Jättetalangen triggas av tuffa konkurrensen: “Går inte att slappna av”

LINKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Idag fortsätter vi serien ”Talang 2020” där vi möter svensk hockeys framtidsnamn. Vi har rest ner till Linköping för att träffa målvakten med det dalaklingande efternamnet Ollas med förnamnet Hugo.
– Kopplingen är att farmor och farfar kommer där uppifrån. Sedan flyttade dom ner till Göteborg, men nu bor dom uppe i Dalarna igen så det kommer från pappas sida. Just nu bor dom ganska nära Rättvik.
– Jag är inte heller uppe i Rättvik så jätteofta, men jag var på elitcampen i Falun nyligen. Annars blir det inte så ofta eftersom jag har matcher och så vidare. Efter jul möter vi Leksand och det blir kul eftersom jag får träffa farmor och farfar då, berättar Hugo Ollas då vi träffas inne på cafét i Stångebro Ishall. Men någon släktkoppling till tidigare storspelaren Jesper Ollas finns inte.

Foto: Ronnie Rönnkvist

När fick du dina första målvaktsbenskydd?
– Hur gammal var jag då… I början fick jag låna från klubben, men mina egna första, då kan jag ha varit elva, tolv år.
– Jag började med skridskoskola här i Stångebro. Egentligen var det konståkning, men det var några killar med där som körde med klubba och vanliga skridskor på hockeysidan. Jag fick grunderna där. Sedan började jag i ett lag som spelade i Björnligan och fick jag jobba mig uppåt därifrån.

"SKYDDEN VAR MYCKET COOLARE"

Hugo Ollas har egentligen alltid varit just målvakt.
– Jag kände ganska tidigt att jag ville bli målvakt. Skydden var mycket coolare än utespelarskydden, skrattar Linköpingsmålvakten och fortsätter:
– Det var vad jag fastnade för från början. När man kom först till träningen fick man vara målvakt och jag såg till att alltid vara först där. Framförallt har jag alltid tyckt det varit roligare att vara målvakt än utespelare.

Idag är 17-åringen 202 centimeter lång och väger närmare 95 kilo.
– Jag har egentligen alltid varit störst i laget och täckt mycket av målet, vilket var perfekt. Trots det är jag inte längst i laget längre. Joshua (Karlsson) är ännu längre (203).

Vilka förebilder hade du på målvaktssidan under uppväxten?
– Henrik Lundqvist har alltid varit en idol. Han är väldigt bra, men även utanför isen verkar han vara väldigt ödmjuk, en ledare och en riktigt bra människa.
– I LHC, Fredrik Norrena var en stor stjärna när jag växte upp. Bland yngre målvakter är det Marcus Högberg. Det går bra för honom i USA. Honom har jag lärt mig mycket av. Han var här i somras. då tränade jag och snackade lite med honom, men även sommaren innan det.

Blir det en extra inspiration att köra med en sådan kille eller blir det också vardag?
– Ja, jag tycker det blir en inspiration. Dels att han lyckats så bra, dels vad han gör och som jag inspireras av. Han är också ganska stor så jag kan koppla mitt spel till honom.

JOBBAT HÅRT MED GRUNDERNA

Linköping har aldrig vunnit SM-guld och är relativt sett ett ganska nytt lag i högsta serien. Det var först säsongen 2000/01 som klubben fick chansen att spela i högsta serien första gången.
– Alla vet vilka LHC är här, men vi kanske inte har den största hockeykulturen. I unga åldrar är det många som kör hockey och det är den största sporten i Linköping. I fotbollen är damerna ganska stora, men inte herrarna. Tänker man sport här i Linköping är det ändå hockey.

Tror du att det krävs ett SM-guld för att det ska bli ett ännu starkare intresse för hockeyn i stan?
– Folk kommer när det går bra så visst skulle det hjälpa, men för dom riktiga fansen spelar det egentligen ingen roll om dom vinner eller förlorar. Dom är kvar ändå.

Hugo Ollas är en tekniskt mycket skicklig målvakt som utnyttjar sin storlek på ett klokt sätt. En som betytt mycket för honom i sin utveckling är målvaktstränaren i LHC, Nanna Holm Glaas.
– Hon är min målvaktstränare nu och samarbetar med "Micke" Vernblom. Vi har redan från U15 jobbat med grunderna och inte så mycket på detaljer. Det är nu på senaste tiden som vi kommit in på detaljer och slipat på dom som gjort att jag verkligen fått till det här lilla extra.
– Grunderna är så pass lätta att jobba upp när man är ung. Nu när jag blivit äldre är det blivit svårare.

17-åringen tycker också att grunderna idag sitter där dom ska sitta.
– Ja, det tycker jag faktiskt. Grunderna sitter och det är nu jag kan jobba med det roliga, detaljerna. Riktiga hockeyspelet.

