Efter comebacken: ”Blir oerhört glad när jag ser hur uppskattad Gabriel är”

Efter ett tre år långt skadehelvete har Gabriel Landeskog gjort comeback på isen igen.
För hockeysverige.se berättar pappa Tony Landeskog om Gabriels väg tillbaka efter skadan – och känslorna efter comebacken.
– Det har varit jobbigt – jag har velat vara där och hjälpa till, säger pappa Landeskog.

Våren 2022 vann Gabriel Landeskog Stanley Cup med Colorado Avalanche. Han ärades också med Guldpucken som ett bevis på att han var Sveriges bästa spelare under säsongen. Efter säsongen tog han sig an att rehabilitera en komplicerad knä och nervrelaterad skada. Det skulle ta fram till den 12 april 2025 innan han kunde spela sin nästa match. Alltså ungefär tre år. Tre år av fokus på att dels bli återställd dels att komma tillbaka till hockeyn. Nu är han alltså äntligen där.

– Hockeyn betyder jättemycket för Gabriel, så är det, berättar pappa Tony Landeskog, själv tidigare elitseriespelare för Hammarby och som nu är på plats och passar barnbarn och följer sonens comeback i hockeyn.
– Klart att man inte kan säga att det betyder allt för honom, men att hockeyn betyder oerhört mycket är också vad jag tror att han märkt under den här tiden. Så blir det när man håller på med en sport som hockey.
– Samtidigt har Gabriel varit oerhört duktig på att fokusera på andra delar som exempelvis familjen.
– Det är också vad man inser när man kanske håller på att jobba med en skada eller märker att det kan vara över, att då märker du hur mycket du skulle sakna hockeyn.

En livsstil?
– Ja, så är det. När man känner att det är för tidigt vill man inte ge upp. Inte Gabriel i alla fall, säger Tony Landeskog med ett lätt skratt.

Tony Landeskog om Gabriels väg tillbaka: ”Den här skadan är inte som någon annan”

Tre år är en lång tid, att då ändå vara tillbaka i match säger en hel del och hans starka psyke.

– Han psyke är enormt. Jag är oerhört imponerad hur han satsa helhjärtat i det här med att komma tillbaka. Gabriel har anpassat sitt liv utefter det. Fantastiskt och en mental styrka, men det har också varit många svackor upp och ner för honom.

Vad tror du har varit den tuffaste biten för Gabriel under hans resa tillbaka?
– Även om jag är nära är det svårt för mig att veta allt han upplevt 24/7. Han har levt med det här 24/7 varje dag.
– Den här skadan är inte som någon annan skada och det finns ingen mall man kan följa. Det är skillnad om du har en ledbandsskada, menisk eller annat som så många andra gått igenom. Då vet du vad du ska göra.
– Här är det ingen som tagit sig igenom med ett lyckat resultat som hockeyspelare på den här nivån. Det har gjort att han varit utlämnad till sig själv i allting. Allt från att söka hjälp, vägledning, stöd och egentligen alla delar. Det tror jag har varit tufft.
– Nu har jag passat på att se hans dokumentär som kommer ut. Där förklarar han mycket om svårigheter och situationer han varit i. Och, om man ska vara riktigt ärlig, fortfarande är i.
– Man ska inte ropa hej för tidigt heller, men det är just den här biten med att han varit tvungen att lära sig saker under tiden. Lära sig anpassa och bygga på det i stället för bara försöka komma tillbaka fortast möjligt, vilket han och vi runtomkring först trodde att det var så man skulle göra, men det funkar inte på det här.

”Jag har velat vara där för att stötta och hjälpa”

Givetvis har det även varit tufft som pappa att följa sin son kämpa sig tillbaka till hockeyn.

– Det har varit jobbigt och jag har velat vara där för att stötta och hjälpa. Hade jag kunnat gjort något själv så hade jag såklart velat göra det, men det är han som har fått gjort hela jobbet. Så är det ju.
– Gabriel har inte bara tränat och gjort rehab från tidig morgon till sen kväll utan han har även fått leta rätt på hur han ska behandlas, vilka läkare som ska hantera honom, rehab-killar, utrustning och så vidare. Allt det där har man forskat fram under vägen. Det har inte jag kunnat hjälpa till med. Jag har bara kunnat vara bollplank på håll.

