ja.

Hur upplevde du nivån på hockeyettan?
— Den var bra. Samtidigt var det ett tufft läge för Falun efter att ha fått friplatsen, tagit den och var fruktansvärt stukade självförtroendemässigt, men egentligen på alla sätt man kan mentalt.
— Första veckorna gick åt till att hitta självförtroendet, harmonin och glädjen igen. Intressant, men också roligt.

Hur jobbade du för att spelarna skulle hitta tillbaka till självförtroendet och glädjen?
— Jag fick börja med att se till att alla ville komma ner och hade man kommit ner skulle man vara glad, trevlig och börja prata med varandra. Skratta med varandra och inte hålla för hårt i klubban på isen…
— Lura killarna till att vi var bättre än vad vi var just då. Första träningarna kunde de knappt slå passningar, skjuta eller någonting. Då fick vi sänka nivån och börja jobba med grunderna sakta men säkert.
— Problemet är att allt räknas i resultat, men bra prestationer är lika viktigt. Det var där jag fick börja.

Hur ser du tillbaka på senaste säsongen?
— Också lärorik. Första säsongen avslutade vi våren bra. Jag tror att många då trodde att vi hade tagit steg och hade lite för hög ambition.
— Det är tufft mot topplagen och vi är inte riktigt där ännu. Vi fick också en del skador och många hedervärda förluster mot bra lag. När vi väl skulle möta lagen vi skulle slå då hade vi skador, sjukdomar eller gjorde fruktansvärt dåliga prestationer. Jag tycker ändå att vi tog steg hela tiden.

Pressade Piteå: ”Hade kunnat sluta hur som helst”

Falun tog sig trots allt till play in mot Piteå, vilken förlorades med 1–2 i matcher.

— Vi vann första matchen hemma och sista förlorade vi på övertid uppe i Piteå, så det hade kunnat sluta hur som helst. Trots att vi hade en väldigt tunn trupp och mycket skador. Unga backar och så vidare. Där och då var vi väldigt nära.

Vad var styrkan i den här gruppen?
— Att vi gjorde saker och ting tillsammans och för varandra. Inget ego i gruppen utan alla underkastade sig hårt hockeyjobb.

Var ni som lag och klubb redo att gå upp till Hockeyallsvenskan?
— Nej, det var vi inte. Hade vi vunnit mot Piteå skulle vi fått möta Hudiksvall på tisdagen eller onsdagen efter att vi kommit hem. Jag tror att vi hade varit ganska så chanslösa där.

Vill fortsätta överraska

Nu väntar en ny säsong och med ett nytt serieupplägg med en norra och en södra serie.

— Jag ser en ganska hög potential i det här laget. Vi har fortfarande ett ungt och hungrigt lag. En av lägsta medelåldrarna om vi ser till alla Division 1-lag. Förhoppningsvis har de som varit med ett tag blivit ett år äldre och klokare. Vi ska vara med och utmana.
— Sedan är det andra förutsättningar den här säsongen i och med att det är 38 matcher i en rak serie. Förut har man kunnat se tidigt att man inte skulle gå till Allettan och då gå ner sig en period utan att ha någonting på axlarna. Nu kommer alla matcher vara viktiga.
— Klarar vi av det, inte får några större dippar eller större skador kan det bli intressant. Föreningens målsättning är att vi är nödja om vi har två lag bakom oss. Sedan vill vi självklart vara med och överraska.
— Vi har som uppgift att få våra unga spelare och ta steg hela tiden. Det är målbilden, att om alla tar steg kommer hela laget bli bättre.

Derbyn mot Borlänge?
— Ja, derbyna brukar vara riktigt roliga. Vi har många matcher där det är lite folk som kommer och tittar. Matcherna mot Borlänge är en av matcherna där det kommer mycket folk och som är jätteroliga för killarna att spela. Killarna är värda att det kommer mycket publik till matcherna.

Lockar det dig att ta upp det här laget till Hockeyallsvenskan?
— Klart att jag tänker på det. Samtidigt måste jag vara realist. Vi är inte där ännu utan en bra bit efter topplagen i Hockeyettan, både organisatoriskt och i verksamheten, avslutar Torbjörn Johansson.

Imorgon kan ni läsa en lång intervju med Torbjörn Johansson där han berättar om sin karriär.