Stockholmaren som blev NHL-legendar – Old School Hockey Bob Nystrom

Dagens Old School-gäst är en Stockholmare som aldrig spelat en minut i någon av våra svenska pojk- junior- eller seniorligor. Däremot vann han fyra Stanley Cup-titlar tillsammans med bland andra Anders Kallur, Tomas Jonsson, Stefan Persson och Mats Hallin i New York Islanders i början av 1980-talet.

Hans namn är Robert Tore Nystrom och han flyttade från Sverige till Nordamerika som fyraåring. I Islanderströjan kom han att göra sig ett namn som Bob Nystrom mellan 1972 och 1986. Här får ni möta honom i en intervju från 2008.

I dag är den sympatiske NHL-legendaren 62 år och har fortfarande lite uppdrag kvar inom New York Islanders organisation. Dessutom spelar sonen Eric Nystrom i Nashville Predators.

Du var bara fyra år då du lämnade Sverige, har du några minnen kvar från tiden du bodde i Sverige?
– Faktiskt så minns jag inte speciellt mycket från tiden jag bodde i Sverige. Men jag har varit där ett flertal gånger och besökt vänner som min mamma och pappa kände.

Vilken kontakt har du med Sverige i dag?
– Jag har faktiskt inte så mycket kontakt med Sverige numera, inte mer än att några av mina tidigare lagkamrater bor där. Jag var så pass ung då jag lämnade Sverige så jag har inga direkta förhållanden till mitt gamla land.

När började du spela hockey?
– Jag började spela hockey mer eller mindre direkt då jag kom till Kanada. Det var en ganska liten stad som jag bodde i och alla mina kamrater spelade hockey så det var självklart att jag också skulle spela då.

Var din pappa hockeyspelare i Sverige innan han åkte över med familjen till Kanada?
– Nej, min pappa har aldrig spelat hockey. Han var väldigt vältränad och älskade många sporter men det blev aldrig så att han spelade hockey, säger Bob Nystrom med ett leende.

Den legendariska #23 i New York Islanders.

Första gången Bob Nystrom började göra sig ett namn i hockeyrinkarna var säsongen 1969/70 då han spelade för Kamloops Rockets i en kanadensisk juniorliga. Den säsongen svarade han för 16 mål och totalt 33 poäng på 48 matcher.
– Jag tyckte verkligen om tiden i Kamloops både vid sidan av isen och som spelare för Kamloops Rockets. I början var jag väldigt nervös då jag lämnade min hemstad Hinton för att flytta till Kamloops.
– Jag var där under en säsong och jag måste säga att det var en väldigt vacker stad att bo i och jag trivdes mycket bra där.

Blev någon av dina kompisar från Kamloops NHL-stjärna precis som du?
– Nej, ingen av spelarna från det laget kom att bli NHL-proffs. Många av kompisarna blev istället akademiker i Calgary, men ingen blev som sagt var proffshockeyspelare.

På sommaren 1972 fick Bob Nystrom beskedet att han draftas av New York Islanders i tredje rundan. I första rundan hade Islanders draftat Billy Harris och i den andra Lorne Henning. Bygget av det lag som skulle vinna fyra raka Stanley Cup-titlar hade alltså börjat.
– Jag spelade för Calgary Centennials i WCHL när jag blev draftad. Då var jag 19 år och bodde fortfarande i Kamloops. Jag minns att jag hade sommarjobb för att få ihop lite pengar.
– Beskedet fick jag av pappa då han ringde mig efter jobbet och berättade att jag blivit draftad av New York Islanders.

Foto: Arkivbild.

Vilka känslor kom över dig då du fick det beskedet?
– Jag var överlycklig! Folk hade sagt till mig så många gånger då jag var junior att jag inte skulle lyckas som proffs så det var en härlig känsla och en bekräftelse på mitt kunnande som hockeyspelare. Däremot visste jag ingenting om Long Island eller New York Islanders då.

Hur var din debut i NHL?
– Den är något jag minns mycket väl. Jag spelade för New Haven Nighthawks i AHL då jag blev uppkallad för match mot Chicago Blackhawks. Det var givetvis en mycket stor upplevelse. Visserligen gjorde jag ingen vidare bra match, men just upplevelsen att få spela mot andra NHL-lag var väldigt spännande och stor.

Vilka var de stora stjärnorna i New York Islanders vid den här tiden?
– Vi hade egentligen inte så många ”big stars” i Islanders de första åren jag var där. Billy Harris var draftad som nummer ett det året jag blev draftad och var kanske det mest kända namnet.
– Eddie Westfall från Boston Bruins spelade också hos oss då, men som sagt var det var inga direkta stjärnor i laget förutom då kanske just Billy Harris.

