Spelarna berättar: Så säkrades Färjestads första SM-guld

Färjestad har idag hela tio SM-guld, men det första kom inte förrän 1981.
Samtidigt som man 2024 jagar sitt elfte samlar hockeysverige.se här röster från de historiska hjältarna.

• Ynglingarna mot storfavoriterna: “Halva landslaget spelade där”
• En av de bästa kedjorna i Färjestads historia.
• Nyckelpjäsen: “Gjorde ett fantastiskt fint slutspel”
• “Han var en enorm träningsnarkoman som drog med oss andra”

Färjestad ses numera varje säsong som ett lag som bara ska vara med och slåss om guldet. Såklart så även denna säsong. Men första gången värmlänningarna var riktigt nära guldet var först 1976. Både då och 1977 förlorade Färjestad finalserierna mot Brynäs. Första guldet, av idag tio, vann klubben 1981. Det efter att vunnit finalserien mot AIK med 3-1 i matcher.

Hockeysverige.se har pratat med några av spelarna som var med den historiska säsongen och även blickat tillbaka på vad det var som tog Färjestad, som då spelade i Löfbergs Lila tröjor, till SM-guld. 

Thomas Rundqvist:
– Mitt första SM-guld, 1981, spelade jag, Håkan och Janne Vestberg ihop. Janne (Ingman) spelade med Thomas Steen och Robin Eriksson. Efter den säsongen stack Thomas Steen (Winnipeg) och då jag, Håkan och Janne ihop. Vi klickade ganska omgående.

Inför säsongen 1980/81 hade Thomas Steen valt att lämna Leksand för spel i Färjestad, alltså göra det förbjudna som grumsare.
– Färjestad hade varit på mig från det jag var 15 år. Dom ville att även morsan och farsan skulle flytta in till Karlstad, men det kunde man ju inte om man var från Grums.
– Janne Ingman gick till Färjestad före mig. Vi hade spelat ihop sedan vi var små och var ett radarpar i Grums. Det gjorde att jag hade en känsla av att det skulle bli bra och så blev det.
– Jag hamnade dessutom på Idrottspluton i Karlstad så jag fick träna på förmiddagarna och göra lite lumpen på eftermiddagarna.

Jan Ingman:
– Jag spelade min sista fotbollsmatch bara någon vecka innan jag skulle flytta till Karlstad. Det var faktiskt så att jag fick dispens av Kjell Glennert för att få spela DM-final med Grums som vi faktiskt vann. Det var första gången på 40 år som Grums vann en DM-final så det var superkul.
– Jag hade haft förfrågan tidigare från Färjestad. Första gången var jag 15 år, men jag valde att stanna kvar. Det fanns även en del förfrågningar från andra klubbar, men att börja skolan i Karlstad kändes bra. Det blev bekymmer hemma och delade Grums i två läger.
– Det var någon innan mig som hade gått från Grums till Färjestad, men det var inte positivt att ta det steget.

En av de bästa kedjorna i Färjestads historia

Thomas Steen stortrivdes i Färjestad.

– Ja, det var en rolig säsong. Vi var fyra från Färjestad som gjorde lumpen samtidigt. Jag, Håkan Nordin, ”Looben” (Håkan) och Tommy Samuelsson.
– Jag kände många i Färjestad från juniorlandslaget och det var ju många värmlänningar där som gjorde att det var lätt att komma in i allting. Helt plötsligt var det dessutom många från Grums som kom på våra matcher. Det hade nog aldrig hänt tidigare, skrattar Thomas Steen.

Säsongen i Färjestad blev en lång framgångssaga för Thomas Steen. Han blev poängbäst i laget med 16 mål och totalt 38 poäng på 36 matcher, fyra poäng bättre än tvåan Thomas Rundqvist och nio fler än trean Håkan Loob.

– AIK var storfavoriter eftersom halva landslaget spelade där. Vi var unga spelare, nästan bara juniorlandslagare, som var på väg uppåt. Det blev som en generationsväxling under slutspelet. Dessutom hade även vi några veteraner i (Lars) ”Zäta” Zetterström och några till. Ett lag som verkligen fungerade.
– Vi hade även en väldigt bra målvakt (Hannu Lassila). Bosse Ericson drog på en kanon precis framför målet i en av finalerna. Hannu bara plockade pucken och Bosse stod där och skakade på huvudet. Han vara grym och gjorde så många bra räddningar att vi började tro på att vi kunde vinna.
– Jag har fortfarande lite kontakt med Hannu. Han brukar höra av sig och jag vet att han sökte ett målvaktstränarjobb för några år sedan. Det blev ändå lite svårt att hjälpa till eftersom jag då bodde i Kanada och han i Finland.

I finalspelet mot AIK spelade Thomas Steen i lagets kanske bästa kedja, för övrigt en av de bästa sett över hela Färjestads historia, men också en av de mest bortglömda.

– Jag spelade mest med Janne Ingman och Robin Eriksson. Vi var första eller andra kedjan. På den tiden spelade vi med tre femmor som alla var ganska jämna. Loob, Rundqvist och (Jan) Vestberg var i en kedja. Sedan hade vi (Harald) Lückner, (Claes-Henrik) ”Challe” Silfver och Dan Mohlin. Gunnar Johansson… Det var ett roligt gäng.
– Dessutom hade vi Conny Evensson som coach. Han hade fingertoppskänsla och såg spelet både offensivt och defensivt. Det var väldigt lätt att spela för honom.
– En rolig grej som hände var då (Hans-Åke) Rosendahl, från Hagfors, hamnade i ett bråk. När han kom till båset undrade Conny vad han fått för straff. Han tittade på Conny och svarade ”Fan, Conny, jag fick en kvart” ha ha… Han hade fått fem plus tio minuter och hela båset började skratta.