Foto: Ronnie Rönnkvist

BLIR MYCKET HOCKEY OCH PLUGG

Hur ser livet ut vid sidan av hockeyn, hinner du med något annat än den och skola?
– Det är hockey och plugg, skrattar Hugo Ollas och fortsätter:
– Visst blir det mycket så, men det blir även lite tid med kompisar, familj, tjejen och så vidare. Det finns tid om jag planerar bra och rätt.
– En kväll om det inte är hockey? Då åker jag nog hem till tjejen och bara tar det lugnt. Nu är det lov så det är skönt att ha lite uppehåll både från skolan och hockeyn.

Funderar du ens i yrkesbanor efter hockeykarriären?
– Jag har inte tänkt så mycket på det, men jag tycker att arkitektur och sådant ser intressant ut. Pappa är lite mer av programmerare, men jag är inte riktigt på hans spår, men just nu försöker jag mest fokusera på hockeyn. 

TUFF KONKURRENS I LINKÖPING

Säsongen 2018/19 blev lite av ett genombrott för Hugo Ollas. Han utsågs till J18:s bästa U18-målvakt och fick chansen i U17-landslaget.
– Mycket handlar det om, som jag sa, att jag jobbar med Nanna. Att vi började jobba på min riktiga spelidé. Tidigare jobbade jag väldigt långt ut ur målet. Vid jul för ett år sedan började jag jobba in mig mer i målet, köra för att verkligen rädda puckarna.
– Efter jul blev det en väldigt stor skillnad. Då tog allt fart och det gick mycket bättre. Jag backade bak lite, chansade inte utan spelade mer säkert och på mina styrkor, använda storleken rätt och så vidare.

Både Fredrik Norrena och Henrik Lundqvist är väldigt atletiska i sin spelstil och räddar stundtals puckar på Dominik Hasek-vis, kan du känna en likhet i ditt spel där?
– Starten gör jag inne i målet, men blir det en retur hit och dit måste man ut och nästan schabbla. Jag gör allt för att ta pucken och då blir det så ibland.

Matteus Ward, Carl Lidö, Hugo Hävelid och så vidare. Konkurrensen bland juniormålvakterna i LHC är stenhård, vilket också betytt mycket för Hugo Ollas.
– Konkurrensen är jättebra. Med tanke på Ward i J20 måste jag vara triggad inför varje träning, vara bäst för att få stå. Det går inte att slappna av.
– Relationen mellan oss är jättebra och alla vi målvakter kan snacka med alla. Det är trots allt speciellt att vara målvakt, men vi har en bra sammanhållning här i klubben.

Hugo Ollas i landslagströjan.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

FÅTT TRÄNA MED A-LAGET

Ollas har också fått chansen att träna med Jonas Gustavsson och Jacob Johansson i A-laget.
– Jag var med några träningar i början av säsongen. Sedan var jag med på målvaktscampen i somras. Det var kul att testa sig själv och pressa sig lite.
– Det gick faktiskt ganska bra. Precis innan hade jag kört ”HG” (Hockeygymnasiet) med J20 så jag var lite trött. Men det gick faktiskt bättre på A-lagsträningen än med J20. Jag kanske taggade till lite extra.

Förra säsongen fick alltså Linköpingsmålvakten dra på sig landslagströjan för första gången.
– Det var en riktig ära och riktigt kul. Jag var lite nervös i början då jag fick hoppa in redan i första matchen. Jag tycker att jag klarade det bra och kom in i matchen på rätt sätt. Sedan gick det bra efter det. Vi vann matchen på straffar.

Om du ser till nivån på J18-målvakterna i landet med Jesper Wallstedt, Calle Clang, Jesper Vikman och så vidare, hur tycker du den är just nu?
– Väldigt hög och många väldigt bra målvakter. Det triggar mig ännu mer att verkligen visa att det är jag som ska ta den där spaden, visa vad jag går för, säger Hugo Ollas som ännu inte spelat i U18-landslaget den här säsongen.
– Jag var på campen, men det är inte jag som tar ut laget. Jag respekterar deras åsikt samtidigt som jag vill visa att det är jag som ska vara där nästa gång.

Vad ser du annars som din styrka som målvakt?
– Mitt spel med klubban är ganska starkt och en av mina största styrkor. Även spelet vid stolparna och använda mig av positioneringen och min storlek.

Hur har du blivit så pass bra med klubban?
– Jag skulle säga att det handlar om att jag tycker det är kul att åka runt, skjuta passa…

Är du en modig målvakt på det viset?
– Ja, jag tar chanser att gå ut för att stoppa pucken.

Vad måste bli bättre i ditt spel?
– Jag måste bli snabbare på returer och sådant. Det är största jag måste jobba på.

Vad är målbilden för den här säsongen?
– Guld i J20-SM!