Saga Tynell Nissas: “Växer för varje dag som går”

Det var mitt under säsongen som Saga Tynell Nissas vände hem till Dalarna och Leksand. Där hon nu har hittat rätt och blivit en fullfjädrad SDHL-spelare – samtidigt som hon har fått sin ADHD under kontroll.
– Att få diagnosen, veta att det inte är något fel på mig, att få medicin och hjälp, har hjälpt mig att hitta mig själv, berättar 24-åringen för Hockeysverige.se.

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Efter en resa runt om i landet är Saga Tynell Nissas tillbaka i Dalarna. Resan har gått från Ore till Almtuna, Brynäs, Leksand, Sundsvall/Timrå, Färjestad, Sandviken, Göteborg, en sväng till Dalarna igen för spel med Falun för att sedan ha inlett den här säsongen i Rögle. Sedan i mitten av november spelar hon åter i Leksand där hon klivit fram och svarat för fem mål och totalt sju poäng på 18 matcher. Resan började i Furudal, lite av en hockeymetropol knappt fyra mil norr om Rättvik. 
– Allt är hockey i Furudal. Mamma spelade hockey, pappa spelade lite hockey, mina äldre syskon spelade hockey, min morfar spelade hockey… Vi är en riktig hockeyfamilj, säger Saga Tynell Nissas då hockeysverige.se träffar henne för en intervju i Tegera Arena. 

Riksseriedebuten gjorde Tynell Nissas säsongen 2014/15 för Brynäs då hon kom dit från U16-hockeyn med killarna i Ore. 
– Jag spelade fortfarande killhockey då. Jag fick den här chansen att träna med killarna hemma och sedan åka till Gävle och Brynäs en dag i veckan och hade såklart en snäll pappa som körde mig fram och tillbaka. 
– Vi hade en väldigt bra tränare i Ore, Mathias Ohlsson, som verkligen gav mig den här chansen. Jag hade inte riktigt velat ta det steget innan eftersom jag tycker det är så himla roligt med kill-hockey och att vara på hemmaplan. 
– Att då få känna skillnaden och ställa om sig, eftersom det då inte var tacklingar i damhockeyn, från att spelat back och med killarna och det fysiska spelet var lite jobbigt. Det blev ett helt annat spel och då också ändra mitt individuella spel var något jag fick öva på och som stundtals var lite svårt. Det gick ändå helt okej.

Varför blev det just Brynäs?
– Mathias Ohlsson är från Gävle. Han hade en bra kontakt med deras tränare (Henrik Orevik). Via den vägen var det att man ville ge mig chansen, säger Leksandsforwarden samtidigt som tidigare storspelaren som nu är tränare för Falus damer, Johan Fransson kommer förbi och snackar en lång stund och berömmer Tynell Nissas för den hockeyspelare hon är. 

Säsongen efter Brynäs var Saga Tynell Nissas en kort sväng i Leksand, men spelade då endast två matcher i Riksserien innan hon återvände till Ore. 
– Det var under gymnasietiden och en stund i livet när nästintill allt i livet var jobbigt för mig. Samtidigt var det inget speciellt som hade hänt. Det var jobbigt att flytta hemifrån och var nog det som störde mitt hockeyspelande lite och gjorde att jag valde att flytta hem igen. Komma hem till trygga platser, spela med killar som jag var van vid. 
– Där hemma var jag inte ny i laget och hade mat på bordet då jag kom hem. En trygghetskänsla som jag alltid varit beroende av. 
– Det var inte någon bra känsla i Leksand för min del, men det hade inte att göra med något annat än mitt mående. Jag trivdes inte riktigt i skolan, hade svårt där. Bland annat på grund av min ADHD-diagnos. 
– Det här speglade av sig i hockeyn också, vilket gjorde att jag inte tyckte den var rolig och jag ville bara hem. Jag antar att det här gjort mig till den jag är idag.

“Växer för varje dag som går”

Hur har alla dessa klubbyten påverkat dig som spelare?
– Mest positivt. Just att se alla klubbar och få olika perspektiv. Just det här att få chansen att testa att spela i olika divisioner, spelat utifrån olika placeringar i tabellen och med klubbar som ha mål åt olika håll. Allt från att klara sig kvar i SDHL till att kvala upp till SDHL och så vidare. Sammantaget har det nog bara gett mig en erfarenhet jag kan spinna vidare på och ha med mig i bagaget. 