Håkan Loob:
– Vi hade byggt ett ungt lag och hade säkert sju, åtta man som var runt 20-21 år. Conny hade drivit fram det här laget på ett bra sätt. Han hade varit juniortränare innan han blev A-lagstränare och vurmade väldigt mycket för yngre spelare.

Håkan Loob, Thomas Rundqvist och Thomas Steen är alla födda 1960 och var topp tre i lagets poängliga den säsongen. 

– Dessutom hade vi Tommy (Samuelsson). Vi var, som sagt var, ett gäng i rätt ålder och väldigt hungriga. Det hade hänt så mycket med den fysiska träningen. Vi låg i och tränade väldigt hårt.
– När jag kom till Färjestad 1979 tränade vi tre gånger i veckan under sommaren, sprang milen några gånger och körde något styrkepass. Den som låg långt fram där var Tommy Samuelsson. Han var en enorm träningsnarkoman som drog med oss andra.
– Från det att vi tränat tre gånger i veckan så började vi träna fem, sex gånger i veckan redan vid den här tiden. Det gav en jäkla utveckling och vi som kunde tillgodogöra oss träningen gick spikrakt uppåt. Det här skulle jag säga lade grunden till Färjestads långa framgång.

Vad betydde Conny Evensson för er yngre spelare?
– Jättemycket. Han hade ett sätt att se på saker som var väldigt inkluderande och lät oss unga komma till tals. Conny var en in och ur människa. Han kunde vara i gänget och bli fullt accepterad att vara en av oss.
– Sedan fick Conny dom här svarta ögonen och det började ganska tidigt. Han hade ett jävla humör, men också en enorm förmåga att tygla det. När han röt till då lyssnade alla. Hans direktiv följde man.
– Jag tycker, och får nog medhåll av dom flesta som var med på den tiden, att han betydde jättemycket. Vi var nog hem till honom några gånger för samtal för kommunikativt var han fantastiskt bra.
– Det han var överlägsen på var ändå att utveckla. Han hade nog väldigt, väldigt få spelare under sin karriär som sa ”Den där Conny, det går inte”.

Nycklarna till guldet: “Gjorde ett fantastiskt fint slutspel”

En stor anledning till att Färjestad lyckades så pass bra i framför allt slutspelet guldsäsongen stavas Hannu Lassila. En 27-årig finsk målvakt som Kjell Glennert hade värvat från HV71.

– Han var en riktigt fin dagslända. Givetvis blir han ihågkommer för att han gjorde ett fantastiskt fint slutspel. TV fanns med i bilden även om det inte var lika mycket som idag, men det gjorde att han blev lite kändis.
– Ska jag vara ärlig så i grundspelet var han bra, men det var inte ”WOW”. Det kom i slutspelet där vi till slut vann. Jag har haft en bra kontakt med honom långt efter. Han var lite av en kuf och en bestämd herre, säger Håkan Loob med ett leende och värme i rösten.

Conny Evensson och Kjell Augustsson kom alltså att 1981, leda Färjestad till klubbens första SM-guld.

– Vi hade en ganska tuff grundserie och det var först i näst sista omgången som det redde upp sig, så vi blev klara för slutspel, berättar Thomas Rundqvist och fortsätter:
– Målvakten Hannu Lassila, som kommit till Färjestad från HV71, var helt fantastisk, inte minst i slutspelet. Även Thomas Steen var otroligt bra den säsongen. Just det att flera av oss yngre spelare, som exempelvis Steen och Håkan Loob, tog ett stort steg i sina utvecklingar just den här säsongen, i kombination med att vi hade många väldigt bra äldre spelare, gjorde att vi vann.

Conny Evensson hyllar just sin assisterande tränare från guldsäsongen 1981.

– Kjell Augustsson var med mig under alla år som tränare. En underbar kille med näsa för spelet och taktik. Vi ville ha unga spelare och efter två säsonger pratade jag med Kjell Glennert, som var väldigt bra och ordförande, och han var med på att vi föryngrade laget kraftigt. Det laget som vi sedan vann med 1981, vilket var Färjestads och hela Värmlands första SM-guld i ishockey, tror jag är det yngsta lag som har vunnit SM. Det var (Håkan) Loob, Tommy (Samuelsson), Thomas (Rundqvist), (Thomas) Steen är alla födda 1960. Dessutom är Jan Ingman och Håkan Nordin 61:or, berättar Conny Evensson som också minns tillbaka på fjärde finalen.
– När Janne Vestberg gjorde 3-1 efter tio minuter in i sista perioden började faktiskt tro att vi kunde vinna guldet. Största skillnaden på oss och AIK var vår större tyngd, vår bättre spelmetodik och hålla pucken inom laget.
– Thomas Steen var vår bästa spelare. Hans tunga spel, öppnade passningar och sätt att leda sin femma var formidabelt att skåda.

Färjestads första guldlag:

Målvakter:
Hannu Lassila
Håkan Hermansson
Mats Hultgren (reserv)

Backar:
Lars Zetterström
Tommy Samuelsson
Jörgen Palm
Lars-Göran Nilsson
Hans-Åke Rosendahl
Peter Loob
Tommy Möller

Forwards:
Thomas Steen
Thomas Rundqvist
Håkan Loob
Jan Vestberg
Robin Eriksson
Jan Ingman
Håkan Nordin
Gunnar Johansson
Claes-Henrik Silfver
Harald Lückner
Dan Mohlin
Ari Mikkola
Börje Ottosson
Jan Wickberg

Tränare:
Conny Evensson
Kjell Augustsson