Har det känts långt mellan Sverige och USA under dom här tre åren?
– Ja, så är det ju. Det är ändå på så vis vi har lärt oss att kommunicera. Sedan har jag försökt vara över ibland och vara ett stöd så mycket jag kunnat. Både vid operation, första rehab och vid lite andra tillfällen.
– Så sent som i höstas var jag med honom i Philadelphia då han var där och tränade. Då fick jag stora insikter i hur skadan egentligen är. Alla tror att det bara är en knäskada, broskskada, men det har framgått tydligt på senare tid att det är nervskadan som till stora delar skapar problem.
– Jag är så imponerad av experterna som Gabriel haft kontakt med som mäter av hur han belastar och så vidare, vilket är jättesvårt annars då man måste gå på en subjektiv känsla hur allt känns.

Känslosam efter comebacken: ”Blev varm i hjärtat”

I lördags gjorde alltså Gabriel Landeskog comeback och Tony Landeskog var på plats.

– Efter matchen var Gabriel jätteglad hur det hade gått. Sedan blev jag varm i hjärtat när jag såg all uppslutning runtomkring. Hela organisationen och alla lagkompisar som åkte ut på isen för att vara där för att stötta, säger en rörd Tony Landeskog som tystnar en stund innan han fortsätter:
– Så mycket tröjor på läktaren med Landeskog på ryggen fast det inte vara där han egentligen spelade. Hela Denver, Loveland och Colorado verkar ställa upp för honom. Det finns dom som vill utnämna det till den största comebacken i Denvers sporthistoria, men det får väl folket avgöra senare.
– Som pappa blir jag oerhört glad när jag fått se hur uppskattad Gabriel är runtomkring. Alla människor säger samma sak, att dom tycker han är en så bra kille, så det är inte bara jag som förälder som tycker det (skratt).
– Att han är tillbaka… Framför allt med tanke på den insats han gjort då han varje dag utgått från hur han rehabat, hur han mått, vad han ska göra… Det är imponerande och tre år är en lång tid.

Även om det ”bara” vara AHL, vad säger ett mål och totalt två poäng på två matcher om den nivå han håller i dag?
– Som han sagt här i media att poängen är egentligen inte det viktiga. Så kände jag också när jag satt där på läktaren. Eagles låg under i andra matchen. Även om dom hade förlorat där hade jag personligen varit jättenöjd.
– Det är mer hur det gick för honom. Poängen var, som sagt var, inte det viktiga. Det kan vara slump och tillfälligheter, men han var med i matcherna och inte bara en som åkte omkring. Han tog en stor del i matcherna och det imponerade på mig. Det blev faktiskt även jag överraskad över.

Var det den gamla Gabriel Landeskog rent speltekniskt?
– Ja, det tycker jag. Klart att man ser att han ibland fått fundera mera och då tog det lite för lång tid. Orken fanns ännu inte där, hockeykonditionen och hockeystyrkan. Det får du bara genom ett matchande.
– Det var jätteroligt att se att han var tillbaka och jag tänker ”Det gick bra”. Klart att jag också funderade på hur han skulle må efteråt, men det har visat på ett bra resultat. Gabriel har mått bra efteråt. Det lika viktigt om inte viktigare.

När tror du vi får se din grabb tillbaka i NHL?
– Jag vet inte… Han vill inte ta några beslut i förväg. Det är också vad han fått lägga om i planen under hela rehaben i stället för att ge löften om si eller så.
– Han tar det dag för dag utifrån hur han mår och kroppen reagerar. Än så länge ser det bra och lovande ut. Han vill ändå inte göra några utfästelser. Vi kan hoppas på att han ska komma tillbaka, avslutar Tony Landeskog innan han återvänder till barnbarnen som varit med sin farfar på skridskoskola.