”Vi ska inte be om ursäkt – vi ska ta det”

Det första året slutade med att Robert Kimby lyfte upp Djurgården i SHL.
Nu öppnar den snart 41-årige tränaren upp för hockeysverige.se om…

  • Varför han blev tränare.
  • Resan tillbaka med Djurgården: ”Vi fick en vändning där”
  • Att ”debutera” i SHL: ”Hockey är hockey”
  • Lagbygget och besluten: ”Ett par spelare till”
Robert Kimby. Foto: Ronnie Rönnkvist och Bildbyrån/Maxim Thore.

HANINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Denna intervju gjordes innan Kimby förlängde med Djurgården. (Läs mer om det här).

Imorgon, 11 juni, fyller Robert Kimby 41 år. För många var han relativt okänd som coach då han fick uppdraget förra säsongen att ta Djurgården tillbaka till SHL. Något han lyckades med. Givetvis tillsammans med en övrigt stark ledarstab och spelartrupp.

Nu väntar nästa utmaning för tidigare centern – att etablera Djurgården i SHL.

– Jag trodde att jag skulle vara den man fick sparka ut som spelare när jag blev 40 år, säger Robert Kimby med att leende då hockeysverige.se frågar om han ens hade funderingar under sin uppväxt i Bålsta norr om Stockholm  på att en dag vara SHL-tränare.
 – Jag har alltid varit den som velat spela så länge som möjligt, men det förändrades. Att jag skulle hålla på med hockey trodde jag nog, eller tänkte mig i alla fall.

Robert Kimby kan se tillbaka på en lång karriär som spelare i Bålsta, MoDo, Hammarby, Almtuna, Järfälla, Nybro, Västerås och Enköping. Under resan har han såklart mött flera ledare som blivit lite av hans förebilder.

– I Almtuna hade jag förmånen att ha Jonas Rönnqvist. Då började det fara en massa tankar hos mig. Jag spelade några år till efter det, men där någonstans började allt.
– Min sista säsong (Västerås) hade jag (Joakim) Fagervall. Han var också väldigt bra på att hantera killarna som inte var högst upp i laget.

Vad är ett bra ledarskap för dig?
– Jag har alltid mått bra av någon som är väldigt tydlig. Alla är vi olika, men jag själv har varit grubblare i hela mitt liv och jag tar hellre att jag varit dålig, bara jag får höra det än att fundera på om jag var bra eller inte.

Har du kunnat applicera det ledarskapet på det Djurgården du idag leder?
– Det tror jag ändå, men samhället har förändrats mycket, hur spelare är och vill bli bemötta. Det är en stor skillnad mot då jag började även om jag anser mig själv vara ganska ung fortfarande. I alla fall som tränare.

”Vi hanterade vägskälen på ett bra sätt”

Inför säsongen 2024/25 hörde Djurgården av sig och frågade om han ville ta över som tränare.

– Jag var ganska öppen med att jag skulle sajna om jag fick ett kontrakt och behövde inte smussla med någon förhandling eller något. När jag fick frågan var det bara att köra och klart att jag tyckte det var kul att jag fick frågan.

Med tanke på den kravbild du och ni hade på er att fixa en SHL-plats, hur delaktig var du i att bygga det lag som sedan tog er hela vägen?
– Det var alla vi. Nu blev det speciellt eftersom jag hade ett annat uppdrag under tiden. Klart att vi ändå började tidigt samtidigt som spelarna höll på med sitt.
– Vi alla träffades i början av januari (2024) för att pula, bolla och peta i det där. Sedan var det en lång process.

Vad är det i den här processen som gjorde att det blev lyckat i slutändan?
– Vi har såklart stått vid vissa vägskäl. Jag tycker ändå att vi hanterade vägskälen som kom på ett bra sätt. Vi hade även våra egna ”bumps”. Bland annat var det ganska många matcher i början av serien där vi tappade ledningar.
– Jag tycker att vi fick en vändning där efter ungefär tio matcher. Då hade vi en match som tvärtom, vippade åt andra hållet vilket var viktigt för oss.
– Vi visste hela tiden om att vi hade ett mål i slutändan. Även fast vi inte tog flest poäng från dag ett så successivt manade vi på varandra och jobbade vidare. Jag tycker ändå att vi hade ett ganska harmoniskt arbetssätt och vi tog en procent hela tiden.
– Summerar vi 52 omgångarna är vi det lag som var jämnaste laget att ta poäng, alltså tolv, tolv, tolv… (omgångar) Det tycker jag är tecken på att vi inte gått för högt eller för lågt utan vi har haft en plan och följt den.

Ni visste var målet var, men tog ett steg i taget mot det?
– Ja, lite så var det. Vi satte en plan som vi jobbade efter. Vi visste att vi skulle behöva ändra den lite här och var, vilket vi också gjort.
– Att inte gå för högt och inte för lågt. Att komma till nästa dag och det bara var den som gällde. Så vet jag att alla pratar, men jag tycker ändå någonstans att det var vår styrka.
– Det landar mycket på spelarna och alla oss tillsammans. Sedan står man inför det här med att aldrig vara nöjd.
– Många av sakerna jag pratat om, till exempel att vi lyckats vippat över till en vinst från en förlust är ett tecken på att gårdagen var gårdagen och idag är en ny dag.

Robert Kimby på Ice Academy i Haninge. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Rookie-tränare i SHL: ”Hockey är hockey”

Hockeyallsvenskans final kom som bekant att stå mellan Djurgården och AIK med en före detta Hammarbyspelare i båset.

– (Skratt) Alltid djurgårdare i själen.

Hur ser du idag tillbaka på finalserien?

