LINKÖPING (Hockeysverige.se)
Nu kan Sabina Eriksson se tillbaka på en mycket fin karriär på isen för att i stället fram emot en ny karriär ”off ice”. Nyligen meddelade Linköping att klubben anställt 30-åringen från Guldsmedshyttan som sportchef på damsidan.
– När jag började spela hockey där hemma var vi några tjejer som var med. Dom droppade av en efter en, men jag fortsatte hela tiden. Då hade jag inte så mycket kunskap om att damhockeyn ändå fanns på en större nivå, berättar för hockeysverige.se och fortsätter:
– Då jag var på Maria Rooths hockeyskola jag fick frågan om jag ville gå på hockeygymnasium. ”Det kanske jag skulle göra”, men var inget jag hade tänkt på innan. Sara Grahn var där som målvaktsinstruktör och hon som tipsade mig att komma till Linköping. Jag var här och provtränade. Ganska snabbt blev det att jag kom hit och började gå på hockeygymnasiet.
När förstod du att det var olika förutsättningar för tjejer och killar?
– När jag var liten var jag nog inte så medveten om det. Då lirade jag med grabbarna och kände mig som en av dom.
– Egentligen blev jag medveten om det där i gymnasiet, men då handlade det inte om förutsättningar på det sättet. Vi tränade på samma villkor som killarna, hade fys-träningar och så vidare, så det var inget annorlunda då.
- Det blev mer verklighet ju äldre jag blev, efter gymnasietiden då man ska försöka leva och hitta ett jobb vid sidan av för att klara mig samtidigt som jag spelade i högsta ligan. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Skjut om ni vill - ni kommer ändå inte göra mål”
Sabina Eriksson debuterade i högsta serien 2009 och har under åren fått uppleva hur SDHL och damhockeyn i Sverige utvecklats.
– Den har utvecklats otroligt mycket, men det har också blivit en helt annan konkurrenssituation. Det är otroligt många fler svenska damspelare som spelar hockey idag, vilket är jättekul.
– Sedan blir damhockeyn mer och mer professionell och vi tar steg varje år. Klart att jag ibland önskat att det gått snabbare, men nu när jag är på den här ”sidan” har jag fått en ännu större inblick och förståelse för att vi är där vi är idag, men ser också med positiva ögon vart vi är på väg i utvecklingen.
.JPG)
Sabina Eriksson gjorde 14 säsonger i högsta serien och var kanske som bäst säsongen 2016/17.
– Det var då vi tog SM-silver med HV71. Då var jag på topp, säger Sabina Eriksson med ett leende och fortsätter:
– Livet var hur bra som helst, jag spelade jättemycket, gjorde bra matcher och kände ”skjut om ni vill, ni kommer ändå inte göra mål”. Vi slog ut Luleå i semifinalen och straffen, då Jenni Hiirikoski kommer mot mig och jag vet att tar jag den så är vi i SM-final, glömmer jag aldrig.
När var den tristaste tiden för dig som spelare?
– Korsbandet gick av 2018. Jag hade haft en jättebra försäsong och under turneringen vi hade innan seriepremiären, om jag inte missminner mig spelade vi mot Leksand, Djurgården och Brynäs, höll jag nollan i varje match och kände att nu var jag på gång igen.
– Vi hade haft en ganska tuff säsong efter SM-silvret och det kändes kul att vara tillbaka. Då kom den här skadan och jag blev borta hela den säsongen.
– Efter jag kommit tillbaka från skadan har det varit tufft. Jag var i HV71 under sju säsonger. Dom visste vem jag var som hockeyspelare och jag behövde aldrig ifrågasätta min position. Där var allt så självklart. Skadan kom och jag fick inte stanna kvar i HV71. Jag fick i stället möjligheten att komma till AIK, vilket jag är tacksam för. Där fick jag också lära mig otroligt mycket även om det tog lite längre än beräknat med rehaben efter skadan.
– Jag var i AIK under två säsonger. Sedan blev det SDE, vilket också var jättekul. Alla mina resor har byggt mig till den jag är idag. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Väldigt stolt över min prestation”
Eriksson kommer från en vinnande säsong, trots en del sjukdomsproblem.
– Jag har kämpat på och blivit bättre och bättre för varje träning. Jag fightades också med en hel del sjukdom den här säsongen som gjorde att jag missade fem matcher på grund av det.
– Jag är ändå väldigt stolt över min prestation den här säsongen och tycker att jag avslutat min karriär på ett bra sätt.
.jpg)
Från att vara spelare kliver nu alltså Sabina Eriksson in bakom skrivbordet i Stångebro Ishall för att bli sportchef i Linköping HC.
– Jag fick frågan av Madde Östling i början av februari. Min första tanke var ”Va, nej, jag???” Då var jag inställd på att spela en säsong till. Anledningen till det var att jag nog tänkte, precis som många andra hockeyspelare, ”vem är jag om jag inte spelar hockey?” Den rädslan gjorde att jag inte vågade släppa taget.
– Tankarna var att jag ville ha kontrakt en säsong till som målvakt. Jag pratade med Östling och sa att om jag inte skulle få något kontrakt då kanske jag kunde överväga att ta jobbet. När jag åkte hem, jag tror att det bara tog en timme, så slog det mig att varför skulle jag inte få bestämma min egen framtid. Varför skulle jag lägga den i någon annans händer?
– Jag började fundera på hur mina senaste säsonger hade varit, vem jag är som person och vad jag kan tillföra på posten. Då hörde jag av mig ganska snabbt till Madde och sa ”Det här är nog vad jag ska göra”. Desktop ad in article Mobile ad in article
Att vara sportchef kan vara en ganska utsatt position, hur tänker du kring att hantera en sådan del i jobbet?
– Jag vill utvecklas som person och alltid velat bli bäst i mitt idrottsutövande. Nu vill jag bli bäst på det här. Det är viktigt att se inte bara hockeyspelaren utan även personen. Jag tror att jag är bra på att hantera det.
– Sedan är jag en väldigt snäll människa. Att ta tuffa beslut är ingenting jag är van vid, så redan under första månaden har jag utvecklats som person. Jag tror det är både för och nackdelar att först ha spelat och sedan direkt upp i den här positionen.
– Det positiva är att jag har en tydlig bild över vad jag tillsammans med LHC har tyckts behövs göras, vilka förändringar som vi vill se och vad som måste göras för att vi ska ta oss till nästa steg här i Linköping. Vi var såklart inte nöjda med en sjundeplacering i grundserien.
– Det negativa är att jag har skapat mig en relation med alla nere i omklädningsrummet. Att då direkt se sina vänner i ögonen, lägga ifrån sig lagkompisen Sabrina Eriksson och bli Sportchefs-Sabina för en stund och ge ett negativt besked har varit en jättetuff utmaning för mig. Jag har själv suttit på andra sidan och fått ett negativt besked, och det är en situation som jag inte önskar sätta någon spelare.
– Där måste jag se till Linköpings bästa och gå in i min roll som sportchef. Det kommer bli lättare med åren, men det har varit riktigt tufft för mig så här inledningsvis.
Därför tackade hon ja
Vilka avtryck vill du som sportchef göra i laget?
– Innan jag tackade ja till tjänsten sa jag att jag ville göra det här på mitt sätt. Med det menar jag vad jag tror på att tjejerna i laget behöver.
– Situationer uppstår i alla lag under säsongen… Det händer saker och det är aldrig hela ”dramafritt”. Jag hoppas på att kunna minimera det, vara närmare laget, vara ett bollplank om så behövs och se till så alla spelare blir sedda och mår bra. Alla behöver få feedback, känna sig delaktiga och få uppmärksamhet oavsett om du spelat två eller 25 minuter per match.
– Om vi bygger en grym lagsammanhållning tror jag att vi kan gå hur långt som helst. Det är vad jag vill åstadkomma. Linköping ska vara ett attraktivt val och en klubb dit alla tjejer vill spela. Desktop ad in article Mobile ad in article
Finns det en klyfta mellan dam och herrhockeyn i Linköping, att var och en sektion sköter sitt?
– Jag tror det finns överallt just för att det är en så pass stor skillnad förutsättningsmässigt. Kollar vi här i Linköping, damhockeyn har ännu inte kommit dit att vi har alla anställda på 100 procent anställning. Det gör att grabbarna är här på förmiddagarna och sedan kommer damlaget och tränar på eftermiddagarna. Det gör att vi inte stöter på varandra så ofta. Däremot, här på kontoret pratar vi inte om vi och dom. Det är enbart vi oavsett.
– Visst pratas det dam och herr, men däremot är det är inte snack om "A-laget”, för damerna är också A-lag. I Linköping är det vi som jobbar tillsammans. Vi jobbar tillsammans för att skapa ännu bättre förutsättningar på damsidan och där tar vi steg varje år. Där kommer jag lägga mycket fokus framöver.
- Man ska känna att det är en proffsig miljö, tydliga ramverk, vad står vi för, vad vill vi få ut av tjejerna och då ska vi ledare också kunna sätta högre krav på tjejerna. Det ska vara tydligt från start då laget kommer hit att vad det är vi ska göra.
.JPG)
Hur mår nästa säsongs trupp idag?
– Den mår bra. Det kommer hända mycket de närmaste veckorna. Vi har just nu, då är inte alla officiella ännu, två målvakter, fem backar och sex forwards. Vi ska in med två backar till och sex forwards.
Så tänker sportchefen om truppen
Linköping har ett J20-lag och Sabina Eriksson räknar med att lyfta upp några från det laget in till SDHL-laget.
– Jag kommer lyfta upp två forwards som ska vara med och fajtas. Vi behöver ha en bredare trupp samtidigt som vi i Linköping vill satsa svenskt och utveckla våra egna spelare.
– Då är det viktigt för oss att lyfta upp två tjejer därifrån som gjort det jättebra. Tyvärr kan jag ännu inte säga vilka det är, men det kommer komma ut lite senare. Desktop ad in article Mobile ad in article
En spelare som kommer bli kvar i Linköping är landslagsbacken Jessica Adolfsson. Hon skrev nyligen på ett nytt kontrakt.
– Det betydde jättemycket. Jessica är en väldigt viktig spelare både på och utanför isen för oss. Precis som hon själv sagt så hade hon en lite tuffare säsong med bland annat en hjärnskakning.
- Jag har sett hur hon kan leda ett lag inne i omklädningsrummet och drivet hon har. Hon vill bli bättre hela tiden. Samma sak på isen, att hon där är en otroligt viktig spelare för oss och bra ledare.
- Jessica var en av dom första jag ville ta tag i direkt, att vi måste ha kvar henne här. Att vi då kom fram till och överens om ett treårsavtal är jättekul.
En som inte ännu har förlängt med Linköping är Linnea Johansson, som den senaste säsongen utsågs till SDHL:s bästa junior och erhöll med det Eliteprospects Award.
– Vi är under dialog med Linnéa.
Vad är din känsla?
– (Skratt) Jag har lärt mig att inget är klart förrän det är signat och klart. Linnéa är en jätteduktig spelare och det är inget snack, vi vill ha kvar henne här.
Tre kvinnliga sportchefer
Idag är tre tjejer sportchefer i SDHL. Förutom Sabina Eriksson finns även Erika Grahm i Brynäs och Kim Martin Hasson i Frölunda.
– Det är jättekul och jag tycker det är viktigt att vi kan behålla damspelare inom damhockeyn och dess organisationer. Hockeyn är fortfarande en väldigt mansdominerad sport, men kan vi få in fler kvinnor på ledarsidan så tror jag det kommer vara jätte, jättebra.
– Jag fick en fråga om jag hade hoppat på ett sportchefsjobb på herrsidan. Min första tanke blev ”idag, absolut inte, men i framtiden vet jag inte.” Jag har inte lika bra koll på spelare på herrsidan, men däremot har jag bra koll på damsidan och vet exakt vad tjejerna går igenom, hur det fungerar med allt och vad dom behöver. Då blev det också naturligt för mig att hoppa på det här jobbet som sportchef på damsidan. Desktop ad in article Mobile ad in article
Låt oss säga att Linköping drabbas av skador på era två målvakter under säsongen, får vi se Sabina Eriksson dra på sig benskydden igen då och bli en spelande sportchef?
- (Skratt) Vi har D20 och D18, vilket såklart är jättekul, som vi kan lyfta upp målvakter ifrån. Man ska aldrig säga aldrig, men fokus är inte nu på att fortsätta min hockeykarriär.
- Klart att jag kommer ha svårt att helt hålla mig borta från isen. Det skulle vara om jag blir tvungen att göra en Kim Martin Hasson, som hon gjorde i sista matchen mot AIK där hon hoppade in och öppnade båsdörren. Jag hoppas att våra målvakter håller sig hela så det inte kommer bli aktuellt, avslutar Sabina Eriksson med ett leende.
TV: “Missa inte Hoels sista slutspel”
