Öppnar upp om broderns död: ”Känner ett tomrum”
’Hur får man hjälp att gå vidare?’
Den frågan har Elias Reichenberg, 23, ställt sig efter att hans storebror Alexander Reichenberg tog sitt liv förra året.
Nu öppnar lillebror Elias upp om broderns död ‒ och hur han har gått vidare efter tragedin.
‒ Nu har vi råkat ut för det vi har och lever med den sorgen. Då vill jag göra något i Alexanders namn för att hjälpa andra och nu har vi ett namn och profil att bygga på. Nu vill jag göra skillnad och hjälpa andra, säger Elias Reichenberg till hockeysverige.se.
I maj 2024 kom ett besked som skakade om hockeyvärlden. Tidigare OS- och VM-spelaren, Alexander Reichenberg, hade valt att avsluta sitt liv. Den då 31-åriga forwarden från Lillehammer hade även gjort ett starkt avtryck på svensk is där han representerat både Färjestad och Oskarshamn. Hans pappa, Ronny Reichenberg, gjorde fyra Elitseriesäsonger med Leksand under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Alexander Reichenbergs bror Elias har i sorgen också valt att gå ut och prata om sin brors psykiska ohälsa.
‒ Han var en man som ville hjälpa andra och tyckte om att ha kul. När man var med Alexander visste man aldrig vad som skulle hända. Lite spontan, inkluderande och hade alltid ett leende på läpparna, berättar Elias Reichenberg då hockeysverige.se ber honom beskriva sin bror.
‒ Som hockeyspelare gillade han att utmana sig själv. Han var mycket av en offensiv spelare, tyckte om att producera mål och spela en bra hockey tillsammans med lagkamraterna.
Det är nio år mellan bröderna Reichenberg och inte samma mamma, men ändå hade det båda en nära relation till varandra.
‒ När jag var yngre kändes åldersskillnaden större. Det var först när jag blev runt tio år som vi började umgås lite mer. När jag var 14-15 år blev vi som bästa vänner.
‒ Vi höll ihop och gjorde saker hela tiden. Det var kul att få komma så nära en brorsa som är lite äldre. Det visar på hur han var som person, inkluderande.
‒ Det vi ofta gjorde var att ”gamea” eftersom det var något han gillade. Framför allt gjorde vi det mycket då han var utomlands. Då kunde vi ”gamea” varje dag.
‒ När vi var hemma här i Lillehammer kunde vi hoppa i poolen, åka båt, dra ut för att käka något eller träna, så jag fick mycket träning, säger Elias Reichenberg med ett skratt.
Elias Reichenberg spelade själv hockey fram till det att han var åtta år för att sedan spela innebandy och fotboll.
‒ Jag var också mycket på ute-isen med grabbarna. Det kunde bli två till fem dagar i veckan under vintern, så jag spelade mycket hockey på så vis också.
Elias Reichenberg om broderns död: ”Var som att gå in i en tjock dimma”
Alexander Reichenberg valde att ta sitt liv i maj för snart ett år sedan.
‒ Jag tänkte nog att allt har gått bra och man lutade sig lite tillbaka. Mycket var på gång och han hade gjort sin bästa säsong genom alla tider i norska ligan (21 mål och totalt 44 poäng på 41 matcher). Det hade börjat komma lite erbjudanden från klubbar på en högre nivå.
En söndag i maj ringde Elias mamma och ville träffas för att hon behövde prata med honom.
‒ Det var som att gå in i en tjock dimma. Jag var inte alls förberedd där och då på att det kunde hända. Det blev tomt och jag fattade inte vad som hade hänt.
‒ Det tog några dagar innan jag förstod att det hade hänt. Gick jag in på sociala medier så blev det ännu mer verkligt att det hänt. Det stod om det överallt så allt kändes väldigt konstigt och overkligt.
Visste du hur Alexander mådde och det fanns en risk att han skulle kunna skada sig själv?
‒ Jag visste att det varit perioder i hans liv som inte hade varit så kul. Att det inte hade varit så lätt.
‒ Det blir lätt så när man är en idrottsutövare över 30 år att det funnits utmaningar, så jag visste att han inte mått så bra hela tiden. Så är det såklart.
Saknaden efter Alexander Reichenberg
Han var din bästa vän, vad har hans bortgång gjort med dig som person?
‒ Det har blivit att jag känner ett tomrum. Vi hade, som sagt var, en daglig kontakt även om vi inte såg varandra så ofta.