Målvakten, Billy Smith, spelade tillsammans med dig under alla dina år i New York Islanders. Vad har han betytt för dig och för laget?
– Billy kom till Islanders via expansionsdraften och jag fick äran att spela med honom under många, många år. Han var förmodligen den största anledningen till att Islanders hade de framgångar som vi hade under flera år.
– Han klarade av att spela under hårt tryck och göra det riktigt bra. Billy spelade helt otroligt ibland och han var en mycket bra ”money goalie”. Han var unik i sitt sätt att spela, hade en aggressiv stil i målet och var alltid som bäst i play-off eller då det närmade sig viktiga matcher.

Du tillhörde Islanders under alla dina år i NHL. Var det aldrig aktuellt med klubbyte?
– Jag har alltid känt en stor lojalitet till New York Islanders och fansen på Long Island har alltid varit helt fantastiska mot mig. Det kändes även som den plats jag ville bo på efter det att jag hade dragit mig tillbaka från hockeyn och satsade på affärslivet i stället.
– När jag var tvungen att sluta spela hockey efter min skada 1986 kunde jag bara konstatera att det aldrig varit aktuellt för mig att byta klubb. Det är jag tacksam för.

Vilket var ditt största ögonblick med New York Islanders?
– Det var när jag gjorde det avgörande målet i Stanley Cup-finalen 1980. Det var ett ögonblick som förändrade hela mitt liv och det är vad jag minns starkast från åren i NHL. Vi hade förlorat i slutspelet både 1978 och 1979, så det ögonblicket då jag fick göra det mål som tog Stanley Cup-bucklan till Long Island för första gången är något som jag alltid kommer att minnas.

Vilken säsong är din personlig bästa?
– I Islanders var det 77/78 då jag gjorde 30 mål och 29 assists.

En van vinnare.

Varför tror du New York Islanders nådde de framgångar man gjorde under början av 1980-talet?
– New York Islanders var ett väldigt speciellt lag där bland andra Bill Torrey och Al Arbour jobbade nära varandra. De sökte rätt komponenter hela tiden för att få ihop ett vinnande lag. Sedan skulle jag vilja säga att de draftade ihop en grupp spelare med speciella karaktärer, spelare som var mer intresserade av framgångar för laget än individen.

Anders Kallur och Stefan Persson var med vid samtliga fyra titlar.

Du vann Stanley Cup tillsammans med svenskarna Stefan Persson, Anders Kallur, Tomas Jonsson och Mats Hallin. Vilken betydelse hade dom här killarna för framgångarna för Islanders?
– Alla fyra spelade mycket bra under åren vi vann Stanley Cup och tillförde en annan dimension till den ishockey vi spelade. Stefan Persson och Tomas Jonsson var fruktansvärt bra backar och tillförde massor med fart i spelet och var väldigt duktiga i powerplay. Anders Kallur hade målkänslan och alltid bra fart, men var även väldigt bra på att döda utvisningar. Han var också en fantastiskt bra spelare. Mats Hallin spelade egentligen inte speciellt svenskt utan hade en aggressiv spelstil och var väldigtstark i närkamperna. En mycket bra spelare han med. Alla fyra var högst delaktiga i att vi vann fyra raka Stanley Cup.

Varför slutade du spela 1986?
– Jag fick en ögonskada som gjorde att jag var tvungen att sluta spela. Det var en av mina lagkamrater som olyckligt nog skadade mig och jag förlorade en del av synfältet på ena ögat. Efter det stannade jag kvar som assisterande coach under två år i Islanders.

Om jag inte missminner mig var det aktuellt att du skulle representera Sverige i Canada Cup något år?
– Det är riktigt, jag blev kontaktat av svenska landslaget. De frågade i fall jag var intresserad av att spela Canada Cup för Sverige. Men just då var jag i en kontraktsförhandling med Islanders och jag vågade inte ta risken att bli skadad så det blev ett nej tack.

Känner du dig mest som svensk eller amerikan idag?
– Jag känner starka band till Sverige eftersom jag faktiskt är född där. Men jag vill trots det säga att jag är amerikan i mitt sätt att vara och jag känner starka band även till den här kontinenten.

Bob, vi träffades som hastigast 1995 under hockey-VM i Globen 1995. Hur ofta är du i Sverige numera?
– Ja, det var kul, skrattar Bob Nystrom och fortsätter:
– Jag har som sagt var varit i Sverige flera gånger under åren. Men då familjen har sina rötter i USA och jag vill lägga tid på just familjen blir det inte speciellt mycket resande. Vid något tillfälle inom en snar framtid hoppas jag att få återvända och besöka Sverige.

Bob idag.

Hur ser Robert Nystroms liv ut idag?
– Livet har varit väldigt lyckat för mig. I dag jobbar jag åt ett företag som heter Kinloch Consulting. Det är ett företag i försäkringsbranschen. Jag har även en del kontakt med New York Islanders som jag hjälper med i första hand PR-framträdanden ibland. Jag bor kvar på Long Island och här trivs jag fantastiskt bra.

Men du pratar väl flytande svenska?
– Haha… Jag pratar inte mycket svenska uppriktigt sagt. Mest beroende på att jag inte har så många att prata svenska med här borta i USA.