Snipern från Umeå

Old School Hockey – Tore Ökvist

Tidigare i månaden tog Björklöven steget tillbaka upp i Hockeyallsvenskan. För att fira det har Old School Hockey den här helgen till ära gjort en lång intervju med klubbens kanske främsta målskytt genom tiderna, Tore Ökvist.

Tore Ökvist är en av elitseriens mest produktiva spelare genom alla tider. Som mest gjorde han på 30 mål på 36 matcher under en säsong, vilket han var bäst på i hela elitserien säsongen 1985/86. Året innan hade Öqvist svarat för 25 mål på 35 matcher. Ett fantastiskt fint facit och siffror som ytterst få i dagens elitserie kommer upp i trots att man numera har 55 matcher på sig.

Det första samtalsämnet som Old School Hockey kommer in på när vi träffar Tore Ökvist på ett hotell norr om Stockholm är Svenska Ishockeyförbundets ATG-satsning säsongen 1980/81.
– Jag minns att Arne Hegerfors kallade satsningen för det största fiaskot i svensk landslagshockeys historia. Vi var ett gäng som blev uttagna att träna tillsammans i Stockholm två gånger i veckan. Det där fungerade hyfsat bra. Hade man till exempel bortamatch i Stockholm på söndagen så stannade man kvar där nere.
– Kritiken kom efter Izvestijaturneringen 1980 där vi gjorde en ganska dålig insats och bara vann över Västtyskland. Annars resulterade den här satsningen trots allt i att Tre Kronor vann silver på hemmaplan 1981. Själv missade jag den turneringen eftersom jag brutit en tumme.

Debuten i Tre Kronor?
– För-VM (GT Sweden Cup) 1980. Vi spelade mot Tjeckoslovakien i Scandinavium och vann med 4-3. Det avgörande målet minns jag mycket väl eftersom det var en tjeckisk back föste in pucken i eget mål efter ett skott från mig, men det var Anders Håkansson som fick målet, vilket var lite surt, skrattar Ökvist.
– Jag spelade inte mycket i Tre Kronor eftersom jag tackade nej vid ett flertal tillfällen. Bland annat då vår dotter föddes och behövde vård på sjukhus, men även då vi flyttat tillbaka till Umeå och skulle få vårt nya hus levererat.
– Det blev ett väldigt liv om det här i tidningarna, men det var utefter vad jag värderade i livet jag tog mina beslut och inte någon annans. Det är något som jag aldrig ångrat.

Tore Öqvist växte upp i Umeå och har Tegs SK som sin moderklubb. Teg som för övrigt spelade i allsvenskan säsongen 1967/68.
– På den tiden spelade jag fortfarande mest landhockey hemma på gården, alltså med klubba och boll.
– Visst var jag och tittade på Teg den säsongen. Det var ju Kjell-Rune Milton och…

… Freddy Lindfors?

Foto: Arkivbild

– Ja, Freddy var med då och honom hade jag faktiskt senare som tränare i Luleå.
– Jag började ganska sent med hockeyn. Jag var runt tolv år då jag spelade med Tegs pojklag första gången.
– Det var året innan TV-pucken som jag gick över till Björklöven vilket var en historia i sig. En ledare i Björklöven kom och sa att det var bättre möjligheter att komma med där om jag spelade där. Jag minns mycket väl när jag gick ner till vår tränare i Teg för att berätta att jag skulle byta klubb. Han hade bytt om för träning. Då jag sa att jag bestämt mig för att spela i Björklöven gick han, utan att ta på skridskoskydden, rätt över asfalten till en telefonkiosk. Det verkligen blixtrade om fötterna på honom. Han matade in mynt automaten samtidigt som han skällde ut Björklöven ledaren som han ringt upp: ”Om ni tar Ökvist så ska jag se till att stoppa honom hela säsongen” och där stod jag, 15 år gammal, och visste ingenting. På den tiden var ju heller inte föräldrarna inblandade om man skulle byta klubb.

”Kunde hetta till ordentligt”
Säsongen 1974/75 debuterar Tore Ökvist i Björklövens A-lag. Ett lag som bestod av etablerade namn så som Kjell ”Garinccha” Sundström, Ulf Lundström, Eric Järvholm, Lars ”Dallas” Dahlgren, Ulf Barrefjord med flera.

Foto: Arkivbild

– Första matchen minns jag inte. Det var i alla fall sista säsongen som det fortfarande var sexton lag i det som då hette allsvenskan. Jag spelade seriens sista fjorton matcher och gjorde tio mål.
– En anledning till att det fungerade så pass bra för mig redan första säsongen var att jag hamnade i en väldigt bra kedja tillsammans med John Slettvoll, som då hette Andersson, och Ulf Barrefjord. Bakom oss hade vi Eric Järvholm och Roger Nilsson.
– Vi var flera killar som kom in i laget ungefär samtidigt. Förutom jag var det Mats Abrahamsson och Torbjörn Andersson. Det var aldrig inga problem för oss att komma in i det här laget trots att många av spelarna hade spelat i Björklöven under så pass många år.

Vad gjorde just er generation Björklöven spelare så pass bra?
– Vi hade ett väldigt lovande lag och jag tror det bottnade i att allt på träningarna förvandlades till matcher. Alla gick alltid in för att vinna även på träningarna. Där förekom det även en del fighter mellan oss.
– En kille i Björklöven som gärna påpekade att han vunnit en träningsmatch var Rolf Älvero och när han småretades med till exempel Roffe Berglund kunde det hetta till rejält.

Foto: Arkivbild

Du spelade i Björklöven fram till och med 1985 då du lämnade för Luleå, varför?
– Klubben köpte in nya spelare och gav dom mycket bättre avtal än vad vi som alltid spelat där hade. Jag hade familj och bad om att få spela hockey på halvtid. Min arbetsgivare hade sagt okej till det, men Björklöven sa nej.
– Vid det tillfället sa en ledare i Björklöven något mycket klumpigt och det var att jag ändå aldrig kommer att lämna klubben. Då sa jag tack för mig och när jag sen skulle lämna Björklöven blev det ett jäkla liv.

Vann SM-guld 1987
Det blev bara en säsong för Tore Ökvist i Luleå. Under den säsongen svarade han för 48 poäng och blev lagets bästa poängplockare före den finska duon Jari Lindgren och Veli-Matti Ruisma.
– Det var ett väldigt roligt år och jag tyckte att mitt sätt att spela skulle passa bra in i den positiva hockeyn som Luleå spelade. Man hade dessutom ett ganska hyfsat lag som hade varit på väg upp till elitserien under flera säsonger. Nu hade man inte bara tagit sig dit utan nu var det dessutom nära att vi blev ett av fyra slutspelslag. Det var först några omgångar från slutet som det avgjordes att vi slutade femma och Björklöven gick till slutspel som fjärde lag.
– Jag hade förmånen att i Luleå spela med en ofta bortglömd playmaker som heter Rolf Karlsson. Sedan var killar som Johan Strömwall och Lasse Modig på väg upp i sina karriärer och framför allt spelade Lasse Lindgren i laget.
– Redan innan vi åkte till Luleå hade vi i familjen bestämt att vi skulle flytta tillbaka till Umeå så småningom. Vi hade dessutom köpt tomt där. Efter säsongen var det annat ljud i skällan hos Björklöven. Man ansåg att man tappat en del av målskyttet då jag försvann vilket gjorde att man var extra mån om att få mig tillbaka.

Foto: Bildbyrån

Säsongen 1986/87 får Tore Ökvist vara med att spela hem Björklövens första och hittills enda SM-guld.
– När jag kom tillbaka till Björklöven var Tommy Sandlin tränare där och han var enastående på att lägga upp träningarna. Han var väldigt noggrann i allt han gjorde samtidigt som det kom många spelare till oss med norrlandsanknytning. Bland andra Micke Andersson, Michael Hjälm, Matti Pauna, Uffe Dahlén och så vidare. Att så många hade just koppling till Norrland gjorde nog att vi trivdes väldigt bra tillsammans.
– Det var mest en tillfällighet att Björklöven inte vunnit SM-guld tidigare. Vi var i final mot AIK 1982, men dom spelade mer ryggsäckshockey som var framgångsrik då. Nu hade Hans ”Virus” Lindberg kommit in och tog vid där Sandlin slutade och det tog oss hela vägen det året.

I finalen blev du skadad?
– Jag slet av senan ljumsken i första finalen och sedan gjorde jag misstaget att försöka spela på sprutor i den andra finalen. Det gick givetvis inte utan efter säsongen blev det operation.
– Jag hann i alla fall med att göra 1-0-målet i första finalen även om Färjestad sedan vände och vann matchen.

I fjärde matchen efter Lars-Gunnar Petterssons 4-1-mål, kändes det då så om att guldet var hemma i Umeå?
– Jag och Janne Lindholm följde den sista finalen från båset i och med att vi båda var skadade, men i hela finalserien kändes det som om vi i Björklöven var oslagbara. Det var helt enkelt vår tur den här säsongen.

Och festen efteråt?
– Den var trevlig och ägde rum på ett ställe i Umeå som hette Universum.

Jobbar som privatmarknadschef
Inte nog med att Björklöven vann guld utan den här säsongen fick två blivande NHL-stjärnor sitt stora genombrott.
– Ja, det stämmer. Jag tror att en del av Calle Johansson och Uffe Dahléns storheter som spelare bottnade i att dom redan som juniorer fick vara med och vinna SM-guld. Båda var fantastiskt bra redan då.

Tore Ökvist spelade i Björklöven fram till och med säsongen 1987/88. Förutom spel i tre Kronor var han även med i JEM 1976 i Tjeckoslovakien där Sverige slutade tvåa efter Sovjet. Ökvist spelade där i en kedja med Hans Särkijärvi och Harald Lückner och svarade för ett mål och en assist på tre matcher.

Förbundskaptenen för äldre juniorlandslaget, Lennart ”Tigern” Johansson plockade även med honom till JVM i Tjeckoslovakien året därpå. Sverige slutade bara femma. Öqvist fortsatte spela ihop med Lückner och Särkijärvi även där. På sina sju matcher i JVM svarade Ökvist för fem mål och en assist.

Vad gör Tore Öqvist i dag?
– Jag jobbar inom bankvärlden nu för tiden, närmare bestämt som privatmarknadschef på SEB i Umeå. Det har jag snart gjort i 25 år.

Hur ofta ser vi dig gå på hockey i dag?
– Efter jul och i kvalserien har jag mer eller mindre sett alla matcher med Björklöven här hemma i Umeå. Jens Öhman har lyckats väldigt bra med laget och mot att tidigare varit ett lag som spelat mycket sarg ut är man idag ett lag som hittar kreativa lösningar och snabba spelvändningar. Sådan hockey är alltid kul att se på.
– I kvalserien var det till och med lapp på luckan i sista matchen och dryg femtusen i matchen innan det så intresse för hockey finns det absolut här uppe i Umeå.

Bild: Ronnies Skrivsmedja.