– Det är sjukt hur det blir. Man är mitt inne i det, hamnar i en final som vi det här fallet lyckades vi vinna. Man går upp. Det är mycket känslor och mycket runtomkring. Sedan står man där en vecka senare och kommer inte ihåg någonting.
– Vi kände oss starka igenom hela slutspelet även om vi fick bekänna färg mot Södertälje. Den matchserien grinade emot oss lite. Jag tycker att vi borde haft några medstudsar, men i sjätte matchen blev det ändå kanske tvärtom.
– Efter match sex mot Södertälje upplevde vi ledare, jag tror även spelarna, att därifrån såg vi bara möjligheter. När vi kom fram till finalserien och visste såklart att det var AIK vi skulle möta, men också att vi skulle spela en final. Det sista steget mot målet, vilket jag tycker att vi hanterade på ett bra sätt.
– Match två blev avgörande, i den vi lyckas komma i fatt, vända och vinna i ”overtime”. Sett i det stora hela upplevde jag oss helt enkelt fokuserade.

Du är rookie som SHL-coach, vilka utmaningar ser du i det?

– Klart att det kommer bli en utmaning. Framför allt för oss som ledarteam och hela föreningen. Senaste åren har Djurgården vunnit väldigt mycket matcher. Det blir utmanande då vi nu hamnar inför trycket, där vi tidigare lyckats vippa över efter förluster, legat i toppen hela tiden och så vidare. Det kommer bli annorlunda och något nytt.
– När det gäller själva hockeyn inbillar jag mig att hockey är hockey. Klart att det blir utmaningar med spelare som har mer åsikter och egna tankar, men det har vi haft den här säsongen också. Vi har haft ett ganska frispråkigt omklädningsrum.

Som ledare måste det väl kännas som något viktigt?
– Jo, absolut. Att man vågar stå för det man själv tycker och vi vill vara öppna med att om du har en bra idé så vill vi testa den.
– När vi kommer till den delen, även om vi är nykomlingar, står vi bra. Sedan blir det här med allt här runtomkring, att det blir större och press…
– Klart att vi hade en press på oss att gå upp förra säsongen, men nu hamnar vi i en annan situation där vi ska brotta oss fram. Jag håller fast vid samma sak, att det bara finns ett sätt att göra det på. Att sätta sin plan, jobba efter den planen för att sedan pressa sig lite mer, lite mer och lite mer. Lita på att arbete ger betalt.
– Tillåter man sig själv att bli stressad kommer det också bli stressat. Klart att vi får se vart det tar vägen, men jag tror att vi alla känner att det ska bli roligt.

Känner du redan nu en extra press utifrån på att du måste leverera kommande säsong?
– Nej. Av den enkla anledningen att det är väldigt långt bort. Nu är det sommar och det spelar ingen roll vad jag tror händer under säsongen om vi inte gör en bra sommar eller är bra i våra rekryteringar.
– Det kanske kommer sedan, men här och nu, just idag, är det inte match på ett bra tag.

Fyller på uppifrån: ”Vi ska ha in ett par spelare till”

Så här långt har Djurgården plockat in Håvard Østrem Salsten, Jesper Pettersson, Jacob Josefson, Jesse Ylönen, Valtteri Pulli, Joey LaLeggia och Gustav Lindström.

– Det känns bra såklart. Jag tycker att vi har hittat en mix av kvalité och, en stor del i det vi tittade på, spelare som vill framåt. Många som vi anser är i en ålder där man samlat på sig erfarenhet, men har mer att hämta och vill hämta.
– LaLeggia är lite äldre, men där tycker jag att vi får en bra spelare som ska vara med och styra vår offensiv.

Ser du att ni behöver spetsa till truppen ytterligare på några positioner?
– Vi ska ha in ett par spelare till.

Pratar vi spets eller bredd då?
– Vi vill fylla på uppifrån. Det har hela tiden varit målet. Vi tycker att vi har en bra stomme och grund att stå på. Sedan får vi se om det blir en, två, tre eller fler. Ett par spelare till vi i alla fall ha på forwardssidan.

Dick Axelsson och Gustav Lindström. Foto: Bildbyrån/Maxim Thore och Ronnie Rönnkvist.

En av spelarna som får lämna Djurgården är ikonen Dick Axelsson.

– Det blev så nu. Han var en stor del i vad vi lyckades uträtta förra säsongen.

Vad betydde han för er förra säsongen?
– Väldigt mycket. Först och främst om vi tittar på hockeyspelaren. Under säsongen drev han oss målmässigt under en period. När vi väl kom till slutspelet, och det jag tycker är det mest imponerande med honom är att då det väl brann så fanns han där.
– Klart att det ska ersättas. Nu valde vi den här vägen och jag tänker inte så mycket mer än så.

Vilka förväntningar har du på lagets prestation kommande säsong?
– Jag förväntar mig, och vill att det ska fortsätta synas, att vi är ett lag som spelar för varandra. Vi vill också att det synas att vi har en grund i vårt spel som vik känner oss trygga med. Med det menar jag att vi hoppas att se likadana ut i match efter match efter match.
– Sedan förväntar jag mig att vi ska tävla hela tiden, slåss för märket på bröstet. Jag tror den energin som byggts upp av det vi lyckats göra förra säsongen och är vad vi ska bygga vidare på.
– Jag tror och tycker att vi ska kunna vara med och spela mot alla lag, men det blir en jäkla utmaning och vi måste också gå in i det ödmjukt eftersom vi är nykomlingar. Vi anser oss själva att vi är Djurgården, och vi ska inte be om ursäkt utan vi ska ta det.
– Jag tänker mig att vi ska spela en bra hockey. Placering får vi utifrån vad vi förtjänar, avslutar Robert Kimby samtidigt som sista spelarna lämnar Ice Academy i Haninge efter lagets träning på tremannarinkarna. 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: