”Vad hade Elitserien varit för oss om Leksand inte varit med?”

Rivaler på isen – goda vänner på sidan om.
Stig Salming och Mats Åhlberg ser tillbaka på en rivalitet som präglades av framgång – och respekt.
– Jag hade en väldigt bra relation till de flesta. Speciellt Stig, säger Åhlberg till Hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Stig Salming och Mats Åhlberg. Tuffa backen och den spelsmarte, elegante centern. Brynäsaren och leksingen – två giganter inom svensk ishockey. Samtidigt har de varit nära vänner genom åren. Hockeysverige.se förde dem samman under Filip Forsberg och Bolagets välgörenhetsmatch ”En match för livet”, där överskottet av intäkterna går till Börje Salmings ALS-stiftelse samt Barncancerfonden.

Givetvis var det då oundvikligt att komma in på Stigs bror, Börje Salming.

— Börje Salming var svår att gå förbi, säger Mats Åhlberg med ett skratt och fortsätter:
— Det var mycket mellan Leksand och Brynäs medan vi höll på. Vi var i landslaget tillsammans under många år. Jag och Börje spelade bland annat i Canada Cup 1976. Vi hittade varandra på något vis då vi var i landslaget, jag, Börje och naturligtvis Stig också.
— Egentligen var det mest att jag umgicks med Stig, men Börje var efter honom hela tiden och försökte hänga med.

Hur upplevde du Börje Salming som lagkamrat?
— Börje och Stig var fina pojkar. Vi hade överhuvudtaget ett bra gäng.

Umgicks med familjerna

Stig Salming:
— Jag kom med i landslaget 1973 första gången. Mitt första VM var 1975 och då var ”Matte” i allra högsta grad med. Vi hade naturligtvis mötts innan i matcherna mellan Brynäs och Leksand.
— ”Matte” var en väldigt respekterad spelare som var schysst och en lirare. Jag hade respekt för honom på så vis att jag inte uppträdde som en gris, höll jag på att säga mot honom utan var lite prydligare, säger Stig Salming med ett skratt och fortsätter:
— Samtidigt kände jag en respekt för ”Matte” även vid sidan och vi umgicks familjärt under åren 1975, 76, 77, 78… Vi träffades även familjevis under somrarna. Jag har alltid haft en fin relation med ”Matte” och vi har alltid hejat på varandra även då vi mötts med Leksand och Brynäs. Samtidigt alltid haft en full respekt för varandra.
— Under dessa år var det också Brynäs och Leksand som bidrog med mellan 12 och 14 spelare i landslaget, Det var vi som var dominerande lagen i Sverige då.

Mats, hur var relationen med Brynäs spelare vid sidan av då ni var ute på landslagsuppdrag?
— Jag hade en väldigt bra relation till de flesta. Speciellt Stig. Som Stig sa umgicks vi lite familjevis. Vi blev lite tajtare och hade en respekt för varandra.
— Vi blev, som sagt var, uttagna till Canada Cup 1976 och det var stort. Det här var första gången som alla de bästa hockeyspelare i världen skulle spela en turnering. Tidigare år fick inte ryssarna komma och andra år var det proffsen som inte fick vara med.
— Jag minns då vi var i Göteborg på träningsläger och vi skulle få ut och åka båt. Vi satt där och hade det bra och det är en sådan här fin bild jag fortfarande har kvar inom mig.
— När vi kom till Toronto och skulle spela mot USA i första matchen. Jag bodde alldeles bredvid Börje och Stigs rum. Börje kom upp med… Jag vet inte med hur många flak öl. Nu var det några dagar innan match, men ändå. Han ville att vi skulle komma in på rummet så vi kunde komma ihop.

Hur minns du dagen då Börje Salming gick bort?
— Jag hörde och såg bilder… En jäkla sjukdom, säger Mats Åhlberg som tystnar en stund innan han fortsätter:
— Det Stig och stiftelsen gör för ALS-forskningen är fantastiskt och roligt. Stort av Stig att hålla i det här. Nu vet jag inte hur mycket pengar man har dragit ihop, men alla som lider av det här får kanske lite bättre hjälp idag.
Stig Salming:
— Som svar på hur mycket pengar stiftelsen fått in så har vi passerat 30 miljoner. Vid junior-VM för ett och ett halvt år sedan lämnade vi över en check på sex miljoner från stiftelsen till forskningen.
— Jag vet att det idag är sex forskarlag i gång för att jobba med forskningsfrågor kring ALS. Naturligtvis har vissa resultat redan synts, men det är långsiktigt. Vi måste helt enkelt vara envisa och aldrig vika ner oss. Det är vad det handlar om.
– Det här hör vi även från forskarna, att det är tidsödande. Vi kan vara en bidragande del av det hela för att få möjligheten att forska och jobba vidare med det här.

”Gäller att ta vara å livet så god det går”

Stig Salming förlorade inte bara sin bror utan strax innan hans bortgång dog hans fru och en kort tid efter gick hans och Börjes mor bort.

Hur orkar du?
— I och för sig kan man fråga sig det. Jag får titta på det jag har kvar och det är barn och barnbarn, så jag kan inte vika ner mig utan det gäller att ta vara på livet så gott det går.
— Då i stunden kunde det kännas orättvist och konstigt att jag skulle bli drabbad på det viset, men jag får i alla fall överleva en tid framåt medan de inte fick vara med.
— När jag då fick frågan av Börje innan han lämnade oss om jag ville hjälpa till med det här så sa jag att det var en självklarhet. Jag jobbar med det här för att kunna hjälpa till så mycket jag kan.

Mats Åhlberg:
— Fantastiskt och roligt att det har fått en sådan genomslagskraft också.

Stig Salming:
— Tittar vi på ”En match för livet” så är det en typisk sak vi på stiftelsen är med på. Vi får en sådan genomslagskraft. Mycket folk får då ta del av den information vi har och sätta ALS på kartan.
— Det blir ringar på vattnet. Folk går hem och pratar sinsemellan om att Börjes stiftelse var där. Då är det alltid någon som tänker till och bidrar i någon form.

”Det var så nära derby vi kunde komma”

Och nu får du träffa Mats Åhlberg igen.
— Ja, vilket är helt magiskt. Vi sågs på ett annat evenemang uppe i en loge…
Mats Åhlberg:
— Vi har träffats med Brynäs och Leksand, alltså lagen.

Stig Salming:
— Vi var också ett gäng som kom från Gävle hit för att se Brynäs mot Leksand tillsammans, vilket var roligt.
— Även om det var vi som tampades om SM-gulden på 1960 och 70-talet fanns respekten där hela tiden. Som jag brukar säga ”Vad hade elitserien varit för oss i Brynäs om i Leksand varit med?” Det var så nära derby vi kunde komma.

Mats Åhlberg:
— Respekten var verkligen ömsesidig från båda lagen och aldrig något tok mellan oss. Hårda tag, men inga tjuvnyp.

Stig Salming:
— Vi hade en avgörande match i Gävle där vi vann. När vi vaknade morgonen efter och hoppade på tåget satt leksingarna i kupén bredvid. Vi satt och tjatade, retade och skrattade med varandra fast det var dagen efter vi vunnit. Jag har bara fina minnen av Leksand, avslutar Stig Salming för att sedan ta med sig sin kompis, Mats Åhlberg, upp på läktaren för att följa ”En match för livet” som samlat tolv NHL-spelare.

Här kan du läsa mer om Börje Salmings ALS-stiftelse.