Med tanke på det du säger, är du en mer ansvarsfull spelare idag är för fem, tio år sedan?
– Ja, det skulle jag säga, men också att jag vuxit som person. Jag har hittat mig själv och är mer självsäker än jag var tidigare. 
– På så sätt känner jag mig mer trygg privat, men även inom hockeyn. Att jag faktiskt kan vara den spelare jag är och vågar ta för mig mer i gruppen och på isen.

Du har diagnostiserat med ADHD, har hemlängtan och sedan har du åkt runt i nästan hela Sverige och spelat hockey, hur har det fungerat?
– Jag har alltid haft support hemifrån, men även från min sambo som jag varit tillsammans med i snart fyra år. Han har också en ADHL-diagnos och hjälpt mig att hitta verktygen. 
– Bara det att få diagnosen, veta att det inte är något fel på mig, att få medicin och hjälp, har hjälpt mig att hitta mig själv. På den vägen har jag hittat tryggheten. Det är också tryggheten som gjort att jag nu kan testa mina vingar. Jag vågar och det är inte värre än att flytta hem igen. 

Är det ADHD-diagnosen, hjälpen kring det och tryggheten, som gjort att du utvecklats mycket som spelare senaste säsongerna?
– Det skulle jag nog säga. Jag har inte jättebra självförtroende och självkänsla, men det växer för varje dag som går. 
– Att just ha gjort det bra i Rögle i början av säsongen och känna att jag kan spela hockey, att då komma hit och se att jag gör det även i SDHL… Inte på samma sätt, men att jag kan anpassa mitt spel och ändå göra bra ifrån mig har bidragit till att det gått så bra som det gör nu. 

”Shit, det kanske har gått bra för mig”

Saga Tynell Nissas inledde alltså säsongen i NDHL med spel för Rögle. Där svarade 24-åringen för nio mål och totalt 13 poäng på åtta matcher. 
– Det var en härlig tid och jag ser tillbaka på den med ett leende på läpparna, säger Saga Tynell Nissas med just ett leende på läpparna. 
– Jag har bara bra minnen därifrån hockeymässigt. Bra ledare, bra lagkamrater, ett härligt gäng… Jag var väldigt trygg i det gänget och hade väldigt, väldigt roligt. Tiden i Rögle är något jag kommer bära med mig väldigt länge, 

I november fick den dåvarande Rögle-spelaren ett samtal från Leksands sportchef, Alexander Bröms. 
– Först blev jag lite förvånad, ”Shit, det kanske har gått bra för mig” och att det är roligt att jag ha fått uppmärksamhet via tidningar, att jag synts och då även på hemmaplan fast jag varit där nere. Det blev som ett kvitto på att det gått bra. 
– Jag tog det som en bra sak och tänkte att det inte bara var jag som tyckt att jag har gjort det bra.

Hur har första tiden varit här i Leksand?
– Jag tycker det varit bra och det har alltid varit välkomnande här. Bra tjejer och jag har verkligen trivts super. Det har inte varit några problem alls. 
– Det är en familjär grupp. Klart att det är lite grupperingar, men inget som sticker ut. Alla pratar med alla, vi skrattar och hittar på saker ihop. Vi är ett yngre lag. Inte jätte ungt, men relativt nära i ålder och inte som utspretat som när jag var här senast. 
– Då var det en annan åldersskillnad som jag tror kan ha varit orsaken till att det var så många grupperingar i just damhockeyn, vilket det inte är nu. Det skulle jag säga är den största skillnaden som jag märker. 

Det är ett svajigt Leksand den här säsongen, vad finns det för potential i den här gruppen?
– Det vi visat efter jul, att vi har mycket hockey i oss. Kommer vi ut som lag och sprider positiv energi så spelar vi en riktigt bra hockey. Det är nog ingen som kan säga emot det. 
– Vi är ett väldigt bra lag när vi ger allt och gör det för varandra, avslutar Saga Tynell Nissas.

TV: Analys av Elias Lindholms trejd