‒ Under hans sista tid ”snappade” vi väldigt mycket. Han var på min ”bästa vän-lista” så varje gång jag skulle ”snappa” med någon kompis såg jag alltid hans namn där.
‒ Alla minnen och alla saker som jag gör, att det blir konstigt att inte berätta om dom för honom, vilket jag var van vid att göra.
Nu har det snart gått ett år sedan Elias fick det overkliga beskedet att hans bror valt att avsluta sitt liv.
‒ Man måste ändå gå vidare. Om jag bara skulle ligga på soffan och tycka synd om mig själv skulle jag mist mycket av mitt liv också.
‒ Det tar lite tid, men man får jobba sig uppåt och tänka lite på att man måste leva, att mina kul upplevelser är något jag hade kunnat uppleva med honom. Det blir lite av min motivation så jag inte sitter still hela dagarna.
‒ Det är jobbigt, tungt och tar lite tid, men jag måste ändå försöka ha ett tillräckligt kul liv som jag bara kan. Jag försöker vända på det och tänka att jag måste uppleva det för oss båda, men det är helt klart ett tomrum som kommer finnas där.
Har du kommit över sorgen och in i saknaden?
‒ Lite både och. Det har varit mycket i media och jag jobbar mycket med psykisk ohälsa. Jag har kanske satt allt lite på vänt, men sorgen och saknaden kommer lite nu och då.
‒ Jag får sätta på mig en mask för att få fram vad jag vill säga och hjälpa så många som möjligt utifrån det som har hänt och jag upplevt.
”Jag tycker det är för lite skriverier om hur det är att må dåligt och vad man faktiskt kan göra för att hjälpa folk med psykisk ohälsa”
Hur tänker du kring att upptäcka psykisk ohälsa, nätverk och så vidare?
‒ När det här hände, jag hade inte sett så mycket hur man ska gå framåt, vad händer och hur kan man få hjälp? Det är inte mycket skriverier om det i media.
‒ Hur får man hjälp att gå vidare? Det är ganska svårt att söka sig fram till hur man ska komma vidare i livet.
‒ Samtidigt är det också allt med sociala medier och hela det livet. Är du på Instagram ser du bara hur kul det är att vara proffsspelare. Det är vad alla såg, men inte vad som egentligen var bakom fasaden. Sociala medier är på så sätt luriga.
Vad är det som fått dig att gå ut och prata om din brors psykiska ohälsa som ledde till ett självmord?
‒ Det är för att jag tycker det är för lite skriverier om hur det är att må dåligt och vad man faktiskt kan göra för att hjälpa folk med psykisk ohälsa. Om man mår dåligt, hur man då kan få hjälp att komma vidare. Komma in på rätt väg.
‒ Det här har gett mig jättemycket. Nu har vi råkat ut för det vi har och lever med den sorgen. Då vill jag göra något i Alexanders namn för att hjälpa andra och nu har vi ett namn och profil att bygga på. Nu vill jag göra skillnad och hjälpa andra.
Vad är ditt bästa minne med brorsan?
‒ Oj… Det måste nog vara när jag besökte honom i Österrike och han spelade i Graz. Det var bara han och jag. Vi for runt lite där nere och hade bara kul.
‒ Det var samtidigt som coronan kom och jag missade planet hem. Jag hade ett helvete att ta mig hem. Det blev som ett drama från början till slut. En kul upplevelse och vi fick ut det bästa av den tiden, avslutar Elias Reichenberg.
Hit kan du vända dig om du mår dåligt
► SOS Alarm 112
Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring alltid 112.
► Mind Självmordslinjen 90101
Stödlinje för personer med tankar på självmord. Öppen dygnet runt. Telefonnummer: 90101.
Chatt: chat.mind.se
► Vårdguiden 1177
Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning. Telefonnummer: 1177
www.1177.se
► Jourhavande medmänniska
Telefonnummer: 08-702 16 80, alla dagar klockan 21–06.
► Jourhavande kompis
Tar emot samtal från barn och unga upp till 25 år. Chattjour vardagar klockan 18–22, helger klockan 14–18.
jourhavandekompis.se
► Jourhavande präst
Telefonnummer: 112, alla dagar klockan 21–06
Svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
► Spes – suicidprevention och efterlevandes stöd
Telefonnummer: 020-18 18 00, telefonjour varje dag 19–22.
spes.se
► Suicide zero
Fakta och råd om självmord.
https://www.suicidezero.se/fakta-och-rad
Den här artikeln handlar om:
