Språkgeniet som tog SM-guld med Brynäs – Old School Hockey Bedrich Scerban

Efter en tung säsong i Finland valde den högerskjutande backen att pröva hockeylyckan i Sverige. Det visade sig vara ett perfekt val av tjecken. I Brynäs IF stannade han i fyra säsonger – och fick under sin första säsong lyfta SM-guldet. I veckans Old School Hockey får ni stifta bekantskap med Bedrich Scerban.

Det är få utländska spelare som lärt sig det svenska språket så pass snabbt som den tjeckiske storbacken Bedrich Scerban gjorde då han anlände till Brynäs 1992.
– Jag bestämde mig för att lämna alla tjeckiska böcker och tidningar hemma i Jihlava när jag och familjen åkte till Gävle, berättar Scerban på svenska när Old School Hockey tar en pratstund med honom hemma i Tjeckien.
Scerban fortsätter:
– För mig var det självklart att lära mig det svenska språket så snabbt som möjligt för att komma in i allting kring hockeyn, snacket i omklädningsrummet och om man ville prata med folket på stan i Gävle.
– Under mina år i Brynäs trivdes jag fantastiskt bra. Det var väldigt bra grabbar i laget, storleken på staden var perfekt för mig och nivån på hockeyn passade mig väldigt bra.

Foto: Arkiv

Hur stor var hockeyn hemma i Jihlava då du växte upp?
– Dukla Jihlava var Tjeckoslovakiens mest berömda lag. Genom åren har man haft fantastiskt bra spelare i klubben. I staden var hockeyn sporten nummer ett, liksom i hela landet, tillsammans med fotboll.

Spelade du även fotboll som barn?
– Ja, lite grann men jag valde ganska tidigt att satsa på hockeyn.

Jihlava är placerat ungefär i mitten av Tjeckien, men att säga att just det distriktet skulle vara mer hockeytokigt än något annat vore fel eftersom hela landet andas hockey.
– Ja, verkligen, skrattar Scerban.
– Det är så många storspelare som kommer från Jihlava så det är svårt att plocka ut en spelare som idol eller förebild då jag var barn. Okej, om jag ska välja en så får det bli Jan Suchy.

Den elegante backen?
– Ja, men Suchy var som en extraforward tack vare sitt offensiva spel. En väldigt skicklig spelare som många hemma i Tjeckien hade som idol då jag växte upp.

När man läser laguppställningen från Dukla Jihlava under Bedrich Scerbans debutår kan man inte bli annat än imponerad. Jaromir Sindel, Pavel Rosol, Oldrich Valek, Petr Klima, Vladimir Kames, Miloslav Horava, Jiri Sejba, Petr Vlk, Jiri Dudacek, Michal Pivonka, Frantisek Müsil och Jaroslav Benak.
– Det var jättesvårt att ta en plats i laget och första säsongen var jag mest reserv. Generationen spelare födda 1964, som jag är, var väldigt bra och det var många som kom upp i Duklas A-lag ungefär samtidigt. Vladimir Kolek, Rosol, Vlk, Libor Dolana, Müsil och några till.
– Jag spelade andra året i backpar med Frantisek Müsil som också var född 1964. Alla sa att det inte skulle fungera att ha två så pass unga spelare i samma backpar. Vi hade inte den erfarenheten som krävdes för att spela tillsammans i extraligan. Vi var trots allt bara 20 år.
– Vi spelade tillsammans under två säsonger innan Müsil åkte till Minnesota North Stars. Vi fick mycket beröm trots att man inte trodde att det skulle fungera.

Foto: Arkiv

Totalt gjorde Bedrich Scerban tre OS och åtta VM-turneringar. Första OS som Jan Starsi tog med honom i var redan 1988 i Calgary.
– Starsi var nationaltränare (förbundskapten) och hade redan tagit med mig till VM i Wien 1987, alltså under min tredje säsong i extraligan. Redan året innan, då även Starsi var ny som nationaltränare, tog han med mig i landslaget vilket var modigt av honom.
– Till turneringarna på den här tiden tog bara lagen med sig sju backar och tolv forwards. Dessutom hade man en reservback som fick följa turneringen från läktaren. Det var med andra ord ganska hårt om platserna i landslaget.

Vilken var din roligaste eller bästa turnering i landslaget?
– För egen del var det nog VM 1989 i Globen. Hela den turneringen fungerade bra för mig och jag gjorde dessutom en del poäng. Då spelade jag fortfarande i Jihlava.
– Om jag ska säga vilken som varit den bästa för laget är det svårare att svara. Jag skulle nog även där säga VM 1989. Vi gjorde en väldigt bra turnering hela laget och vann ett brons.

Hur upplevde ni spelare delningen av Tjeckoslovakien till ett Tjeckien och ett Slovakien 1992?
– För oss spelare var det aldrig några problem och jag upplevde det som både lugnt och ganska naturligt. Hur folket här hemma upplevde uppdelningen har jag lite svårt att svara på eftersom jag hade flyttat till Finland året innan.
– Av det jag har fått höra efteråt så gick allt lugnt till och relationen mellan oss spelare i Tjeckien och i Slovakien har heller aldrig varit några problem. Vi har ju varit vänner i många år så delningen förändrade ingenting i vår relation.

Foto: Arkiv

Säsongen 1990/91 vann Bedrich Scerban Tjeckoslovakiens Extraliga och utsågs dessutom till nationens bästa spelare.
– Jag vann mästerskapet tre gånger och var ytterligare i två finaler. Just säsongen 1991 var min kanske bästa och roligaste titel att vinna. Jag var lagkapten och fick dessutom Gyllene klubban som ett bevis på att jag var ligans bästa spelare.

Står priset i bokhyllan hemma i Jihlava?
– Ja, absolut. Det är lite roligt eftersom jag var den sista som fick ett originalpris. Året efter fick vinnaren ta emot priset, men efter prisutdelningen lämna tillbaka det och i stället få en kopia att ta hem.

Hur trivdes du med flytten från Tjeckoslovakien till Finland och Tappara?
– Det var min första flytt utomlands och dom första fyra månaderna var jobbiga. Det tar tid att komma in i allt nytt och så här i efterhand kan jag inte säga annat än att mitt år i Tappara inte tillhör någon av mina bättre säsonger.

Lärde du dig det finska språket lika snabbt som det svenska?
– Nej, jag kunde några ord bara. Svenska lärde jag mig på tre månader, som jag sa tidigare, så var det för att jag inte läste något på tjeckiska under mina år i Sverige. Likaså var det när jag flyttade till Tyskland och spelade. Då lärde jag mig språket på samma sätt. Finska språket var lite svårare.

Foto: Arkiv

När tog Brynäs kontakt med dig första gången?
– Vid VM i Prag 1992. Tommy Sandlin stoppade mig i en korridor och frågade om jag var intresserad av att komma till Brynäs och spela nästa säsong.
– Jag hade redan innan jag skrev på för Tappara tittat mycket på svensk hockey och hoppats på att jag skulle få chansen att spela där. När Tommy frågade mig tackade jag därför ja på en gång.

Kände du Tommy Sandlin sedan tidigare?
– Ja, jag hade träffat Tommy redan 1987 vid VM i Wien så vi kände varandra lite grann.

Liknar den svenska hockeyn mer den tjeckiska än vad den finska gjorde?
– Då gjorde den det i alla fall. Svenska lag var mer taktiska än dom finska och speciellt då lag som Tommy Sandlin tränade. Han var en väldigt duktig taktiker och kallades ju för hockeyprofessorn.
– Att finsk hockey senare ville utveckla den taktiska biten var säkert anledningen till att man valde en svensk förbundskapten (Curt Lindström) under några år.

Första säsongen i Brynäströjan blev smått fantastisk för Bedrich Scerban. Debut hemma i Gavlerinken mot Djurgården. Vinst med 5-1 och en assistpoäng fram till Anders ”Masken” Carlssons 3-1-mål. Första elitseriemålet kom i femte omgången uppe i Delfinen mot Luleå. Scerban gjorde 2-3 målet i en match som Brynäs vann med 5-4. Ett Luleå som Brynäs i månadsskiftet mars och april besegrade i SM-finalen med 3-2 i matcher.
– Luleå spelade en mer fysisk hockey och vi en mer fartfylld och teknisk hockey som gav utdelning i längden. Luleå hade 2-0 i matcher, men sedan vände vi och vann med 3-2.
– Tommy Sandlin jobbade mycket med de mentala bitarna som coach. Vi fick skriva lappar med några ord på om våra känslor inför matcher och även finalen. Uppe i Luleå inför fjärde matchen höll han ett tal om att vi måste offra oss som samurajer om vi ville vinna guldet. Talet var väldigt bra och betydde mycket för vår vändning.

Foto: Arkiv

Tom Bissett har sagt att han inte riktigt då förstod allt som sades utan fått det återberättat för sig efteråt. Förstod du innebörden i hans berättelse?
– Jag lärde mig svenska på tre månader och när finalerna spelades hade jag bott i Sverige under åtta månader och talade flytande svenska, så det var inga problem att förstå.

Hur minns du Andreas Dackells uppvisning i femte matchens sista period där han svarade för två mål och en assist?
– Dackell hade en väldigt bra säsong och hans insats i finalerna visade bara på hur duktig spelare han var redan då. Minns jag rätt så gjorde Dackell dessutom ett av målen liggandes i luften där han slog in pucken på tennis, skrattar Scerban.

Om vi kliver fram till säsongen 1995/96, varför hamnade Brynäs först i allsvenskan och sedan i kvalserien det året?
– Svårt att säga. Vi hade nästan samma lag som året innan och då var vi i final mot HV71. Vi kanske fick en tuff början och sedan satte det sig mentalt på oss. Det blev i alla fall en väldigt svår tid och vi lyckades inte resa oss upp under elitserien, men i kvalserien visade vi att Brynäs hade ett bra lag och vi tog oss upp till elitserien igen.

I sista omgången av kvalserien vann Brynäs över Björklöven med 7-2 samtidigt som Troja tappade poäng mot Rögle – vilket innebar att Brynäs kunde fortsätta titulera sig som elitserielag.
– Det var mentalt en mycket svår tid för alla i laget. Varje match var jätteviktig och så fort vi förlorade en match var det katastrof.

Scerban tystnar lite innan han fortsätter:
– Det hade betytt så mycket om vi hade förlorat i kvalserien och åkt ur elitserien. Vi tog oss samman och avslutade kvalserien riktigt bra vilket var otroligt skönt. Jag minns bara hela säsongen som väldigt tuff, allt annat har jag försökt glömma bort.

Varför valde du att lämna Brynäs efter säsongen?
– Jag fick ett avtalsförslag av Brynäs, men jag kände att det var dags att prova på något nytt. Jag spelade en säsong hemma i Tjeckien (Vsetin) innan jag flyttade till Tyskland och spelade under sju säsonger. Då spelade jag både i förstaligan och i andraligan (Moskitos Essen, Freiburg).
– Efter det flyttade jag hem till Tjeckien och spelade i tjeckiska 1 liga, alltså andraligan.

Du spelade fram till att du var 44 år, varför slutade du så tidigt?
– (Skratt) Jag blev sjuk. Fick ett virus som heter Mononukleos på svenska. Det innebar att jag inte fick anstränga mig fysiskt på tre till sex månader. Jag var, precis som du säger, 44 år så det kanske var lika bra att sluta spela.

Foto: Arkiv

Började du direkt som general manager för Dukla Jihlava?
– Hade jag inte blivit sjuk då hade jag antagligen fortfarande spelat. Sjukdomen innebar inte att jag var tvungen att ligga hemma utan bara att jag inte fick anstränga mig alltför mycket fysiskt.
– Först fick jag frågan om jag ville vara assisterande coach i Dukla innan jag fick frågan om jag ville jobba med att få ordning på klubben och jobba med att ta upp laget i Extraligan igen.

Hur mycket följer du Brynäs numera?
– Jag har alltid följt svensk hockey och framförallt Brynäs. Brynäs har ju haft en väldigt bra säsong trots att man har haft ett av de yngsta lagen, vilket är väldigt kul.
– För några år sedan var ”Masken” Carlsson, Pär Djoos, Ove Molin och Willy Lindström här nere och spelade en uppvisningsmatch vilket var väldigt roligt. Jag saknar alla mina vänner i Brynäs och Gävle. Lova att hälsa till alla kompisar att jag hoppas att det är bra med dom och att vi ses snart.